Av Per Petterson
Mitt sista resmål i
Jorden runtresan
blev Norge med Ut och stjäla hästar.
Trond är en äldre man som flytt det gamla livet och flyttat ut i ett ruckligt hus i skogen. Där bor han med sin hund och minns sommaren då han var 15 år och började upptäcka vuxenlivet.
Det är en klart läsvärd bok som lämnar en känsla av vemodighet, för alltid förflutna sommrar och förlust.
Det är en ganska klassisk berättelse om vuxenblivandet och om upptäckten av att ens föräldrar (fadern i synnerhet i den här boken) har ett liv som man inte känner till.
Jag kan inte säga att det var en hejdundrande stark läsupplevelse. Jag känner lite som att "ja du Trond, sånt är livet" - ett bekräftande möte liksom. Den sortens böcker är inte mina favoriter eftersom jag vill att de ska väcka något mer hos mig. Jag vill göra nya härliga upptäckter och det kan jag nog inte säga att jag gjorde.
Men som sagt, klart läsvärd och vackert och väl skrivet.
Uppläsaren Rolf Lassgård gör ett ok jobb. Hans röst passar in i sammanhanget tycker jag nog.
Nu ser jag verkligen fram emot nästa varv runt jorden.
Jag har redan förberett mig genom att besöka biblan och låna hem Låt tistlarna brinna, samt även uppföljaren ifall boken faller mig på läppen.
Så första resmålet i
Jorden runt 2
blir Turkiet.
onsdag 30 december 2009
tisdag 29 december 2009
Tematrio - nyårslöften
Äntligen blir det lite bloggat av. Jag tänkte att det skulle finnas gott om tid för det under julhelgen men inte då. Arbete, släkt, häst och hönor i julklapp har tagit upp det mesta av tiden. Förstås ett kärt besvär.
Om någon skulle vara nyfiken på våra hönor m.m så kika in
HÄR.
Men nu till
Lyrans tematrio
vars tema den här veckan är ganska givet - nyårslöften.
* Jag ska försöka att inte stressa mig igenom böcker för bloggandets skull utan ännu mer njuta av det jag läser, samt även unna mig omläsningar.
* Jag ska försöka låna fler böcker på biblioteket istället för att beställa från Bokus.
Jag har under det senaste året köpt välidgt mycket ljudböcker. Det blir så i takt med att ljudboksutbudet mer och mer utökas. Men fortfarande är det ganska smalt och jag har massa böcker på läslistan som inte finns som ljudbok. ALltså ska mer tid ägnas åt biblioteksböcker.
* Under kommande år ska jag satsa på att läsa några av de svenska, tidiga 1900-talsförfatare som jag länge tänkt ge mig på.
Jag är inte så bra på det här med nyårslöften och brukar inte ge några eftersom jag sällan håller dom. Men det här ska jag nog klara av tror jag.
Om någon skulle vara nyfiken på våra hönor m.m så kika in
HÄR.
Men nu till
Lyrans tematrio
vars tema den här veckan är ganska givet - nyårslöften.
* Jag ska försöka att inte stressa mig igenom böcker för bloggandets skull utan ännu mer njuta av det jag läser, samt även unna mig omläsningar.
* Jag ska försöka låna fler böcker på biblioteket istället för att beställa från Bokus.
Jag har under det senaste året köpt välidgt mycket ljudböcker. Det blir så i takt med att ljudboksutbudet mer och mer utökas. Men fortfarande är det ganska smalt och jag har massa böcker på läslistan som inte finns som ljudbok. ALltså ska mer tid ägnas åt biblioteksböcker.
* Under kommande år ska jag satsa på att läsa några av de svenska, tidiga 1900-talsförfatare som jag länge tänkt ge mig på.
Jag är inte så bra på det här med nyårslöften och brukar inte ge några eftersom jag sällan håller dom. Men det här ska jag nog klara av tror jag.
tisdag 22 december 2009
Det här med att bokblogga
Det har verkligen många fördelar med att bokblogga.
Jag har hittat många andra bokälskare att inspirera och inspireras av. Jag har fått massa goda lästips och flera roliga läsutmaningar. Det finns så många spännande och duktiga bloggare att följa och det är också roligt att få dela med sig av sina läsupplevelser.
Så har jag också läst otroligt mycket under den här tiden.
Jag har altid läst mycket men inte som nu. Det har gått mer i perioder och jag har inte alls på samma sätt haft bokhögar som väntat.
Jag har också, i.o.m läsutmaningarna, läst sådant jag annarsinte kommit på själv.
Men det finns också en baksida av bokbloggandet som jag upplever det.
Jag känner en viss lässtress och ger mig själv aldrig andrum. Så fort en bok är slut börjar jag på en ny.
Förr kunde det ibland gå lång tid innan jag köpte eller lånade en ny bok. Och sen, när jag beställde ett paket böcker eller gick till biblan och lånade ett gäng var jag förväntansfull som på julafton.
Bristen på bokbrist gör att jag aldrig riktigt får längta. Det är bara när jag läser en riktigt tråkig bok som jag kan känna av det lite grann men inte alls lika starkt.
Den känslan kan jag verkligen sakna.
Ett annat utslag av bokbloggarstress är att jag ibland kan ha lite svårt att vara i boken jag är. Även om det är en bra bok kan jag redan i tankarna vara på väg till nästa i högen. Jag kan redan innan boken är slut börja formulera i huvudet hur jag ska skriva om den på bloggen.
Dock är jag ganska bra på att ta vara på nuet så när det gäller detta så kan jag skärpa till mig.
Det här med att alltid ha en ny bok på lager gör också att det nästan inte blir några omläsningar alls.
Innan bokbloggens födelse plockade jag ofta fram en gammal bok i brist på något annat. Det kan vara otroligt avslappnande att läsa en bok man läst flera gånger och ofta upptäcker jag även något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Det är ungefär som att träffa vänner man känner väl. Man känner sig lugn och trygg samtidigt som fänskapen fördjupas.
Detta saknar jag verkligen och ska försöka åtgärda.
Det spelar ju inte mina läsare på bloggen någon roll om jag läser en bok för första eller femte gången. I alla fall inte om det är första gången jag bloggar om den.
För ett ganska bra tag sedan var jag inne på en bokblogg där bloggaren skrev sitt sista inlägg.
Anledningen till att hon la ner bloggen var att hon inte hann läsa mer än en bok i veckan och hon tyckte inte att det räckte. HoOn menade att man bör läsa mer än så om det ska vara värt att ha en bokblogg.
Sorgligt tycker jag.
Där kan man snacka bokbloggarstress.
Bokbloggandet är ingen tävling eller uppvisning i hur mycket man hinner läsa och hur litterär man är. Det är ju ett sätt att dela med sig av sina upplevelser och tipsa andra om god läsning. Ja, allt det där positiva som jag redan skrivit ovan.
Jag ska verkligen försöka få bort den här lässtressen jag har och bara ta tillvara allt det positiva bokbloggandet medför.
Det enda jag nog inte kommer lyckas åtgärda är den aldrig sinande bokhögen. Det går inte med läsutmaningar, alla underbara tips, och lusten att dela med sig av det jag läser.
Jag har hittat många andra bokälskare att inspirera och inspireras av. Jag har fått massa goda lästips och flera roliga läsutmaningar. Det finns så många spännande och duktiga bloggare att följa och det är också roligt att få dela med sig av sina läsupplevelser.
Så har jag också läst otroligt mycket under den här tiden.
Jag har altid läst mycket men inte som nu. Det har gått mer i perioder och jag har inte alls på samma sätt haft bokhögar som väntat.
Jag har också, i.o.m läsutmaningarna, läst sådant jag annarsinte kommit på själv.
Men det finns också en baksida av bokbloggandet som jag upplever det.
Jag känner en viss lässtress och ger mig själv aldrig andrum. Så fort en bok är slut börjar jag på en ny.
Förr kunde det ibland gå lång tid innan jag köpte eller lånade en ny bok. Och sen, när jag beställde ett paket böcker eller gick till biblan och lånade ett gäng var jag förväntansfull som på julafton.
Bristen på bokbrist gör att jag aldrig riktigt får längta. Det är bara när jag läser en riktigt tråkig bok som jag kan känna av det lite grann men inte alls lika starkt.
Den känslan kan jag verkligen sakna.
Ett annat utslag av bokbloggarstress är att jag ibland kan ha lite svårt att vara i boken jag är. Även om det är en bra bok kan jag redan i tankarna vara på väg till nästa i högen. Jag kan redan innan boken är slut börja formulera i huvudet hur jag ska skriva om den på bloggen.
Dock är jag ganska bra på att ta vara på nuet så när det gäller detta så kan jag skärpa till mig.
Det här med att alltid ha en ny bok på lager gör också att det nästan inte blir några omläsningar alls.
Innan bokbloggens födelse plockade jag ofta fram en gammal bok i brist på något annat. Det kan vara otroligt avslappnande att läsa en bok man läst flera gånger och ofta upptäcker jag även något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Det är ungefär som att träffa vänner man känner väl. Man känner sig lugn och trygg samtidigt som fänskapen fördjupas.
Detta saknar jag verkligen och ska försöka åtgärda.
Det spelar ju inte mina läsare på bloggen någon roll om jag läser en bok för första eller femte gången. I alla fall inte om det är första gången jag bloggar om den.
För ett ganska bra tag sedan var jag inne på en bokblogg där bloggaren skrev sitt sista inlägg.
Anledningen till att hon la ner bloggen var att hon inte hann läsa mer än en bok i veckan och hon tyckte inte att det räckte. HoOn menade att man bör läsa mer än så om det ska vara värt att ha en bokblogg.
Sorgligt tycker jag.
Där kan man snacka bokbloggarstress.
Bokbloggandet är ingen tävling eller uppvisning i hur mycket man hinner läsa och hur litterär man är. Det är ju ett sätt att dela med sig av sina upplevelser och tipsa andra om god läsning. Ja, allt det där positiva som jag redan skrivit ovan.
Jag ska verkligen försöka få bort den här lässtressen jag har och bara ta tillvara allt det positiva bokbloggandet medför.
Det enda jag nog inte kommer lyckas åtgärda är den aldrig sinande bokhögen. Det går inte med läsutmaningar, alla underbara tips, och lusten att dela med sig av det jag läser.
måndag 21 december 2009
Tematrio - jul
Såklart är det jul som är temat i
Lyrans
trio den här veckan.
Vi får berätta om vad vi vill - sånger, böcker, dikter, filmer - ja allt möjligt. Vilken frihet!
* Eftersom jag är präst borde jag förstås nämna LUkas julevangelium men det har Lyran själv redan gjort. SÅ istället får det bli Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin.
Den boken älskade jag när jag var liten. I skolan fick vi ha med oss ljus och så satt vi där med vårt tända, levande ljus på bänken medan fröken läste den här lilla fina boken.
Där får vi följa julens händelser genom en liten åsnas ögon. Väldigt fint!
* Trollvinter av TOve Jansson är en annan underbar liten berättelse. Mumintrollet råkar vakna mitt i vintern fast han egenligen ska sova fram till våren. Det är snö och hela huset sover. Ensam och rädd är han men det finns många vakna i mumindalen och han behöve rinte vara ensam. Och jul blir det. Hans första jul.
/Finns som ljudbok.)
* Jag hade först bara tänkt nämna böcker men det får faktiskt bli en film och det är Mupparnas julsaga.
En helt fantastisk variant av Dickens julsaga. ROlig och varm och rörande, och så väldigt härlig musik. Mupparna me like!
Oj, det blev visst bara barnrelaterat här. Men det säger kanske något om både mig och julen...
Lyrans
trio den här veckan.
Vi får berätta om vad vi vill - sånger, böcker, dikter, filmer - ja allt möjligt. Vilken frihet!
* Eftersom jag är präst borde jag förstås nämna LUkas julevangelium men det har Lyran själv redan gjort. SÅ istället får det bli Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin.
Den boken älskade jag när jag var liten. I skolan fick vi ha med oss ljus och så satt vi där med vårt tända, levande ljus på bänken medan fröken läste den här lilla fina boken.
Där får vi följa julens händelser genom en liten åsnas ögon. Väldigt fint!
* Trollvinter av TOve Jansson är en annan underbar liten berättelse. Mumintrollet råkar vakna mitt i vintern fast han egenligen ska sova fram till våren. Det är snö och hela huset sover. Ensam och rädd är han men det finns många vakna i mumindalen och han behöve rinte vara ensam. Och jul blir det. Hans första jul.
/Finns som ljudbok.)
* Jag hade först bara tänkt nämna böcker men det får faktiskt bli en film och det är Mupparnas julsaga.
En helt fantastisk variant av Dickens julsaga. ROlig och varm och rörande, och så väldigt härlig musik. Mupparna me like!
Oj, det blev visst bara barnrelaterat här. Men det säger kanske något om både mig och julen...
lördag 19 december 2009
Ett sista-minuten-julklappstips för naturälskare
I onsdags fyllde älskade sambon år.
När man har den dåliga smaken att fylla år åtta dagar före jul blir det inte så många födelsedagspresenter men den han fick av mig var en riktig höjdare.
Jag köpte Sveriges nationalparker av Claes Grundsten.
J älskar naturen och han är fotointresserad så det här var den ulitmata presenten.
Boken är full med vackra blider samt fina beskrivningar av våra svenska nationalparker.
Mycket uppskattad blev den.
Så detta är ett hett tips till dig som fortfarande funderar på julklapp och som har någon naturälskare att köpa den till.
När man har den dåliga smaken att fylla år åtta dagar före jul blir det inte så många födelsedagspresenter men den han fick av mig var en riktig höjdare.
Jag köpte Sveriges nationalparker av Claes Grundsten.
J älskar naturen och han är fotointresserad så det här var den ulitmata presenten.
Boken är full med vackra blider samt fina beskrivningar av våra svenska nationalparker.
Mycket uppskattad blev den.
Så detta är ett hett tips till dig som fortfarande funderar på julklapp och som har någon naturälskare att köpa den till.
fredag 18 december 2009
Bokcirkelträff 3
I måndags hade vi den tredje bokcirkelträffen.
Månadens resa bar av till sydamerika och 1500-talets Chile. BOken vi läst var
Inés min själs älskade
av Isabel Allende.
Vi hade verkligen skillda upplevelser av den här resan/boken. Allt ifrån att verkligen ogilla den och tvinga sig igenom till att verkligen ha njutit och gett sig hän.
Tyvärr var jag inte den bästa av bokcirkelledare den kvällen för bara ett par timmar tidigare hade jag fått ett riktigt trist besked vilket satte sina spår.
Men vi pratade en hel del och fick lite bakgrundshistoria till Chile som en av deltagarna förberett.
Jag och J hade inte hunnit baka något chilenskt så vi mumsade pepparkakor, saffranskaka, skumtomtar och mandariner istället.
En gemytlig stund som vanligt.
Nu går resan vidare till Island med Einar Mar Gudmundssons Beatlesmanifestet, och nästa gång, som är den sista, är vi hembjudna till en annan av deltagarna.
Det blir trevligt det.
Månadens resa bar av till sydamerika och 1500-talets Chile. BOken vi läst var
Inés min själs älskade
av Isabel Allende.
Vi hade verkligen skillda upplevelser av den här resan/boken. Allt ifrån att verkligen ogilla den och tvinga sig igenom till att verkligen ha njutit och gett sig hän.
Tyvärr var jag inte den bästa av bokcirkelledare den kvällen för bara ett par timmar tidigare hade jag fått ett riktigt trist besked vilket satte sina spår.
Men vi pratade en hel del och fick lite bakgrundshistoria till Chile som en av deltagarna förberett.
Jag och J hade inte hunnit baka något chilenskt så vi mumsade pepparkakor, saffranskaka, skumtomtar och mandariner istället.
En gemytlig stund som vanligt.
Nu går resan vidare till Island med Einar Mar Gudmundssons Beatlesmanifestet, och nästa gång, som är den sista, är vi hembjudna till en annan av deltagarna.
Det blir trevligt det.
torsdag 17 december 2009
Aprilväder
Av Viveca Lärn
Det här är den sjätte boken i serien om Saltön.
Jag hade inga höga förväntningar när jag satte igång att läsa. Jag älskade de första böckerna. Framför allt de tre första. Men sen tyckte jag att de taklade av en del, ungefär från högsta betyg till medel. Ändå har jag fortsatt läsa eftersom jag tycker så mycket om karaktärerna och inte riktigt vill släppa dom.
Den femte boken gjorde mig ganska besviken men ändå införskaffade jag även den sista. Det tog tid men för ett tag sen kände jag mig redo och stadd i kassa så då beställde jag hem den.
Och jag blev inte alls besv iken! Kanske för att mina förväntningar var så låga men också för att det var så roligt att hälsa på saltöborna igen. BOken var dessutom riktigt bra. Mer i stil med de första och alltså betydligt bättre en den femte.
Härligt!
De gamla karaktärerna fanns kvar allihop (utom de som dött) och det tillkom även en rad nya härliga personligheter.
T ex har en turkisk familj nu flyttat till Saltön och öppnat en restaurang som ger Lilla Hunden hård konkurrens.
Vissa av de gamla karaktärerna får vi lära känna lite närmare som t ex Baskermannen som tidigare mest varit en anspråkslös bifigur.
Något jag gillar med de här böckerna men som ibland kan bli lite överdrivet är karaktärernas oerhörda barnslighet. Jag tror att jag i en recension läste att skribenten skrev något i stil med att de verkar lätt efterblivna. Jag förstår tanken men kallar det hellre barnslighet än efterblivenhet.
För jag tror inte att Lärn vill framställa dom som efterblivna utan snarare lyfta fram det naiva och barnsliga som finns inom oss alla. Det blir ibland som sagt lite överdrivet så det kan tendera åt det där andra ordet men för det mesta är det roligt tillspetsat och ganska träffande.
En tendens jag upptäckt när jag läst den femte och sjätte boken är att Lärn nog påverkats en del av den tv-serie som producerats utifrån böckerna. VIssa saker har hon tillrättalagt så de stämmer överens med det som inte stämde överens mellan böckerna och serien.
Jag ser också att vissa detaljer som inte framkommit i böckerna tidigare men som funnits i tv-serien nu tagit form och utvecklats i de två sista böckerna.
Det gör egentligen inte så mycket men det känns som om författaren skriver med tv-saltön för ögonen. Det känns lite synd för jag tror att det styrt händelseförloppet i en riknting den inte skulle tagit om serien inte funnits. Fast kanske hade det då även bara funnits fyra böcker och inte så stort tryck på uppföljare.
Uppläsaren är författaren själv och jag tycker så mycket om hennes framställning. Det tar ett tag att vänja sig - särskilt om man tidigare lyssnat till hennes barnböcker - men sen blir det så bra.
Det här är den sjätte boken i serien om Saltön.
Jag hade inga höga förväntningar när jag satte igång att läsa. Jag älskade de första böckerna. Framför allt de tre första. Men sen tyckte jag att de taklade av en del, ungefär från högsta betyg till medel. Ändå har jag fortsatt läsa eftersom jag tycker så mycket om karaktärerna och inte riktigt vill släppa dom.
Den femte boken gjorde mig ganska besviken men ändå införskaffade jag även den sista. Det tog tid men för ett tag sen kände jag mig redo och stadd i kassa så då beställde jag hem den.
Och jag blev inte alls besv iken! Kanske för att mina förväntningar var så låga men också för att det var så roligt att hälsa på saltöborna igen. BOken var dessutom riktigt bra. Mer i stil med de första och alltså betydligt bättre en den femte.
Härligt!
De gamla karaktärerna fanns kvar allihop (utom de som dött) och det tillkom även en rad nya härliga personligheter.
T ex har en turkisk familj nu flyttat till Saltön och öppnat en restaurang som ger Lilla Hunden hård konkurrens.
Vissa av de gamla karaktärerna får vi lära känna lite närmare som t ex Baskermannen som tidigare mest varit en anspråkslös bifigur.
Något jag gillar med de här böckerna men som ibland kan bli lite överdrivet är karaktärernas oerhörda barnslighet. Jag tror att jag i en recension läste att skribenten skrev något i stil med att de verkar lätt efterblivna. Jag förstår tanken men kallar det hellre barnslighet än efterblivenhet.
För jag tror inte att Lärn vill framställa dom som efterblivna utan snarare lyfta fram det naiva och barnsliga som finns inom oss alla. Det blir ibland som sagt lite överdrivet så det kan tendera åt det där andra ordet men för det mesta är det roligt tillspetsat och ganska träffande.
En tendens jag upptäckt när jag läst den femte och sjätte boken är att Lärn nog påverkats en del av den tv-serie som producerats utifrån böckerna. VIssa saker har hon tillrättalagt så de stämmer överens med det som inte stämde överens mellan böckerna och serien.
Jag ser också att vissa detaljer som inte framkommit i böckerna tidigare men som funnits i tv-serien nu tagit form och utvecklats i de två sista böckerna.
Det gör egentligen inte så mycket men det känns som om författaren skriver med tv-saltön för ögonen. Det känns lite synd för jag tror att det styrt händelseförloppet i en riknting den inte skulle tagit om serien inte funnits. Fast kanske hade det då även bara funnits fyra böcker och inte så stort tryck på uppföljare.
Uppläsaren är författaren själv och jag tycker så mycket om hennes framställning. Det tar ett tag att vänja sig - särskilt om man tidigare lyssnat till hennes barnböcker - men sen blir det så bra.
måndag 14 december 2009
Utlottningen avslutad och vinnaren utsedd!
Då har jag nu slumpat fram en vinnare i ljudboksutloggningen.
Och den lycklige är Heidi som vinner Stum sitter guden av Anna Jansson på cd. Precis som hon önskade.
Stort grattis till dig!
Skicka mig ett mejl med dina adressuppgifter så vi vet vart vi ska skicka boken.
Och stort tack till
Earbooks
som så frikostigt lottar ut sina ljudböcker!
Och den lycklige är Heidi som vinner Stum sitter guden av Anna Jansson på cd. Precis som hon önskade.
Stort grattis till dig!
Skicka mig ett mejl med dina adressuppgifter så vi vet vart vi ska skicka boken.
Och stort tack till
Earbooks
som så frikostigt lottar ut sina ljudböcker!
söndag 13 december 2009
Ljudboksälskare - sista chansen nu!
Ja, imorn dras vinnaren i
utlottningen
av valfri ljudbok från
Earbooks.
Så har du inte anmält dig så är det verkligen hög tid.
Det är inget krav på länkning i blogg eller så (om du inte vill ha en extra chans att vinna).
Glad tredje advent!
Snart är det jul!
utlottningen
av valfri ljudbok från
Earbooks.
Så har du inte anmält dig så är det verkligen hög tid.
Det är inget krav på länkning i blogg eller så (om du inte vill ha en extra chans att vinna).
Glad tredje advent!
Snart är det jul!
torsdag 10 december 2009
Luciakonsert med Bel Canto och Christian Zell!
Funderar du på hur du ska fördriva den 13:e december på bästa, behagligaste vis?
I så fall har jag lösningen!
(Borde jag kanske ge mig in i reklambranschen ?)
"Bel Cantokörens traditionella Luciakonsert har för många blivit till decembers ljusa höjdpunkt.
Konserten är fylld av stämningsfull körmusik med höjdpunkter såsom Stilla natt, Jul, strålande jul och När juldagsmorgon glimmar.
Naturligtvis bjuder vi på ett vackert luciatåg med de traditionella texterna om Lucia, tjärngossar och Sankt Staffan.
I ett Christmas medley dukar vi upp ett klingande julbord med mera populära och svängiga låtar, liksom i spiritualinspirerade The earthly choir.
I år bjuder vi dessutom på en julsaga. Det är skådespelaren vid Östgötateatern, Christian Zell, som läser Selma Lagerlöfs julsaga Den heliga natten.
Vid konserten medverkar flera solister ur kören, vid pianot sitter Marcus Österlund och dirigerar gör Michael Bruze.
Biljetter kan du köpa på Gotthuset, Domino, men även genom körmedlemmar samt vid entrén en timma före konsertens början.
Immanuelskyrkan i Norrköping
söndag 13 december kl.18:00
Välkommen!"
Det låter väl trevligt?
Själv är jag en av solisterna. Eller en av duettisterna kanske man ska säga. :)
I så fall har jag lösningen!
(Borde jag kanske ge mig in i reklambranschen ?)
"Bel Cantokörens traditionella Luciakonsert har för många blivit till decembers ljusa höjdpunkt.
Konserten är fylld av stämningsfull körmusik med höjdpunkter såsom Stilla natt, Jul, strålande jul och När juldagsmorgon glimmar.
Naturligtvis bjuder vi på ett vackert luciatåg med de traditionella texterna om Lucia, tjärngossar och Sankt Staffan.
I ett Christmas medley dukar vi upp ett klingande julbord med mera populära och svängiga låtar, liksom i spiritualinspirerade The earthly choir.
I år bjuder vi dessutom på en julsaga. Det är skådespelaren vid Östgötateatern, Christian Zell, som läser Selma Lagerlöfs julsaga Den heliga natten.
Vid konserten medverkar flera solister ur kören, vid pianot sitter Marcus Österlund och dirigerar gör Michael Bruze.
Biljetter kan du köpa på Gotthuset, Domino, men även genom körmedlemmar samt vid entrén en timma före konsertens början.
Immanuelskyrkan i Norrköping
söndag 13 december kl.18:00
Välkommen!"
Det låter väl trevligt?
Själv är jag en av solisterna. Eller en av duettisterna kanske man ska säga. :)
onsdag 9 december 2009
Bokberoende
Ja, nu ska jag också ta och svara på
Bokmanias enkät
om bokberoende.
1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
Inte ständigt. Det skulle vara katastrof här på mitt jobb men ofta såklart. Sen beror det på vad jag läser för tillfället hur pass mycket det infiltrerar min hjärna.
2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?
Ja men det vore ju förfärligt! Vart skulle jag då ta vägen när jag ville fly verkligheten? Det vågar jag inte tänka på...
3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?
Ja, det kan hända. T ex när batterierna i min ipod eller cd-spelare tar slut påväg till eller från jobbet kan det krypa i hela min kropp. Jag försöker alltid ha nya batterier med men ibland har jag inte hunnit ladda. Usch...
Och jag har ofta svårt att sova om jag inte har en bok i öronen.
4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?
Ja, det gör jag. EN bok är det bästa sättet för mig att koma undan mina egna tankar.
5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?
Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag vet ju att det är så, böckerna tar ju aldrig slut, men jag försöker vara i nuet i min läsning. Det blir så tråkigt när jag hela tiden är påväg till nästa bok (något som jag ibland kan stressas av i.o.m bloggandet men detta ska jag återkomma till i ett annat inlägg).
6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?
Haha, verkeligen! Framför allt under min studietid. Då kunde jag liksom hamna i nån sorts
läskoma
(jag har visst skrivit ett rejält inlägg om mitt bokberoende redan tidigare) som jag inte tog mig ur förns boken var slut.
Nu med jobb, häst och hus händer det inte lika ofta riktigt.
7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?
Nja, jo, det händer. Fast fördelen med ljudböcker är att man kan läsa samtidigt som man gör andra saker. T ex städning kan då gå som en dans.
Däremot bloggandet kan vara riktigt förädiskt...
8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?
Nej, inte för mycket, men kanske vid fel tidpunkter.
Bokmanias enkät
om bokberoende.
1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
Inte ständigt. Det skulle vara katastrof här på mitt jobb men ofta såklart. Sen beror det på vad jag läser för tillfället hur pass mycket det infiltrerar min hjärna.
2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?
Ja men det vore ju förfärligt! Vart skulle jag då ta vägen när jag ville fly verkligheten? Det vågar jag inte tänka på...
3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?
Ja, det kan hända. T ex när batterierna i min ipod eller cd-spelare tar slut påväg till eller från jobbet kan det krypa i hela min kropp. Jag försöker alltid ha nya batterier med men ibland har jag inte hunnit ladda. Usch...
Och jag har ofta svårt att sova om jag inte har en bok i öronen.
4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?
Ja, det gör jag. EN bok är det bästa sättet för mig att koma undan mina egna tankar.
5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?
Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag vet ju att det är så, böckerna tar ju aldrig slut, men jag försöker vara i nuet i min läsning. Det blir så tråkigt när jag hela tiden är påväg till nästa bok (något som jag ibland kan stressas av i.o.m bloggandet men detta ska jag återkomma till i ett annat inlägg).
6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?
Haha, verkeligen! Framför allt under min studietid. Då kunde jag liksom hamna i nån sorts
läskoma
(jag har visst skrivit ett rejält inlägg om mitt bokberoende redan tidigare) som jag inte tog mig ur förns boken var slut.
Nu med jobb, häst och hus händer det inte lika ofta riktigt.
7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?
Nja, jo, det händer. Fast fördelen med ljudböcker är att man kan läsa samtidigt som man gör andra saker. T ex städning kan då gå som en dans.
Däremot bloggandet kan vara riktigt förädiskt...
8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?
Nej, inte för mycket, men kanske vid fel tidpunkter.
tisdag 8 december 2009
LJudbokslyssnare, vart håller ni hus?! Det här får ni ju inte missa!
Nu är det en vecka kvar innan dragningen i
utlottningen
av valfri ljudbok från
Earbook.
Och det är bara 4 deltagare. Vad är detta?!
Hur kan man avstå ifrån en sådan fin chans?
Kom igen!
Klicka
här
och var med!
Jag skulle verkligen självv vilja vara det men det går ju inte när man är utlottaren.
utlottningen
av valfri ljudbok från
Earbook.
Och det är bara 4 deltagare. Vad är detta?!
Hur kan man avstå ifrån en sådan fin chans?
Kom igen!
Klicka
här
och var med!
Jag skulle verkligen självv vilja vara det men det går ju inte när man är utlottaren.
söndag 6 december 2009
Häxtävlingen
Av Eva Ibbotson
Den store, mörke trollkarlen har tröttnat lite på att vara stor, mörk, trollkarl. Det verkar vara ett jobbigt arbete. Så han väntar på sin efterträdare men han dyker aldrig upp. Då föreslår hans tjänare atthan kanske skulle ta och gifta sig och på så vis på någon som kan ta över efter honom. Detta förslag tas emot med sura miner. Ska det bli magiska barn måste en trollkarl gifta sig med en häxa och det vill inte den här trollkarlen. Han vill nämligen inte ha en häxa med hårstrån på hakan och vårtor på näsan. Men han övertalas och så utlyses en häxtävling. Den häxa som kan utföra den mest mörka och hemska trollkonsten ska bli hans fru.
Sju häxor kallas och vill alla bli den mäktiges brud. Bland de sju finns en vacker, blond och blåögd häxa i vars fotspår det växer blomster i och vars hår det alltid vilar en fågel, ekorre eller fladdermus. Hon är nämligen vit och hur mycket hon än försöker kan hon inte framkalla minsta svart. Hon förälskar sig djupt i trollkarlen men vet att hon är chanslös.
Men, en dag träffar hon en pojke med en mask och allt förändras...
Den här boken läste jag när jag var liten och jag tyckte mycket om den. Det är alltid intressant att läsa sådana böcker igen när man är vuxen.
Det är en rolig bok och ganska charmig. Jag läse även "Den stora spökräddningen" av Ibbotson när jag var liten och i båda de här böckerna blandas ont och gott, kärlek och mörker i en salig blandning. Jag vet inte om det finns någon sensmoral i hennes böcker. Kanske ska de helt enklelt bara vara charmiga och roliga. Kanske vill hon säga att ingenting faktiskt är bara svart eller vitt. Jag vet inte...
Det tråkiga med den här boken är de sementerade könsrollerna men den skrevs trots allt för trettio år sedan. Så lite överseende får man ha.
Uppläsare är Björn Kjellman. Hans röst och skådespelartalang passar sig mycket bra för detta. Det som är lite irriterande är att det tar ett tag innan han bestämmer sig för vilka röster vissa av karaktärerna ska ha. De låter lite olika en bra bit in i boken. Det är synd men när det väl faller på plats blir lyssnandet riktigt angenämt.
Den store, mörke trollkarlen har tröttnat lite på att vara stor, mörk, trollkarl. Det verkar vara ett jobbigt arbete. Så han väntar på sin efterträdare men han dyker aldrig upp. Då föreslår hans tjänare atthan kanske skulle ta och gifta sig och på så vis på någon som kan ta över efter honom. Detta förslag tas emot med sura miner. Ska det bli magiska barn måste en trollkarl gifta sig med en häxa och det vill inte den här trollkarlen. Han vill nämligen inte ha en häxa med hårstrån på hakan och vårtor på näsan. Men han övertalas och så utlyses en häxtävling. Den häxa som kan utföra den mest mörka och hemska trollkonsten ska bli hans fru.
Sju häxor kallas och vill alla bli den mäktiges brud. Bland de sju finns en vacker, blond och blåögd häxa i vars fotspår det växer blomster i och vars hår det alltid vilar en fågel, ekorre eller fladdermus. Hon är nämligen vit och hur mycket hon än försöker kan hon inte framkalla minsta svart. Hon förälskar sig djupt i trollkarlen men vet att hon är chanslös.
Men, en dag träffar hon en pojke med en mask och allt förändras...
Den här boken läste jag när jag var liten och jag tyckte mycket om den. Det är alltid intressant att läsa sådana böcker igen när man är vuxen.
Det är en rolig bok och ganska charmig. Jag läse även "Den stora spökräddningen" av Ibbotson när jag var liten och i båda de här böckerna blandas ont och gott, kärlek och mörker i en salig blandning. Jag vet inte om det finns någon sensmoral i hennes böcker. Kanske ska de helt enklelt bara vara charmiga och roliga. Kanske vill hon säga att ingenting faktiskt är bara svart eller vitt. Jag vet inte...
Det tråkiga med den här boken är de sementerade könsrollerna men den skrevs trots allt för trettio år sedan. Så lite överseende får man ha.
Uppläsare är Björn Kjellman. Hans röst och skådespelartalang passar sig mycket bra för detta. Det som är lite irriterande är att det tar ett tag innan han bestämmer sig för vilka röster vissa av karaktärerna ska ha. De låter lite olika en bra bit in i boken. Det är synd men när det väl faller på plats blir lyssnandet riktigt angenämt.
lördag 5 december 2009
Inés min själs älskade
Av Isabel Allende
Inés var en fattig kvinna som levde i 1500-talets Spanien.
Hennes uppväxtförhållande skiljde sig inte från andra fattiga flickors och ändå av hon så annorlunda.
Inés bröt sig loss från sin tids alla förväntningar, krav, ramar och regler. Hon gjorde som så många män, men inga kvinnor, reste till "den nya världen" för sin frihet och för att söka lyckan.
Där förälskade hon sig i fältherren Pedro de Valdivia och tillsammans med honom grundade hon staten Chile.
En otrolig berättelse om en stark kvinna som aldrig låter sig tryckas ned eller bli den undergivna kvinna/älskarinna/hustru som hon är född till att vara. Dettta lycks hon förstås med tack vare att situationen i nya världen är så annorlunda från Spanien. I sitt hemland hade hon förmodligen aldrig klarat at bli den framstående och framgångsrika kvinna hon blev i Chile.
Allende tecknar ett fantastiskt porträtt av denna fantastiska kvinna. Detta gör hon, enligt henne själv, utifrån de krönikor som finns nedtecknade över Inés. Krönikor som skrivits av tidens historeskrivare men som glömts bort bland alla stora män.
I det här fallet blir det verkligen tydligt hur historien är skriven av och för män. Det är männen och männens framgångar som räknas. En kraftfull och mäktig kvinna, utan vars hjälp den spanska erövringstruppen aldrig skulle ha klarat sig genom öknen, eller utan vars mod och handlingskraft staden ST Diago inte skulle ha kunnat stå emot de inföddas anfall, är ett hot och en förödmjukelse.
Man kan verkligen undra hur många kvinnor av samma slag som glömts bort under historiens gång.
I övrigt är det en mycket målande berättelse. Vi får tillträde till livet både i spanien, Peru och Chile. Under 1500-talet. Vi får följa erövrarnas och kolonisatörernas lidanden och vedermödor, bevittna blodiga krig och vidrigheter utförda såväl av spaniorer som indianer.
Inés beskriver de grymheter indianerna är kapabla till men också vilka övergrepp spaniorerna utsätter de infödda för. Spaniorerna erövrar med blod, våld, maktbegär, girighet, hat, förakt och ett enormt oförstånd det land som inte på något sätt tillhör dom.
Men det är också en berättelse om kärlek, lojalitet, mod och barmhärtighet.
Det är en bok som bara måste läsas av alla som är minsta intresserade av historia och som älskar spännande äventyrsromaner.
Uppläsare är Kristina Adolphson och hon gör en mycket fin gestaltning av Inés (som är historiens berättare).
Inés var en fattig kvinna som levde i 1500-talets Spanien.
Hennes uppväxtförhållande skiljde sig inte från andra fattiga flickors och ändå av hon så annorlunda.
Inés bröt sig loss från sin tids alla förväntningar, krav, ramar och regler. Hon gjorde som så många män, men inga kvinnor, reste till "den nya världen" för sin frihet och för att söka lyckan.
Där förälskade hon sig i fältherren Pedro de Valdivia och tillsammans med honom grundade hon staten Chile.
En otrolig berättelse om en stark kvinna som aldrig låter sig tryckas ned eller bli den undergivna kvinna/älskarinna/hustru som hon är född till att vara. Dettta lycks hon förstås med tack vare att situationen i nya världen är så annorlunda från Spanien. I sitt hemland hade hon förmodligen aldrig klarat at bli den framstående och framgångsrika kvinna hon blev i Chile.
Allende tecknar ett fantastiskt porträtt av denna fantastiska kvinna. Detta gör hon, enligt henne själv, utifrån de krönikor som finns nedtecknade över Inés. Krönikor som skrivits av tidens historeskrivare men som glömts bort bland alla stora män.
I det här fallet blir det verkligen tydligt hur historien är skriven av och för män. Det är männen och männens framgångar som räknas. En kraftfull och mäktig kvinna, utan vars hjälp den spanska erövringstruppen aldrig skulle ha klarat sig genom öknen, eller utan vars mod och handlingskraft staden ST Diago inte skulle ha kunnat stå emot de inföddas anfall, är ett hot och en förödmjukelse.
Man kan verkligen undra hur många kvinnor av samma slag som glömts bort under historiens gång.
I övrigt är det en mycket målande berättelse. Vi får tillträde till livet både i spanien, Peru och Chile. Under 1500-talet. Vi får följa erövrarnas och kolonisatörernas lidanden och vedermödor, bevittna blodiga krig och vidrigheter utförda såväl av spaniorer som indianer.
Inés beskriver de grymheter indianerna är kapabla till men också vilka övergrepp spaniorerna utsätter de infödda för. Spaniorerna erövrar med blod, våld, maktbegär, girighet, hat, förakt och ett enormt oförstånd det land som inte på något sätt tillhör dom.
Men det är också en berättelse om kärlek, lojalitet, mod och barmhärtighet.
Det är en bok som bara måste läsas av alla som är minsta intresserade av historia och som älskar spännande äventyrsromaner.
Uppläsare är Kristina Adolphson och hon gör en mycket fin gestaltning av Inés (som är historiens berättare).
fredag 4 december 2009
Skrivutmaning 338
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att exkludera."
Hon hade bönat och bett om att få följa med. Hon hade gråtit, skrikit och krävt att de skulle ta henne med. Hon hade försäkrat att hon skulle klara det. Men inget hade hjälpt.
Nu satt hon i fönstret med tårarna svidande i ögonen och såg morfar och mamma gå mot bilen.
"Begravningar är ingenting för barn" hade de sagt. När hon frågat varför sa de att alla skulle vara så ledsna och att de inte ville att hon skulle bli rädd eller för leddsen själv.
Varför skulle hon bli rädd? Det är väl klart att man är ledsen på en begravning. Och varför skulle inte hon få vara hur ledsen som helst?
Mamma hade lovat att de skulle gå till graven sen så att Tindra skulle få säga hej då till mormor. Men det var väl inte samma sak. Då låg ju mormor långt ner under jorden. Hennes kropp fanns ju inte ens längre. Mormor skulle brännas, det hade hon hört dom prata om.
Hon ville få se kistan. Hon ville klappa på den. Lägga en blomma på den. Få viska hemligheter till mormor. Få säga att hon älskade henne. Nu fick hon inte göra det. Alla andra fick göra det men inte hon.
Tänk om mormor inte alls var död. Tänk om de inte alls skulle på någon begravning. De kanske hade hittat på alltihop. Hur skulle hon kunna veta det när hon inte fick vara med. Det kanske var därför hon lämnades hemma.
Med hjärtat hårt klappande gick hon ut i köket.
Där fixade Lotta, deras granne och barnvakt för dagen, lite fika.
- Lotta, är mormor verkligen död?
- Ja gumman, det är hon verkligen.
- Men tänk om de bara har hittat på det.
- Varför skulle de göra det?
- Vet inte... Men varför skulle jag annars inte få följa med.
- Det är ju för att de är så rädda om dig.
- Men jag vill följa med! Jag vill få vara ledsen och sitta i kyrkan och gråta med dom!
Nu strömmade tårarna ner för kinderna och hon kastade sig i Lottas famn.
- Jag vet, jag vet.
Lottas ögon fylldes också av tårar och hon kramade Tindra hårt. Hon tittade på klockan. Det var en timme kvar till begravningen. Tindras mamma var alltid ute i väldigt god tid.
- Sätt dig här Tindra. Drick lite saft. Jag kommer alldeles, alldeles snart tillbaka.
Med snor och tårar rinnande drack Tindra den kalla jordgubbssaften. Det var svårt att svälja men drycken svalkade skönt i hennes sönderskrikna hals. Vad skulle Lotta göra?
Efter en ganska lång stund kom hon tillbaka.
- Kom, så gör vi dig iordning. Jag har pratat med din mamma och hon har pratat med prästen. Prästen trodde inte det var någon fara att du kom på begravningen och hon lyckades övertyga din mamma. Jag skjutsar dig.
En kvart senare låste de ytterdörren och var på väg mot Lottas bil.
- Men lotta! Jag har ju ingen blomma till mormor!
- Det fixar vi.
Mot lottas röda husvägg växte stora gula rosor. Lotta hämtade en sax och klippte loss den som Tindra valde.
- Mormor älskade gula rosor - viskade tindra.
- Vad bra - log Lotta.
Så fick Tindra sitta längst fram i kyrkan, mellan sin mamma och sin morfar. Hon fick gråta. Hon fick röra vid den ljusa vackra kistan. Hon fick säga allt det där hon längtade efter att få säga till mormor. Och mitt bland alla röda rosor på kistan låg en stor, lysande, gul ros.
SkrivPuff:
"Skriv om att exkludera."
Hon hade bönat och bett om att få följa med. Hon hade gråtit, skrikit och krävt att de skulle ta henne med. Hon hade försäkrat att hon skulle klara det. Men inget hade hjälpt.
Nu satt hon i fönstret med tårarna svidande i ögonen och såg morfar och mamma gå mot bilen.
"Begravningar är ingenting för barn" hade de sagt. När hon frågat varför sa de att alla skulle vara så ledsna och att de inte ville att hon skulle bli rädd eller för leddsen själv.
Varför skulle hon bli rädd? Det är väl klart att man är ledsen på en begravning. Och varför skulle inte hon få vara hur ledsen som helst?
Mamma hade lovat att de skulle gå till graven sen så att Tindra skulle få säga hej då till mormor. Men det var väl inte samma sak. Då låg ju mormor långt ner under jorden. Hennes kropp fanns ju inte ens längre. Mormor skulle brännas, det hade hon hört dom prata om.
Hon ville få se kistan. Hon ville klappa på den. Lägga en blomma på den. Få viska hemligheter till mormor. Få säga att hon älskade henne. Nu fick hon inte göra det. Alla andra fick göra det men inte hon.
Tänk om mormor inte alls var död. Tänk om de inte alls skulle på någon begravning. De kanske hade hittat på alltihop. Hur skulle hon kunna veta det när hon inte fick vara med. Det kanske var därför hon lämnades hemma.
Med hjärtat hårt klappande gick hon ut i köket.
Där fixade Lotta, deras granne och barnvakt för dagen, lite fika.
- Lotta, är mormor verkligen död?
- Ja gumman, det är hon verkligen.
- Men tänk om de bara har hittat på det.
- Varför skulle de göra det?
- Vet inte... Men varför skulle jag annars inte få följa med.
- Det är ju för att de är så rädda om dig.
- Men jag vill följa med! Jag vill få vara ledsen och sitta i kyrkan och gråta med dom!
Nu strömmade tårarna ner för kinderna och hon kastade sig i Lottas famn.
- Jag vet, jag vet.
Lottas ögon fylldes också av tårar och hon kramade Tindra hårt. Hon tittade på klockan. Det var en timme kvar till begravningen. Tindras mamma var alltid ute i väldigt god tid.
- Sätt dig här Tindra. Drick lite saft. Jag kommer alldeles, alldeles snart tillbaka.
Med snor och tårar rinnande drack Tindra den kalla jordgubbssaften. Det var svårt att svälja men drycken svalkade skönt i hennes sönderskrikna hals. Vad skulle Lotta göra?
Efter en ganska lång stund kom hon tillbaka.
- Kom, så gör vi dig iordning. Jag har pratat med din mamma och hon har pratat med prästen. Prästen trodde inte det var någon fara att du kom på begravningen och hon lyckades övertyga din mamma. Jag skjutsar dig.
En kvart senare låste de ytterdörren och var på väg mot Lottas bil.
- Men lotta! Jag har ju ingen blomma till mormor!
- Det fixar vi.
Mot lottas röda husvägg växte stora gula rosor. Lotta hämtade en sax och klippte loss den som Tindra valde.
- Mormor älskade gula rosor - viskade tindra.
- Vad bra - log Lotta.
Så fick Tindra sitta längst fram i kyrkan, mellan sin mamma och sin morfar. Hon fick gråta. Hon fick röra vid den ljusa vackra kistan. Hon fick säga allt det där hon längtade efter att få säga till mormor. Och mitt bland alla röda rosor på kistan låg en stor, lysande, gul ros.
onsdag 2 december 2009
Skrivutmaning 336
Dagens skrivutmaning från
SkrivPuff:
"Skriv 5 favoritord på I och en berättelse där minst två av dem är med."
Istapp, indian, iver, inuti, intagande
Näej, det var inte så här han hade tänkt sig deras liv tillsammans. Verkligen inte. Hur fan kunde det bli så här? När blev det så här? NÄr blev hon så här? SOm en jävla istapp.
Ibörjan var hon ju så villig och gav sig hän med sån iver. Då hade de sex flera gånger varje dag. Ja, till och med när hon hade mens låg de med varandra. Och över allt de kom åt. På bibliotekstoaletten, i busskuren, på hennes jobb, i tvättstugan, på krogen... Ja, och det fanns inte en enda plats vare sig hemma hos honom eller hos henne sär de inte hade gjort det.
Och hon ställde upp på precis allt. Hon bangade inte för något.
Och det var alltid han som bestämde. Det var inget fel med det. SÅ ville hon ha det. HOn tyckte om att vara undergiven och lyda i sängen. De brukade skämta om att det var hennes indianblod. Indianskor fick lära sig att vara undergivna männen. Eller var det han som brukade skämta om det kanske. JO, men hon skrattade alltid.
Sen, allt eftersom svalnade hon. Det klart, att hålla på sådär som kaniner kanske man inte kan göra i all evighet, men en gång om dagen är väl inte för mycket att begära? Och då den enda gången kan man väl förvänta sig att sin partner bjuder till?
Han ville ju och kunde när som helst, då borde väl hon kunna det också. Det är ju bara att sära på benen, hålet finns ju där liksom.
Men inte och skylde på allt möjligt och gav alla möjliga idiotiska ursäkter för att slippa.
Är det så konstigt då att man tappar tålamodet. Det var inte hans fel. Får man inte det man ber om så tar man det. Han är ingen som tigger om något.
Det klart, lika skönt är det ju inte men jävligt tillfredställande. HOn ska inte tro att hon kan neka honom det hon är till för att ge honom. Vad fan tror hon att han har henne till?
Kanske skulle han göra slut men det är så svårt. När han ser på hennes intagande kropp så kan han inte släppa henne. Aldrig ska någon annan få smeka hennes bruna hud och kyssa den där sköna munnen och... NÄ, det där kan han inte tänka på. Det är när de där tankarna kommer han slår och det vill han inte. Det vill han faktiskt inte.
Nä, han vill behålla sin lilla halvblodsindian. Det är för jävligt att det är som det är men lämna henne tänker han inte.
Det är ju tur att det finns andra kvinnor i alla fall. Kvinnor som är villiga, som inte är som sandpapper inuti och som släpper till utan att man får jävla skavsår på kuken.
SkrivPuff:
"Skriv 5 favoritord på I och en berättelse där minst två av dem är med."
Istapp, indian, iver, inuti, intagande
Näej, det var inte så här han hade tänkt sig deras liv tillsammans. Verkligen inte. Hur fan kunde det bli så här? När blev det så här? NÄr blev hon så här? SOm en jävla istapp.
Ibörjan var hon ju så villig och gav sig hän med sån iver. Då hade de sex flera gånger varje dag. Ja, till och med när hon hade mens låg de med varandra. Och över allt de kom åt. På bibliotekstoaletten, i busskuren, på hennes jobb, i tvättstugan, på krogen... Ja, och det fanns inte en enda plats vare sig hemma hos honom eller hos henne sär de inte hade gjort det.
Och hon ställde upp på precis allt. Hon bangade inte för något.
Och det var alltid han som bestämde. Det var inget fel med det. SÅ ville hon ha det. HOn tyckte om att vara undergiven och lyda i sängen. De brukade skämta om att det var hennes indianblod. Indianskor fick lära sig att vara undergivna männen. Eller var det han som brukade skämta om det kanske. JO, men hon skrattade alltid.
Sen, allt eftersom svalnade hon. Det klart, att hålla på sådär som kaniner kanske man inte kan göra i all evighet, men en gång om dagen är väl inte för mycket att begära? Och då den enda gången kan man väl förvänta sig att sin partner bjuder till?
Han ville ju och kunde när som helst, då borde väl hon kunna det också. Det är ju bara att sära på benen, hålet finns ju där liksom.
Men inte och skylde på allt möjligt och gav alla möjliga idiotiska ursäkter för att slippa.
Är det så konstigt då att man tappar tålamodet. Det var inte hans fel. Får man inte det man ber om så tar man det. Han är ingen som tigger om något.
Det klart, lika skönt är det ju inte men jävligt tillfredställande. HOn ska inte tro att hon kan neka honom det hon är till för att ge honom. Vad fan tror hon att han har henne till?
Kanske skulle han göra slut men det är så svårt. När han ser på hennes intagande kropp så kan han inte släppa henne. Aldrig ska någon annan få smeka hennes bruna hud och kyssa den där sköna munnen och... NÄ, det där kan han inte tänka på. Det är när de där tankarna kommer han slår och det vill han inte. Det vill han faktiskt inte.
Nä, han vill behålla sin lilla halvblodsindian. Det är för jävligt att det är som det är men lämna henne tänker han inte.
Det är ju tur att det finns andra kvinnor i alla fall. Kvinnor som är villiga, som inte är som sandpapper inuti och som släpper till utan att man får jävla skavsår på kuken.
tisdag 1 december 2009
En riktigt fin julutlottning här på min blogg!
Jag har funderat lite på om jag inte skulle ha en utlottning så här till jul.
Och så lägligt kom ett mejl från
Earbooks
med förfrågan om ljudboksutlottning.
Det är ju perfekt!
Så välkommen att delta i utlottningen av valfri (utgiven) ljudbok ur Earbooks sortiment!
Det som krävs för att delta är att du kikar igenom
Earbooks ljudböcker
samt lämnar en kommentar här där du berättar vilken bok du vill vinna och i vilket format - cd eller
book2go.
Om du vill ha dubbel vinstchans så berätta om och länka till utlottningen på din blogg. Har du ingen blogg så skicka ett mejl till minst två personer som du tror skulle vara sugna på detta. Skicka även en kopia till mig.
Vinnaren dras 14/12.
Varmt, varmt välkommna!
(OBS! Jag kan tyvärr inte garantera att boken kommer att levereras före jul. Men en julklapp i efterskott är ju inte så tokigt.)
Och så lägligt kom ett mejl från
Earbooks
med förfrågan om ljudboksutlottning.
Det är ju perfekt!
Så välkommen att delta i utlottningen av valfri (utgiven) ljudbok ur Earbooks sortiment!
Det som krävs för att delta är att du kikar igenom
Earbooks ljudböcker
samt lämnar en kommentar här där du berättar vilken bok du vill vinna och i vilket format - cd eller
book2go.
Om du vill ha dubbel vinstchans så berätta om och länka till utlottningen på din blogg. Har du ingen blogg så skicka ett mejl till minst två personer som du tror skulle vara sugna på detta. Skicka även en kopia till mig.
Vinnaren dras 14/12.
Varmt, varmt välkommna!
(OBS! Jag kan tyvärr inte garantera att boken kommer att levereras före jul. Men en julklapp i efterskott är ju inte så tokigt.)
måndag 30 november 2009
Tematrio - Namnsdagar
I veckans tematrio tycker
Lyran
att vi ska berätta om tre författare som har namnsdag den här veckan.
* Niklas Krog är en svensk författare som har skrivit en fantasyserie som jag är ganska förtjust i. Det är trevligt med svenska fantasyförfattare tycker jag. Första boken i serien heter En krigares hjärta.
* En bok som jag läste för några år sedan är "Månens skära" som är skriven av Barbara Bickmore. Den handlar om en tjej som träffar en snubbe och blir för4älskad förstås. Det hela utspelar sig i början av 1800-talet. SÅ hon rymmer hemifrån och följer med honom till Australien där de lever på hans farm. På vägen dit träffar hon en läkare som också faller henne på läppen. Ja, det hela blir väldigt komplicerat och romantiskt. Det är en spännande bok med kärlek och dramatik som jag varmt rekomenderar.
* Den sista författaren jag vill tipsa om är rektorn på pastoralinstitutet - Sven Hillert. Han var min lärar och rektor under året på pastoralinstitutet och hans teologi stämmer väl överens med min egen. SÅ om du är intresserad av teologi och längtar (eller förfasas över) ett mycket öppet synsätt så läs hans avhandling "Frälsning för alla".
Lyran
att vi ska berätta om tre författare som har namnsdag den här veckan.
* Niklas Krog är en svensk författare som har skrivit en fantasyserie som jag är ganska förtjust i. Det är trevligt med svenska fantasyförfattare tycker jag. Första boken i serien heter En krigares hjärta.
* En bok som jag läste för några år sedan är "Månens skära" som är skriven av Barbara Bickmore. Den handlar om en tjej som träffar en snubbe och blir för4älskad förstås. Det hela utspelar sig i början av 1800-talet. SÅ hon rymmer hemifrån och följer med honom till Australien där de lever på hans farm. På vägen dit träffar hon en läkare som också faller henne på läppen. Ja, det hela blir väldigt komplicerat och romantiskt. Det är en spännande bok med kärlek och dramatik som jag varmt rekomenderar.
* Den sista författaren jag vill tipsa om är rektorn på pastoralinstitutet - Sven Hillert. Han var min lärar och rektor under året på pastoralinstitutet och hans teologi stämmer väl överens med min egen. SÅ om du är intresserad av teologi och längtar (eller förfasas över) ett mycket öppet synsätt så läs hans avhandling "Frälsning för alla".
tisdag 24 november 2009
Ursäkta, hur dags går jorden under? : miljöfrågor för oss som hellre blundar
Av Peter Eriksson
Äntligen är den här lilla boken utläst. Fyra cd-skivor och det tog över en vecka. Jag har bara somnat och somnat.
Det är precis som det låter - en bok om miljö för vanligt folk.
En liten redogörelse för hur klimat och milösituationen ser ut och några tips om hur man i vardagslivet kan göra något åt det.
Jag är inte jätteimponerad. Jag är ju ganska milöjmedveten och lärde mig inte så mycket nytt av boken. Däremot hade jag hoppats att den skulle vara mer inspirerande. Jag kan ibland behöva några små knuffar och puffar i rätt riktning. Det lyckades inte Peter Eriksson med i särskilt stor utsträckning.
Jag hade önskat mer av tips och råd i boken. Till största delen består den av en beskrivning av hur det ser ut i vår värld. Det var riktigt segt att ta sig igenom detta. Det hade varit mycket bättre om varje kapitel avslutats med konkreta råd och knep för att bli mer miljösmart. Istället kommer detta bara i ett litet stycke på slutet.
Författaren lägger an en skämtsam polare- och jag-är-precis-som-du-ton som nog är menad att lätta upp och att visa att han förstår dig och mig precis nrä vi inte orkar tänka på miljön. Det funkar dock inte riktigt eftersom han ändå tar sig själv som gott exempel.
Försöket att inte använda pekpinnar håller inte riktigt. Då är det bättre att stå för pekpinnarna.
Några bra tips har jag i alla fall fått från boken så som adresser till intressanta hemsidor samt bekräftelsen på att man faktiskt inte blandar ihop alla våra sorterade sopor. Detta övertygade mig Eriksson om med ett enda argument - penningar. Det är en alldeles för stor och god investering att återanvända t ex konservburkar för att bara bränna upp alltihop, som vissa påstår att man gör.
Ja ja, nog om detta. Jag tror att det här kan vara en helt ok bok för någon som vill få lite större koll på det här med miljö och klimat men, som Eriksson själv säger, läs även andra böcker. Den här måste kompletteras och även läsas med ett visst mått av kritiskt tänkande.
Jag tror faktiskt kanske att man också (om man kan) ska läsa den som textbok. Författaruppläsningen förstärker nämligen intrycket av lite tillgjort "tjena polare, man kan vara miljömedveten och gilla porr på samma gång"....
Äntligen är den här lilla boken utläst. Fyra cd-skivor och det tog över en vecka. Jag har bara somnat och somnat.
Det är precis som det låter - en bok om miljö för vanligt folk.
En liten redogörelse för hur klimat och milösituationen ser ut och några tips om hur man i vardagslivet kan göra något åt det.
Jag är inte jätteimponerad. Jag är ju ganska milöjmedveten och lärde mig inte så mycket nytt av boken. Däremot hade jag hoppats att den skulle vara mer inspirerande. Jag kan ibland behöva några små knuffar och puffar i rätt riktning. Det lyckades inte Peter Eriksson med i särskilt stor utsträckning.
Jag hade önskat mer av tips och råd i boken. Till största delen består den av en beskrivning av hur det ser ut i vår värld. Det var riktigt segt att ta sig igenom detta. Det hade varit mycket bättre om varje kapitel avslutats med konkreta råd och knep för att bli mer miljösmart. Istället kommer detta bara i ett litet stycke på slutet.
Författaren lägger an en skämtsam polare- och jag-är-precis-som-du-ton som nog är menad att lätta upp och att visa att han förstår dig och mig precis nrä vi inte orkar tänka på miljön. Det funkar dock inte riktigt eftersom han ändå tar sig själv som gott exempel.
Försöket att inte använda pekpinnar håller inte riktigt. Då är det bättre att stå för pekpinnarna.
Några bra tips har jag i alla fall fått från boken så som adresser till intressanta hemsidor samt bekräftelsen på att man faktiskt inte blandar ihop alla våra sorterade sopor. Detta övertygade mig Eriksson om med ett enda argument - penningar. Det är en alldeles för stor och god investering att återanvända t ex konservburkar för att bara bränna upp alltihop, som vissa påstår att man gör.
Ja ja, nog om detta. Jag tror att det här kan vara en helt ok bok för någon som vill få lite större koll på det här med miljö och klimat men, som Eriksson själv säger, läs även andra böcker. Den här måste kompletteras och även läsas med ett visst mått av kritiskt tänkande.
Jag tror faktiskt kanske att man också (om man kan) ska läsa den som textbok. Författaruppläsningen förstärker nämligen intrycket av lite tillgjort "tjena polare, man kan vara miljömedveten och gilla porr på samma gång"....
måndag 23 november 2009
Tematrio - barnfavoriter
Nu börjar mitt liv äntligen plana ut lite. Jag har absolut inte gett upp bloggandet, bara haft fruktansvärt lite tid och ork för det. Men nu ser det ljusare ut igen.
Lyrans
tematrio är både otroligt lätt och vansinnigt svår att svara på.
"Berätta om tre barnboksfavoriter - dina egna, eller dina barns!"
Jag har inga barn så det blir mina egna favoriter. Men vad ska jag välja?! Jag har hur många favoriter som helst...
Det får bli som följer:
* Tove Jansson! Jag älskar hennes böcker om mumindalen och alla dess underbara invånare.
* C.S Lewis har jag nämnt förut men han måste bara ha en plats här. Serien om Narnia fick stor betydelse för mig när jag var liten och jag känner fortfarande stor kärlek till de berättelserna. Även om de ibland är lite väl barnuppfostrande. Fast det är bara något som stört mig som vuxen. Inte alls som liten.
* En lite nyare serie som jag läst nu som vuxen är den om Septimus Heap, skriven av Angie Sage. En fantasyserie för lite större barn - nio till tolv år läste jag någonstans. Men jag gillar verkligen de här böckerna. Lite i Hary P-stil fast tillräckligt annorlunda för att det inte ska bli dåligt. Magiker, trolldom, mystiska väsen, spöken, värme, humor och spänning. En myspysserie verkligen.
Lyrans
tematrio är både otroligt lätt och vansinnigt svår att svara på.
"Berätta om tre barnboksfavoriter - dina egna, eller dina barns!"
Jag har inga barn så det blir mina egna favoriter. Men vad ska jag välja?! Jag har hur många favoriter som helst...
Det får bli som följer:
* Tove Jansson! Jag älskar hennes böcker om mumindalen och alla dess underbara invånare.
* C.S Lewis har jag nämnt förut men han måste bara ha en plats här. Serien om Narnia fick stor betydelse för mig när jag var liten och jag känner fortfarande stor kärlek till de berättelserna. Även om de ibland är lite väl barnuppfostrande. Fast det är bara något som stört mig som vuxen. Inte alls som liten.
* En lite nyare serie som jag läst nu som vuxen är den om Septimus Heap, skriven av Angie Sage. En fantasyserie för lite större barn - nio till tolv år läste jag någonstans. Men jag gillar verkligen de här böckerna. Lite i Hary P-stil fast tillräckligt annorlunda för att det inte ska bli dåligt. Magiker, trolldom, mystiska väsen, spöken, värme, humor och spänning. En myspysserie verkligen.
söndag 15 november 2009
Allt går sönder
Av Chinua Achebe
Nu är novemberetappen i
jordenruntresan
avklarad.
Den här gången bar det av till Afrika och Nigeria. Alltså mitt andra besök i Afriak denna månad.
Visstelsen i NIgeria skiljer sig en hel del mot den i
Somalia.
I "Allt går sönder" får vi möta ibofolket och huvudpersonen är Okonkwo. En man vars bakgrund har gjort honom till en hård och hänsynslös man, allt för att inte bli som sin far. Han är mycket framgångsrik och framtiden ser ljus ut enda tills han av misstag dödar en stammedlem och därmed utvisas från byn några år. När han kommer tillbaka har vita missionärer dykt upp och inget är längre som förut.
Genom den här berättelsen får vi lära oss mycket om ibofolkets seder och bruk. Vi får också se både de onda och goda sidorna av missionen från väst - hur den talar till de utsatta och utstötta i det afrikansa samhället samtidigt som den river ner och förstör sådant som är äkta och väl fungerande. Äkta människokärlek från vissa av missionärerna, förakt från andra, parad med mer eller mindre oförståelse från båda skapar kaos, splittring och maktmissbruk.
Annars tycker jag att själva berättelsen är rätt ointressant. Den drivs inte särksilt mycket framåt och går helt enkelt mest ut på att beskriva hur det kunde se ut i en by på den tiden och hur kolonisationen påverkade Afrika. Inget dåligt syfte i och för sig men jag hade nog önskat lite mer driv och lite mer handling. Den används tydligen som lärobok i Afrika och det förstår jag att den fungerar bra som.
En läsvärd bok som man förmodligen får ut mer av om man inte har för höga krav på handlingen.
(Finns inte som ljudbok.)
Nu är novemberetappen i
jordenruntresan
avklarad.
Den här gången bar det av till Afrika och Nigeria. Alltså mitt andra besök i Afriak denna månad.
Visstelsen i NIgeria skiljer sig en hel del mot den i
Somalia.
I "Allt går sönder" får vi möta ibofolket och huvudpersonen är Okonkwo. En man vars bakgrund har gjort honom till en hård och hänsynslös man, allt för att inte bli som sin far. Han är mycket framgångsrik och framtiden ser ljus ut enda tills han av misstag dödar en stammedlem och därmed utvisas från byn några år. När han kommer tillbaka har vita missionärer dykt upp och inget är längre som förut.
Genom den här berättelsen får vi lära oss mycket om ibofolkets seder och bruk. Vi får också se både de onda och goda sidorna av missionen från väst - hur den talar till de utsatta och utstötta i det afrikansa samhället samtidigt som den river ner och förstör sådant som är äkta och väl fungerande. Äkta människokärlek från vissa av missionärerna, förakt från andra, parad med mer eller mindre oförståelse från båda skapar kaos, splittring och maktmissbruk.
Annars tycker jag att själva berättelsen är rätt ointressant. Den drivs inte särksilt mycket framåt och går helt enkelt mest ut på att beskriva hur det kunde se ut i en by på den tiden och hur kolonisationen påverkade Afrika. Inget dåligt syfte i och för sig men jag hade nog önskat lite mer driv och lite mer handling. Den används tydligen som lärobok i Afrika och det förstår jag att den fungerar bra som.
En läsvärd bok som man förmodligen får ut mer av om man inte har för höga krav på handlingen.
(Finns inte som ljudbok.)
torsdag 12 november 2009
Bokcirkelträff 2
I tisdags hade vi vår andra bokcirkelträff. Till denna gång hade vi tå gjort ett besök i Somalia via
En blomma i Afrikas öken.
Vi började med att äta en typisk afrikansk pudding, halva, som J tillagat. Det finns många olika sorters halva men detta var en somalisk variant med kummin och kardemumma. Den gjorde ingen jättesuccé tror jag men jag gillade den. NÅgra av mina kolegor smakade på den igår också och de gillade den betydligt mer tror jag. Hur som helst är det kul att även få smaka på den kultur vi kikat in i.
Det blev en mycket gemytlig träff. Den här gången våran läsupplevelse ganska likstämmig - en lättläst bok som berörde och satte spår.
Själv blev jag väldigt inspirerad till att göra något för arbetet mot kvinlig könsstympning i Afrika. En insamlingskampanj kanske?
En blomma i Afrikas öken.
Vi började med att äta en typisk afrikansk pudding, halva, som J tillagat. Det finns många olika sorters halva men detta var en somalisk variant med kummin och kardemumma. Den gjorde ingen jättesuccé tror jag men jag gillade den. NÅgra av mina kolegor smakade på den igår också och de gillade den betydligt mer tror jag. Hur som helst är det kul att även få smaka på den kultur vi kikat in i.
Det blev en mycket gemytlig träff. Den här gången våran läsupplevelse ganska likstämmig - en lättläst bok som berörde och satte spår.
Själv blev jag väldigt inspirerad till att göra något för arbetet mot kvinlig könsstympning i Afrika. En insamlingskampanj kanske?
onsdag 11 november 2009
Ett litet livstecken
Jo då, jag lever. Vädligt mycket lever jag. Livet är proppfullt av allt - jobb, katter, hus, lägenhetsförsäljning (som nu är i hamn), hästar i stallet och allt möjligt. Det finns inte mycket tid för bloggande och läsning av bloggar.
Men det kommer bli bättre. Ganska snart tror jag.
Ikväll t ex finns lite tid över som ni märker.
Jag kan berätta att lägenheten värmde riktigt gott i kassan. Efter att ha betalat deverse skulder har jag kunnat sätta undan ordentligt mycket på sparkontot.
Och det hela har jag firat med en rejäl beställning från Bokus.
Äntligen får jag de där böckerna som jag så lännge velat ha men hållt mig ifrån att köpa - Bågens mästare, Aprilväder och En förtjusande man. Det blev även Trollvinter för den var så billig.
Egentligen hade jag tänkt beställa mer men när jag satt där kände jag att jag inte vill köpa allt på en gång. Vad har jag då att längta efter? Så jag beställde de böcker jag verkligen ville ha mest av alla just nu.
Åh, det blir underbart när paketet kommer!
Sen ska jag väl tillägga att min ambition att inte köpa böcker alls nu under hösten inte har hållt hela vägen. Jag har fyndat en del på tradera och gjort några småköp på bokus.
Två av böckerna vi valt ut till bokcirkeln fanns som ljudbok så de "måste" jag ju förstås köpa då. Det är praktiskt med måsten ibland.
Men jag har varit duktig ändå tycker jag.
Men det kommer bli bättre. Ganska snart tror jag.
Ikväll t ex finns lite tid över som ni märker.
Jag kan berätta att lägenheten värmde riktigt gott i kassan. Efter att ha betalat deverse skulder har jag kunnat sätta undan ordentligt mycket på sparkontot.
Och det hela har jag firat med en rejäl beställning från Bokus.
Äntligen får jag de där böckerna som jag så lännge velat ha men hållt mig ifrån att köpa - Bågens mästare, Aprilväder och En förtjusande man. Det blev även Trollvinter för den var så billig.
Egentligen hade jag tänkt beställa mer men när jag satt där kände jag att jag inte vill köpa allt på en gång. Vad har jag då att längta efter? Så jag beställde de böcker jag verkligen ville ha mest av alla just nu.
Åh, det blir underbart när paketet kommer!
Sen ska jag väl tillägga att min ambition att inte köpa böcker alls nu under hösten inte har hållt hela vägen. Jag har fyndat en del på tradera och gjort några småköp på bokus.
Två av böckerna vi valt ut till bokcirkeln fanns som ljudbok så de "måste" jag ju förstås köpa då. Det är praktiskt med måsten ibland.
Men jag har varit duktig ändå tycker jag.
fredag 6 november 2009
En blomma i Afrikas öken
Av Waris Dirie
Waris Dirie tillhör en somalisk nomadstam. När hon var 13 år flydde hon från sin familj i öknen eftersom hon inte ville gifta sig med den gamla gubbe hennes far hade bestämt.
Detta är hennes egen berättelse om hur det var att cäxa upp i öknen, i ständigt arbete och jakt på mat och vatten. Och hur hon sedan bröt sig ur sitt sammanhang, flydde och till slut blev en berömd fotomodell.
En otrolig berättelse om ett otroligt livsöde.
Det är underbart och fruktansvärt att läsa omförfattarens ursprung. Härligt med kärleken, enkelheten och sammanhållningen i familjen. Fruktansvärt med könsstympningsseden och alla dess vidriga konsekvenser.
I Waris Dirie finns en enorm styrka men också sårbarhet, svaghet och på flera sätt stor naivitet.
Boken är skrivet på ett enkelt, öppet och ärligt sätt. Bokens språk är förstås ett uttryck för Diries brist på utbildning men berättelsen spelgar intelligens, medvetenhet och reflexion.
Det har varit en gåva att få läsa den här boken. GIvetvis inte det mest storslagna jag läst men nära och verkligt, på riktigt.
Jag önskar Waris Dirie all framgång och allt stöd hon kan få i hennes kamp mot könsstympning och kvinnoförtryck i Somalia.
Tintin Anderzon gör en helt ok uppläsning även om jag kan tycka att hon ofta använder en väl barnslig röst när hon gestaltar Waris. Detta passar vär rätt bra när hon är liten men inte när hon är en vuxen kvinna.
Waris Dirie tillhör en somalisk nomadstam. När hon var 13 år flydde hon från sin familj i öknen eftersom hon inte ville gifta sig med den gamla gubbe hennes far hade bestämt.
Detta är hennes egen berättelse om hur det var att cäxa upp i öknen, i ständigt arbete och jakt på mat och vatten. Och hur hon sedan bröt sig ur sitt sammanhang, flydde och till slut blev en berömd fotomodell.
En otrolig berättelse om ett otroligt livsöde.
Det är underbart och fruktansvärt att läsa omförfattarens ursprung. Härligt med kärleken, enkelheten och sammanhållningen i familjen. Fruktansvärt med könsstympningsseden och alla dess vidriga konsekvenser.
I Waris Dirie finns en enorm styrka men också sårbarhet, svaghet och på flera sätt stor naivitet.
Boken är skrivet på ett enkelt, öppet och ärligt sätt. Bokens språk är förstås ett uttryck för Diries brist på utbildning men berättelsen spelgar intelligens, medvetenhet och reflexion.
Det har varit en gåva att få läsa den här boken. GIvetvis inte det mest storslagna jag läst men nära och verkligt, på riktigt.
Jag önskar Waris Dirie all framgång och allt stöd hon kan få i hennes kamp mot könsstympning och kvinnoförtryck i Somalia.
Tintin Anderzon gör en helt ok uppläsning även om jag kan tycka att hon ofta använder en väl barnslig röst när hon gestaltar Waris. Detta passar vär rätt bra när hon är liten men inte när hon är en vuxen kvinna.
måndag 2 november 2009
Tematrio - Film
Den här veckan har
Lyran
fått till en tematrio som jag lätt kan svara på:
"Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?"
Och dess utom har jag en stund över till att blogga idag.
Jag har redan skrivit om en hel del bra filmaticeringar i tidigare tematrios så dessa kommer jag undvika, trots att de annars kanske skulle ha varit ett av mina första val.
* Guldkompassen av Philip Pullman
Första boken i Pullmans fantastiska fantasyserie hade premiär i Sverige för snart två år sedan. Jag älskar böckerna och filmen är verkligen storslagen!
* Pianot av Jane Campion
Det här är en så vacker och sorglig berättelse. Jag läste den för många år sedan och är riktigt sugen på att läsa om den. Hur som helst så är filmen väldigt fin också. Det var inte på något sätt en besvikelse att se den. Det såg precis ut som jag föreställt mig och stämmningen var helt rätt. Kanske har det att göra med att Jane Campion själv regiserat. Dock saknas en stor del av berättelsen, förhistorien, men allt kan ju inte få plats i en film.
* Gökboet av Ken Kesey
En fantastisk klassiker som måste både ses och läsas!
Filmen är verkligen bra gjord utifrån boken utan att helt kopiera den. Vissa saker skiljer sig åt men det gör ingenting. Man har gjort det som måste göras för att få till en bra film. Boken är förstås mer av allt och man får lära känna personerna djupare. Den är dess utom skriven utifrån en viss persons perspektiv vilket gör läsningen och historien väldigt speciell.
(Endast Guldkompassen finns som ljudbok.)
Lyran
fått till en tematrio som jag lätt kan svara på:
"Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?"
Och dess utom har jag en stund över till att blogga idag.
Jag har redan skrivit om en hel del bra filmaticeringar i tidigare tematrios så dessa kommer jag undvika, trots att de annars kanske skulle ha varit ett av mina första val.
* Guldkompassen av Philip Pullman
Första boken i Pullmans fantastiska fantasyserie hade premiär i Sverige för snart två år sedan. Jag älskar böckerna och filmen är verkligen storslagen!
* Pianot av Jane Campion
Det här är en så vacker och sorglig berättelse. Jag läste den för många år sedan och är riktigt sugen på att läsa om den. Hur som helst så är filmen väldigt fin också. Det var inte på något sätt en besvikelse att se den. Det såg precis ut som jag föreställt mig och stämmningen var helt rätt. Kanske har det att göra med att Jane Campion själv regiserat. Dock saknas en stor del av berättelsen, förhistorien, men allt kan ju inte få plats i en film.
* Gökboet av Ken Kesey
En fantastisk klassiker som måste både ses och läsas!
Filmen är verkligen bra gjord utifrån boken utan att helt kopiera den. Vissa saker skiljer sig åt men det gör ingenting. Man har gjort det som måste göras för att få till en bra film. Boken är förstås mer av allt och man får lära känna personerna djupare. Den är dess utom skriven utifrån en viss persons perspektiv vilket gör läsningen och historien väldigt speciell.
(Endast Guldkompassen finns som ljudbok.)
onsdag 28 oktober 2009
Hanteringen av odöda
Av John Ajvide Lindqvist
En sommarkväll i Stockholm vaknar döda till liv. INte alla men de som dött under de två senaste månaderna. De kliver upp från sina bårar i bårhuset och försöker ta sig hem.
Det blir förstås kaos i samhället. Hur ska detta hanteras? Vad innebär det? Hur ska det ställas i relation till allt man tidigare vetat om livet och döden och kroppen?
Man gräver upp alla gravar där det kan finnas levande döda. Man tar hand om de "omlevande" och försöker vårda och förbättra deras tillstånd.
De är förstås i ett uselt skick, inte bara kroppsligt utan även själsligt. De svarar kraftfullt på de levandes mörka känslor. KÄnslor som förstås är mycket starka just kring de omlevande.
Anhöriga kastas mellanhopp och förtvivlan och ofta är det skräck och äckel som tar över när de träffar sina omlevande.
När jag började läsa boken var jag länge orolig för att det skulle bli för mycket, för överdrivet och för äckligt. Men det händer inte. Lindqvist är bra på att få till en god balans mellan det makabra och det mycket männskliga - sorgen, kärleken, skräcken, förtvivlan. Visst är det en del äckel men det hör ju till när det är skräck. Han håller sig alldeles innanför den gräns jag står ut med och tack vare bristen på svart och vitt och den ständigt närvarande kärleken blir det en berättelse som jag verkligen kan uppskatta.
Något annat mycket positivt är frånvaron av kommissarier och polisstationer. Mycket befriande!
En finfin författaruppläsning!
En sommarkväll i Stockholm vaknar döda till liv. INte alla men de som dött under de två senaste månaderna. De kliver upp från sina bårar i bårhuset och försöker ta sig hem.
Det blir förstås kaos i samhället. Hur ska detta hanteras? Vad innebär det? Hur ska det ställas i relation till allt man tidigare vetat om livet och döden och kroppen?
Man gräver upp alla gravar där det kan finnas levande döda. Man tar hand om de "omlevande" och försöker vårda och förbättra deras tillstånd.
De är förstås i ett uselt skick, inte bara kroppsligt utan även själsligt. De svarar kraftfullt på de levandes mörka känslor. KÄnslor som förstås är mycket starka just kring de omlevande.
Anhöriga kastas mellanhopp och förtvivlan och ofta är det skräck och äckel som tar över när de träffar sina omlevande.
När jag började läsa boken var jag länge orolig för att det skulle bli för mycket, för överdrivet och för äckligt. Men det händer inte. Lindqvist är bra på att få till en god balans mellan det makabra och det mycket männskliga - sorgen, kärleken, skräcken, förtvivlan. Visst är det en del äckel men det hör ju till när det är skräck. Han håller sig alldeles innanför den gräns jag står ut med och tack vare bristen på svart och vitt och den ständigt närvarande kärleken blir det en berättelse som jag verkligen kan uppskatta.
Något annat mycket positivt är frånvaron av kommissarier och polisstationer. Mycket befriande!
En finfin författaruppläsning!
tisdag 27 oktober 2009
Den första bokcirkelträffen
Igår hade vi vår första "riktiga" bokcirkelträff.
Vi läser alla samma böcker och till igår var det
De små tingens gud av Arundhati Roy.
J och jag hade tänkt baka några speciella , indiska bakverk som de äter i en viss scen i boken, men eftersom vi har
flyttat
hela helgen så det fanns vare sig tid eller ork.
Jag fixade lite frukt men då överraskade en av deltagarna med en nybakt, ljuvlig äppelpaj. INte särskilt indisk men väääääldigt god.
Hur som helst, även utöver pajen, så blev det en mycket trevlig träff.
Vi började samtalet med att inta lite fakta om Indien och den delstat boken utspelar sig i. Två av deltagarna hade letat fram lite fakta.
Det kom upp på vår uppstartsträff att man borde lära sig lite mer om länderna vi besöker och det var ju en jättebra idé.
Sedan började vi fundera kring boken vi läst.
Det är verkligen givande att få dela med sig av och lyssna på de andras upplevelser av läsningen.
Bokbloggandet är bra. Man får många tips och fint utbyte men det blir inte lika direkt som irl. Nu kunde vi bolla tankar med varandra och berättelsen belystes ur olika perspektiv.
Det är spännande och intressant att se att det är olika saker som stannar kvar i oss från historien.
T ex när jag frågade om vilken schen som gjorde starkast intryck svarade vi alla olika.
Genom att tillsammans prata om boken kunde vi påminna varandra om sådant vi inte riktigt lagt på minnet samt också lyfta fram sådant som någon av oss kanske helt missat.
Det var särskilt en scen (man säger kanske inte scen om händelser i en bok?) som ett par av oss uppfattade på ett sätt som gått de andra helt förbi.
Ja, det var verkligen en bra kväll och jag tror att ju mer vi lär känna varandra desto mer får vi ut av våra samtal.
Nu beger vi oss till Somalien och läser En blomma i Afrikas öken.
Vi läser alla samma böcker och till igår var det
De små tingens gud av Arundhati Roy.
J och jag hade tänkt baka några speciella , indiska bakverk som de äter i en viss scen i boken, men eftersom vi har
flyttat
hela helgen så det fanns vare sig tid eller ork.
Jag fixade lite frukt men då överraskade en av deltagarna med en nybakt, ljuvlig äppelpaj. INte särskilt indisk men väääääldigt god.
Hur som helst, även utöver pajen, så blev det en mycket trevlig träff.
Vi började samtalet med att inta lite fakta om Indien och den delstat boken utspelar sig i. Två av deltagarna hade letat fram lite fakta.
Det kom upp på vår uppstartsträff att man borde lära sig lite mer om länderna vi besöker och det var ju en jättebra idé.
Sedan började vi fundera kring boken vi läst.
Det är verkligen givande att få dela med sig av och lyssna på de andras upplevelser av läsningen.
Bokbloggandet är bra. Man får många tips och fint utbyte men det blir inte lika direkt som irl. Nu kunde vi bolla tankar med varandra och berättelsen belystes ur olika perspektiv.
Det är spännande och intressant att se att det är olika saker som stannar kvar i oss från historien.
T ex när jag frågade om vilken schen som gjorde starkast intryck svarade vi alla olika.
Genom att tillsammans prata om boken kunde vi påminna varandra om sådant vi inte riktigt lagt på minnet samt också lyfta fram sådant som någon av oss kanske helt missat.
Det var särskilt en scen (man säger kanske inte scen om händelser i en bok?) som ett par av oss uppfattade på ett sätt som gått de andra helt förbi.
Ja, det var verkligen en bra kväll och jag tror att ju mer vi lär känna varandra desto mer får vi ut av våra samtal.
Nu beger vi oss till Somalien och läser En blomma i Afrikas öken.
måndag 26 oktober 2009
Skrivutmaning 299
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om en låtsaskompis"
- Men hör du inte vad jag säger?! Det var inte jag! Det var NOnne!
Jocke vrålade och tårarna sprutade.
- Men sluta nu Joakim. - Hans mammas röst var hård och helt utan tålamod. - Varför, varför, varför gör du så här?
Snyftande och skrikande började Jocke sparka på diskmaskinen.l Då fick mamma nog. HOn lyfte upp honom och bar honom till hans rum. HOn slängde ner honom på hans säng och sa:
- Nu stannar du här tills du har lugnat ner dig. Sen kommer du ut och säger förlåt och så är allt bra sen.
HOn gick och stängde bestämt dörren efter sig. Jocke sparkade och slog på sängen.
- Ööööh öööööhööööööö, aaaaaaaah!
Ner i kudden.
Nonne stod tyst bredvid sängen. JOcke såg på honom
- Men dra! Du är så jävla töntig! Dumhuve! FÖrsvinn!
Det var skönt. SKönt att skriak apå NOnne som bara stod där och såg dum och ful ut.
- Men, kan vi inte leka Jocke.
- Men är du helt dum i huvet eller?! Jag vill inte leka med dig. DU bara förstör allt.
NOnne suckade, krympte och kröp ihop på sängstolpen.
Jockes gråt hade minskat till små hesa hulkningar. Mamma var så dum. Ja, det var han som hade gjort det men hon kunde väl ha frågat i alla fall. HOn kunde ha frågat om det var han, inte bara ta för givet. HOn skyllde alltid på honom trots att det kunde vara precis vem som helst i hela världen. T ex pappa. Honom skylde hon aldrig på.
Och sen när han sa att det inte var han så trodde hon honom inte. Det var ju det som var så hemskt. Att hon inte trodde på honom. Han tänkte på hur det skulle vara om han skulle tala sanning och hon inte skulle tro honom. Om hon faktiskt anklagade honom fast han var oskyldig.
Tänk om nån skulle bli mördad i kvarteret och så skulle han bli anklagad. TÄnk om mamma skulle tro att det var han fast han inte gjort det. Då skulle han hamna i fängelse och mamma skulle inte bry sig. Gråten tog i igen men nu var han inte arg längre. Bara väldigt ledsen.
- JOcke?
Nonne satt nu bredvid hans kudde.
- Men gååååå...
Fast helt övertygande lät inte JOckes röst längre. NOnne var ful och dum och töntig men han fanns alltid där. Han stannade alltid kvar hos Jocke. Hur dum och taskig han än var stannade Jocke hos honom.
- Jag orkar inte leka NOnne. Jag är så ledsen. Kan inte du hämta mamma.
Nonne suckade.
- Nä, det kan jag ju inte vet du. Du får gå till henne själv.
Jocke la sig på rygg och såg upp i lampan. Ljuset bildade glimmande regnbågar i hans tårfyllda ögon.
- Men tänk om hon fortfarande är arg?
- Äh, krama och pussa henne bara och säg förlåg.
NOnne hade rätt. Det hade aldrig blivit så här om han inte ljugit från början. Han skulle säga förlåt och han skulle be mamma att aldrig låta honom hamna i fängelse.
- Ok, följer du med mig då?
Nonne hoppade ner på golvet och blev antog samma längd som Jocke..
- Det klart jag gör. KOm nu!
Minnesbilden avtog och Jocke kom tillbaka till verkligheten. Framför honom satt polisen och såg frågande på honom.
Vad skulle han säga. Han kunde inte längre skylla på Nonne. Ingen skulle tro honom. INte skulle där heller finnas någon NOnne som kunde trösta och stärka. Jocke hade trott att hans vän skulle finnas där för alltid. Men det var när han var liten. En dag upptcäkte han att Nonne var försvunnen. Han försökte få honom tillbaka men det gick bara inte.
Och nu var han alldeles ensam. Lika skyldig som då men ensam.
Och den här gången räckte det inte med ett förlåt.
Och mamma kunde inte på något sätt hindra honom från att hamna i fängelse.
SkrivPuff:
"Skriv om en låtsaskompis"
- Men hör du inte vad jag säger?! Det var inte jag! Det var NOnne!
Jocke vrålade och tårarna sprutade.
- Men sluta nu Joakim. - Hans mammas röst var hård och helt utan tålamod. - Varför, varför, varför gör du så här?
Snyftande och skrikande började Jocke sparka på diskmaskinen.l Då fick mamma nog. HOn lyfte upp honom och bar honom till hans rum. HOn slängde ner honom på hans säng och sa:
- Nu stannar du här tills du har lugnat ner dig. Sen kommer du ut och säger förlåt och så är allt bra sen.
HOn gick och stängde bestämt dörren efter sig. Jocke sparkade och slog på sängen.
- Ööööh öööööhööööööö, aaaaaaaah!
Ner i kudden.
Nonne stod tyst bredvid sängen. JOcke såg på honom
- Men dra! Du är så jävla töntig! Dumhuve! FÖrsvinn!
Det var skönt. SKönt att skriak apå NOnne som bara stod där och såg dum och ful ut.
- Men, kan vi inte leka Jocke.
- Men är du helt dum i huvet eller?! Jag vill inte leka med dig. DU bara förstör allt.
NOnne suckade, krympte och kröp ihop på sängstolpen.
Jockes gråt hade minskat till små hesa hulkningar. Mamma var så dum. Ja, det var han som hade gjort det men hon kunde väl ha frågat i alla fall. HOn kunde ha frågat om det var han, inte bara ta för givet. HOn skyllde alltid på honom trots att det kunde vara precis vem som helst i hela världen. T ex pappa. Honom skylde hon aldrig på.
Och sen när han sa att det inte var han så trodde hon honom inte. Det var ju det som var så hemskt. Att hon inte trodde på honom. Han tänkte på hur det skulle vara om han skulle tala sanning och hon inte skulle tro honom. Om hon faktiskt anklagade honom fast han var oskyldig.
Tänk om nån skulle bli mördad i kvarteret och så skulle han bli anklagad. TÄnk om mamma skulle tro att det var han fast han inte gjort det. Då skulle han hamna i fängelse och mamma skulle inte bry sig. Gråten tog i igen men nu var han inte arg längre. Bara väldigt ledsen.
- JOcke?
Nonne satt nu bredvid hans kudde.
- Men gååååå...
Fast helt övertygande lät inte JOckes röst längre. NOnne var ful och dum och töntig men han fanns alltid där. Han stannade alltid kvar hos Jocke. Hur dum och taskig han än var stannade Jocke hos honom.
- Jag orkar inte leka NOnne. Jag är så ledsen. Kan inte du hämta mamma.
Nonne suckade.
- Nä, det kan jag ju inte vet du. Du får gå till henne själv.
Jocke la sig på rygg och såg upp i lampan. Ljuset bildade glimmande regnbågar i hans tårfyllda ögon.
- Men tänk om hon fortfarande är arg?
- Äh, krama och pussa henne bara och säg förlåg.
NOnne hade rätt. Det hade aldrig blivit så här om han inte ljugit från början. Han skulle säga förlåt och han skulle be mamma att aldrig låta honom hamna i fängelse.
- Ok, följer du med mig då?
Nonne hoppade ner på golvet och blev antog samma längd som Jocke..
- Det klart jag gör. KOm nu!
Minnesbilden avtog och Jocke kom tillbaka till verkligheten. Framför honom satt polisen och såg frågande på honom.
Vad skulle han säga. Han kunde inte längre skylla på Nonne. Ingen skulle tro honom. INte skulle där heller finnas någon NOnne som kunde trösta och stärka. Jocke hade trott att hans vän skulle finnas där för alltid. Men det var när han var liten. En dag upptcäkte han att Nonne var försvunnen. Han försökte få honom tillbaka men det gick bara inte.
Och nu var han alldeles ensam. Lika skyldig som då men ensam.
Och den här gången räckte det inte med ett förlåt.
Och mamma kunde inte på något sätt hindra honom från att hamna i fängelse.
torsdag 22 oktober 2009
På sängkanten med Marian Keyes : betraktelser och bekännelser
Av Marian Keyes
I den här boken får vi möta Marian Keyes själv. HOn delar med sig av sina erfarenheter av livet som människa och författare.
Under den förstaq cd:n kände jag mig lite besviken. Krönikorna var ganska lama och rätt platta. Berättelsen om hur hon slarvat bort sitt pass och i panik blev tvungen att fixa ett nytt var smårolig men inte mer än så. Det var också roligt att läsa historien om hur hon i reseachsyfte tar kontakt med ett mycket känt och eftertraktat medium. Det roliga med den krönikan är att den ligger till grund för händelser i boken "Är det någon där". SÅ, berättelsen i sig hade varit roligare om jag inte redan läst samma sak i den boken, samtidigt som just detta var behållningen... Ja, lite paradoxalt kanske....
Men sedan, när jag kom in på den andra cd:n hände det grejer. Nu kände jag genast igen mig och läsningen gav mig stor behållning.
Där finns två "feministiska" krönikor - "Män kan" och "Det fula ordet" - som jag verkligen uppskattade. Keyes är en feminist i min smak. Medveten med fötterna (i högklackat) på jorden.
En annan väldigt rolig berättelse är den om när hon åker på bingo anordnad av hennes pappas golfklubb.
Så det hela fick ett lyckligt slut. Ännu en gång har Marian Keyes inte gjort mig besviken!
Som vanligt fantastiskt uppläst av Rachel Mohlin.
I den här boken får vi möta Marian Keyes själv. HOn delar med sig av sina erfarenheter av livet som människa och författare.
Under den förstaq cd:n kände jag mig lite besviken. Krönikorna var ganska lama och rätt platta. Berättelsen om hur hon slarvat bort sitt pass och i panik blev tvungen att fixa ett nytt var smårolig men inte mer än så. Det var också roligt att läsa historien om hur hon i reseachsyfte tar kontakt med ett mycket känt och eftertraktat medium. Det roliga med den krönikan är att den ligger till grund för händelser i boken "Är det någon där". SÅ, berättelsen i sig hade varit roligare om jag inte redan läst samma sak i den boken, samtidigt som just detta var behållningen... Ja, lite paradoxalt kanske....
Men sedan, när jag kom in på den andra cd:n hände det grejer. Nu kände jag genast igen mig och läsningen gav mig stor behållning.
Där finns två "feministiska" krönikor - "Män kan" och "Det fula ordet" - som jag verkligen uppskattade. Keyes är en feminist i min smak. Medveten med fötterna (i högklackat) på jorden.
En annan väldigt rolig berättelse är den om när hon åker på bingo anordnad av hennes pappas golfklubb.
Så det hela fick ett lyckligt slut. Ännu en gång har Marian Keyes inte gjort mig besviken!
Som vanligt fantastiskt uppläst av Rachel Mohlin.
onsdag 21 oktober 2009
Jag packar och läser, läser och packar upp
Något som är väldigt bra för oss som är tal- och/eller ljudboksläsare är att det går att få så mycket gjort under tiden man läser. I alla fall är det så för mig.
Under dagarna som varit har jag ägnat en hel del tid både åt att packa/packa upp flyttkartonger och åt att läsa, samtidigt!
Jag får otroligt mycket läst och gjort. Arbetet går snabbare och lättare och jag har massa tid för läsning.
Perfekt!
Det är ofta så i mitt liv att det är böckerna som får mig att ta tag i disk coh städning. Eller rätare sagt, har jag ingen bok tillgänglig kan lätt disk och städning bli lidande. Jag behöver bokens värld att fly in i, bort ifrån det vansinnigt tråkiga hushållsarbetet.
Den fördelen har inte ni som läser tryckta böcker.
Under dagarna som varit har jag ägnat en hel del tid både åt att packa/packa upp flyttkartonger och åt att läsa, samtidigt!
Jag får otroligt mycket läst och gjort. Arbetet går snabbare och lättare och jag har massa tid för läsning.
Perfekt!
Det är ofta så i mitt liv att det är böckerna som får mig att ta tag i disk coh städning. Eller rätare sagt, har jag ingen bok tillgänglig kan lätt disk och städning bli lidande. Jag behöver bokens värld att fly in i, bort ifrån det vansinnigt tråkiga hushållsarbetet.
Den fördelen har inte ni som läser tryckta böcker.
Vinnaren är utsedd!
Jag vill börja med att tacka för alla grattishälsningar och för alla deltagare i utlottningen.
Det slog faktiskt rekord i utlottningsdeltagare här på bloggen.
Men nu till vinnaren!
Vinnaren i utlottningen av valfritt te från underbara
Brunkullan
är Rolf som önskade BRUNKULLAN SVART FRUKOST TE att ge till sin fru.
Stort grattis!
Och stort tack till Brunkullan! Jag är stolt och glad över att få samarbeta med dig.
Det slog faktiskt rekord i utlottningsdeltagare här på bloggen.
Men nu till vinnaren!
Vinnaren i utlottningen av valfritt te från underbara
Brunkullan
är Rolf som önskade BRUNKULLAN SVART FRUKOST TE att ge till sin fru.
Stort grattis!
Och stort tack till Brunkullan! Jag är stolt och glad över att få samarbeta med dig.
måndag 19 oktober 2009
Blindgång
Av Marianne Fredriksson
Under en första adventsgudstjänst då kyrkan är ganska välfylld händer något märkligt. Två barn, en flicka och en pojke, lyfter från kyrkbänken och flyger mot taket. Valven öppnar sig och släpper ut de båda barnen som försvinner ur församlingens åsyn.
Detta "mirakel" påverkar många - de båda barnen, barnens respektive familjer, prästen och flera andra människor som är eller blir inblandade i historien.
Det här är en saga i vilken Fredriksson, som vanligt, ger sina karaktärer djup och skönhet. Hon är underbar när det gäller att gestalta livet med dess olika verkligheter, den flerbottnade människan och Gud. Det är en fröjd att få lära känna berättelsens aktörer och jag slukar glupskt i mig.
Jag tror att det här kanske är det vackraste jag läst av Marianne Fredriksson. Och jag har läst många av hennes böcker.
Fast det kan samtidigt nästan bli för mycket av det goda. Käraktärerna är ibland lite väl fantastiska. Säger lite väl ofta precis rätt saker vid rätt tillfälle.
Det gör egentligen inte så mycket eftersom det de säger berör och eftersom jag hör författarens röst och budskap bakom orden. Ett budskap som jag känner igen mig i. (Vi har t ex en teologi som liknar varandra ganska mycket.) Men ibland kand et som sagt bli för mycket och det är då svårt att ta till sig klokheterna som haglar på varandra.
Uppläsare är
Anna Godenius
och hon gör det riktigt, riktigt bra.
Under en första adventsgudstjänst då kyrkan är ganska välfylld händer något märkligt. Två barn, en flicka och en pojke, lyfter från kyrkbänken och flyger mot taket. Valven öppnar sig och släpper ut de båda barnen som försvinner ur församlingens åsyn.
Detta "mirakel" påverkar många - de båda barnen, barnens respektive familjer, prästen och flera andra människor som är eller blir inblandade i historien.
Det här är en saga i vilken Fredriksson, som vanligt, ger sina karaktärer djup och skönhet. Hon är underbar när det gäller att gestalta livet med dess olika verkligheter, den flerbottnade människan och Gud. Det är en fröjd att få lära känna berättelsens aktörer och jag slukar glupskt i mig.
Jag tror att det här kanske är det vackraste jag läst av Marianne Fredriksson. Och jag har läst många av hennes böcker.
Fast det kan samtidigt nästan bli för mycket av det goda. Käraktärerna är ibland lite väl fantastiska. Säger lite väl ofta precis rätt saker vid rätt tillfälle.
Det gör egentligen inte så mycket eftersom det de säger berör och eftersom jag hör författarens röst och budskap bakom orden. Ett budskap som jag känner igen mig i. (Vi har t ex en teologi som liknar varandra ganska mycket.) Men ibland kand et som sagt bli för mycket och det är då svårt att ta till sig klokheterna som haglar på varandra.
Uppläsare är
Anna Godenius
och hon gör det riktigt, riktigt bra.
lördag 17 oktober 2009
Oryx och Crake
Av Margaret Atwood
Oktobers
Resstopp
blev ett dystopiskt nordamerika. En plats som var oerhört spännande att befinna sig på men som jag hoppas ingen kommer behöva uppleva i det verkliga livet.
Vi får vara med före, efter och igenom katastrofen.
Allt går liksom över styr. Tekniken, vetenskapen, forskningen, produktionen, konsumtionen.
Möjligheterna är på samma gång oändliga och högst begränsade. För vare sig världen eller mänskligheten har resurser, kapasitet eller mottaglighet nog. Det blir ohanterbart.
Och samtidigt, i allt detta finns förstås den mänsklighet som sett likadan ut i så många tusen år. Kärlek, svek, glädje,, vrede, hårdhet, ömhet, samvete... En skala i alla regnbågens färger. Allt som sker beror på att varje människa har en historia.
Jag väljer att inte skriva någon riktig beskrivning av handlingen. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska skriva. Inte för att det inte finns någon riktig handling utan bara för att det är bättre att läsa och se.
Det är verkligen en häftig historia med drag av lite av varje.
Jag gillar verkligen kombinationen av känslan av tidlöshet - intet nytt under solen - och undergångsstämningen.
Så här skulle det säkert kunna bli om vi fortsäter suga ut vår jord och om vi skär bort den delan av våra samveten som inte tycker det är ok med cloning, grov genmanipulation. Om vi slipar till vår moral så vi tycker det är ok att äta kött som växer som en planta. Ja, och så vidare.
Något annat som jag tycker är intressant är hennes sätt att skriva. Om jag hade läst boken utan att alls veta vem som skrivit den så skulle jag ha gissat på en man.
Fördomsfullt? Njae, jag har läst så pass mycket att jag tycker mig kunna se vissa tendenser mellan mäns och kvinnors skrivande.
Hon använder många tekniska termer och verkar insat i både det ena och det andra när det gäller vetenskap och forskning. Jag vet, det är det många kvinnor som gör. Men jag har läst få kvinliga författare som väljer att skriva romaner som innehåller sådant. Till det kommer en osentimentalitet och brist på romantik som inte heller så ofta finns hos kvinliga författare. Hon skriver mest utifrån mäns perspektiv och det är verkligen som om det vore en mans berättelse. Jag vet att hon är feminist och troligtvis mycket insatt i sitt ämne. Detta märks.
Men håller ni med mig? Visst kan man i många fall gissa om det är en manlig eller kvinlig författare?
Hur som helst, det här var en otroligt bra och spännande bok och jag vill gärna läsa mer av Margaret Atwood.
(Finns inte som ljudbok.)
Oktobers
Resstopp
blev ett dystopiskt nordamerika. En plats som var oerhört spännande att befinna sig på men som jag hoppas ingen kommer behöva uppleva i det verkliga livet.
Vi får vara med före, efter och igenom katastrofen.
Allt går liksom över styr. Tekniken, vetenskapen, forskningen, produktionen, konsumtionen.
Möjligheterna är på samma gång oändliga och högst begränsade. För vare sig världen eller mänskligheten har resurser, kapasitet eller mottaglighet nog. Det blir ohanterbart.
Och samtidigt, i allt detta finns förstås den mänsklighet som sett likadan ut i så många tusen år. Kärlek, svek, glädje,, vrede, hårdhet, ömhet, samvete... En skala i alla regnbågens färger. Allt som sker beror på att varje människa har en historia.
Jag väljer att inte skriva någon riktig beskrivning av handlingen. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska skriva. Inte för att det inte finns någon riktig handling utan bara för att det är bättre att läsa och se.
Det är verkligen en häftig historia med drag av lite av varje.
Jag gillar verkligen kombinationen av känslan av tidlöshet - intet nytt under solen - och undergångsstämningen.
Så här skulle det säkert kunna bli om vi fortsäter suga ut vår jord och om vi skär bort den delan av våra samveten som inte tycker det är ok med cloning, grov genmanipulation. Om vi slipar till vår moral så vi tycker det är ok att äta kött som växer som en planta. Ja, och så vidare.
Något annat som jag tycker är intressant är hennes sätt att skriva. Om jag hade läst boken utan att alls veta vem som skrivit den så skulle jag ha gissat på en man.
Fördomsfullt? Njae, jag har läst så pass mycket att jag tycker mig kunna se vissa tendenser mellan mäns och kvinnors skrivande.
Hon använder många tekniska termer och verkar insat i både det ena och det andra när det gäller vetenskap och forskning. Jag vet, det är det många kvinnor som gör. Men jag har läst få kvinliga författare som väljer att skriva romaner som innehåller sådant. Till det kommer en osentimentalitet och brist på romantik som inte heller så ofta finns hos kvinliga författare. Hon skriver mest utifrån mäns perspektiv och det är verkligen som om det vore en mans berättelse. Jag vet att hon är feminist och troligtvis mycket insatt i sitt ämne. Detta märks.
Men håller ni med mig? Visst kan man i många fall gissa om det är en manlig eller kvinlig författare?
Hur som helst, det här var en otroligt bra och spännande bok och jag vill gärna läsa mer av Margaret Atwood.
(Finns inte som ljudbok.)
torsdag 15 oktober 2009
Skrivutmaning från Johannes
Igår fick jag, i en kommentar, en skrivutmaning från
Johannes.
Den tar jag mig an med liv (eller?) och lust.
"Skriv en berättelse där alla ord börjar på en bokstav, exempelvis som Claes Erikssons "Bara ben" Men ta gärna någon annan bokstav än just B :-P"
Darrande drar Daniel dolken
Dö, dumma dåre, dö!
Driver dolken djupt, dräper
Droppande, doftande död
Dansar däruppå dödkroppen
Drömlikt dimmig
Dunklet dränker dagen
Döljer, dämpar, dömer
Drycken dövar Daniel
Död, på död, på död, på död
(Egentligen ska väl sådana här texter bli betydligt längre och fyndigare men med ord blir det ibland som det blir. Kanske är det här heller inte min starka sida. Men jag försökte.)
Johannes.
Den tar jag mig an med liv (eller?) och lust.
"Skriv en berättelse där alla ord börjar på en bokstav, exempelvis som Claes Erikssons "Bara ben" Men ta gärna någon annan bokstav än just B :-P"
Darrande drar Daniel dolken
Dö, dumma dåre, dö!
Driver dolken djupt, dräper
Droppande, doftande död
Dansar däruppå dödkroppen
Drömlikt dimmig
Dunklet dränker dagen
Döljer, dämpar, dömer
Drycken dövar Daniel
Död, på död, på död, på död
(Egentligen ska väl sådana här texter bli betydligt längre och fyndigare men med ord blir det ibland som det blir. Kanske är det här heller inte min starka sida. Men jag försökte.)
onsdag 14 oktober 2009
Ett litet delande
Citat
"Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig."
Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar.
De som skall bygga upp dig kommer skyndande,
de som rev ner och förstörde drar bort.
Slut citat
(Jes 49:14-17)
Vackra och trösterika ord.
"Herren har övergett mig,
Gud har glömt mig."
Glömmer en kvinna sitt lilla barn,
bryr hon sig inte om den hon själv har fött?
Och även om hon skulle glömma,
glömmer jag aldrig dig.
Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,
jag tänker ständigt på dina murar.
De som skall bygga upp dig kommer skyndande,
de som rev ner och förstörde drar bort.
Slut citat
(Jes 49:14-17)
Vackra och trösterika ord.
tisdag 13 oktober 2009
Skrivutmaning 286
Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att slå ifrån sig."
Kalla blå ögon.
- Vad vill du att jag ska göra åt det?
- Nåt måste du väl kunna göra? Du är ju min chef. Det är väl ditt jobb?
- Jo, men jag har själv inte sett något av det här. Jag upplever Ruben som en mycket professionell och korekt person med stor integritet.
- Men, kan du inte prata med honom i alla fall.
- Vad ska jag säga? Ska jag fråga en man som jag respekterar högt om han sextrakaserar Ylva?
- Ja...
- Nej, aldrig i livet.
- Så du tror mig alltså inte?
- Åter igen, jag har inte sett något av det du berättar.
Tystnad.
En klump som växer i halsen, tårar som bränner bakom ögonlocken.
Hennes händer skakar.
Hon som dragit sig så för det här men som ändå till slut bestämt sig för att han ju måste förstå. Hon var ju också en högt respekterad medarbetare.
- Har du tagit upp det här med honom själv?
- Nja, det är ju inte så lätt...
- Så du har inte sagt ifrån?
Tystnad.
Hur ska hon kunna förklara rädslan. Förklara oron för vilka konsekvenser det skulle få om hon var allt för avvisande.
- Nej, inte direkt. Men jag har absolut inte uppmuntrat eller inbjudit. Jag har varit avvisande.
- Jo, men du vet ju hur en kvinna som inte säger ifrån tolkas. Han tror säkert att du är helt med på noterna. Det skulle ju göra saken än mer pinsam för mig om jag tog upp det med honom.
Hörrö, det är nog inte så farligt det här. Han flörtar väl bara lite. Om du inte gillar det får du helt enkelt säga till honom. Jag är säker på att han skulle respektera det.
- Men!
- Nej Ylva, jag kan inte göra något i det här läget. Ni måste lösa detta sinsemellan.
En knacknig på dörren.
- Lars, kan du komoma ett ögonblick.
- Absolut. Vi var ändå klara här.
SkrivPuff:
"Skriv om att slå ifrån sig."
Kalla blå ögon.
- Vad vill du att jag ska göra åt det?
- Nåt måste du väl kunna göra? Du är ju min chef. Det är väl ditt jobb?
- Jo, men jag har själv inte sett något av det här. Jag upplever Ruben som en mycket professionell och korekt person med stor integritet.
- Men, kan du inte prata med honom i alla fall.
- Vad ska jag säga? Ska jag fråga en man som jag respekterar högt om han sextrakaserar Ylva?
- Ja...
- Nej, aldrig i livet.
- Så du tror mig alltså inte?
- Åter igen, jag har inte sett något av det du berättar.
Tystnad.
En klump som växer i halsen, tårar som bränner bakom ögonlocken.
Hennes händer skakar.
Hon som dragit sig så för det här men som ändå till slut bestämt sig för att han ju måste förstå. Hon var ju också en högt respekterad medarbetare.
- Har du tagit upp det här med honom själv?
- Nja, det är ju inte så lätt...
- Så du har inte sagt ifrån?
Tystnad.
Hur ska hon kunna förklara rädslan. Förklara oron för vilka konsekvenser det skulle få om hon var allt för avvisande.
- Nej, inte direkt. Men jag har absolut inte uppmuntrat eller inbjudit. Jag har varit avvisande.
- Jo, men du vet ju hur en kvinna som inte säger ifrån tolkas. Han tror säkert att du är helt med på noterna. Det skulle ju göra saken än mer pinsam för mig om jag tog upp det med honom.
Hörrö, det är nog inte så farligt det här. Han flörtar väl bara lite. Om du inte gillar det får du helt enkelt säga till honom. Jag är säker på att han skulle respektera det.
- Men!
- Nej Ylva, jag kan inte göra något i det här läget. Ni måste lösa detta sinsemellan.
En knacknig på dörren.
- Lars, kan du komoma ett ögonblick.
- Absolut. Vi var ändå klara här.
måndag 12 oktober 2009
Snabba är dom, Bonnier Audio...
...på att producera årets nobelpristagare.
På Bokus går redan Herta Müllers "Idag skulle jag inte vilja träffa mig själv" som ljudbok att förhandsboka. Den beräknas komma ut under vecka 47.
Ljudböcker brukar annars ta en evig tid att producera.
Fast den saken har faktiskt blivit bättre. På Piratförlaget kommer oftast ljudbok och tryckt bok samtidigt. Jag har inte riktigt koll på hur det är i de andra förlagen men eftersom flera av dom är fristående kan de kanske inte börja producera ljudboken förns de kan få tag på den tryckta.
Det var ett helsike under Harry Pottertiden då den tryckta boken kom flera månader före ljudboken. Usch vilken hemsk väntan det var.
Den sista kunde jag inte hålla mig ifrån så den lånade jag som talbok (vilka kan dyka upp betydligt tidigare än ljudböckerna). Det dumma med detta är att jag fortfarande inte har inhandlat den sista delen i serien. Böcker jag inte har läst går oftast före på inköpslistan.
Jag får önska mig den i present. Jag kan ju inte ha serien okomplett.
På Bokus går redan Herta Müllers "Idag skulle jag inte vilja träffa mig själv" som ljudbok att förhandsboka. Den beräknas komma ut under vecka 47.
Ljudböcker brukar annars ta en evig tid att producera.
Fast den saken har faktiskt blivit bättre. På Piratförlaget kommer oftast ljudbok och tryckt bok samtidigt. Jag har inte riktigt koll på hur det är i de andra förlagen men eftersom flera av dom är fristående kan de kanske inte börja producera ljudboken förns de kan få tag på den tryckta.
Det var ett helsike under Harry Pottertiden då den tryckta boken kom flera månader före ljudboken. Usch vilken hemsk väntan det var.
Den sista kunde jag inte hålla mig ifrån så den lånade jag som talbok (vilka kan dyka upp betydligt tidigare än ljudböckerna). Det dumma med detta är att jag fortfarande inte har inhandlat den sista delen i serien. Böcker jag inte har läst går oftast före på inköpslistan.
Jag får önska mig den i present. Jag kan ju inte ha serien okomplett.
lördag 10 oktober 2009
Nobelalfabetet - bokstavebn M
Veckans
nobelalfabetesutmaning:
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
Ok, jag tänkte inte skriva om Herta M... (Även om jag börjar övertygas om att jag nog ska läsa henne.)
Istället blir det Thomas Mann, en tysk författare som erhöll nobelpriset 1929.
På wikipedia står det:
"I sitt författarskap knyter Mann an till 1800-talets berättarteknik ... Med tilltagande konstnärlig mognad använder sig Mann av allegorier och mytologiska motiv. Författarens språk präglas av detaljrikedom, utförlighet, rytmoch balans. De teman Mann väljer att behandla i sina verk anknöt till hans samtids världspolitiska händelser, samtidigt som de är av allmänmänsklig relevans."
Jag blir nyfiken. Det skulle kunna vara riktigt bra läsning. Eller tungt och svårbegripligt.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera
varför "din" författare borde få Nobelpriset.
Ja, men här måse jag ju bara skriva Haruki Murakami. Honom önskar jag verkligen priset. Dock trodde jag aldrig att han skulle få det faktiskt.
Hur som helst, min motivering:
"För ett annorlunda, fascinerande och mycket gripande sätt att framställa människan och hennes olika djup."
nobelalfabetesutmaning:
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
Ok, jag tänkte inte skriva om Herta M... (Även om jag börjar övertygas om att jag nog ska läsa henne.)
Istället blir det Thomas Mann, en tysk författare som erhöll nobelpriset 1929.
På wikipedia står det:
"I sitt författarskap knyter Mann an till 1800-talets berättarteknik ... Med tilltagande konstnärlig mognad använder sig Mann av allegorier och mytologiska motiv. Författarens språk präglas av detaljrikedom, utförlighet, rytmoch balans. De teman Mann väljer att behandla i sina verk anknöt till hans samtids världspolitiska händelser, samtidigt som de är av allmänmänsklig relevans."
Jag blir nyfiken. Det skulle kunna vara riktigt bra läsning. Eller tungt och svårbegripligt.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera
varför "din" författare borde få Nobelpriset.
Ja, men här måse jag ju bara skriva Haruki Murakami. Honom önskar jag verkligen priset. Dock trodde jag aldrig att han skulle få det faktiskt.
Hur som helst, min motivering:
"För ett annorlunda, fascinerande och mycket gripande sätt att framställa människan och hennes olika djup."
fredag 9 oktober 2009
Lite av varje
Jag tänker inte göra någon utläggning om gårdagens nobelpris i litteratur. Dels för att jag inte är särskilt engagerad i det hela, dels för att så väldigt många andra bokbloggare redan kommenterat.
Men för dig som bara följer min bokblogg så kan jag bara nämna att det var Herta Müller som fick nobelpriset i litteratur den här gången.
Om du vill veta mer om det hela så kika in på
bokbloggar.nu
så hittar du hur många inlägg som helst.
Det är mycket nu! I måndags fick vi nycklarna till vårt paradis så vi är i full gång med flytt och renovering. Det är bara underbart! I och med det så har vi även kommit igång med vårt gemensamma bloggande.
Kika gärna in på J:s och min
blogg
om vårt nya liv som husägare.
Flyttandet och fixandet får dock till följd att jag inte riktigt hinner läsa och kommentera alla era fina och intressanta bloggar så mycket som jag önskar.
Så får ni ju inte missa att anmäla er till
min utlottning
av Brunkullans te!
Men för dig som bara följer min bokblogg så kan jag bara nämna att det var Herta Müller som fick nobelpriset i litteratur den här gången.
Om du vill veta mer om det hela så kika in på
bokbloggar.nu
så hittar du hur många inlägg som helst.
Det är mycket nu! I måndags fick vi nycklarna till vårt paradis så vi är i full gång med flytt och renovering. Det är bara underbart! I och med det så har vi även kommit igång med vårt gemensamma bloggande.
Kika gärna in på J:s och min
blogg
om vårt nya liv som husägare.
Flyttandet och fixandet får dock till följd att jag inte riktigt hinner läsa och kommentera alla era fina och intressanta bloggar så mycket som jag önskar.
Så får ni ju inte missa att anmäla er till
min utlottning
av Brunkullans te!
torsdag 8 oktober 2009
De små tingens gud
Av Arundhati Roy
Den här boken har jag länge velat läsa och nu har jag gjort det.
Det är första boken i min bokcirkel som jag startat irl.
Jag hade ganska stora förväntningar på den och jag känner mig inte alls besviken.
Det är en indisk släktkrönika om människor vars liv inte blir som de tänkt sig. Jag brukar ha svårt för såna böcker eftersom bitterhet och missär brukar genomsyra berättelsen så obarmhärtigt. Dessa drag finns förstås också även här men där finns också mycket skönhet och kärlek. Och det är nog ändå sorgen snarare än bitterheten som dominerar. Inte hos alla karaktärer men i boken över lag.
Det värsta är nog att man redan från början får bekräftat att katastrofen kommer. Den nämns och den antyds och hjärtat drar ihop sig inför det hemska som komma skall.
BOken är skriven med ett underbart rikt och vackert språk som får sinnet att sjunga. Jag älskar när jag bara kan slappna av och föras fram på våg efter våg av böljande, färgstark och välskriven text.
Det här var mitt fjärde besök i Indien i år. Det känns kul att ha fått bekanta sig lite mer med denna del av världen, ur lite olika perspektiv.
De små tingens gud finns som ljudbok men tydligen är det en förkortad version. Därför lånade jag den istället som talbok på biblioteket.
Den här boken har jag länge velat läsa och nu har jag gjort det.
Det är första boken i min bokcirkel som jag startat irl.
Jag hade ganska stora förväntningar på den och jag känner mig inte alls besviken.
Det är en indisk släktkrönika om människor vars liv inte blir som de tänkt sig. Jag brukar ha svårt för såna böcker eftersom bitterhet och missär brukar genomsyra berättelsen så obarmhärtigt. Dessa drag finns förstås också även här men där finns också mycket skönhet och kärlek. Och det är nog ändå sorgen snarare än bitterheten som dominerar. Inte hos alla karaktärer men i boken över lag.
Det värsta är nog att man redan från början får bekräftat att katastrofen kommer. Den nämns och den antyds och hjärtat drar ihop sig inför det hemska som komma skall.
BOken är skriven med ett underbart rikt och vackert språk som får sinnet att sjunga. Jag älskar när jag bara kan slappna av och föras fram på våg efter våg av böljande, färgstark och välskriven text.
Det här var mitt fjärde besök i Indien i år. Det känns kul att ha fått bekanta sig lite mer med denna del av världen, ur lite olika perspektiv.
De små tingens gud finns som ljudbok men tydligen är det en förkortad version. Därför lånade jag den istället som talbok på biblioteket.
onsdag 7 oktober 2009
Bloggen fyller 1 år!
Idag för ett år sedan föddes min blogg. Då var den enbart en läsblogg. Ett par månader senare utökades den till en läs- och matblogg och nu är den vad den är - en läs- och skrivblogg.
Jag ska så småningom fixa en annan presentationsbild som mer stämmer överens med bloggens nuvarande namn. Den får vara som den ä-r tills dess.
Självklart ska födelsedagen firas med en utlottning. Det är precis som i hobernas värld. Där ger man bort presenter på sin födelsedag istället för att ta emot. Festligt tycker jag!
I alla mina tidigare utlottningar har det varit böcker som lottats ut. Så är inte fallet den här gången trots att det är vad bloggen handlar om.
Men vad kan passa bättre till höstmörkrets läsning än en stor, varm kopp te?
Tillsammans med underbara
Brunkullan
lottar jag alltså ut en burk med något av hennes ljuvliga teer.
Du som vill vara med, gå in på
Brunkullans webshop
och kika igenom hennes sortiment av teer.
Skriv sedan i en kommentar här vilket te du vill vinna.
Vill du ha dubbel vinstchans så berättar du om och länkar till utlottningen på din blogg.
Har du ingen blogg så tipsa istället minst en person via mejl.
Vinnaren dras den 21 oktober.
Välkommen och lycka till!
Jag ska så småningom fixa en annan presentationsbild som mer stämmer överens med bloggens nuvarande namn. Den får vara som den ä-r tills dess.
Självklart ska födelsedagen firas med en utlottning. Det är precis som i hobernas värld. Där ger man bort presenter på sin födelsedag istället för att ta emot. Festligt tycker jag!
I alla mina tidigare utlottningar har det varit böcker som lottats ut. Så är inte fallet den här gången trots att det är vad bloggen handlar om.
Men vad kan passa bättre till höstmörkrets läsning än en stor, varm kopp te?
Tillsammans med underbara
Brunkullan
lottar jag alltså ut en burk med något av hennes ljuvliga teer.
Du som vill vara med, gå in på
Brunkullans webshop
och kika igenom hennes sortiment av teer.
Skriv sedan i en kommentar här vilket te du vill vinna.
Vill du ha dubbel vinstchans så berättar du om och länkar till utlottningen på din blogg.
Har du ingen blogg så tipsa istället minst en person via mejl.
Vinnaren dras den 21 oktober.
Välkommen och lycka till!
tisdag 6 oktober 2009
Skrivutmaning 279
Dagens skrivövning från
Skrivpuff:
"Skriv om ett ödesdigert möte."
Med kroppen fortfarande sjungande, sinnena fortfarande vibrerande, efter mötet kliver hon in genom dörren. Hon sparkar av sig skorna i hallen och går mot vardagsrummet.
- Hej älskling! Kolla vaô fint det blir!
Tomas vänder sig mot henne med ett lyckligt leende. Han har vita färgstänk på näsan, i håret och på glasögonen. Rummets väggar lyser vitt, vitt, vitt.
- Hej! ,Ja jättefint.
- Åh, jag vill så gärna krama dig men jag har färg över allt.
Hon slappnar av. Skönt, då får hon en liten frist.
- Ja, jag ser det. Måla på du. Jag tar en dusch.
- Gör så. Jag har inte så mycket kvar här.
Ångande hett i ensamheten bakom den låsta badrumsdörren. Schampovattnet som rinner der över ansiktet blandas med tårar och snor. Desperat försöker hon dämpa de krampaktiga snyftningarna.
Vad ska hon ta sig till. Vad ska hon göra med den här kroppen som bara kräver och begär. Vad ska hon göra med det här hjärtat son älskar alldeles för mycket? Vad ska hon göra med den här själen som inte känns hel utan honom, den andre, men som skulle trasas sönder om hon förlorade Tomas.
Tillslut lyckas hon få stopp på tårarna. Hon kliver ut ur duschen och börjar torka sig. Om hon ändå kunde berätta allt. Krypa intill och berätta. Och om han kunde ta henne i sina armar och säga att han förstår. Att han förstår precis och att allt kommer att bli bra. Men hur skulle något sådant kunna hända. Bara tanken på att Tomas skulle göra så mot henne får henne att vilja kräkas. Och det gör hon. Gång på gång kräks hon. Nej, det här kan inte fortsätta.
Medan hon klär sig känner hon hur hela hennes värld hotar att falla samman. Runt omkrin henne rasar elden och framför henne finns ett bråddjup. Hoppar hon inte blir hon snart till aska. Och hon är så rädd. Så fruktansvärt rädd.
Återigen står hon i vardagsrumsdörren.
- Tomas, vi måste prata.
Skrivpuff:
"Skriv om ett ödesdigert möte."
Med kroppen fortfarande sjungande, sinnena fortfarande vibrerande, efter mötet kliver hon in genom dörren. Hon sparkar av sig skorna i hallen och går mot vardagsrummet.
- Hej älskling! Kolla vaô fint det blir!
Tomas vänder sig mot henne med ett lyckligt leende. Han har vita färgstänk på näsan, i håret och på glasögonen. Rummets väggar lyser vitt, vitt, vitt.
- Hej! ,Ja jättefint.
- Åh, jag vill så gärna krama dig men jag har färg över allt.
Hon slappnar av. Skönt, då får hon en liten frist.
- Ja, jag ser det. Måla på du. Jag tar en dusch.
- Gör så. Jag har inte så mycket kvar här.
Ångande hett i ensamheten bakom den låsta badrumsdörren. Schampovattnet som rinner der över ansiktet blandas med tårar och snor. Desperat försöker hon dämpa de krampaktiga snyftningarna.
Vad ska hon ta sig till. Vad ska hon göra med den här kroppen som bara kräver och begär. Vad ska hon göra med det här hjärtat son älskar alldeles för mycket? Vad ska hon göra med den här själen som inte känns hel utan honom, den andre, men som skulle trasas sönder om hon förlorade Tomas.
Tillslut lyckas hon få stopp på tårarna. Hon kliver ut ur duschen och börjar torka sig. Om hon ändå kunde berätta allt. Krypa intill och berätta. Och om han kunde ta henne i sina armar och säga att han förstår. Att han förstår precis och att allt kommer att bli bra. Men hur skulle något sådant kunna hända. Bara tanken på att Tomas skulle göra så mot henne får henne att vilja kräkas. Och det gör hon. Gång på gång kräks hon. Nej, det här kan inte fortsätta.
Medan hon klär sig känner hon hur hela hennes värld hotar att falla samman. Runt omkrin henne rasar elden och framför henne finns ett bråddjup. Hoppar hon inte blir hon snart till aska. Och hon är så rädd. Så fruktansvärt rädd.
Återigen står hon i vardagsrumsdörren.
- Tomas, vi måste prata.
söndag 4 oktober 2009
Ljudbokspriset
Eftersom detta till stor del är en ljudboksblogg så måste jag förstås uppmärksamma det svenska ljudbokspriset.
Det blev Per Olov Enquists roman "Ett annat liv" som utsågs som årets svenska ljudbok. Priset på 50 000 kr delas mellan författare och uppläsare men eftersom detta var en författaruppläsning fick Enquist priset helt för sig själv.
Prisutdelningen ägde rum under bok- och biblioteksmässan.
Jag har själv inte läst boken men är förstås sugen nu.
Läs mer om ljudbokspriset
här.
Det blev Per Olov Enquists roman "Ett annat liv" som utsågs som årets svenska ljudbok. Priset på 50 000 kr delas mellan författare och uppläsare men eftersom detta var en författaruppläsning fick Enquist priset helt för sig själv.
Prisutdelningen ägde rum under bok- och biblioteksmässan.
Jag har själv inte läst boken men är förstås sugen nu.
Läs mer om ljudbokspriset
här.
lördag 3 oktober 2009
Tillbaka!
Japp, tillbaka efter en otroligt skön tillvaro i Bose.
Massa vila, sömn, samtal, skratt, sol, läsning och underbar italiensk mat.
En härlig kraftpåfyllning!
Vill man besöka ett italienskt kloster under några dagar is this the place.
Massa vila, sömn, samtal, skratt, sol, läsning och underbar italiensk mat.
En härlig kraftpåfyllning!
Vill man besöka ett italienskt kloster under några dagar is this the place.
söndag 27 september 2009
Nu bär det av en sväng
Ett blogguppehåll på några dar blir det nu.
Imorn åker jag med mitt arbetslag till klostret och ekumeniska centret
Di Bose
i norra Italien. Där stannar vi till på fredag.
Åh, det kommer bli så skönt. Massa lugn och ro, fina promenader i bergen, mycket tid för läsande och kanske lite skrivande. Vi avslutar med en heldag i Milano.
En härlig energiuppladdning.
Vi hörs när jag kommer åter.
Hoppas ni får en fin vecka.
Imorn åker jag med mitt arbetslag till klostret och ekumeniska centret
Di Bose
i norra Italien. Där stannar vi till på fredag.
Åh, det kommer bli så skönt. Massa lugn och ro, fina promenader i bergen, mycket tid för läsande och kanske lite skrivande. Vi avslutar med en heldag i Milano.
En härlig energiuppladdning.
Vi hörs när jag kommer åter.
Hoppas ni får en fin vecka.
Askungen
Ja, igår uppträdde då min syster Marica Källner på
Bok galleriet
i Norrköping.
Hon berättade sagan om Askungen men lite annorlunda än vi hört den förut.
I den här versionen dog inte mamman utan bara helt enkelt tröttnade på pappan och hittade en roligare gubbe. Pappan blev lämnad med dottern som fick magproblem eftersom den enda mat pappan kunde laga var bacon. Han insåg då att han måste hitta sig en ny fru. Han registrerade sig på parship.com och hittade sig snart en fruga.
Men, pappan blev erbjuden ett nytt jobb, i Japan. Ett mycket välbetlat och bra jobb och han tyckte att nu när han hade en ny fru kunde hon ju ta hand om hans barn. Så försvann pappan till Japan och verkade aldrig komma åter.
Ja, sen fortsatte sagan ungefär som vanligt fast med moderna inslag som att Askungen målade tånaglarna och filade fötterna på sin styvmor och sina styvsystrar.
Den magiska fen var också lite speciell. En tock gammal gumma som klämde sig in genom Askungens fönser.
Det var en fantastisk föreställning! Med små och enkla medel samt underbart skådespeleri, stor energi, massa humor och god publikkontakt fångade Marica verkligen åhöranra. Både barn och vuxna.
I början tänkte jag att - oj, hon kanske skulle ha skrivit "barn från 7 år2 eller något i programmet - men det behövdes inte alls. Hon fick som sagt med sig hela publiken, även de små barnen.
Det är verkligen en konst det där, att skriva så att det passar både barn och vuxna. "Tricket", som J sa, "är nog att faktiskt inte skriva för barn utan för sig själv. "Barn är ju inte dumma i huvet". Och så är det nog. Visst, lite enklare språk måste förstås till men även jag som vuxen kan verkligen föredra enkelt och välskrivet än tungt och tråkigt.
Barnen kunde sin askungesaga och även om de inte förstod allt förstod de det som behövdes för att det skulle vara en rolig och underhållande historia.
Sagan fick ett lyckligt slut även om den nog, hos oss vuxna, lämnade en lite bäsk bismak. Levde de verkligen lyckliga i alla sina dagar?
Det var en riktigt härlig upplevelse och jag är så oerhört stolt över att vara Maricas storasyster.
Blir ni nyfikna på henne?
Kika då in på
hennes blogg
och läs de texter hon publicerar där.
Bok galleriet
i Norrköping.
Hon berättade sagan om Askungen men lite annorlunda än vi hört den förut.
I den här versionen dog inte mamman utan bara helt enkelt tröttnade på pappan och hittade en roligare gubbe. Pappan blev lämnad med dottern som fick magproblem eftersom den enda mat pappan kunde laga var bacon. Han insåg då att han måste hitta sig en ny fru. Han registrerade sig på parship.com och hittade sig snart en fruga.
Men, pappan blev erbjuden ett nytt jobb, i Japan. Ett mycket välbetlat och bra jobb och han tyckte att nu när han hade en ny fru kunde hon ju ta hand om hans barn. Så försvann pappan till Japan och verkade aldrig komma åter.
Ja, sen fortsatte sagan ungefär som vanligt fast med moderna inslag som att Askungen målade tånaglarna och filade fötterna på sin styvmor och sina styvsystrar.
Den magiska fen var också lite speciell. En tock gammal gumma som klämde sig in genom Askungens fönser.
Det var en fantastisk föreställning! Med små och enkla medel samt underbart skådespeleri, stor energi, massa humor och god publikkontakt fångade Marica verkligen åhöranra. Både barn och vuxna.
I början tänkte jag att - oj, hon kanske skulle ha skrivit "barn från 7 år2 eller något i programmet - men det behövdes inte alls. Hon fick som sagt med sig hela publiken, även de små barnen.
Det är verkligen en konst det där, att skriva så att det passar både barn och vuxna. "Tricket", som J sa, "är nog att faktiskt inte skriva för barn utan för sig själv. "Barn är ju inte dumma i huvet". Och så är det nog. Visst, lite enklare språk måste förstås till men även jag som vuxen kan verkligen föredra enkelt och välskrivet än tungt och tråkigt.
Barnen kunde sin askungesaga och även om de inte förstod allt förstod de det som behövdes för att det skulle vara en rolig och underhållande historia.
Sagan fick ett lyckligt slut även om den nog, hos oss vuxna, lämnade en lite bäsk bismak. Levde de verkligen lyckliga i alla sina dagar?
Det var en riktigt härlig upplevelse och jag är så oerhört stolt över att vara Maricas storasyster.
Blir ni nyfikna på henne?
Kika då in på
hennes blogg
och läs de texter hon publicerar där.
fredag 25 september 2009
Kulturnatt istället för bokmässa
Nej, vi kommer int e iväg på någon bokmässa i år Trist. Men jag har just ögnat igenom programmet för morgondagens kulturnatt i NOrrköping och är inte allt för ledsen över att lbi hemma. Det finns verkligen ett helt gäng programpunkter jag är riktigt sugen på. Jag har lagt upp ett schema som täcker nästan hela dagen. Får se vad J säger om det. Kanske ska han få ha ett litet finger med i spelet.
Något jag absolut och självklart måste gå på och även göra reklam för här är barnföreställningen Askungen som framförs av min syster
Marica Källner
kl 15.00 på
Bok Galleriet
(Kristinagatan 20).
Marica gör en egen tolkning av den klassiska askungesagan. Jag har ingen aning om vad hon har hittat på och är väldigt nyfiken och förväntansfull.
Fri entré!
Mer info om kulturnatten hittar du
här.
Något jag absolut och självklart måste gå på och även göra reklam för här är barnföreställningen Askungen som framförs av min syster
Marica Källner
kl 15.00 på
Bok Galleriet
(Kristinagatan 20).
Marica gör en egen tolkning av den klassiska askungesagan. Jag har ingen aning om vad hon har hittat på och är väldigt nyfiken och förväntansfull.
Fri entré!
Mer info om kulturnatten hittar du
här.
torsdag 24 september 2009
Ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv
Av Jan Guillou
Förlag:
Piratförlaget
Format: Ljudbok (cd + mp3-skiva)
Utgiven: 2009-09-02
Uppläsare: Jan Guillou
ISBN 978-91-642-2181-0
Bokens titel ger en ganska klar bild av vad den handlar om - Guillous liv som reporter och författare. Om hans utveckling som skribent och debattör. Om hans segrar och nederlag. Om hans ständiga jakt på, och längtan efter att avslöja sanningen.
Den här boken är verkligen karaktäristisk för Jan Guillou. Den är också till viss del självutgivande. En precis lagom mix av personligt och politiskt.
Han skriver underhållande och med syrlig humor om media och politik.
För mig som är född 1979 och som har betydande brister i allmänbildningen när det gäller politik under min uppväxt, så har det här varit perfekt läsning. Här spelas det på helt rätt strängar och jag fängslas av alla dessa berättelser som så lätt skulle ha kunnat vara trista och svårtillgängliga. Fler pusselbitar faller på plats. T ex den här spionerihistorien. Skönt att få den ordentligt utredd. Visserligen ur Guillous synvinkel men i det här fallet är det ju helt på sin plats.
Och det här med att Palme skulle ha varit en så fantastisk person...
Ja, efter den här läsningen har jag faktiskt lite mer koll. Det känns fint.
Intressant är också förstås just "ordets makt och vanmakt". Hur mycket makt orden faktiskt har, både konstruktivt och destruktivt. Men också hur otroligt fel det kan bli när de förvrängs, förvanskas eller helt enkelt inte formuleras på rätt sätt.
Jag gillar verkligen Jan Guillou. Jag gillar människor med en självdistans som gör dom ett med sig själv. Som är medvetna om sina tillgångar och brister.
Så är det faktiskt med Guillou. Tyvärr är det många som inte vill se detta eftersom de så till den grad provoceras av hans självsäkerhet och emellanåt odiplomatiska sätt. Vi svenskar är bra på att inte låta andra människor tycka att de själva är bra.
Författaruppläsningen är i det här fallet verkligen helt rätt. Den ger ännu mer karaktär och eftertryck åt texten.
Förlag:
Piratförlaget
Format: Ljudbok (cd + mp3-skiva)
Utgiven: 2009-09-02
Uppläsare: Jan Guillou
ISBN 978-91-642-2181-0
Bokens titel ger en ganska klar bild av vad den handlar om - Guillous liv som reporter och författare. Om hans utveckling som skribent och debattör. Om hans segrar och nederlag. Om hans ständiga jakt på, och längtan efter att avslöja sanningen.
Den här boken är verkligen karaktäristisk för Jan Guillou. Den är också till viss del självutgivande. En precis lagom mix av personligt och politiskt.
Han skriver underhållande och med syrlig humor om media och politik.
För mig som är född 1979 och som har betydande brister i allmänbildningen när det gäller politik under min uppväxt, så har det här varit perfekt läsning. Här spelas det på helt rätt strängar och jag fängslas av alla dessa berättelser som så lätt skulle ha kunnat vara trista och svårtillgängliga. Fler pusselbitar faller på plats. T ex den här spionerihistorien. Skönt att få den ordentligt utredd. Visserligen ur Guillous synvinkel men i det här fallet är det ju helt på sin plats.
Och det här med att Palme skulle ha varit en så fantastisk person...
Ja, efter den här läsningen har jag faktiskt lite mer koll. Det känns fint.
Intressant är också förstås just "ordets makt och vanmakt". Hur mycket makt orden faktiskt har, både konstruktivt och destruktivt. Men också hur otroligt fel det kan bli när de förvrängs, förvanskas eller helt enkelt inte formuleras på rätt sätt.
Jag gillar verkligen Jan Guillou. Jag gillar människor med en självdistans som gör dom ett med sig själv. Som är medvetna om sina tillgångar och brister.
Så är det faktiskt med Guillou. Tyvärr är det många som inte vill se detta eftersom de så till den grad provoceras av hans självsäkerhet och emellanåt odiplomatiska sätt. Vi svenskar är bra på att inte låta andra människor tycka att de själva är bra.
Författaruppläsningen är i det här fallet verkligen helt rätt. Den ger ännu mer karaktär och eftertryck åt texten.
onsdag 23 september 2009
Bokcirkelstart!
Igår startade äntligen min irl-bokcirkel!
Åh, vad det känns roligt!
Vi är fem stycken, mig inkluderad. En lagom liten grupp.
Cirkeln är i allra högsta grad inspirerad av
Lyrans jordenruntresa.
Vi ska besöka olika platser runt om i världen fast tyvärr på lite färre böcker än i Lyrans resa.
Vi har fyra träffar framför oss och jag har valt böcker från Asien, Afrika, Sydamerika och Norden.
Liksom Lyran har jag plockat ut tre böcker från de olika delarna av världen och så ska vi i gruppen komma överens om vilken bok och plats det blir. Undantaget är första resmålet. Det har jag envåldigt valt själv. Det beror på att de ska få den första boken (resten får införskaffas på egen hand) och eftersom vi har så få träffar på oss ville jag att vi skulle komma igång så fort som möjligt.
Jag har enbart valt böcker som går att få tag på i handeln och i pocket. Det blir onekligen rätt begränsande men jag vill inte att någon inte ska kunna vara med pga brist på pengar eller möjlighet att få tag på svårfunna böcker. Det gjorde hur som helst urvalsarbetet enklare.
Här kommer listan på böcker jag valt ut:
Asien
Indien - Arundhati Roy - De små tingens Gud
Afrika
Egypten - Alaa al-Aswany - Yacoubians hus
Marocko - Tahar Ben Jelloun - Med sänkt blick
Somalia - Waris Dirie - En blomma i Afrikas öken (denna har gruppen redan valt som nästa bok.)
Sydamerika
Chile - Isabel Allende - Inès min själs älskade
Peru - Mario Vargas Llosa - Paradiset finns om hörnet
Brasilien - Clarice Lispector - Stjärnans ögonblick
Norden
Island - Vigdís Grímsdóttir - Z
Island - Einar Már Guðmundsson - Universums änglar
Lappland - Annica Wennström - Lappskatteland
Jag har själv inte läst någon av de här böckerna och tänker förstås försöka läsa det mesta av dom så småningom. De små tingens gud har jag länge velat läsa så den passade jag då på att välja där i min självsvåldighet. Men många av de andra böckerna har jag inte hört särskilt mycket om.
Vad säger ni? Är det någon som absolut inte får missas? Är det någon man gärna kan vara utan?
Åh, vad det känns roligt!
Vi är fem stycken, mig inkluderad. En lagom liten grupp.
Cirkeln är i allra högsta grad inspirerad av
Lyrans jordenruntresa.
Vi ska besöka olika platser runt om i världen fast tyvärr på lite färre böcker än i Lyrans resa.
Vi har fyra träffar framför oss och jag har valt böcker från Asien, Afrika, Sydamerika och Norden.
Liksom Lyran har jag plockat ut tre böcker från de olika delarna av världen och så ska vi i gruppen komma överens om vilken bok och plats det blir. Undantaget är första resmålet. Det har jag envåldigt valt själv. Det beror på att de ska få den första boken (resten får införskaffas på egen hand) och eftersom vi har så få träffar på oss ville jag att vi skulle komma igång så fort som möjligt.
Jag har enbart valt böcker som går att få tag på i handeln och i pocket. Det blir onekligen rätt begränsande men jag vill inte att någon inte ska kunna vara med pga brist på pengar eller möjlighet att få tag på svårfunna böcker. Det gjorde hur som helst urvalsarbetet enklare.
Här kommer listan på böcker jag valt ut:
Asien
Indien - Arundhati Roy - De små tingens Gud
Afrika
Egypten - Alaa al-Aswany - Yacoubians hus
Marocko - Tahar Ben Jelloun - Med sänkt blick
Somalia - Waris Dirie - En blomma i Afrikas öken (denna har gruppen redan valt som nästa bok.)
Sydamerika
Chile - Isabel Allende - Inès min själs älskade
Peru - Mario Vargas Llosa - Paradiset finns om hörnet
Brasilien - Clarice Lispector - Stjärnans ögonblick
Norden
Island - Vigdís Grímsdóttir - Z
Island - Einar Már Guðmundsson - Universums änglar
Lappland - Annica Wennström - Lappskatteland
Jag har själv inte läst någon av de här böckerna och tänker förstås försöka läsa det mesta av dom så småningom. De små tingens gud har jag länge velat läsa så den passade jag då på att välja där i min självsvåldighet. Men många av de andra böckerna har jag inte hört särskilt mycket om.
Vad säger ni? Är det någon som absolut inte får missas? Är det någon man gärna kan vara utan?
tisdag 22 september 2009
Det ser mörkt ut
Vi hade verkligen tänkt åka på bok och biblioteksmässan på lördag.
Det var inte ett helt enkelt beslut efter som det just den dagen pågår NOrrköpings största och bästa kulturhändelse -
kulturnatten.
Men vare sig J eller jag har varit på bokmässan och när vi funderat lite bestämde vi oss för den.
Vi kollade tåg och bussar och de går skitdåligt. Så då sa vi att om vi kan få med oss minst två till så åker vi. Vännen H var på direkt, men sen tog det stopp. Vare sig han eller vi lyckas hitta en enda människa till som vill följa med. Men anledningen är förstås Kulturnatten. Så kommer vi inte iväg blir det en mycket bra dag ändå. Fast det hade verkligen varit roligt att komma iväg.
Så, om det finns någon mer östgöte där ute som är sugen på att samåka till Gbg på lördag så är du mycket välkommen.
Det var inte ett helt enkelt beslut efter som det just den dagen pågår NOrrköpings största och bästa kulturhändelse -
kulturnatten.
Men vare sig J eller jag har varit på bokmässan och när vi funderat lite bestämde vi oss för den.
Vi kollade tåg och bussar och de går skitdåligt. Så då sa vi att om vi kan få med oss minst två till så åker vi. Vännen H var på direkt, men sen tog det stopp. Vare sig han eller vi lyckas hitta en enda människa till som vill följa med. Men anledningen är förstås Kulturnatten. Så kommer vi inte iväg blir det en mycket bra dag ändå. Fast det hade verkligen varit roligt att komma iväg.
Så, om det finns någon mer östgöte där ute som är sugen på att samåka till Gbg på lördag så är du mycket välkommen.
måndag 21 september 2009
Tematrio - missade nobelpristagare
Veckans tematrio från
Lyran:
"Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!"
Som jag tidigare nämnt är jag ingen höjdare på det här med nobelpris. Nobelpristagare kan skriva ytterst intressant litteratur men det är inte så ofta som deras verk når in i mitt hjärta. Alltså skiljer sg nog min syn på god litteratur en del från nobeljurryns.
Så här kommer nu tre författare som förmodligen aldrig ens varit uppe på nobelprisets tapet.
Det blir tre fantasyförfattare. Fantasy är väl inte precis klassad som någon "fin" läsning vad jag förstått.
Ja, men nog med prat. Här kommer nu min alldeles okvalificerade trio:
* C S Lewis
Helt enkelt en fantastisk författare med, för sin tid och på många sätt, fantastiska tankar och insikter.
* J R R Tolkien
Tydligen nära vän med Lewis upptäckte jag nu när jag kikade på wikipedia.
Storslagna verk som i min värld borde ha fått nobelpris.
* Doglas Adams
Hur kan någon som med sådan talang och finess kan använda språket inte få nobelpriset?! Skratt och humor är alldeles för underrepresenterat bland nobelpriserna.
Lyran:
"Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!"
Som jag tidigare nämnt är jag ingen höjdare på det här med nobelpris. Nobelpristagare kan skriva ytterst intressant litteratur men det är inte så ofta som deras verk når in i mitt hjärta. Alltså skiljer sg nog min syn på god litteratur en del från nobeljurryns.
Så här kommer nu tre författare som förmodligen aldrig ens varit uppe på nobelprisets tapet.
Det blir tre fantasyförfattare. Fantasy är väl inte precis klassad som någon "fin" läsning vad jag förstått.
Ja, men nog med prat. Här kommer nu min alldeles okvalificerade trio:
* C S Lewis
Helt enkelt en fantastisk författare med, för sin tid och på många sätt, fantastiska tankar och insikter.
* J R R Tolkien
Tydligen nära vän med Lewis upptäckte jag nu när jag kikade på wikipedia.
Storslagna verk som i min värld borde ha fått nobelpris.
* Doglas Adams
Hur kan någon som med sådan talang och finess kan använda språket inte få nobelpriset?! Skratt och humor är alldeles för underrepresenterat bland nobelpriserna.
söndag 20 september 2009
En helt fantastisk grej!
Älskade J och älskade vännen D har fixat en helt otroligt bra grej till mig.
Jag är, som möjligen bekant, synskadad och där med punktläsare.
Jag har en vanlig dator och en del mindre vanliga program samt en punktdisplay som ser ut såhär:
När jag ser på film kan jag följdaktligen inte läsa undertexterna. Eftersom jag inte är någon språkmänniska har jag alltså varit begränsad till filmer på modersmålet eller engelska. Rätt trist då filmvärlden har så mycket mer att erbjuda.
Men nu har J och D fixat det här åt mig!
De har gjort ett dataprogram som läser av undertexten så jag får ut det på min punktdisplay.
Eftersom min display är modern och fin och trådlös kan jag sitta framme vid tv:n med den.
Hur superbra som helst!
Jag har än så länge inte sett en hel film med den. Men jag har provat lite. Det funkar jättebra men kommer kräva lite träning. Ett lite annorlunda sätt att läsa blir det.
Så jag ska nog först öva på ett par filmer på engelska som jag även förstår lite med örat av.
Men sen ska jag se på japanskt och spanskt och franskt och indiskt och allt möjligt.
Tack så hemskt, hemskt mycket finaste J och D!
Jag är, som möjligen bekant, synskadad och där med punktläsare.
Jag har en vanlig dator och en del mindre vanliga program samt en punktdisplay som ser ut såhär:
När jag ser på film kan jag följdaktligen inte läsa undertexterna. Eftersom jag inte är någon språkmänniska har jag alltså varit begränsad till filmer på modersmålet eller engelska. Rätt trist då filmvärlden har så mycket mer att erbjuda.
Men nu har J och D fixat det här åt mig!
De har gjort ett dataprogram som läser av undertexten så jag får ut det på min punktdisplay.
Eftersom min display är modern och fin och trådlös kan jag sitta framme vid tv:n med den.
Hur superbra som helst!
Jag har än så länge inte sett en hel film med den. Men jag har provat lite. Det funkar jättebra men kommer kräva lite träning. Ett lite annorlunda sätt att läsa blir det.
Så jag ska nog först öva på ett par filmer på engelska som jag även förstår lite med örat av.
Men sen ska jag se på japanskt och spanskt och franskt och indiskt och allt möjligt.
Tack så hemskt, hemskt mycket finaste J och D!
lördag 19 september 2009
Färden genom Mangroven
Av Maryse Condé
Den här månaden hann jag med mitt resmål i
Jordenruntresan
med marginal. Det känns bra.
Men jag är inte så överdrivet imponerad av min reseupplevelse i Sydamerika.
Berättelsen utspelar sig i en liten by på Guadalope. Eller egentligen är det många små, små berättelser som vävs samman till en. I mitten finns den man som hittas död med ansiktet ner i leran. En man och utbölling som både hatats och älskats hett av byborna.
Nu samlas man kring hans kista i äkta eller falsk sorg, eller bara för att få äta en massa mat.
Under vaknatten får vi inblickar i vars och ens av dessa människors liv.
Nästan alla av de här personerna är så inskränkta, egoistiska, trångsynta och egocentrerade att de inte kan se någon annan än sig själva. Allt handlar om dom och där finns ytterst lite önskan att förstå sig på andra människor.
Egentligen skulle det hela nog kunna vara ganska intressant men varje livsberättelse är för kort för det. Jag blir bara trött.
Inte är det heller helt lätt att håla ordning på alla namn och människor.
Jag har nog aldrig varit så förtjust i den här sortens romaner.
jag vill inte ha en massa glimtar. Visst, jag lär gärna känna fler karaktärer än en men inte på löpande band som i färden genom Mangroven. Jag möter hellre färre människor och lär känna dom på djupet än en många som inte hinner sätta några spår hos mig.
Visserligen har jag ett arbete som ofta kan vara lite åt det hållet. Sorjehus, dopfamiljer och vigselpar dyker upp en kort tid i mitt liv för att sedan försvinna. Men det är ok. Det är mänskliga möten där jag får ge och också genom det ta emot.
När jag läser är det bara jag som tar emot och då undviker jag helst flyktiga möten. De ger mig ytterst lite.
Men för den som gillar såna här böcker är den att rekommendera. Den är i allra högsta grad välskriven och även mycket färgstark.
(Finns inte som ljudbok.)
Den här månaden hann jag med mitt resmål i
Jordenruntresan
med marginal. Det känns bra.
Men jag är inte så överdrivet imponerad av min reseupplevelse i Sydamerika.
Berättelsen utspelar sig i en liten by på Guadalope. Eller egentligen är det många små, små berättelser som vävs samman till en. I mitten finns den man som hittas död med ansiktet ner i leran. En man och utbölling som både hatats och älskats hett av byborna.
Nu samlas man kring hans kista i äkta eller falsk sorg, eller bara för att få äta en massa mat.
Under vaknatten får vi inblickar i vars och ens av dessa människors liv.
Nästan alla av de här personerna är så inskränkta, egoistiska, trångsynta och egocentrerade att de inte kan se någon annan än sig själva. Allt handlar om dom och där finns ytterst lite önskan att förstå sig på andra människor.
Egentligen skulle det hela nog kunna vara ganska intressant men varje livsberättelse är för kort för det. Jag blir bara trött.
Inte är det heller helt lätt att håla ordning på alla namn och människor.
Jag har nog aldrig varit så förtjust i den här sortens romaner.
jag vill inte ha en massa glimtar. Visst, jag lär gärna känna fler karaktärer än en men inte på löpande band som i färden genom Mangroven. Jag möter hellre färre människor och lär känna dom på djupet än en många som inte hinner sätta några spår hos mig.
Visserligen har jag ett arbete som ofta kan vara lite åt det hållet. Sorjehus, dopfamiljer och vigselpar dyker upp en kort tid i mitt liv för att sedan försvinna. Men det är ok. Det är mänskliga möten där jag får ge och också genom det ta emot.
När jag läser är det bara jag som tar emot och då undviker jag helst flyktiga möten. De ger mig ytterst lite.
Men för den som gillar såna här böcker är den att rekommendera. Den är i allra högsta grad välskriven och även mycket färgstark.
(Finns inte som ljudbok.)
fredag 18 september 2009
Nobelalfabetet - H
Utmaning från
Lyran:
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
En författare jag känt mig redo att läsa ett tag nu är Harry Martinsson. Vi måste ha läst något av honom i svenskan på högstadiet men jag minns inte riktigt. Alla de äldre svenska författarna har liksom rörts ihop till en gröt i mitt huvud. Kanske börjar det bli dags att reda upp i röran?
Det här är en otroligt priseblönt kille. Förutom nobelpriset har han även erhållit:
• De Nios stora pris 1938
• Svenska Dagbladets litteraturpris 1944
• Gustaf Fröding-stipendiet 1947
• Övralidspriset 1949
• Bellmanpriset 1951
• BMF-plaketten 1954
• Doblougska priset 1954
• Hedersdoktor 1954
• Litteraturfrämjandets stora pris 1955
• Bellmanpriset 1962
• Sveriges Radios Lyrikpris 1967
• Evert Taube-stipendiet
Tillsammans med Eyvind Johnson fick han nobelpriset i litteratur 1974. Jag kan dock inte hitta någon motivering.
Det känns som att det är ett måste för allmänbildningen att läsa Harry Martinsson.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.
Oh, det är lätt! Jag förälskade mig nämligen här för några veckor sedan när jag läste
Benfolket
av
Keri Hulme.
För Benfolket fick hon bookerpriset 1985.
Av mig får hon nobelpriset i litteratur för Benfolket med motiveringen:
"För en storslagen berättelse som både i språk och handling spränger gränser, provoserar och tvingar till eftertanke."
Lyran:
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
En författare jag känt mig redo att läsa ett tag nu är Harry Martinsson. Vi måste ha läst något av honom i svenskan på högstadiet men jag minns inte riktigt. Alla de äldre svenska författarna har liksom rörts ihop till en gröt i mitt huvud. Kanske börjar det bli dags att reda upp i röran?
Det här är en otroligt priseblönt kille. Förutom nobelpriset har han även erhållit:
• De Nios stora pris 1938
• Svenska Dagbladets litteraturpris 1944
• Gustaf Fröding-stipendiet 1947
• Övralidspriset 1949
• Bellmanpriset 1951
• BMF-plaketten 1954
• Doblougska priset 1954
• Hedersdoktor 1954
• Litteraturfrämjandets stora pris 1955
• Bellmanpriset 1962
• Sveriges Radios Lyrikpris 1967
• Evert Taube-stipendiet
Tillsammans med Eyvind Johnson fick han nobelpriset i litteratur 1974. Jag kan dock inte hitta någon motivering.
Det känns som att det är ett måste för allmänbildningen att läsa Harry Martinsson.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.
Oh, det är lätt! Jag förälskade mig nämligen här för några veckor sedan när jag läste
Benfolket
av
Keri Hulme.
För Benfolket fick hon bookerpriset 1985.
Av mig får hon nobelpriset i litteratur för Benfolket med motiveringen:
"För en storslagen berättelse som både i språk och handling spränger gränser, provoserar och tvingar till eftertanke."
torsdag 17 september 2009
Resan hem - Vi far, Vi flyr, Vi flyger
Av Terry Pratchett
Nu har J och jag avslutat vårt första högläsningsprojekt. Undomsserien "Resan hem" av Pratchet.
Den handlar om ett litet folk som kallar sig för omtar. De kommer från någonstans i universum men råkade fastna på jorden för flera tusen år sedan.
Detta är de dock inte själva medvetna om. De tror att jorden är deras värld.
Berättelsen börjar hos ett litet gäng omtar som lever i en håla nära parkeringsplatsen till ett lastbilshak. De livnär sig på mat som slängs i caféets soptunnor.
Men så en dag bestämmer de sig för att ge sig av då tillvaron på parkeringsplatsen är för osäker.
De tar sig ombord på en lastbil och hamnar på ett varuhus. Ett varuhus under vars golv det finns ett helt samhälle av omtar. De båda grupperna möts och blir lika förvånade över varandras existens.
Och sedan fortsätter äventyret och omtarnas värld utvidgas mer och mer.
En söt och charmig historia med en del roliga inslag.
Temat är ganska typiskt för Pratchett - en grupp ganska inskränkta varelser upptäcker att världen är så mycket större och mer komplicerad än de någonsin anat.
Det är inte det bästa jag läst av Pratchett. Det är lite för övertydligt för min smak. men det är ok eftersom det är en barn/ungdomsserie. Jag hade förmodligen tyckt mycket om den så där i mellanstadieåldern.
Mysigt i alla fall at ha fått den uppläst för mig av J.
Som uppläsare började han lite stapplande men det tog sig vart efter.
(De tre böckerna finns inte som ljudböcker.)
Nu har J och jag avslutat vårt första högläsningsprojekt. Undomsserien "Resan hem" av Pratchet.
Den handlar om ett litet folk som kallar sig för omtar. De kommer från någonstans i universum men råkade fastna på jorden för flera tusen år sedan.
Detta är de dock inte själva medvetna om. De tror att jorden är deras värld.
Berättelsen börjar hos ett litet gäng omtar som lever i en håla nära parkeringsplatsen till ett lastbilshak. De livnär sig på mat som slängs i caféets soptunnor.
Men så en dag bestämmer de sig för att ge sig av då tillvaron på parkeringsplatsen är för osäker.
De tar sig ombord på en lastbil och hamnar på ett varuhus. Ett varuhus under vars golv det finns ett helt samhälle av omtar. De båda grupperna möts och blir lika förvånade över varandras existens.
Och sedan fortsätter äventyret och omtarnas värld utvidgas mer och mer.
En söt och charmig historia med en del roliga inslag.
Temat är ganska typiskt för Pratchett - en grupp ganska inskränkta varelser upptäcker att världen är så mycket större och mer komplicerad än de någonsin anat.
Det är inte det bästa jag läst av Pratchett. Det är lite för övertydligt för min smak. men det är ok eftersom det är en barn/ungdomsserie. Jag hade förmodligen tyckt mycket om den så där i mellanstadieåldern.
Mysigt i alla fall at ha fått den uppläst för mig av J.
Som uppläsare började han lite stapplande men det tog sig vart efter.
(De tre böckerna finns inte som ljudböcker.)
onsdag 16 september 2009
Inspirerande dagar
Jag har varit på präst- och diakonmöte (synodalmöte) under tre dagar. Temat för mötet har varit "människan är alltid större".
Det har varit mycket inspirerande och vi har fått lyssna till intressanta föreläsare.
Jag vill lyfta fram två av dom.
igår talade Helena von Zweigbergk om "mänsklighetens storlek i kulturen". En lite märklig rubrik men det hon sa satte verkligen igång tankarna hos mig.
Hon talade bl.a mycket om hur människor totalexponeras i media, främst tv. Hur alla de känslor som förr var privata nu ställs till allmän beskådan. Hon menar att det finns en dubbelhet i detta. Samtidigt som människor hängs ut och andra kan frossa i deras känslor kanske människans känsloliv avdramatiseras lite. Det är inte så farligt att visa känslor, att gråta eller bli arg offentligt.
Hon gav flera andra exempel på mäniskans plats och roll i kulturen och återkom egentligen hela tiden till samma sak - alltings dubbelhet, få saker är längre enbart svart eller enbart vitt.
Hon har skrivit en bok som jag är väldigt sugen på att läsa - Ur vulkanens mun.
En icke-feelgood-bok.
Hon menade att vi har svårt för berättelser som inte är feelgood. Att vi idag ratar böcker som lämnar en skön känsla efter sig. Att förlagen ratar böcker som de inte anser vara feelgood eftersom de inte säljer.
Nu undrar jag - stämmer det?
Kanske till viss del men inte helt och hållet. Det ser jag när jag läser andras bokbloggar. Det är ju knappast bara t ex chicklit som läses. Jag tycker mig se at man inte drar sig för att läsa tyngre och mer smärtsamma romaner. Har jag fel?
Samtidigt, om jag går till mig själv, så föredrar jag nog böcker med lyckligt slut. Eller inte nödvändigtvis lyckligt men ändå med någon strimma hopp.
Fast det är inte alltid så. Är en bok tillräckligt välskriven och historien tillräckligt väl formulerad så fungerar även ett olyckligt slut. Men det måste kännas som en naturlig följd inte bara som något författaren gör för att det ska göras. Äh, jag vet inte om ni förstår hur jag menar.
Nog om det.
Den andra personen som jag vill lyfta fram är Mikael Kurkiala.
Hans föreläsning, hans allvar och vishet, berörde mig på djupet.
Kurkiala är kulturantropolog och har bedrivit forskning bland Lakotaindianerna.
Han talade om hur mäniskan måste göra sig mindre för att bli större. Alltså inte förminska sig själv men skala bort allt det som inte är hon. Klä av istället för att klä på. Han jämförde det med konstnärer som snidar fram den form som redan finns i det material de arbetar med.
Ja, han sa mycket fint och viktigt och jag kan inte återge det här riktigt. Jag vill läsa någon av hans böcker och jag vill verkligen tipsa även er att göra det.
Den bok som verkar enklast att få tag på är I varje trumslag jordens puls : Om vår tids rädsla för skillnader.
han gav oss ett citat ur den boken och det var mycket tänkvärt.
Jag vill ha mer av Mikael Kurkiala!
Det har varit mycket inspirerande och vi har fått lyssna till intressanta föreläsare.
Jag vill lyfta fram två av dom.
igår talade Helena von Zweigbergk om "mänsklighetens storlek i kulturen". En lite märklig rubrik men det hon sa satte verkligen igång tankarna hos mig.
Hon talade bl.a mycket om hur människor totalexponeras i media, främst tv. Hur alla de känslor som förr var privata nu ställs till allmän beskådan. Hon menar att det finns en dubbelhet i detta. Samtidigt som människor hängs ut och andra kan frossa i deras känslor kanske människans känsloliv avdramatiseras lite. Det är inte så farligt att visa känslor, att gråta eller bli arg offentligt.
Hon gav flera andra exempel på mäniskans plats och roll i kulturen och återkom egentligen hela tiden till samma sak - alltings dubbelhet, få saker är längre enbart svart eller enbart vitt.
Hon har skrivit en bok som jag är väldigt sugen på att läsa - Ur vulkanens mun.
En icke-feelgood-bok.
Hon menade att vi har svårt för berättelser som inte är feelgood. Att vi idag ratar böcker som lämnar en skön känsla efter sig. Att förlagen ratar böcker som de inte anser vara feelgood eftersom de inte säljer.
Nu undrar jag - stämmer det?
Kanske till viss del men inte helt och hållet. Det ser jag när jag läser andras bokbloggar. Det är ju knappast bara t ex chicklit som läses. Jag tycker mig se at man inte drar sig för att läsa tyngre och mer smärtsamma romaner. Har jag fel?
Samtidigt, om jag går till mig själv, så föredrar jag nog böcker med lyckligt slut. Eller inte nödvändigtvis lyckligt men ändå med någon strimma hopp.
Fast det är inte alltid så. Är en bok tillräckligt välskriven och historien tillräckligt väl formulerad så fungerar även ett olyckligt slut. Men det måste kännas som en naturlig följd inte bara som något författaren gör för att det ska göras. Äh, jag vet inte om ni förstår hur jag menar.
Nog om det.
Den andra personen som jag vill lyfta fram är Mikael Kurkiala.
Hans föreläsning, hans allvar och vishet, berörde mig på djupet.
Kurkiala är kulturantropolog och har bedrivit forskning bland Lakotaindianerna.
Han talade om hur mäniskan måste göra sig mindre för att bli större. Alltså inte förminska sig själv men skala bort allt det som inte är hon. Klä av istället för att klä på. Han jämförde det med konstnärer som snidar fram den form som redan finns i det material de arbetar med.
Ja, han sa mycket fint och viktigt och jag kan inte återge det här riktigt. Jag vill läsa någon av hans böcker och jag vill verkligen tipsa även er att göra det.
Den bok som verkar enklast att få tag på är I varje trumslag jordens puls : Om vår tids rädsla för skillnader.
han gav oss ett citat ur den boken och det var mycket tänkvärt.
Jag vill ha mer av Mikael Kurkiala!
måndag 14 september 2009
Tematrio - döden
Den här veckan har
Lyran
hittat på ett muntert tema till trion, nämligen döden.
"Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!"
* Oscar och den rosa damen
av éric-emmanuel Schmitt är en bok jag alltid nämner när böcker om döden kommer på tal.
En lättläst liten bok, fylld av värme och humor och sorg, om tioårige Oscars sista dagar i livet. Han ligger på sjukhus, döende i canser, och skriver brev till Gud.
* Vi lever (Alive) av Piers Paul Read
Boken baserad på katastofen i Anderna.
Ett flygplan råkar ut för ett hårt oväder och krashar. En fruktansvärd berättelse där döden är högst påtaglig och de som överlever tvingas ta ett ohygligt beslut.
En otrolig och hemsk bok som ingen borde missa.
* Anne Rice's fantastiska vampyrkrönika.
En serie på fem böcker som börjar med En vampyrs bekännelse.
Jag vet inte vad jag ska skriva för att göra de här böckerna rättvisa. De är underbara helt enkelt och har så mycket mer än blodsugeri att erbjuda. Djup existensialism skulle jag nog drista mig till att säga.
(Inga av de här böckerna finns tyvärr som ljudböcker.)
Lyran
hittat på ett muntert tema till trion, nämligen döden.
"Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!"
* Oscar och den rosa damen
av éric-emmanuel Schmitt är en bok jag alltid nämner när böcker om döden kommer på tal.
En lättläst liten bok, fylld av värme och humor och sorg, om tioårige Oscars sista dagar i livet. Han ligger på sjukhus, döende i canser, och skriver brev till Gud.
* Vi lever (Alive) av Piers Paul Read
Boken baserad på katastofen i Anderna.
Ett flygplan råkar ut för ett hårt oväder och krashar. En fruktansvärd berättelse där döden är högst påtaglig och de som överlever tvingas ta ett ohygligt beslut.
En otrolig och hemsk bok som ingen borde missa.
* Anne Rice's fantastiska vampyrkrönika.
En serie på fem böcker som börjar med En vampyrs bekännelse.
Jag vet inte vad jag ska skriva för att göra de här böckerna rättvisa. De är underbara helt enkelt och har så mycket mer än blodsugeri att erbjuda. Djup existensialism skulle jag nog drista mig till att säga.
(Inga av de här böckerna finns tyvärr som ljudböcker.)
söndag 13 september 2009
Magiker och glas
Fjärde delen i serien om det mörka tornet
Av Stephen King
I den här boken stannar huvudberättelsen upp och vi får istället blicka tillbaka på Rolands tidigare liv.
Under en natt berättar han för sina vänner och färdkamrater om när han träffade Susanna, sitt livs stora kärlek.
Genom denna berättelse lär vi känna Roland lite bättre och några fler pusselbitar faller på plats i den koplicerade historien.
Magiker och glas liknar mer den första boken i serien,
Revolvermannen,
än de andra två tidigare delarna,
De tre blir dragna och De öde landen.
Westerntemat, tillbakablickarna ohc den mer långsamma berättelsen är de gemensamma dragen.
jag är ganska besviken. Det är en riktigt lång bok på över 700 sidor (24 cd) och under en stor del av den är berättelsen otroligt seg och langdragen. Jag somnade en gång (av många) och när jag vaknade hade absolut ingenting hänt under flera kapitel. Jag brydde mig inte ens om att leta mig tillbaka dit jag var utan fortsatte bara lyssna.
Riktigt trist.
Men det hettar till på slutet och blir faktiskt riktigt spännande.
Tur det verkligen.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa bok (när den nu kommer på ljudbok) inte är lika seg och tråkig.
Uppläsare Torsten Wahlund.
Av Stephen King
I den här boken stannar huvudberättelsen upp och vi får istället blicka tillbaka på Rolands tidigare liv.
Under en natt berättar han för sina vänner och färdkamrater om när han träffade Susanna, sitt livs stora kärlek.
Genom denna berättelse lär vi känna Roland lite bättre och några fler pusselbitar faller på plats i den koplicerade historien.
Magiker och glas liknar mer den första boken i serien,
Revolvermannen,
än de andra två tidigare delarna,
De tre blir dragna och De öde landen.
Westerntemat, tillbakablickarna ohc den mer långsamma berättelsen är de gemensamma dragen.
jag är ganska besviken. Det är en riktigt lång bok på över 700 sidor (24 cd) och under en stor del av den är berättelsen otroligt seg och langdragen. Jag somnade en gång (av många) och när jag vaknade hade absolut ingenting hänt under flera kapitel. Jag brydde mig inte ens om att leta mig tillbaka dit jag var utan fortsatte bara lyssna.
Riktigt trist.
Men det hettar till på slutet och blir faktiskt riktigt spännande.
Tur det verkligen.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa bok (när den nu kommer på ljudbok) inte är lika seg och tråkig.
Uppläsare Torsten Wahlund.
fredag 11 september 2009
Nobel-alfabetet - bokstaven O
Idag har
Lyran
startat sin nya utmaning - nobel-alfabetet.
Det är verkeligen en utmaning för mig som inte läst särskilt många nobelpristagare.
Men jag ser det som en chans att upptäcka nya författare och öka på min allmännbildning.
För som tur är för mig behöver det inte vara något man läst utan bara är nyfiken på.
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
När jag kollade nobelpristagare i litteratur på Wikipedia så hittade jag bara två på O. Den ena väckte inte alls något intresse hos mig men den andre blir jag sannerligen nyfiken på.
Kenzaburo Oe är en japansk författare som föddes 1935 och som fick nobelpriset i litteratur 1994. MOtiveringen löd: "med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden".
Wow, vilken kille! Har någon läst något av honom?
han har bl.a skrivit Mardrömmen, Tid för fotboll och Det visa regnträdet.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.
Jag anser mig inte kunna bedöma sådant men här är i alla fall mitt svar:
Vibeke Olson som har skrivit många romaner som utspelar sig under romarriket, t ex böckerna om Calistrate och Sabina.
Hon har också skrivit en gäng böcker som utspelar sig under andra världskriget men jag har ännu inte läst någon av dessa.
Min motivering:
"För rika, gripande och medvetna beskrivningar av olika människors liv och levnadsförhållanden under tiden för romarriket."
Lyran
startat sin nya utmaning - nobel-alfabetet.
Det är verkeligen en utmaning för mig som inte läst särskilt många nobelpristagare.
Men jag ser det som en chans att upptäcka nya författare och öka på min allmännbildning.
För som tur är för mig behöver det inte vara något man läst utan bara är nyfiken på.
1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.
När jag kollade nobelpristagare i litteratur på Wikipedia så hittade jag bara två på O. Den ena väckte inte alls något intresse hos mig men den andre blir jag sannerligen nyfiken på.
Kenzaburo Oe är en japansk författare som föddes 1935 och som fick nobelpriset i litteratur 1994. MOtiveringen löd: "med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden".
Wow, vilken kille! Har någon läst något av honom?
han har bl.a skrivit Mardrömmen, Tid för fotboll och Det visa regnträdet.
2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motiveravarför "din" författare borde få Nobelpriset.
Jag anser mig inte kunna bedöma sådant men här är i alla fall mitt svar:
Vibeke Olson som har skrivit många romaner som utspelar sig under romarriket, t ex böckerna om Calistrate och Sabina.
Hon har också skrivit en gäng böcker som utspelar sig under andra världskriget men jag har ännu inte läst någon av dessa.
Min motivering:
"För rika, gripande och medvetna beskrivningar av olika människors liv och levnadsförhållanden under tiden för romarriket."
torsdag 10 september 2009
Veronica firar med utlottning
Fina vännen Veronica firar sin blogg
Ulliga gulliga saker
som fyller ett år. Detta gör hon med en utlottning.
Tre virkade pumpor (Som hon förstås själv gjort) finns i potten.
Grattis bloggen och självklart vill jag vara med i
utlottningen!
Ulliga gulliga saker
som fyller ett år. Detta gör hon med en utlottning.
Tre virkade pumpor (Som hon förstås själv gjort) finns i potten.
Grattis bloggen och självklart vill jag vara med i
utlottningen!
onsdag 9 september 2009
Rolig enkät från Lilla O
Ja men Lilla O har ju skrivit ihop en så rolig enkät Som jag bara måste svara på:
Känsloböcker
Berätta om en bok som:
1. fick dig att skratta.
Jag älskar böcker som får mig att skratta. Ofta är det barnböcker. Senast var det
Sunes sommar
av Anders och Sören.
2. fick dig att gråta.
Oh, senast var det
Skriet från vildmarken
av Jack London
Alltså det var nog den värsta gråtattacken på länge i samband med läsning.
3. gjorde dig riktigt arg.
Hm, jag blir sällan riktigt arg vare sig på verkligheten eller fiktionen.
Men en av de böcker som väckt en del sådana känslor är Gökboet av Ken Kesey. En fantastisk och mycket läsvärd bok.
4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Det vill jag nästan alltid när jag läser. Men Harry Potters värld skulle jag nog göra vad som helst för att få besöka.
5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
Att vara fascinerad av medeltiden är jag väl inte särskilt ensam om i världen. Historiska romaner, främst medeltid, är ju en av mina favoritgenrer. Så det är bara att plocka någon i högen av alla dessa fantastiska romaner.
Jag väljer Barnbruden av Elizabeth Chadwick – massa spänning och romantik. Hon har för övrigt skrivit ett helt gäng medeltidsromaner som jag verkligen gillar.
6. du ångrar att du läste ut.
Bortom stjärnan
av Elisabet Nemert.
Usch...
Men har man köpt en dyr ljudbok så läser man ut den.
7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Det finns förstås flera men de flesta böcker jag blivit förtjust i har jag oftast läst om.
Men det är en bok som jag återkommer till då coh då. Återigen en bok som jag inte kommer ihåg vad den heter eller vem som har skrivit. Men ni brukar vara väldigt hjälpsamma.
Det är en bok som handlar om en flicka som bor på barnhem. Hon har en sjömansdocka som hon släpar med sig över allt. Och hon läser sagor för honom och pratar med honom jämt och ständigt. Så en dag behöver han lagas och då råkar hon (eller om det är nån annan) köra nålen in i huvudet på dockan. Detta väcker honom till liv och han växer och blir till slut en fullvuxen man. Tillsammans ger sig flickan och mannen ut på havet.
Låter det konstigt? Jag minns den som en jättefin berättelse.
Är det någon som vet vilken bok det är?
8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Jag köper inte tillräckligt med böcker för att de ska bli väntandes i hyllan.
9. du inte förstår att så många tycker om.
Ingen speciell egentligen men som en del av er vet så ställer jag mig ganska oförstående inför deckargenrens charm. Någon bok då och då, ok, men att människor slukar deckare på deckare är för mig obegripligt.
10. du tycker att alla ska läsa.
Åh,, det är så mycket. Men en bok som jag vill rekommendera och som jag faktiskt tror de allra flesta kan uppskatta är
Vindens skugga
av Carlos Ruiz Zafón.
Känsloböcker
Berätta om en bok som:
1. fick dig att skratta.
Jag älskar böcker som får mig att skratta. Ofta är det barnböcker. Senast var det
Sunes sommar
av Anders och Sören.
2. fick dig att gråta.
Oh, senast var det
Skriet från vildmarken
av Jack London
Alltså det var nog den värsta gråtattacken på länge i samband med läsning.
3. gjorde dig riktigt arg.
Hm, jag blir sällan riktigt arg vare sig på verkligheten eller fiktionen.
Men en av de böcker som väckt en del sådana känslor är Gökboet av Ken Kesey. En fantastisk och mycket läsvärd bok.
4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Det vill jag nästan alltid när jag läser. Men Harry Potters värld skulle jag nog göra vad som helst för att få besöka.
5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
Att vara fascinerad av medeltiden är jag väl inte särskilt ensam om i världen. Historiska romaner, främst medeltid, är ju en av mina favoritgenrer. Så det är bara att plocka någon i högen av alla dessa fantastiska romaner.
Jag väljer Barnbruden av Elizabeth Chadwick – massa spänning och romantik. Hon har för övrigt skrivit ett helt gäng medeltidsromaner som jag verkligen gillar.
6. du ångrar att du läste ut.
Bortom stjärnan
av Elisabet Nemert.
Usch...
Men har man köpt en dyr ljudbok så läser man ut den.
7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Det finns förstås flera men de flesta böcker jag blivit förtjust i har jag oftast läst om.
Men det är en bok som jag återkommer till då coh då. Återigen en bok som jag inte kommer ihåg vad den heter eller vem som har skrivit. Men ni brukar vara väldigt hjälpsamma.
Det är en bok som handlar om en flicka som bor på barnhem. Hon har en sjömansdocka som hon släpar med sig över allt. Och hon läser sagor för honom och pratar med honom jämt och ständigt. Så en dag behöver han lagas och då råkar hon (eller om det är nån annan) köra nålen in i huvudet på dockan. Detta väcker honom till liv och han växer och blir till slut en fullvuxen man. Tillsammans ger sig flickan och mannen ut på havet.
Låter det konstigt? Jag minns den som en jättefin berättelse.
Är det någon som vet vilken bok det är?
8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Jag köper inte tillräckligt med böcker för att de ska bli väntandes i hyllan.
9. du inte förstår att så många tycker om.
Ingen speciell egentligen men som en del av er vet så ställer jag mig ganska oförstående inför deckargenrens charm. Någon bok då och då, ok, men att människor slukar deckare på deckare är för mig obegripligt.
10. du tycker att alla ska läsa.
Åh,, det är så mycket. Men en bok som jag vill rekommendera och som jag faktiskt tror de allra flesta kan uppskatta är
Vindens skugga
av Carlos Ruiz Zafón.
tisdag 8 september 2009
Glädjande!
Men tänk, jag som här om dagen beklagade mig över mitt bokbegär och över bristen på pengar till böcker... Igår kom så lägligt ett recensionsex från
Piratförlaget
som jag nästan glömt att jag beställt. Glad blev jag!
Det finns egentligen flera böcker på
Earbooks
som jag är sugen på att recensera men jag har inte bett om någon av dom. Det känns nämligen lite som att tigga till sig gratisböcker. Jag vill inte ha recensionsböcker av något annat skäl än att jag vill recensera och göra reklam för ljudböcker. Alltså inte för att jag inte själv har råd att köpa dom.
Men, den här boken beställde jag i början av sommarn någon gång så jag tar emot den med glatt hjärta och ett gott samvete.
Något annat roligt är att jag, förutom J, har en helt säker en ganska säker och två halvsäkra anmälningar till min bokcirkel (irl)!
Wohooo!
Piratförlaget
som jag nästan glömt att jag beställt. Glad blev jag!
Det finns egentligen flera böcker på
Earbooks
som jag är sugen på att recensera men jag har inte bett om någon av dom. Det känns nämligen lite som att tigga till sig gratisböcker. Jag vill inte ha recensionsböcker av något annat skäl än att jag vill recensera och göra reklam för ljudböcker. Alltså inte för att jag inte själv har råd att köpa dom.
Men, den här boken beställde jag i början av sommarn någon gång så jag tar emot den med glatt hjärta och ett gott samvete.
Något annat roligt är att jag, förutom J, har en helt säker en ganska säker och två halvsäkra anmälningar till min bokcirkel (irl)!
Wohooo!
måndag 7 september 2009
Tematrio - Sport
Den här veckan har
Lyran
verkligen gett oss en rejäl utmaning.
Hon vill att vi ska berätta om böcker där sport har en central plats. Eller där sport åtminstone ingår...
Knepigt som tusan men här kommer, om kanske en aning krystat ,mitt bidrag:
* Serien om "den svarta hingsten" av Walter Farley slukade jag i tolvårsåldern. Även om jag har haft häst har jag aldrig varit någon typisk "hästtjej" och heller aldrig gillat typiska hästböcker. Jag fastnade aldrig för de där böckerna om tjejer som förälskade sig i hästar. Men den här serien var undantaget. De var fruktansvärt, fruktansvärt spännande samtidigt som jag kände igen mig så väl i kärleken och samhörigheten mellan människa och djur. Ingen aning om de är så bra som jag minns dom men det spelar ingen roll.
Hur som helst så är de fulldya av sport, hästsport. Främst galopp men också travsport.
* Eld och regn av Diane Chamberlain,
Ok, här är verkligen sporten en bihistoria. Boken handlar om en stad/område i Kalifornien som drabbats av oerhörd torka med påföljande bränder.
Desperationen stiger, framför allt hos borgmästaren, och då dyker det upp en snubbe som påstår sig kunna skapa regn.
Det är faktiskt en rätt bra bok där torkan egantligen inte är det viktigaste. Det viktiga är de fyra huvudpersonerna, deras öden och livsberättelser. Och hur saker och ting förändras när regnmakaren dyker upp.
En av de här personerna är bormästaren som - här kommer det - har ett förflutet som baseballsprofs. (Jag tor iaf att det var baseball och jag tror att han var profs. Det gvar ett tag sen jag läste boken. Men nåt seriöst sportande var det iaf.) Något som förstås har betydelse för berättelsen även om det inte är det mest framträdande.
* Och så den sista då. Puh, här kan jag inte komma på nåt särskilt fantasifullt.
Det får bli Ondskan av Jan Guillou.
De flesta vet nog vad den handlar om. En pojke som misshandlas våldsamt och konstant av sin fosterfar. han är en hårdför gängledare på sin skola och relegeras till slut för sitt "ondsa" uppförande.
Hans mamma lyckas få iväg honom till en riktigt fin skola där eleverna har sina egna regler.
Här blir en hård kamp om makt och frihet och upprättelse.
En del i det här är att killen är en grym simmare och vinner skolans mästerskap. NÅgot som inte bara gör saker och ting lättere för honom.
Lyran
verkligen gett oss en rejäl utmaning.
Hon vill att vi ska berätta om böcker där sport har en central plats. Eller där sport åtminstone ingår...
Knepigt som tusan men här kommer, om kanske en aning krystat ,mitt bidrag:
* Serien om "den svarta hingsten" av Walter Farley slukade jag i tolvårsåldern. Även om jag har haft häst har jag aldrig varit någon typisk "hästtjej" och heller aldrig gillat typiska hästböcker. Jag fastnade aldrig för de där böckerna om tjejer som förälskade sig i hästar. Men den här serien var undantaget. De var fruktansvärt, fruktansvärt spännande samtidigt som jag kände igen mig så väl i kärleken och samhörigheten mellan människa och djur. Ingen aning om de är så bra som jag minns dom men det spelar ingen roll.
Hur som helst så är de fulldya av sport, hästsport. Främst galopp men också travsport.
* Eld och regn av Diane Chamberlain,
Ok, här är verkligen sporten en bihistoria. Boken handlar om en stad/område i Kalifornien som drabbats av oerhörd torka med påföljande bränder.
Desperationen stiger, framför allt hos borgmästaren, och då dyker det upp en snubbe som påstår sig kunna skapa regn.
Det är faktiskt en rätt bra bok där torkan egantligen inte är det viktigaste. Det viktiga är de fyra huvudpersonerna, deras öden och livsberättelser. Och hur saker och ting förändras när regnmakaren dyker upp.
En av de här personerna är bormästaren som - här kommer det - har ett förflutet som baseballsprofs. (Jag tor iaf att det var baseball och jag tror att han var profs. Det gvar ett tag sen jag läste boken. Men nåt seriöst sportande var det iaf.) Något som förstås har betydelse för berättelsen även om det inte är det mest framträdande.
* Och så den sista då. Puh, här kan jag inte komma på nåt särskilt fantasifullt.
Det får bli Ondskan av Jan Guillou.
De flesta vet nog vad den handlar om. En pojke som misshandlas våldsamt och konstant av sin fosterfar. han är en hårdför gängledare på sin skola och relegeras till slut för sitt "ondsa" uppförande.
Hans mamma lyckas få iväg honom till en riktigt fin skola där eleverna har sina egna regler.
Här blir en hård kamp om makt och frihet och upprättelse.
En del i det här är att killen är en grym simmare och vinner skolans mästerskap. NÅgot som inte bara gör saker och ting lättere för honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)