Den gömda skatten

Ja så var det det här med utställningen jag pratade om. Både mormor och morfar är borta sedan några år, men i huset de bodde finns en skatt bevarad. Ordentligt förpackade i lådor och kartonger finns  flera hundratals virkade brudkronor, skålar, fönsterstjärnor och dukar, tillsammans med alla fioler, svarvade skålar och virkalster som finns utspridda bland släkt och vänner som gåvor från mina morföräldrar. Det är så synd att ingen får se eller glädjas av dessa, så min kusin tog initiativet till att göra en utställning på Vara bibliotek. 

Eftersom mormor virkade fritt ur fantasin på mönster och form som hon såg i sin omgivning skickade hon in sina verk till veckotidningar där modellerna publicerades tillsammans med en beskrivning. Många priser vann hon för modellerna. För att få en bättre översikt över hur många de var, så kopierade jag mönster ur ungefär 60-talet Allers, Hemmets Journal och husmodern och sammanställde i en pärm inför utställningen. De flesta publicerades under 80-talet, och från den perioden finns också de flesta tackkorten från bröllopspar som har burit mormors brudkronor. Vi försökte välja föremål som är sparade och som hjälpte till att visa teknikerna bakom att stärka i sockerlag och så klart också välja ut endast ett axplock av modeller att visa. Det är svårt att välja modeller till tre glasmontrar från ett livsverk av virkande och svarvande.

´

Tyvärr kommer nog inte utställningen att nå så många i Vara bibliotek där den står under juli månad. Vad vi ska göra av denna fantastiska skatt därefter får vi fundera på. Jag skulle önska att den kunde få flytta till något hantverksmuseum som hade plats för hela samlingen, för att förstå storheten bakom en massproduktion med unika modeller, skapade av en enda kvinna. Jag både förundras och inspireras av hennes oerhörda fantasi, förmåga att skapa och virka med så tunt garn och en virknål jag knappt ser kroken på, och är så stolt så stolt över, samtidigt som jag sörjer, att det är få som uppskattar fliten och det oerhörda arbete och hantverket idag 2012, i ett minimalistiskt samhälle där det mesta massproduceras utan själ och hjärta bakom. Under tiden jag skriver dessa rader väcks så klart tankarna på att skapa en sida på nätet, där idag många hantverksintesserade från spridda geografiska platser huserar och lätt kan få tillgång till. Kanske kan det bli mitt nästa projekt?

Nytt i turkos

Min nya fina väska som väcker så många härliga minnen från barndomen. Då hade jag en gul. Kanske finns den kvar någonstans? Lite större än den här var den också, packades alltid med badkläder. Nu får den vara min handväska.

Mina stödstrumpor. Jag trodde aldrig att jag skulle ta på mig några, än mindre uppskatta dem. Otroligt sköna! ;)

Tulpaner och kjolar

Igår var det Tulpanens dag och tulpaner är en självklarhet hemma hos oss under våren. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter att vintern ska ta slut som jag gör i år.

Nu har jag sorterat garner och ställt fram hjälpredan Helmer bredvid soffan igen. Mitt nästa projekt ska förhoppningsvis bli en kjol som jag ska försöka sticka. Stickning är ju inte riktigt min starka sida, men en vän har lovat att det ska vara lätt. Man stickar bara runt, runt...;)
Vad tror ni om en gul? Jag hoppas den blir snygg och att det inte blir allt för klurigt på vägen. :)

Att åka tillbaka

Idag är sista lediga dagen och jag ska njuta av den genom att:
titta på skidorna på teve
läsa i min spännande bok och
scanna in en ny omgång bilder.

Det tar en lång stund men det är som julafton hela tiden när man får se bilder från förr som man inte sett. Här är en från igår på mig och mina systrar.

Nostalgi

När jag fyllde år i våras gav min syster mig en diabildscanner. Större delen av vår barndom är dokumenterad på dia. Så idag satte jag mig ner för att börja scanna. Vilken härlig nostalgitripp! Jag tycker inte att det gör något att kvalitén blir sådär. Om man tänker på hur populär Hipstamatic-appen till iPhone är (den förändrar bilderna så de ser sådär muskiga och gamla ut) så blir det här ungefär samma sak. Här är jag som sexåring och mimar med min penna till mic och i tröjan från pappas dansband.

En fantastisk helg

Den största delen av tiden de senaste veckorna har gått till jobb. Och jobb. Energi och inspiration har inte funnits till något annat. Men nu är den intensiva perioden över, helt fantastiskt! En del av tiden gick också till att förbereda inför vår körkonsert. Vi hade tre konserter förra helgen, filmmusik var temat. Det är alltid en fantastisk energikick att få stå på scen och sjunga, och extra roligt när det uppskattas av publiken. Efter helgen var jag så fysiskt trött, medan jag fylldes av energi inombords. Det kändes som ett bra avstamp inför våren. Inspirationen flödar igen!
Förutom energikicken och glädjen från alla uppmuntrande kommentarer fick jag några andra fina gåvor, så fina!

En underbart ginstdoftande tulpanbukett

Mina första papegojtulpaner

En fin och välgenomtänkt gåva: Kartongen ska passa bra i min pysselhylla och godiset ska passa bra i min mage. :)

Saker är finare när någon man gillar har ägt det

Vi tänkte åka och köpa en vit String Pocket. Mamma mumlade något om att hon hade stringhyllor på sitt rum hos mormor och visst satt de där. Nu har de flyttat hem till oss och det blev mycket bättre än nytt och vitt. För de andas nostalgi och det är så mycket charmigare. Dessutom passade de riktigt bra till tapeten och gjorde det mycket mysigare i rummet. Vi gillar!

Bästa reafyndet idag

Jag älskar verkligen hyacinter, och allra finast tycker jag de är i glas. Lite svårt har jag haft att hitta hyacintglas, de som jag har haft sedan tidigare räckte inte riktigt till. Efter att ha köpt hem flera nya idag doftar det underbart och pryder vårt hemma så vackert!

Stämningshöjare

Julmusik från Spotify och julskivor i all ära, men det är lätt att man lyssnar sig lite mätt.
Men när hyacintdoften sprider sig i hela huset och när man kan vrida upp en snökula som spelar We wish you a merry Christmas, då kommer all min julstämning tillbaka. Underbart.

Same old same old

Lite kladdkaka blev jag sugen på att ha till allt pyssel. Det är konstigt, hur många nya bakböcker jag än köper för inspiration så är det ändå de gamla recepten man fått av någon eller som någon alltid bakat som jag använder mest.

Välkomna!

Så det blev premiär för ännu en blogg, trots allt.
Trots att övervägande röster föll på att jag skulle koncentrera mitt bloggande på en och samma blogg, kunde jag givetvis inte motstå min nyfikenhet att i alla fall göra ett försök att starta en blogg till. Många av er lämnade lyckligtvis uppmuntrande kommentarer att ni ändå skulle fortsätta läsa oavsett, och det avgjorde saken. Så här är jag nu. Fri att blogga om mer saker som jag vill utan att känna att jag måste hålla mig inom en viss ram. Känns faktiskt jätteroligt! Jag har känt en viss begränsning tills nu. Önskat skriva om andra saker än jag först utlovat, ännu mer pyssel och idéer, men det kändes aldrig riktigt bekvämt. Var sak på sin plats. ;)

Jag har nog en liten plan för hur inläggen ska sorteras på mina bloggar, men jag vågar inte lova att jag håller mig exakt till den.

En stund på jorden kommer, som den ursprungliga tanken var, att handla främst om böcker och läsning. Förhoppningsvis kommer det bli mer av den varan framöver. Där kommer också teve, film, musik och tidningar att hamna. Och Nova, så klart. Och bilder på det jag gillar. Naturen, och blommor också. Nåt sånt där.

Här, på lyckan kan vara en ton, hamnar mitt pysslande. Aldrig kunde jag, den som alltid varit minst pysslig av alla, och som har gnällt varje jul inför julpysslet på jobbet, misstänka att jag skulle ha en blogg enbart för pyssliga och roliga saker. Pyssel som i handarbete, trädgårdspyssel, pyssel med bakning, pyssel med foton, pyssel med pärlor, pyssel med sånt jag har köpt och bara glada saker som jag blir glad av. Känns spännande. Det kanske slutar i något mindre bra, men friskt vågat, hälften vunnet... Det vill jag verkligen tro på.

På varje blogg kommer ni lätt kunna se vad jag uppdaterat på båda mina bloggar, i fall ni känner för att klicka er över. :)

Headern är tillfällig, därför är den lite stor. Bättring kommer. :)

Hoppas vi ses här eller där!

Kram,
Annelie