Lufolkbilder nr 2

Vi fortsätter...

Våren -08. Rivning av utsidan påbörjas.

Kvisten rivs.

Sommar -08. Takteglen plockas bort och skickas ner.

Grävmaskinen har lyft bort takkonstruktionen och nedplockningen kan påbörjas.

Nedplockningen avslutad senhösten 08. Sen dess har vi haft paus och tar nya tag till våren.

Lufolk by now. Grävmaskinen kommer troligtvis denhär veckan för att sortera bort de sista husresterna.

Och vad händer sen?? Arbete finns nog, men i vilken ända skall man börja? Borde man börja bygga huset? Återuppbygga bagarstugan? Ta sig an den nersjunkna sommarboden?

Nån som vet?

Lufolkbilder nr 1

Har utnyttjat sportlovsdag nr 1 till att sortera upp fotomapparna på datorn och blev inspirerad av att visa er lite bilder från Lufolk-projektet så här långt. Har sett att några av er har gjort liknande rapporter och tyckte det var intressant att se hur det framskridit.

Vi köpte Lufolk våren -07 och påbörjade projektet några månader senare. Startade med att röja och hugga lite eftersom allt var igenvuxet.

"Städning" av eller rättare sagt röjning ur uthusen var näst i tur. Ingen lyxgöra, dammigt, dammigt och ännu mera dammigt. Denna "vedapino" låg utspridd över hela golvet uppblandat med 0,5 m hö. Tilläggas bör att vi inte är några proffs på att rada ved, även om den ser skaplig ut på bilden har den rasat ut över hela golvet 2 ggr. Efter det byggde vi en sorts vedautomat. :-)

Bagarstugans "föusdel" i tur.

Bland musskelett och spindelnät... Bagarstugan.

Huset var inte heller alltför välstädat. Äckligt men ändå spännande att tömma det, eftersom man inte visste vilka skatter som gömde sig i bråtet.

Bagarstugan plockas ner.

Hönshuset bränns jan -08.

Vintern -08 rivdes insidan av huset.

Fortsättning följer....

Sjuarmat

Min man har länge önskat sig en sjuarmad ljusstake och nu har hans önskan slagit in. Hans kära mor förärade honom denna fina ljusstake på hans 27:e födelsedag. Ljusstaken har rest hela vägen från Israel och pryder nu vårt vardagsrum.

Diskmedel på burk

Att en fairyflaska inte är någon inredningsdetalj är väl de flesta av oss överens om. Därför får diskmedlet för det mesta trängas in i något skåp, hos mig i ett redan överfullt roskis-skåp bland konservburkar och söndrat glas. Men när denna diskmedelsplåtis dök upp på jobbet blev det en ändring på den saken och numera står fairyflaskan framme på bänken, iklädd plåtdräkt.

Och när gubben godkänner inköpet utan klagomål om onödigheter får man väl anse sig ha lyckats.

Skåp nr 2

Skåp nr 2 krävde inga större reparationer. Det är original från senare 1800-tal vilket betyder se men icke röra. Nya fötter har det trots allt fått och en ny nyckel till det gamla låset. Sen lite färgklickar här och där, lite olja och bivax och sist lite tjära inuti för doftens skull. Vet inte vad som hänt med mig men jag kan numera väldigt sällan tänka mig att måla en gammal möbel vit. Trots detta tycker jag fortfarande att allt det vita är såå vackert! Jag har tydligen blivit så `förstörd´ i Krombi så jag knappt vågar måla någonting alls. Är så rädd att jag skall ångra mig sen, och då är det försent att ta tillvara originalskicket. Men ifall jag tröttnar på den mörka färgen kan jag ju alltid måla det sen...