Tacksam för ögonblicken

Vår bil har vi äntligen kunnat laga nu, med hjälp av en generös gåva från mina svärföräldrar

och med hjälp av pengar jag fick tillbaka på skatten.
Med tanke på att jag fortfarande inte fått en elscooter, så är jag extra lycklig över att

bilen nu kan användas igen.

När min man kom hem från arbetet igen, tog vi den och susade ner till havet.
Bara att få se och höra havet är ett gyllene ögonblick.
Idag blåste det ordentligt, och inte en enda badare var på stranden.
Ändå stod det antecknat att vattentemperaturen var +19 C

 Vågorna rullar in mot land, det blåser ordentligt

 och inte en människa är på stranden denna seneftermiddag.

 Vågorna slår med kraft in mot badbryggan

och vattnet skummar. I bakgrunden syns Ven.

 Mellan buskagen av nyponroser ligger båtar här och var

som ännu inte sjösatts för säsongen.

Det blåste lite väl mycket nere vid havet för att vilja

vara där någon längre stund, så vi begav oss upp på

landborgen vid Thalassa. Här var det betydligt lugnare 

och utsikten var betagande ner mot sundet 

och med Danmark i bakgrunden.

Massor av Vildkaprifol blommade där uppe just nu

och små vindpustar förde dess ljuvliga doft

till min näsa. 

Det finns verkligen inget som kaprifoldoft!

Det är en sådan klassisk sommardoft.

Vildkaprifol i knopp

Björnbärsbuskar blommade med sina vita tunna

och skrynkliga men ack så söta blommor.
Om en månad eller två fylls dessa buskar med

stora svarta och saftiga björnbär.

Sundet glittrar av alla solstrålarna och jag

bara njuter och låter mina ögon vila i detta vackra!

 Kajsa är givetvis med oss. Hon är en riktig liten livsnjutare

och älskar hav och natur. 

Hon bara står och njuter av utsikten en stund hon med!

 En solstråle är hon verkligen vår lilla Kajsa!
Hennes leende får mig att bli varm om hjärtat.
Jag älskar henne oerhört mycket!

Hon lyssnar uppmärksamt när vi pratar med henne

och hon förstår väldigt mycket av det vi säger.

Ibland pratar hon högljutt och glatt själv.

 

Trädens skrovliga stammar, prunkande sirliga

ormbunkar och skirt vajande gräs är avkopplande, 

ja rent meditativt att sitta och titta på.

Så mycket vackert det finns i naturen

om vi bara ger oss tid att se det,

att begrunda det lite grand.

När vi nu ändå var borta i Pålsjö skog så passade vi på 

att på hemvägen köra förbi Djurkyrkogården, där

vår lilla Muffi ligger begravd.
Världens sötaste norska skogkatt som jag tog hand om

sedan den dagen han föddes. Han fick nästan 17 långa år

innan han gick över regnbågsbron strax innan nyår.
Jag/ vi saknar honom oerhört mycket!
Lavendeln blommade i alla fall fint vid hans grav

och så ska jag köpa en ny sommarblomma att komplettera med

istället för de Margeriter som nu var överblommade.

Kaniner skuttade glatt omkring där mellan

älskade husdjurs gravar och på något vis så passade det så bra in.
Det var glatt och livfullt att se, och jag påmindes om den

stora glädje Muffi i alla år var för mig. En riktigt levnadsglad kisse

trots att han från 8 års ålder led av en mycket svår njursjukdom.

 En vacker blommande buske fångade också min blick.
Kan undras vad det är för en slags buske?

 Hoppsan det var visst mer än en kanin här...ohh vad dem

hade roligt tillsammans!

 

 Kompisen skuttade iväg...hoppsan vart tog han vägen?

 Någon sort av Blåklocka

Vildros

Dem små stunderna som infinner sig
är dyrbara att ta till vara på.
En utflykt till havet och att sedan sitta och njuta

av vacker utsikt, var en riktigt lisa för själen.
Jag är så tacksam!

DAGENS FOTO "...är vars och ens väg att gå "

DAGENS FOTO 

"...är vars och ens väg att gå "

Idag blir det varken mer eller mindre än så här...

"Så viktigt som havet är för skeppet
lika viktigt är varje steg för vandraren.
Livet är vars och ens väg att gå."

Text & foto: Karin Wennerhult ©

Festivalyra eller måsskrik vid havet?

Festivalyra eller måsskrik vid havet?

 Igår var en jobbig dag! ME kan vara en så tung och isolerande sjukdom, speciellt som den tyvärr har blivit svårare hos mig. 

Jag hade velat följa med på begravningsgudstjänsten av en mycket kär vän i Höör och delat den stunden med kära anhöriga och vänner. Men resan är för lång dit för att jag ens skulle klara den just nu.

Jag hade velat kunna vara med på festivalens sommarkvällar i city och lyssna till blues och jazz, men det sätter ME'n stopp för.

Inte ens vanliga promenader med våra hundar tillåter sjukdomen mig numera att göra.

Tårarna rann mycket igår kväll. Kajsa låg vid sidan av mig o slickade tårarna o min man höll om mig. Ibland är förtvivlan stor! Det känns som om jag tappar mitt liv och många av mina vänner.

Idag ville jag ner en stund i marknadsvimlet bara för att känna att det finns ett liv utanför lägenheten o min säng. Jag borde naturligtvis tänkt på att låna en rullstol då jag inte orkar gå så långt men det tänkte jag på försent.

Hundarna fick följa med. Efter knappt 1/2 km promenad blev jag dålig men fick sätta mig o vila en stund o dricka lite.Sorgen kommer när jag som så ofta blir påmind om hur mycket bättre jag var för bara ett år sedan. Men så är det nu. Det får jag försöka acceptera.

Nå, rätt vad det är börjar det smälla ballonger o Kajsa får sån panik att om jag inte hade hållit i kopplet allt vad jag kunnat så hade hon löpt helt amok. Diva reagerade dock inte nämnvärt på det. Tillbaka vid bilen var jag lika stressad som hon.

Så vi körde ut till Vikingstrand, den gamla badstranden på norr, där man bara hör måsarna skria o havets kluckande mot strand. Allihop njöt vi en stunds härlig avkoppling på en brygga, ett ljusblåttt stilla hav o segelbåtar. Det är bästa behållningen av idag och några kära vänner jag mötte på stan. 

Nu mår jag dåligt o jag var beredd på det. Det blir säkert inte mer festival för mig men havet hoppas jag komma till fler gånger i det närmaste. Där känner jag att jag fortfarande är vid liv, där är livet starkt!

Kajsa drygt 2 år, Tomas och Diva 6,5 år

En segelbåt låg förankrad

 en bit ut i det nästan spegelblanka sundet.

  

 

Här pausade jag medan Tomas och hundarna gick till bilen, 
ett bra stycke bort för att sedan hämta upp mig. 
 (Plats på bilden: Sankt Jörgens Plats
Snett över gatan från Stadsteatern)

Här var några enorma blomsterrundlar skapade och 
det var färgglatt, och på samma gång vilt och vackert!

 

 Blomstertobak i olika rosa nyanser tillsammans 
med bla lila Verbena och Rosenskäror
 

 

 Blomstertobak i limefärg 
tillsammans med en bladväxt mörkrött/svart.
 

 

 Lila, blått och gult tillsammans
 

 

 Röda Dahlior tillsammans med Sommarljus 
(heter den vita blomman så? Nu står det helt still i minnet)
 

 

 Limegröna och Rosafärgad Blomstertobak 
tillsammans med Rosa Rosenskära

Helsingborg har en fantastisk tjej som är trädgårdsarkitekt. Hon gör de mest fantastiska uppsättningar med blommor åt staden året runt. Se bara på dessa planteringar på ett av stadens många torg o parker.

Not. Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna, men dem är tagna med min mobiltelefon.
Jag var inte beredd på att fota, så jag tog inte kameran med mig utan det fick bli mobilen, då jag fick lust att fota detta.

NU ÖNSKAR JAG ER EN FIN FORTSÄTTNING PÅ HELGEN!
NJUT AV SOMMAREN!