Det surrar i luften, av en ilsken debatt om ungdomslitteratur.
En dum recensent tar inte ungdomslitteraturen på allvar, tycker att den kan få vara sämre än seriös vuxenlitteratur.
Kanske är han inte så dum och kanske menade han inte så MEN
(och ni minns va - att Everything before the but is BULLSHIT?
För är ju så jävla självklart:
Ungdomar är på allvar, allt börjar med att vi är barn och vuxna måste ALLTID vara på ungarnas sida.
Sanningen: När jag skriver för vuxna känner jag INGET ansvar att min historia ska vara sann, bara trovärdig.
När jag skriver för ungdomar är ALLT på blodigt allvar.
Utifrån det kan man hitta på hur mycket som helst.
Just därför det riktigt intressanta är hur psykologiskt välgrundad en ungdomsroman är.
Allt annat är BS.
Ungdomslitteratur ÄR seriöst.
