Snabba Viktor

Jag är en relativt lugn person som tänker både en och två gånger innan jag svarar på ett mejl eller ger svar på tal.

Idag fick jag ett meddelande som en person hade skickat till en avdelning med avsikt att få en telefonlinje flyttad från ett konto till ett annat.

Första mejlet var skickat i september men då var jag inte kopierad.

Sånt gör mig väldigt trött. Avdelningen som mejlet var skickat till struntade helt sonika i att svara. Jag tog del av informationen idag.

Innan jag svarade på frågan ville jag veta vad chefen tyckte eftersom fallet inte var solklart. Jag kollade upp användarens mejl, hen borde normalt inte ha en jobbtelefon.

Jag påpekade detta i mejlet till min chef med en kommentar som var relativt torr eftersom ämnet irriterar mig å det grövsta. Jag tryckte på "skicka" och insåg att användaren var kopierad i mejlet...

Arrgh! 😫 Jag som är så förbaskat noggrann annars!

Jag försökte kalla tillbaka mejlet men det gick inte så jag försatte både mig själv och chefen i en delikat situation...

Jag skrev snabbt till honom att jag hade gjort ett misstag och han kunde reparera det genom att svara neutralt och på ett trevligare sätt.

Användaren har inte varit uppkopplad på ett bra tag så jag hoppas att min mejl försvinner i berget av mejl som hen har fått sedan hen inte varit ansluten, men ändå.

Vilken idiot (jag själv då)! Dessutom gillar jag användaren så jag hoppas att hen inte tar illa upp!

Nu ska jag bara:

Tillmötesgående

Tillmötesgående, ett litet lamt uttryck för att beskriva någon som är medgörlig, välvillig och konciliant. Jag föredrar engelskans uttryck "eager to please", som är i min mening, lite starkare.

Jag fick ett meddelande av en kvinna som hade sett min annons om kefirgryn i ekobutiken.

Hon skrev ett mail som jag svarade på i söndags. Jag skrev att jag oftast är tillgänglig veckodagar efter 17:30 så vi kunde träffas en dag när det passade, någonstans i Taverny.

Jag fick ett nytt meddelande idag med frågan om vi skulle kunna träffas ikväll klockan 17:45 vid en skola.

Idag är enda dagen den här veckan som jag har möten till klockan 18:30.

Först tänkte jag, men om jag skyndar mig efter mitt 17:00 möte så hinner jag dit, men eftersom det tar 15 minuter att gå så hinner jag inte hem innan 18:00 mötet...

Och sen stannade jag upp, alltså, kom igen! Varför måste jag vara så "eager to please" hela tiden. Detta är bara ett exempel bland många andra.

Jag har mycket svårt för att säga nej, i vissa fall. Särskilt när jag vet att det inte "kostar" mig något i form av ansträngning eller tid.

Göra en omväg för att lämna något eller köpa något till en vän, hjälpa kollegor osv. Helt normalt och som sig bör men Moder Teresa till alla okända människor man möter, tär.

Jag pratar inte om att hålla upp en dörr eller ställa sig upp för en människa som behöver sätta sig, näe, jag talar om mer... Att försöka rädda mänskligheten och göra världen till en mer kärleksfull och vänligare plats en liten handling i taget.

DET KAN VARA SKIT JOBBIGT!

Särskilt om man får dåligt samvete av att inte göra det.

Hur gick det men kvinnan som ville ha kefirgryn då? Jo, jag svarade henne som det var, att jag hade ett möte till sent och att jag inte var säker på att hinna, så jag föreslog imorgon istället: Samma tid, samma plats.

Hon svarade att det går jättebra! Så enkelt var det!

Dagens bild är tagen på Pont Neuf, Paris äldsta bro, på Rive Droite 2017.

Goda grannar

Vi har till mestadels goda grannar men det finns ett par som inte är några coola katter precis.

De är högljudda, vet bäst, kan allt och försöker styra gatan där vi bor för att de var de första som flyttade hit och byggde sitt hus.

Jag fick dessutom erfara rasistiska tendenser i våras när vi pratade lite som grannar gör på gatan. Det var spiken i kistan för vår "grannvänskap"!

Jag har inte lust att bli ovän med någon, särskilt inte människor man ser nästan varje dag men de här typerna tar liksom över allt och försöker böja det mesta efter deras vilja.

Matthias har redan varit i luven på mannen för att han helt sonika tömde sitt skräp på stigen bakom vårt hus. Med skräp avses här betongbitar, sten och allmänt bös från en renovering i deras trädgård.

Det löste sig tillslut och de fick skräpet levererat till porten.

Vi är fortfarande artiga mot varandra men det finns ingen kärlek där.

För ett tag sedan fick vi reda på att grannarna som har huset jämte diktator paret skulle få hemlevererat ett trumset. Mannen skulle tydligen lära sig att spela trummor.

Jag är ingen elak typ men jag måste säga att karma kom snabbt till byn. Jag gottade mig lite åt att nu skulle de minsann få lite tillbaka av allt som de sänder ut.

Idag när Matthias satte upp vår nya ringklocka hörde han att grannen med trumsetet var i full gång! Vi bor snett emot dem så hörs det ut på gatan kan jag bara föreställa mig hur det låter inne i huset.

Så sitter ju diktator huset och trumgrannens hus ihop också. Garage mot vardagsrum... Vad tråkigt...

Som man bäddar får man ligga... Eller som MC Hammer skulle ha sagt: Stop! Hammer time!

Skitgubbe

Igår fick vi reda på att en av Matthias kollegor hade varit på jobbet förra veckan trots att han hade förkylningssymptom och nu är han ett misstänkt COVID-19 fall. I nuläget vet vi inte mer men vi kan ju inte ta några risker så att det blir till att hålla sig hemma tills skitgubben har testat sig.

Jag har informerat mitt jobb om möjligheten att jag uteblir på fredag. Vi skulle egentligen träffas hela gänget men Rachids dotters skolklass har stängts pga av ett fall och Soline träffade en kompis som hade blivit smittad på sitt jobb så de uteblir också.

Av de 7 små projektledarna återstår bara 3 för en av oss sitter fast i Portugal tills på lördag. En riktig Agatha Christie novell...

Jag blir så förbannat trött på sånt här ansvarslöst beteende! Vi traskar omkring med ansiktsmask, vi spritar händer, vi håller avstånd och tänker på hur vi uppträder bland människor och så går ett sånt här nöt till jobbet när han inte mår bra?! Vad fasen (för att inte svära)!

Vi skulle egentligen träffa lite kompisar till helgen men det verkar ju också vara i farozonen om inte vi får reda på att kollegan inte var sjuk i COVID utan "bara" förkyld!

Tills dess är jag lite lagom franskt sur.

Inte för att jag inte kan åka till jobbet eller för att kvällen med kompisarna måste skjutas på framtiden, men för att jag kanske har smittat andra utan att veta om det! Gubbjäkel säger jag bara!

Bajs-dag

Det blir bara värre och värre att ta sig ur sängen tycker jag... 06:00 är en okristlig tid på dygnet att behöva ta sig upp!

Tur att jag får sätta mig ner och slöa den första sträckan.
Idag hade jag Bea Johnson som har skrivit boken "Zero Waste Home: 

The Ultimate Guide to Simplifying Your Life by Reducing Your Waste"

Mycket intressant läsning! Det var väl i stort sett det enda intressanta som hände idag för min del.

Jag hade nästan inga möten idag så jag skulle koncentrera mig på mina listor med användare för e-mail platform bytet som ska äga rum snart.

Jag kommer i stort sett alltid först till kontoret så borden fylls alltid runt mig lite senare.

Idag satte sig en praktikant jämte mig... Herregud, han gjorde en massa konstiga ljud med väldigt ojämna mellanrum och varje gång hoppade jag till! Jag höll på att bli galen, när jag kom tillbaka från toaletten sov han med huvudet på tangentbordet!

Tack gode Gud för hemmajobb!

På eftermiddagen ringde en kollega från en service som håller på att byta e-mail platformen för sina användare.

Vi har en speciell support under tiden vi byter system eftersom Helpdesken inte kan ta emot alla samtal.

Jag fixade telefonerna, anordnade diverse saker och tog emot teknikerna första dagen.

Hursomhelst, nu tar de tillbaka mötesrummet mitt i min migration så jag står utan... Väldigt roligt att man kan lita på kollegor.

Jag känner mig väldigt ensam för närvarande, det är lite väl mycket att göra detta själv. Jag är ansvarig för närmare 300 personer så det är lite, lite stressigt...

Men det är bara att bita ihop och fixa till det, inte sant?

Dagens bild är på Beas bok! Läs den!

Mina pengar & dina pengar

Jag gjorde opposition på mitt VISA kort i lördags efter köpet i Budapest som jag inte hade gjort.
Jag skickade ett meddelande till min bank som öppnade idag efter helgen.
Imorse kollade jag mitt konto igen och upptäckte att 520€ hade dragits i lördags innan jag gjorde opposition. I Tyskland!
Jag hittade inte spår av mitt meddelande och försökte att ringa men utan resultat.
Klockan var 12:00 så jag gick dit. Det tog 45 minuter och de berättade att jag var tvungen att gå till polisen och göra en reklamation.

Jag hade en massa möten men klockan 15:00 var jag tillbaka på polisstationen. Jag var färdig med allt när klockan var närmare 17:00.

Nu får jag vänta i 3 veckor innan jag kan få tillbaka pengarna.

Lenny var hos farbror veterinären imorse... Han är tjock sa man, så nu har vi dragit ner på maten vi ger honom, igen... 80g torrfoder två gånger om dagen. Det är inte särskilt mycket och jag hoppas att hans lilla gosiga mage krymper lite. Han är ju hungrig jämt!

Jag är lite orolig för hans leder så det skulle nog inte skada med lite mindre kilon...
Annars fick han sina små sprutor och så var allt annat bra! En hund i sina bästa år!
Det där om tjockisen tror jag är en fråga om perspektiv, eller vad tror ni?

Dominiques Födelsedag & fjanten

Igår fyllde Matthias mamma år! Barnbarnen är på semester med farmor och farfar så Matthias föräldrar, hans syster och hennes man och Matthias och jag gick ut på restaurang för att fira!

Det fanns en massa goda vegetariska saker på menyn, så jag valde en hamburgare! En riktigt fin grönsaksburgare med broccoli i! Mums! Det var jätte mysigt. Efter restaurangen gick vi ut en promenad med Lenny!

Innan vi gick på restaurang var vi på jobbet...
Min chef och jag tog ett snack med fjanten aka snorkråkan!
Naturligtvis slingrade han sig undan och visst jobbade jag bra och de ville absolut inte att jag skulle sluta göra det jag gör. Jo tjena, men då är jag ju projektledare, eller... Jo, teknisk projektledare!
Efter mycket tjafs, han stakade sig, var generad och visste inte riktigt vad han skulle säga så kom vi fram till att jag behåller mitt ansvarsområde men att det kommer en till projektledare som är operationell och inte teknisk, dvs. hon gör allt som jag inte vill göra... He he!
Min chef gjorde verkligen snorkråkan generad och för det är jag honom evigt tacksam!

Det var mycket skönt att gå på restaurang efter det!
Jag var så upptagen att jag helt glömde av att fotografera.
Bilden är från promenaden till tågstationen på morgonen, ljuset och temperaturen var underbara!

Måttligt road

Då var det dags igen... Fel på tåget. 
Det är ju jätteskoj när klockan närmar sig 19:30 och man står på Gare du Nord och den ena avgången efter den andra tas bort.
Jag hittade till slut ett tåg som gick till St Leu La Forêt som ligger 3km från där vi bor.
Herrn i huset sa att han kommer och hämtar mig i St Leu så jag inte behöver att gå den sista biten. Skönt tänkte jag!

Jag kom fram vid 20:00-tiden och det var smällfullt med folk på stationen. Jag skickade iväg ett snabbt SMS som sa att jag stod lite bortanför stationen och väntade. Det är kallt ikväll dessutom, +2°C... Man blir snabbt nerkyld kan jag lova...
Ingen karl... Jag väntade i 25 minuter, sen ringer han hemifrån för han hittade inte mig och så hade han glömt telefonen hemma. Jaha...
Det är väl en underdrift att säga att jag blev glad.
Fly förbenad satte jag av hemåt och jag tror att jag nog har slagit världsrekord i gång med tung ryggsäck på 3km!
Nu är jag äntligen hemma och fortfarande ganska sur, men det går väl över! Tur för honom att han är en super sambo i vanliga fall!
Idag har varit en fin dag utöver tåghaveriet ikväll. Jag fick mycket gjort och så hämtade jag mina nya glasögon!
Snygga är de och jag ser bra också!
Optikern ligger ju mellan Pont de l'Alma och Eiffel Tornet och där finns mycket fint att fotografera!

Jag tänkte först ta en bild på mina nya brillor men jag ser så arg ut att det är bättre att ni får se dom en annan dag!
Nu ska jag dricka en kopp te och lugna ner mig! Häpp!

Surgurka

Tänk att man kan bli så jäkla arg ibland! Jag gillar inte att bli arg och jag tycker att det är så jobbigt att vara arg så det går oftast över ganska snabbt!

Nu har detta nödvändigtvis inget att göra med mitt behärskande (heter det så?) av det franska språket utan mer på grund av mitt sätt att uttrycka mig på.

Jag glömmer ibland, ok ganska ofta, av att avsluta mina meningar och då blir den jag talar med hängande utan fortsättning. Jag tror att det har att göra med att min hjärna redan är färdig med meningen och att den har flugit vidare.

Personen jag pratar med kan då bli frustrerad och jag blir otålig eftersom hen inte fattar!

Vi flög i luven på varann här hemma igår och när jag blir arg är det bäst att jag får lugna ner mig i mitt hörn. Man kan slänga ur sig så fantastiskt mycket dumma saker när man är arg och det är så fruktansvärt onödigt och kontraproduktivt!

Som tur är kan vi diskutera sakligt och det är inte alltid samma person som lägger fram förslaget om vapenvila.

Nu är konflikten löst och vi vet vad vi bör göra för att undvika att flyga i luven på varann om detta igen.

Jag försöker att inte bli arg eller irriterad och det fungerar för det mesta, men när man är trött så kan det bli dumt.

Annars, jaa, jag har ynnesten att jobba hemifrån en dag i veckan och det är vanligtvis på onsdagar. Då brukar Lenny och jag passa på att gå en promenad under lunchen. Idag blev det ingen promenad för att jag hade en schemalagd virtuell lunch med mina kollegor som jag har gått en mindfullness kurs med. Vi sysslar med något som heter Co-development en gång i månaden. Det är i stort sett en grupp av personer (alla måste veta vad det handlar om annars kan det lätt bli lite AA möte över det hela) som träffas, var och en lägger fram ett problem och problemet som ska behandlas under mötet röstas fram.

Det kan vara vad som helst men ska börja med "Comment puis-je..."

(Hur kan jag...). Det är inte på något sätt professionella åsikter utan mer att var och en sätter sig in i problemet och funderar på hur man själv skulle kunna lösa situationen. Det är mycket lärorikt, både på ett professionellt och ett personligt plan.

Jag skulle kunna beskriva ett sådant möte om intresse finns!

Hur som helst att jobba hemifrån är verkligen en fördel för mig eftersom jag har ungefär 3 timmars resväg per dag. Dessutom får jag hänga med världens bästa hundskrälle!

Inte nog med att han är smart, han är söt också. Synd att han inte dammar eller dammsuger (å andra sidan tror jag att det är för att han är lat) annars vore han perfekt!

En fet smäll del II

Jag träffade Herr Direktören igår. Efter vårt möte bad jag att få prata med honom och det gick ju bra.
Jag bad om ursäkt för mitt bryska meddelande och sa att det var dumt gjort och inte alls särskilt konstruktivt.

Han sa att jag helt hade missuppfattat hans meddelande, men å andra sidan så hade han med säkerhet uttryckt sig lite illa...

Så vi erkände våra misstag och pratade lite om stress och hur det påverkar oss. Han sa att de personer som han hade pratat med sa att det var inte alls min stil att svara på det viset och att det måste ha hänt något.

Ett givande samtal helt enkelt! Visst är det fantastiskt när saker som inte alls är givande ger mer energi och hjälper till att lösa upp missförstånd.

Herr Direktören är som han är men det är inte min uppgift att döma, någon... Nu kommer vi iallafall överens och skulle han vara oförskämd igen så ringer jag väl bara upp och säger att det var väl dumt, kan vi inte vara kompisar istället? :o) 

Oj, oj, oj...

Jag blev smärtsamt varse om att jag har varit så arg och aggresiv de senaste två - tre månaderna (se nedan).
Jag gör i stort sett två jobb. Jag tog nämligen över en kollegas uppgifter när han kickades i september.
Idag räknade vi mina öppna projet till vilka jag måste skriva färdigt kostnadsförslagen och eller hitta tekniska lösningar, jag har 17 öppna projekt! Det går inte längre.

Jag försöker att svara på allt, hjälpa de nya projektledarna med saker de inte förstår, det är inte mitt jobb men jag vet hur jobbigt det är att vara ny och bortkommen.
Jag får uppmaningar om att skynda på från alla håll och när jag svarar på uppmaningarna så jobbar jag inte på projekten.
Jag stressar upp mig och det blir inget vettigt gjort. Så fort ett projekt skickas på godkännande kommer det två nya. Det är det slut med nu! Inget mer nytt innan jag har betat av hälften!

När vi diskuterade min "överträdelse" från igår kom det fram att chefen tyckte att jag har börjat att reagera lite väl snabbt och onödigt "hårt" sen i september ungefär.
Det värsta (eller bästa) är att jag har varit mer eller mindre medveten om det. Det är ju inte jag. Jag är ju inte allt elak eller hård. Snarare tvärtom. Jag har ett hetsigt humör, det är sant men jag är innerst inne en liten mes... Och jag får fruktansvärt dåligt samvete och mår väldigt dåligt om jag upptäcker att jag har gjort någon illa.

Det som fick bägaren att rinna över idag var när jag tänkte tillbaka på de här senaste månaderna och hur nergrävd jag har varit i mitt arbete. Fruktansvärt egocentrisk!

En av mina bästa vänner mår inte särskilt bra och när vi träffades senast märkte jag det knappt. Jag bara pratade om jobbet och hur jobbigt det var osv. Nu har vi inte pratat på tre veckor eftersom hon inte svarar i telefon.

Tänk att jag har gått och varit så arg och knappt märkt det. Skit! Nu ska det bli ändring här, det är så sant som det är sagt!
Jag är ganska besviken på mig själv men det mår man ju inte bättre av. Jag ser framemot helgen då jag kan fundera på hur jag vill ha det och vilka ändringar som bör åtagas snarast.

Jag kommer att fortsätta att ringa min vän och jag hoppas att hon mår bättre och att det inte är mig hon är arg på. Kärlek ska nu skickas ut där irritation och ilska förr spriddes!

Kram på er!

En fet smäll

Jo, jag visste vad jag gjorde igår när jag svarade på det där mejlet från Herr Direktören.
Det var inte första gången som han var otrevlig mot mig, den här gången anklagade han mig för att försena projektet med vilje genom att flytta fram kick off mötet en vecka och att HAN minsann försökte att göra vad han kunde för att få igång det.
Jag svarade efter en stunds betänketid, jo jag blev väldigt besviken och ville tänka innan jag svarade något dumt.
Jag sa helt sakligt att det är ju onödigt att skicka varandra sterila anklagelser och att han verkligen kan lita på att jag gör allt jag kan för att få projektet på fötter så snabbt som möjligt.

Ingen reaktion, vilket jag tyckte var konstigt. Jag anade väl att det skulle komma ett knytnävsslag via någon men jag hade hoppats på att han skulle vara modig nog att säga det själv och inte gå via min chefs chef...

Mycket riktigt, imorse fick jag ett tête à tête med min chef. Vi är båda överens om att Herr Direktören är ett ägg men att man inte "får" skriva så till en så högt uppsatt människa.
Det vet väl jag också, men man får inte skicka falska anklagelser till en liten projektledare heller...
Så här i efterhand kan jag väl tycka att det var lite onödigt, men jag är så förbannat trött på att man kryper inför dessa människor som tror att man kan behandla "folk" hur som helst. Direktör eller inte!

Om ingen säger till honom någon gång så kommer han ju att fortsätta så här hela livet. Nu kanske inte mitt meddelande kommer att gå till historien som "det som fick honom att bli en ny man" heller men om jag fortsätter att krypa så förnekar jag ju mig själv till slut. Innerst inne hoppas jag väl att ett litet frö kommer att gro och att han kanske kommer fram till att det var faktiskt han som var dum och att man ska respektera sina kollegor/medmänniskor oavsett ställning.

Fortsättning kommer på måndag antar jag för då har jag anordnat kick off mötet. Det finns 3 olika möjligheter:
1. Vi fortsätter som om ingenting har hänt och försöker att vara konstruktiva
2. Han slänger ut mig från projektet
3. Han får mig utslängd från kunden

Möjlighet 1 är väl att föredra, möjlighet 3 vore mycket tråkigt eftersom jag verkligen gillar mitt jobb, men då vet jag hur det står till med företaget och då är det dags att "tirer sa révérence" efter 12 år i gruppen.
Something is rotten in the state of Denmark.