Sydd julklapp

Bestickfodral

Med förlaga i de bestickfodral jag har som min Farmors syster sytt svängde jag ihop en julklapp till mamma av grön filt och rutigt bomullstyg.

Förlagan är vackert broderad av Farmors syster  men mina broderikunskaper samt tålamod lämnar en del att önska. Jag tog julklappsetiketter och bomullsband och kunde på så vis kombinera överskådlighet med stängning av fodralen. Det fjärde fodralet lämnade jag omärkt eftersom jag inte vet om Mamma har dessertskedar eller dessertgafflar. Har hon både och får jag sy ett fodral till helt enkelt, det gick ju ganska fort.

 På insidan är besticken skyddade av flärpar av filt. Eftersom jag inte äger någon zickzack-sax valde jag en snygg dekorsömn (nr 33 på min Bernina Activa) som jag sedan klippte rent. Det blev snyggt och ser verkligen till att filten inte kan fnasa upp sig i kanten.

Jag blev mycket nöjd med resultatet! (och eftersom detta är ett förinställt inlägg är det inte helt omöjligt att Mamma precis har öppnat sitt paket och givetvis blivit överlycklig för innehållet *ler*)

Nålbundna strumpor

Socks for an english gentleman

Mönster: Mitt eget som improviseras fram varje gång. Jag föredrar att nålbinda från tån och upp (precis som när jag stickar), när jag kommer till hälen gör jag uppläggningsmaskor och fortsätter sedan binda skaftet. Sist gör jag hälen i en minskande spiral, nästa gång ska jag dock prova en annan variant av häl med tätare minskningar på slutet. Jag tog mått på den engelske gentlemannen och kunde konstatera att vi hade ungefär lika fötter vilket underlättade nålbindningen. Jag kunde testa strumporna hela tiden men fick göra dem trånga på benen för att passa mottagarens något smalare vader. 

Stygn: Stygnet är Dalby-stygnet som blir ett ganska platt och tätt stygn, det ger ett ganska randigt intryck som jag tycker mycket om. Vill någon lära sig nålbinda rekommenderar jag Nålbindning - 12 varianter av Berit Westman utgiven av Västmanlands läns hemslöjdsförbund (finns bland annat att köpa via alternativ.nu). Därmed inte sagt att det är lätt att lära sig nålbinda enbart baserat på en bok, för det är det verkligen inte! 

Nål: Den köpta bennålen som är så där perfekt slät, lagom spetsig och ligger helt rätt i handen. Favoritnålen helt enkelt.

Garn: Ragg-strömpegarn från Hjertegarn, färgnr 3810. Jag påbörjade det 6:e nystanet men det finns garn kvar till strumpeband om det skulle behövas och även till eventuella framtida lagningar. Så drygt 250 gram gick det åt till strumporna. Som jag letade för att finna det perfekta garnet! Det var en riktig pärs men nu är jag hur nöjd som helst, till och med lite förälskad i den varmt senapsgula färgen.

 Förhoppningsvis kan jag senare få visa en bild på engelsmannens ben med strumporna på tillsammans med de snygga vikingabyxorna i rutigt ylle. Jag tror nämligen att det kommer att bli ruggigt snyggt. Jag är nog lite avundsjuk på de knähöga strumporna, men det kommer dröja ett tag innan jag gör ett par till mig själv. Höger axel måste hämta sig från den sista maraton-nålbindningen jag gjorde för att hinna klart i tid. Nu hoppas jag bara att strumporna kommer att passa engelsmannen perfekt och att han kommer att vara på många roliga evenemang iklädd nålbunda sockor handmade by Heldri!

Knähöga strumpor

Mammas födelsedagsstrumpor

Mönster: Spetsmönstret kommer från drops 112-7. Jag struntade dock i att följa resten av mönstret och stickade istället från tån och uppåt med Magic loop. Istickshälar fick det också bli. Volangen improviserade jag lite på känn och det gick ju bra. I resåren som är alldeles nedanför volangen gjorde jag även ett hålvarv för att kunna dra igenom ett sidenband och vara säker på att strumporna kommer att sitta kvar. 

Garn: Drops Fabel 75% superwash ull, 25% polyamid. Färgnr 200. Det gick åt 2 nystan och en slatt, lite drygt 100 gram alltså. Det var mitt första möte med Fabel och jag tycker det var helt ok att sticka i. Inte exalterande men heller inte avskräckande. Nu återstår att se hur de håller för tvätt och slitage.

Stickor: Addi lace 2,5 mm, en lång rundsticka så jag kunde sticka båda strumporna samtidigt. Jag behöver aldrig oroa mig för att lida av second sock syndrome!

Stickupplevelse överlag: Strumpor är ju på något vis alltid strumpor. Det är en behaglig stickning som ibland kan bli lite långtråkig, särskilt när det ska bli knähöga strumpor. Spetsmönstret gjorde det hela lite mer intressant, jag glömde med jämna mellan rum bort ifall det skulle vara två räta tillsammans och sen en överdragshoptagning eller om ordningen var den omvända.  

Förhoppningsvis kommer jag att kunna komplettera inlägget med bilder på när strumporna används, men det blir inte innan jul i alla fall. 

Ett bortglömt FO

Upptäckte att jag inte Fo-bloggat den lilla hjälmmössan jag stickade av restgarner i lanett och opera. Den vita lanetten använde jag två trådar av för att få det att bli samma grovlek som opera garnet. Det tog ganska precis en dag att sticka mössan medan jag och Dea tittade på 10th kingdom, så det var ett snabbt och trivsamt projekt.  

En extremt dålig bild, men bättre blev det inte.

Mönstret är Sweet baby cap, ett fint och lättstickat mönster. Mössan stickas från ytterkanten och in med minskningar och ökningar som ger formen, detta gör att inga sömmar behövs! Som knytband stickas två i-cord snoddar. Snabbt, enkelt och fint.

Jag stickade minsta storleken men antar att garn och stickor gjorde att mössan blev lite för stor för Brorsbarnet.  Tur att vintern är lång och att barn växer fort, mössan kommer nog passa innan det är slut på den säsongen för små barn.

Färdig klänning

Färdig, använd och fotad samt nu bloggad. Behöver jag säga att jag blev rätt nöjd med den här? 

Tyget är 100 % bomull som jag köpte på Calletex i somras. Det tog ganska lång tid innan jag vågade sätta saxen i det eftersom jag hade sådan beslutsångest kring hur jag ville att den skulle se ut. Slutligen bestämde jag mig för att göra en ganska enkel klänning som jag senare kan komplettera med en bolero med krage. Livet är taget från ett Sofias ateljé mönster med figursydd 1400-tals klänning. Jag har dock i omgångar provat och ändrat för att få det att passa mig perfekt.

 Klänningen är rätt tajt, det är precis att den går att dra ned över bysten, hade den varit några millimeter tajtare hade jag behövt blixtlås. Även om jag velade i valet av klänningsmodell visste jag hela tiden att jag ville ha en avdelning under bysten med det röda tyget.

Om någon vad det minsta tveksam kan jag upplysa er om att det givetvis är fickor i sidorna. Fickorna är sydda i det röda tyget men skymtar sällan utan blir mest en liten extra piff om någon skulle råka se när jag stoppar händerna i fickorna.

Kjolen består av två hela tygbredder (en fram och en bak). De är sydda så som jag tycker blir snyggast: ett motveck i mitten och sedan enkla veck som riktas mot mitten.

 Disa röstade ju för att det skulle bli en v-ringad hals på klänningen och så fick det bli. Jag plockade även upp det röda tyget igen för lite extra utsmyckning. För att slippa göra en invikning på det röda tyget, vilket jag vet skulle ha blivit snett och knöggligt och inte alls bra, sydde jag fast det svarta satinbandet över kanten. Sedan är det en infodring för få den övre sömmen (närmast halsen) att bli snygg också.

Nu fattas bara en bolero som jag tänker sy i enfärgat svart tyg och fodra med det röda tyget med skallar.



Studiobilderna är tagna av Sambon och Daniel Engdahl, närbilderna står jag för.

Som ni har längtat!

Uggdrasil

Yggdrasil är världsträdet enligt nordisk mytologi. Grenarna täcker himlen och de tre rötterna går till Midgård och Asgård, till Jutonheim och till Nifelheim. Ekorren Ratatosk springer med bud mellan örnen bland grenarna och lindormen vid rötterna. Mitt träd har fler rötter, ingen örn, ingen orm, ingen ekorre, men väl en uggla - därav namnet Uggdrasil.

Mönster: I botten sitter ugglor på rad som är baserade på Ysoldas Hoot! Trädet är frihandsstickat. Runorna och den flätade knuten kommer från Elsebeth Lavolds Vikingamönster i stickat. Bladbården hittade jag i Stickhandboken. 

Jag vet att jag hade tänkt skriva ned mönster för trädet. Jag började tappert också med att anteckna alla varv och när jag ökade eller gjorde maskförflyttningar. Sen repade jag upp stammen några gånger, och sedan det samma med grenarna. Jag började flytta maskor hejvilt; två räta över 1 avig; två räta över 2 aviga; två räta över 3 aviga; osynlig ökning med förflyttning av 1 rät över en avig; förflyttningar på rätsidan; förflyttningar på avigsidan, förflyttningar till höger, förflyttningar till vänster. Det blev ett himla gytter som jag inte mäktade med att föra anteckningar över. Vill man sticka ett träd finns det lite olika mönster att tillgå på Ravelry, annars är det bara att testa sig fram, sticka - repa-sticka-repa.

Garn: Raggi från Järbo, färg 1503. Köpt på Stickarboa i Nora. Det gick åt nästan 5 nystan á 100gr, det är en liten restsnutt kvar som kan bli fin som rand i något mindre projekt. Med en liten snutt mullvadsgrå Visjögarn stickade jag en liten uggla som jag tovade och sydde fast på en gren. Den blev lite diffus och nästan mer lik en katt, en kattuggla kanske...

Stickor: Denise 4 mm, den lilla ugglan i visjögarn stickades nog på stickor 2,5mm.

Stickupplevelse överlag: Mycket trevlig stickning. Jag har blivit omåttligt förtjust i Raggi, det är ett mjukt och fint garn av bra kvalitet till ett lagom pris. Flätstickning har ju länge varit en favorit och är något jag gärna ger mig i kast med. Att skapa trädet på frihand hade sina för- och nackdelar. Det var svårt att planera hur stort trädet skulle bli, alla grenar blev kanske inte precis perfekta och formen blev inte helt enligt planerna. Jag är dock väldigt nöjd med hur det blev, flätstickning är tacksamt på det viset. Visst finns det saker jag skulle ändra på om jag stickade en likadan filt men det är väl det som kallas utvecklingspotential. Utan utvecklingspotential inga nya framsteg!

Babykoftor

  Old speckled bean  

Mönster: Eget, helt improviserat. Blir spännande att se om det kommer att passa Brorsbarnet nån gång eller om proportionerna blev konstiga.


Garn: Det är i mångt och mycket garnet som bidragit till projektnamnet Old speckled bean. Old speckled hen finns det ju en ale som heter och det var det första som ploppade upp i huvudet när jag tänkte på spräckligt...
Old: det blå garnet är återvunnet från en tröja Svärmor stickat och jag har ingen aning om vad det är för blandning.
Speckled: det spräckliga garnet är raggi från Järbo
Bean: Malin kallar än så länge mitt blivande brorsbarn för Bönan.

Det är tänkt att komma ett par blå byxor, ett par spräckliga sockor och en hjälmmössa i samma garnkombination. Ett litet matchat babyset helt enkelt. Än så länge är det bara koftan och sockorna som är stickade.

Stickor: Denis nr 7, dvs 4,5 mm

Jag tror att knappar i samma brandgula färg som knappnålarna skulle bli fint

  Fàilte!  

Gäliska, uttalas foltsche och betyder välkommen!

Mönster: Eget, improviserat. Jag blev väldigt nöjd med det enkla i rät- och slätstickningen som kompletteras av flätor i raglanökningarna. Som ni ser beslutade jag mig för att låta ärmarna vara korta när garnet tog slut. Det kan nog bli bra med en långärmad body eller liknande under.

Garn: Raggi från Järbo, sensommarens favoritgarn? Ett nystan räckte precis till en ärmlös kofta.

Stickor: Denis nr 7, dvs 4,5 mm

Sen tänkte jag låta Bror och Malin bestämma knappar när de vet vilken typ av böna de fått. Dessa varianter finns hemma:

6 röda glasknappar kombinerat med en hjärtformad plastknapp

Röda plastknappar med lite struktur

De röda plastknapparna kombinerat med svarta knappar

De svarta knapparna har som en fyrkant i sig

De röda plastknapparna kombinerat med blå/röd spräckliga knappar

De blå/röd spräckliga kombinerat med ljusblå

De blå/röd spräckliga kombinerat med grå /blå

Olika kombinationer av de röda, de spräckliga, de ljusblå och mörkblå 

Man kan verkligen experimentera med knappar i en evighet om man så vill.

Givetvis får ni (Bror och Malin) lika gärna köpa egna knappar om ni hellre vill det. Det finns ju många roliga knappar i butikerna, olika former, motiv, färger, material mm. Med bruna knappar skulle koftvästen kanske passa fint till tröjan med ugglor (förutsatt att storlekarna passar Bönan samtidigt).

Stickupplevelse överlag: Det är så himla roligt att sticka barnkläder! Det går fort, storleken är ypperlig för att experimentera med mönster eftersom det inte är så mycket att repa upp om det blir fel och dessutom är det perfekta projekt för restgarner. Nu håller vi tummarna för att någon av koftorna ska passa på brorsbarnet under hösten/vintern.

Tänd ljuset och önska dig vart du vill

 Babylon candleflame

 Mönster: candleflame är från början designad av Dean Crane och ett mönster finns här.  Det här är min tredje låga och nu behövde jag inte titta på mönstret alls utan passade istället på att göra lite förändringar för att få en bredare sjal. Jag har gjort kortare lågor och fler maskor mellan lågorna, det blev bra!

Garn: Kampes entrådiga som jag fått i julklapp från Bror och Malin. En vackert chokladbrun som nästan går emot svart beroende på ljuset, det är nog minst 80% kakao i den chokladen. Färgen är även orsaken till att jag döpt projektet till Babylon candleflame. I filmen Stardust finns svarta magiska ljus som på ett ögonblick för användaren till vilket resmål som helst, allt man behöver göra är att tända ljuset och tänka på en plats.

Stickor: Minns ej

 Stickupplevelse överlag: Inte mycket att orda om, det är en enkel sjal att sticka och ett garn jag är välbekant med. Det blev inga överraskningar alltså utan nästan lite långtråkigt ibland. Men nu är den färdig och kommer bli perfekt i höst. Jag har ju saknat lite mörkare sjalar i min garderob.

Sommarens första färdiga

 Polkabolero

Betongsoffan på köpmangatan, en del av sommarens konstinvasion,
såg mjukare ut än vad den var. Och ja, MBT-skor är funktionella men ack så fula...

 Mönster: Kraftigt inspirerad av Stefanie Japels minisweater men stickad utan mönster efter eget huvud och kroppsform. Det blir oftast bäst så har jag märkt, följer jag mönster blir det oftast för stort av någon anledning.

Garn: Rester från stashen, tänk att det kan kännas så skönt att minska lite på garnlagret! Det vita är järbo struktur och det vinröda är Mandarin classic. Ganska svala garner som passar en varm sommardag till en klänning med linneärm eller axelbandslöst. Jag har dock fått ett nytt problem; ingen klänning matchar boleron perfekt så jag måste nog sy mig något nytt igen. Hemskt trevligt problem!

Stickor: En hel drös Här passade det bra med de mjuka denise stickorna. Jag använde storlek 4,5 mm till allt utom I-corden som stickades med 3,75 mm för att få det lite tightare.

 Stickupplevelse överlag: Ett perfekt sommarprojekt! Svalt att sticka, smidigt att ha i stick-korgen och blir färdigt för användning innan sommaren är slut. Bomull är lite mindre förlåtande än ull när det gäller ojämnheter i stickningen men jag tycker att det gick riktigt bra ändå och blev jämnt och fint så jag är nöjd. Och så kändes det så himla duktigt att minska på garnlagret lite.

Midsommar Heldri

Ibland går det undan må jag säga. Köpte tyg i onsdags och hade en färdig kjol innan läggdags i torsdags! Midsommarfin på mitt vis hade jag sen en kanonhelg tillsammans med finaste vännerna.

Modellen hämtade jag från en kjol jag köpt från Ellos och som jag vet passar alldeles utmärkt över den fluffiga underkjolen. It´s so fluffy I´m gonna die! En slät linning med en rynkad kjol och en liten volang som avslut - enkelt men snyggt. Givetvis sydde jag fickor i sidan för att göra kjolen helt perfekt. De fina skorna fick stanna hemma, den skadade tån tyckte det räckte med ballerinaskor som utmaning.

Bara för att jag är så äckligt nöjd med min nya hårfärg, mina glasögon, fisktoppen, den stolta hållningen med den något insugna magen bjuder jag på bloggens första helkroppsbild utan blurr. Hej hej, här har ni mig, typ.

Är det vinter snart?

Du & Jag

Foto: Daniel Engdahl
Efterbehandling: Heldri Klappgarn

 Mönster: Något av ett hop-plock av olika mönster som blandats och blivit något eget. Inspirationen kom när Boy and girl chart blev april mönstret för Månadens mönster, tanken på en smitten har funnits länge men jag behövde en liten inspirationstriggare för att komma igång. Jag lät hennes kjol vara lite bredare och gå lite högre upp i midjan, annars följde jag diagrammet rakt av.Var jag hittade hjärtraden kan jag för mitt liv inte komma ihåg men jag har inte ritat det själv i alla fall, så mycket vet jag. Grunden till vanten är Kjaerstevotter som jag sen räknade om för att passa mitt garnval och våra händer i kombination med hjärtradens maskantal .

Garn: Karisma, färg 48 och 53. För att inte få fula färghopp i resåren stickade jag första varvet efter färgbyten rätt, ett trick jag lärde mig ur Stitch ´n bitch Superstar knitting.


Stickor: En hel drös - jag la upp med storlek 3,5 mm, stickade resår med 3mm och stickade vanten med 4 mm. Det gick alldeles utmärkt att sticka smitten med magic loop.

På insidan av vanten kan man se hur jag har testat mig fram för att hitta det sätt att flerfärgssticka på som är ultimat för just mig.

 Stickupplevelse överlag: Just nu är jag så glad över att ha lärt mig sticka med flera färger samtidigt så det är inte sant! Det blev några små fel här och där men det är inget som stör mig. Vanten sitter perfekt och det var roligt att sticka. Något jag skulle ändra på om jag stickar mönstret med Boy and girl igen så är det deras proportioner. Jag kan inte bestämma mig för om det är han som har grenen vid knäna eller hon som har mus-i-kant-kjol men skumt ser det ut...


Är det vinter snart så vi kan gå långa promenader hand i hand och visa upp får gemensamma vante?

Foto: Daniel Engdahl
Efterbehandling: Heldri Klappgarn 

Mer färdigt sen länge

FOMEE

Friend of my enemy's enemy - eller helt enkelt handlovar som matchar Rick's bane. 

Mönster: Inget. Slätstickning, 5 varv av vardera färg, varvbyten som inte "hoppar", tumkil, resår i början och avslut. Inga krusiduller, bara ränder. Första tanken vad att göra dem som Great weekend mitts och ha en fejkad knappslå, men de behövde helt enkelt ingen extra utsmyckning så det fick bli fina ränder och inget mer. Ibland är enkelheten bäst!

Krokusarna har brutit fram nu

Garn: Bärengarne Tom Klassik, färgnr 010 och 007. Precis som i Rick´s bane, nu finns det inte många gram garn kvar, kanske lagom till att laga eventuella framtida hål i hälarna.

Stickor: 100 cm lång rundsticka Addi lace 3mm. Om jag stickade handlovarna tillsammans med magic loop? Givetvis!

Snödropparna och blåsipporna blommade också för fullt
  kanske vi kan våga tro på att det är vår?

Stickupplevelse överlag: Inte så mycket att orda om, en lätt, snabb och trevlig stickning. Mina vänner brukar undra hur många handlovar jag ska ha och jag vet faktiskt inte. Finns det en gräns liksom? 

 Både handlovarna och sockarna har varit färdiga i några månader och är redan flitigt använda men det har inte riktigt blivit av att fotografera dem. Det är så mycket enklare med grejer som går att fota själv än sånt jag behöver en fotograf för...

I love stripes

Rick´s bane

Mönster: Turkish cast on, slätstickning, 7 varv av vardera färg, varvbyten som inte "hoppar", istickad häl enligt Dödergöks krumelurmönster följt av några shortrows för att slippa rynk på ovansidan av foten. Öka gjorde jag allt eftersom det behövdes. Alla vader ser olika ut så mitt tips är att prova strumpan med jämna mellanrum för att se hur ofta just du behöver öka. 

Jag har gjort samma randning från början till slut, med ett undantag, ett vinrött parti råkade bli ett varv kortare men det kan vi väl kalla design. Ok?

Garn: Bärengarne Tom Klassik, färgnr 010 och 007. Ett sockgarn av 75% superwash behandlad ull och 25% Nylon. Inköpt på Hindersmässan förra året, i år blev det inga garninköp gjorda eftersom jag verkligen måste sticka upp lite av garnlagret först. Garnet är varken mjukt eller strävt, precis som jag gillar mitt sockgarn. Återstår att se hur bra det håller sig genom tvättar och slitage.

Stickor: Strumporna stickades givetvis samtidigt med magic-loop på 100 cm lång rundsticka från Addi lace storlek 3mm. Resåren stickade jag 2r2a med en 80 cm lång rundsticka från Gjestal storlek 2mm. Att byta till den mindre stickan var något av ett genidrag - strumporna sitter perfekt utan att hasa ner nämnvärt.

Vill man kunna prova passformen medan man stickar utan att behöva plocka över maskorna på tråd är 100cm det kortaste man bör använda enligt mig. En rundsticka på 80 cm är nästan i kortaste laget för att magic-loop stickningen ska kännas riktigt bekväm när man stickar två sockor samtidigt.

Stickupplevelse överlag: Nu är väl slätstickade knälånga strumpor inte det mest avancerade eller mest utmanande man kan sticka. Det blir lätt lite enformigt i längden. Samtidigt är det ett ypperligt projekt att ha vid sidan av mer avancerade och krävande stickningar, det är ju skönt att kunna sticka och titta på TV samtidigt utan att behöva oroa sig för några större fel i stickningen. Dessutom älskar jag randigt så resultatet ger verkligen lön för mödan!