Skogen.

Den lilla skogen som jag kallar "min" ägs ju av någon annan. Jag vet inte vem och kanske har den personen också glömt det för där är oerhört risigt med kullblåsta träd som ligger kvar sen åtsminstone Gudrun. En liten risig skogssnutt helt nära stan, överallt hörs motorvägen men på något vis lyckas kungsfåglarna överösta bullret. Jag älskar den här lilla skogen!
Och nu har det blåst igen.
Nya träd har fallit, flera av dem bröts högt upp på stammen så att det blivit högstubbar av dem. Det måste väl vara bra för alla som bor där?
Ja, och eftersom det är söndag så gick vi där. Det regnade lite men ibland kom ljuset fram och gjorde fint bland träden.

Smörgåsarna åt vi hos den nerblåsta aspen på ängen. Där hade älgarna redan fikat. Nu avslutas varje gren och kvist av en bityta, ljust trä, och i det leriga gräset under fanns trampspår.
På några ställen satt det grovt hår i små stjärnor, avskavt från hungriga älgar som sträckt sig efter de sista knopparna.

Förresten hörde jag en gröngöling när jag hämtade morgontidningen. Den lät som våren.