Lyssna en stund på John Lennon i dag

I dag, den 8 december 2011, är det 31 år sedan John Lennon blev skjuten till döds på trottoaren utanför sitt hem i New York.

Jag minns fortfarande den hemska känsla som grep mig när jag hörde nyheten på svensk radio (ja, det var före internets intåg) och hur jag faktiskt hade svårt att fatta att det var sant.

Jag menar, vem skulle vilja skjuta en sådan människa som gett mig så mycket, och varför?

Men dessvärre var det sant, alltför sant.

Lennons verk är fortfarande levande och vi ska vara glada för att vi kan ta del av det.

Alltför få musiker använder sin plattform för att säga något vettigt om livet vi lever.

Själv läser jag just Ray Colemans stora Lennon-biografi (som kom ut några år efter skotten utanför Dakota) för att försöka få ännu mer insikt i en av mina hjältars liv. Och det finns fortfarande mycket att få veta.

Boken är väl utgången nu, men kanske kan man fortfarande hitta den i någon välsorterad bokhandel.

Annars kan ni göra ett besök hos ert lokala bibliotek.

De kanske har den (eller något annat intressant).

Jag hittade den jag läser på biblioteket i Kristianstad.

Håll ut, två veckor kvar till vintersolståndet.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om John Lennon, 8 december, Mord, Dakota Building, New York, The Beatles, Bibliotek, Kristianstad, Vintersolstånd

Grattis på 70-årsdagen, John Lennon!

En gång i mitt liv har jag varit med i en fanklubb för ett band/en artist och det var The Beatles svenska fanklubb.
Jag var i början av tonåren och The Beatles i början av att skriva in sig i populärmusikens historia för all framtid.
Det var en musikalisk och stilmässig revolution som svepte fram över min generation olik allt som tidigare generationer varit med om (Elvis i all ära, men han skrev nästan ingen musik själv och verkade vara väldigt mycket i händerna på andra).
Alla fyra i The Beatles var personligheter som var och en på sitt sätt gjorde helheten så mycket större än summan av delarna.
John Lennon och Paul McCartney hade ju det extra som bestod i att de skrev de flesta, och oftast de mest minnesvärda, av bandet låtar.
Sedan gick det efter några år som det gick, bandet sprack och de fyra vandrade var och en sina egna vägar.
Alla, till och med Ringo, lämnade musikaliska avtryck även som soloartister, och för min del var det nog John Lennon som framstod som den främste av dem, även om både Paul McCartney och George Harrison gjorde mycket minnesvärd musik efter Beatles.
Sedan fortsatte historien och i december 1980 hörde jag på radionyheterna en sömndrucken morgon på jobbet (det var före internet) att John Lennon blivit skjuten i New York, mördad av en störd människa som också sade sig vara ett Lennon-fan, men som uppenbarligen fått kortslutning i skallen.
Jag glömmer nog aldrig den chockartade nyhetsuppläsningen.
Men hade John Lennon fått leva vidare, skulle han ha firat sin 70-årsdag i dag, den 9 oktober 2010.
Nu har vi minnena och musiken kvar.
Mannen togs, med den upp och nedvända logik som alltför ofta tycks råda här i världen, ifrån oss. Vad John Lennon skulle kunna ha betytt vid 70 års ålder kan vi bara spekulera i.
Men, som sagt, minnena och musiken lever än.
Happy birthday, John!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om The Beatles, John Lennon, Ringo Starr, George Harrison, Paul McCartney, 60-talet, födelsedag, 70-årsdag, New Yory, Mark Chapman

Galenskaper i religionens namn

För min personliga del får folk tro på precis vilka gudar eller icke-gudar dom vill.
Men när dessa troende börjar kräva att jag måste anamma deras tro, eller att de ska styra och ställa över vad jag får tro och tänka och tycka, ja då har det gått för långt.
Jag respekterar människors tro, och var och en får bli salig på sitt vis så länge de inte börjar ställa krav att de ska få begränsa vad jag får tro och tänka och tycka.
Men baksidan av religionen är alla dessa knäppgökar som inte kan respektera andra människors tro eller icke-tro, och som dyker upp gång på gång på gång.
Nu är det någon guds företrädare i Vetlanda som uppmanar folk att offentligt bränna böcker av Jonas Gardell på bål för att han inte gillar vad som står i böckerna.
Det påminner mig om när Ku Klux Klan och andra gudfruktiga amerikaner på 60-talet uppmanade folk att bojkotta The Beatles och bränna deras skivor och annat som hade med Beatles att göra på bål (och fick folk att göra det).
Anledningen var att John Lennon sagt till en brittisk journalist att bland brittiska unga var Beatles populärare än Jesus.
Eller som i den fina Beatles-pastischen Rutles (ovan) där Ron Nasty skulle ha sagt att The Rutles var "Bigger than God" när han menade "Bigger than Rod (Stewart)".
Att sedan offentlig bokbränning osökt för tankarna till nazismen tycks inte störa Vetlandapastorn nämnvärt.
Vilket väl säger ett och annat om vad det handlar om.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Gud, Jesus, Bokbål, Troende, Tro, Jonas Gardell, Vetlanda, Beatles, John Lennon, The Rutles, Nazism

Nu flyr jag stan: Vi hörs 2009

Det blir vare sig Oskarshamn eller det stora kalaset i Malmö för mig den här nyårsafton.
Trött som jag är på det tjatiga smällandet som pågår runt omkring här i ett i ett, flyr jag stan och far till landet.
Förvisso kommer jag att ha en binge raketer i bagaget, men de ska sparas till tolvslaget.
Hoppas nu alla har en trevlig kväll och får ett Gott nytt år och att ni är snälla mot varandra.
Och kalla mig naiv eller kalla mig pisshumanist eller vad det är de politiskt skolade tuffingarna brukar kalla oss som hoppas på lite fred och kärlek här i världen.
Jag vet att det är många orättvisor som lägger hinder i vägen.
Men varför i alla fall inte ge freden en chans 2009?

Jah Hollis

Andra bloggar om: nyår, nyårsafton, fred, frihet, 2008, 2009, John Lennon, raketer, nyårsfyrverkerier

Hur fick du veta att John Lennon var död?

I dag, den 8 december, är det 27 år sedan en galen man sköt John Lennon utanför hans bostad i The Dakota Building i New York. Själv glömmer jag aldrig när jag fick höra nyheten på radionyheterna när jag kommit till jobbet på morgonen.
Först fattade jag inte riktigt vad nyhetsuppläsaren sade och på den tiden fanns det inget internet där man kunde kolla att det hemska jag trott mig höra faktiskt var sant. Så det dröjde till nästa nyhetsuppläsning innan jag fick det bekräftat.
Och det var naturligtvis en chock, att en av mina idoler sedan barndomen hade slutat sitt liv i förtid på detta vansinniga sätt.
John Lennon var framförallt en oerhört begåvad musiker och kompositör av tidlös musik, men han var också en människa med visioner och idéer och som trodde att det faktiskt gick att göra något åt de stora världsproblemen.
Samtidigt var han stundtals naiv och han hade sina fel och brister.
Han var inte något helgon.
Han var kort och gott mycket mänsklig.
Och att vara mänsklig måste väl vara det bästa en människa kan vara?
Eller?

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, beatles, john lennon, mord, new york, idol, musiker, mänskligheten

Musiken i livsmedelsbutiken: 3

”Imagine no possessions…”. Det blir en viss kontrastverkan när man går i det stora köpcentrat och hör John Lennon sjunga Imagine över butikernas högtalaranläggning.
Just där är det kanske lite svårt att tänka sig en värld utan ägodelar.
Samtidigt är ju Imagine märklig redan i det sammanhang den kom till. John Lennon var själv rik som ett troll och filmen (videon) till låten spelades in på Tittenhurst, ett godsliknade hus där Lennon bodde med Yoko Ono.
Var det några som hade ”possessions” så var det John och Yoko.
Jag har även hört andra invändningar mot Imagine. På någon kultursida någonstans läste jag en artikel av en person som tyckte det var vedervärdigt att tänka sig, som Lennon gör i Imagine, att det inte skulle finnas länder och religion.
Själv tycker jag det finns något sunt i tanken, speciellt vad gäller religionen (till skillnad då från tron). Få saker har väl orsakat så många krig, så mycket lidande och så mycket osämja som religion.
Så nog ligger det något i vad han sjunger om John Lennon, även om han själv inte framstår som ett lysande fördöme för sin sak. Men han har kanske fått oss att tänka till lite, kanske till och med där i köpcentrat, och det är ju en uppgift som bra musik har.

Jah Hollis