Jag vill önska alla er som läser ett gott nytt år. Hoppas ni får en trevlig nyårsafton var och hur ni än firar. Själv ska jag bland annat fira på det spanska sättet att äta tolv vindruvor , en för varje gång klockan slår vid midnatt. Brukar aldrig hinna få i mig alla på rätt tid , om ni provar kommer ni märka att det är svårare än man tror.
Jag vill även tacka er så otroligt mycket för att ni läser och kommenterar på min blogg. Det gör mig otroligt glad. Jag hoppas ni kommer att fortsätta kika in här och ibland skriva en kommentar under nästa år också. Ni som läser här har så många och kloka kommentarer och det är jättekul att diskutera med er. Så ett stort tack till er. Jag hoppas 2009 blir ett bra år för er alla. I klippet nedan bjuder jag på ett storslaget fyrverkeri från Hong Kong.
Gott nytt år på er!
onsdag, december 31, 2008
tisdag, december 30, 2008
bebis-sug
En av mina finaste vänner ska ha barn till sommaren. Jag är så otroligt glad för hennes skull för det har inte varit helt lätt. Om du läser här så stort grattis till dig vännen! Idag fick jag också veta att en annan person jag känner ska ha barn i vår. Fick följa med och lyssna på bevisens hjärta , helt magiskt. Ytterligare en jag känner fick en helt underbar pojke i somras. Så har jag mina bloggkompisar Lisa , Sara , Nadia och Cliff hanger som nyligen fått smått och visar underbara bebisbilder på sina bloggar ibland.
Trots att jag egentligen är väldigt nöjd med två barn kan jag inte undvika att då och då drabbas av bebissug.När en i släkten eller bekantskapskretsen skaffar barn är det inte helt ovanligt att det "smittar" andra i närheten. Nyfödda är ju så underbara och första året då så mycket händer är så fantastiskt. Idag efter att ha lyssnat på hjärtat har jag haft en sån där bebis-sug-dag. Fast troligen blir det inga fler barn med mig. Skulle fungera ganska dåligt just nu och dessutom har jag ingen att skaffa barn med heller. Sen är det faktiskt ganska skönt att ha lite större barn även om bebisar är underbara.
Men så här såg det ut hemma hos mig senast det var bebis , det är sju år sen. Bodde då i Göteborg. Undrar var jag bor och gör om sju år? Framtiden just nu känns ganska öppen, oviss och oplanerad.
Jag tillhör väl dom bloggare som sällan skriver om mina barn eller visar bilder på dom. Bilder på dom finns nog bara i det här inlägget Ett inlägg jag är särskilt glad för alla snälla kommentarer för det var lite nervöst att publicera då det kändes så personligt och handlade om barnen.
Trots att jag egentligen är väldigt nöjd med två barn kan jag inte undvika att då och då drabbas av bebissug.När en i släkten eller bekantskapskretsen skaffar barn är det inte helt ovanligt att det "smittar" andra i närheten. Nyfödda är ju så underbara och första året då så mycket händer är så fantastiskt. Idag efter att ha lyssnat på hjärtat har jag haft en sån där bebis-sug-dag. Fast troligen blir det inga fler barn med mig. Skulle fungera ganska dåligt just nu och dessutom har jag ingen att skaffa barn med heller. Sen är det faktiskt ganska skönt att ha lite större barn även om bebisar är underbara.
Men så här såg det ut hemma hos mig senast det var bebis , det är sju år sen. Bodde då i Göteborg. Undrar var jag bor och gör om sju år? Framtiden just nu känns ganska öppen, oviss och oplanerad.
Jag tillhör väl dom bloggare som sällan skriver om mina barn eller visar bilder på dom. Bilder på dom finns nog bara i det här inlägget Ett inlägg jag är särskilt glad för alla snälla kommentarer för det var lite nervöst att publicera då det kändes så personligt och handlade om barnen.
den korta varianten
Eftersom ni kanske inte är så många som orkar ta er genom inlägget under men jag ändå tycker det vore kul med era synpunkter kör jag en kort variant också. Det handlar om alkohol , föräldrar och barn. Hur mycket eller lite är det okay att man som förälder dricker när barn är med och varför?
Fråga två varför blir den som väljer att inte dricka alkohol , oavsett om det är bara en enstaka gång eller jämt , så ofta ifrågasatt? Varför måste man ha något skäl som att man ska köra hem , är gravid, tar mediciner, nykter alkoholist eller liknade för att man inte ska uppfattas som suspekt för att man inte dricker. Det kan faktiskt vara så enkelt att man känner mer för läsk eller vatten än öl eller vin en kväll. Det kan vara så att man har ett skäl till varför man inte dricker men det kanske man inte har lust att redogöra för alla man träffar. Nu generaliserar jag så klart och ska man fortsätta göra det så är det av någon anledning i Sverige oerhört provocerande att inte dricka när det är fest. Min egna erfarenhet är att i andra länder där jag har bott eller vistats längre perioder bryr man sig väldigt lite vad andra har och inte har i glaset.
Men som sagt glöm inte frågan i inledningen. Hur mycket eller lite är okay att man som förälder dricker när barnen är med?
Fråga två varför blir den som väljer att inte dricka alkohol , oavsett om det är bara en enstaka gång eller jämt , så ofta ifrågasatt? Varför måste man ha något skäl som att man ska köra hem , är gravid, tar mediciner, nykter alkoholist eller liknade för att man inte ska uppfattas som suspekt för att man inte dricker. Det kan faktiskt vara så enkelt att man känner mer för läsk eller vatten än öl eller vin en kväll. Det kan vara så att man har ett skäl till varför man inte dricker men det kanske man inte har lust att redogöra för alla man träffar. Nu generaliserar jag så klart och ska man fortsätta göra det så är det av någon anledning i Sverige oerhört provocerande att inte dricka när det är fest. Min egna erfarenhet är att i andra länder där jag har bott eller vistats längre perioder bryr man sig väldigt lite vad andra har och inte har i glaset.
Men som sagt glöm inte frågan i inledningen. Hur mycket eller lite är okay att man som förälder dricker när barnen är med?
en vit jul
Det här borde jag kanske ha skrivit före julen men jag skriver ändå. Tyvärr ser inte alla barn fram emot jul. För alltför många barn är det en dag då mamma och/eller pappa alltid blir fulla. Att supa just på julen som på något sätt är en helg främst för barnen är både trist och dåligt. Men jag tror inte att något barn vill se mamma eller pappa fulla någon gång på året.
Visst kan man dricka med barn men då tycker jag man ska hålla det på en mycket måttlig nivå. Jag tror att även lite lätt berusade föräldrar kan vara obehagligt för ett litet barn.
Jag vet dom som har som regel att aldrig dricka när barnen är närvarande. Inte ens ett glas vin till maten. Överdrivet kanske en del kan tycka. Men jag kan förstå poängen. Barnen får inte ut något av att dom vuxna dricker ett eller två glas och det kanske kan vara skönt för barnen att veta att mamma och pappa inte dricker.
Jag hörde en gång en mamma på TV säga att hon såg en poäng i att hennes några år gammal dotter såg mamma då och då ta ett glas vin i soffan. Det avdramatiserade vindrickande. Jag kan faktiskt inte se poängen med att avdramatisera vindrickande för ett barn som är några år gammalt. Visst tycker jag att mamman kan få ta ett glas vin i soffan om hon nöjer sig med ett glas. Det är knappast så att dottern kommer till skada av det. Men jag kan inte se att det tillför dottern något heller. Jag kan nog inte heller riktigt se att man nödvändigtvis måste dricka alkohol när barn är närvarande för att avdramatisera alkohol. Ärligt talat förstår jag inte heller vad som menas med avdramatisera. Att dricka ett glas vin då och då är väl inte så dramatiskt? Samtidigt är det väl vettigt att vara medveten om att alkohol är farligt och orsakar många skador och dödsfall.
Kanske en lite långsökt parallell men mina barn brukar inte se mig ta ett glas vin i soffan. Jag brukar överhuvudtaget aldrig ta ett glas vin ensam i soffan , brukar väldigt sällan dricka alkohol överhuvudtaget faktiskt. Däremot ser dom mig dricka mängder av kaffe och te. Något dom själva inte dricker. Jag känner inte att det skadar dom att jag dricker kaffe och te men jag känner inte heller att det tillför något. Det finns mängder av saker vi äter eller dricker eller inte äter eller dricker. jag äter inte kött men det har inte gjort att mina barn ser köttätandet som något dramatiskt. Tvärtom dom äter mer än gärna kött. Hur viktigt det är för barnen att se det förstår jag inte. Parallellen kanske är en aning långsökt.
Naturligtvis skadar det inte barn om föräldrarna tar ett glas vin till maten då och då men det skadar inte heller barnen om föräldrar låter bli. Så länge man håller sig på en mycket låg promillenivå kan jag tycka det är okay att dricka alkohol när barnen är närvarande. Men jag kan helt klart också förstå poängen att låta bli.
Alla vuxna som vill får naturligtvis dricka alkohol. Eller låta bli att dricka. Det är märkligt att det så ofta ska ifrågasättas varför någon inte dricker alkohol. Helst ska man ha en ursäkt att låta bli som graviditet , man kör bil eller något det räcker inte att säga jag känner inte för det.
Om en förälder känner ett behov av att ta sig en ordentlig fylla så får man naturligtvis göra det. Men då ska barnet vara hos en nykter vuxen någon annanstans.
Jag skulle önska att alla barn hade fått uppleva en vit jul. I morgon är det nyårsafton och jag hoppas alla som firar tillsammans med barn tänker på att ta det lugnt med alkoholen. Det är så kul och mysigt att vara med barn och göra roliga saker utan alkohol eller med väldigt lite alkohol i kroppen.
Det här med barn och alkohol verkar vara något som kan skapa diskussion. Jag antar att en del tycker att jag moraliserar väl mycket. Men jag tycker det är bättre att barnen ser sina föräldrar ta ett glas för lite än ett glas för mycket. Vad tycker ni som läser här om att dricka när barn är närvarande? Hur mycket eller hur lite är okay och varför? Kanske inte har med saken att göra men varför blir den som av olika skäl inte dricker så ofta ifrågasatt och omgivningen kräver att man ska förklara varför?
Visst kan man dricka med barn men då tycker jag man ska hålla det på en mycket måttlig nivå. Jag tror att även lite lätt berusade föräldrar kan vara obehagligt för ett litet barn.
Jag vet dom som har som regel att aldrig dricka när barnen är närvarande. Inte ens ett glas vin till maten. Överdrivet kanske en del kan tycka. Men jag kan förstå poängen. Barnen får inte ut något av att dom vuxna dricker ett eller två glas och det kanske kan vara skönt för barnen att veta att mamma och pappa inte dricker.
Jag hörde en gång en mamma på TV säga att hon såg en poäng i att hennes några år gammal dotter såg mamma då och då ta ett glas vin i soffan. Det avdramatiserade vindrickande. Jag kan faktiskt inte se poängen med att avdramatisera vindrickande för ett barn som är några år gammalt. Visst tycker jag att mamman kan få ta ett glas vin i soffan om hon nöjer sig med ett glas. Det är knappast så att dottern kommer till skada av det. Men jag kan inte se att det tillför dottern något heller. Jag kan nog inte heller riktigt se att man nödvändigtvis måste dricka alkohol när barn är närvarande för att avdramatisera alkohol. Ärligt talat förstår jag inte heller vad som menas med avdramatisera. Att dricka ett glas vin då och då är väl inte så dramatiskt? Samtidigt är det väl vettigt att vara medveten om att alkohol är farligt och orsakar många skador och dödsfall.
Kanske en lite långsökt parallell men mina barn brukar inte se mig ta ett glas vin i soffan. Jag brukar överhuvudtaget aldrig ta ett glas vin ensam i soffan , brukar väldigt sällan dricka alkohol överhuvudtaget faktiskt. Däremot ser dom mig dricka mängder av kaffe och te. Något dom själva inte dricker. Jag känner inte att det skadar dom att jag dricker kaffe och te men jag känner inte heller att det tillför något. Det finns mängder av saker vi äter eller dricker eller inte äter eller dricker. jag äter inte kött men det har inte gjort att mina barn ser köttätandet som något dramatiskt. Tvärtom dom äter mer än gärna kött. Hur viktigt det är för barnen att se det förstår jag inte. Parallellen kanske är en aning långsökt.
Naturligtvis skadar det inte barn om föräldrarna tar ett glas vin till maten då och då men det skadar inte heller barnen om föräldrar låter bli. Så länge man håller sig på en mycket låg promillenivå kan jag tycka det är okay att dricka alkohol när barnen är närvarande. Men jag kan helt klart också förstå poängen att låta bli.
Alla vuxna som vill får naturligtvis dricka alkohol. Eller låta bli att dricka. Det är märkligt att det så ofta ska ifrågasättas varför någon inte dricker alkohol. Helst ska man ha en ursäkt att låta bli som graviditet , man kör bil eller något det räcker inte att säga jag känner inte för det.
Om en förälder känner ett behov av att ta sig en ordentlig fylla så får man naturligtvis göra det. Men då ska barnet vara hos en nykter vuxen någon annanstans.
Jag skulle önska att alla barn hade fått uppleva en vit jul. I morgon är det nyårsafton och jag hoppas alla som firar tillsammans med barn tänker på att ta det lugnt med alkoholen. Det är så kul och mysigt att vara med barn och göra roliga saker utan alkohol eller med väldigt lite alkohol i kroppen.
Det här med barn och alkohol verkar vara något som kan skapa diskussion. Jag antar att en del tycker att jag moraliserar väl mycket. Men jag tycker det är bättre att barnen ser sina föräldrar ta ett glas för lite än ett glas för mycket. Vad tycker ni som läser här om att dricka när barn är närvarande? Hur mycket eller hur lite är okay och varför? Kanske inte har med saken att göra men varför blir den som av olika skäl inte dricker så ofta ifrågasatt och omgivningen kräver att man ska förklara varför?
måndag, december 29, 2008
nyårslöften
Nyårsafton är bara dagar bort nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra den dagen. En sak som jag seriöst har funderat på är om jag för första gången i mitt liv ska avge några nyårslöften. Har aldrig gjort det så jag har ingen koll. Får man avge mer än ett löfte? Ska man hålla tyst eller berätta om det? Brukar ni avge nyårslöften? Vad brukar ni lova? Tanken är väl att jag ska hålla det eller dom nyårslöften jag bestämmer mig för , om det nu blir några alls. Jag har en känsla av att många nyårslöften bryts redan i januari. Brukar ni hålla era löften?
Eftersom jag inte vet om det blir några löften och inte vet om jag får avslöja dom så kan jag bara antyda att det är saker som att sluta slarva med sömn , sluta slarva med mat (jag kan tyvärr gå hela dagar utan att äta eller bara äta extremt lite och dåligt för jag glömmer lätt mat när jag har annat att göra, dålig vana och jag gillar egentligen mat väldigt mycket), sluta skjuta upp saker så jag slipper stressa i sista minuten jämt , bli mer hälsosam ... o.s.v. Ungefär sånt som alla andra lovar...och kanske bryter.
Hur gör man då? Ska jag skåla med någon vid tolvslaget och se denna person djupt i ögonen och säga jag lovar att... eller räcker det att tänka på vad man vill lova.
Nu vet jag som sagt inte om det blir några löften. Men det här är första gången jag har tänkt tanken. Samtidigt tycker jag det känns lite fåningt. Jag kan lova mig själv och andra saker vilka dagar som helst på året och för att ändra osunda vanor behöver det inte vara nyår.
En sak som jag sen flera år har gjort på nyår är att äta tolv druvor vid tolvslaget. En druva för varje slag. Men jag har svårt att hinna med. Det är den spanska varianten av nyårsfirande. I Spanien äter alla tolv druvor , en för varje klockslag , vid midnatt. Även om jag misslyckas varje år med att få i mig druvorna tillräckligt fort känns det lite roligare att äta druvor och skåla in tolvslaget än att titta på när Jan Malmsjö läser "Ring klocka ring" från Skansen.
Men än så länge vet jag inte om det blir varken druvor eller löften eller om jag ska hitta på något, umgås med folk och vara social eller bara ta det lugnt och mysa hemma.
Eftersom jag inte vet om det blir några löften och inte vet om jag får avslöja dom så kan jag bara antyda att det är saker som att sluta slarva med sömn , sluta slarva med mat (jag kan tyvärr gå hela dagar utan att äta eller bara äta extremt lite och dåligt för jag glömmer lätt mat när jag har annat att göra, dålig vana och jag gillar egentligen mat väldigt mycket), sluta skjuta upp saker så jag slipper stressa i sista minuten jämt , bli mer hälsosam ... o.s.v. Ungefär sånt som alla andra lovar...och kanske bryter.
Hur gör man då? Ska jag skåla med någon vid tolvslaget och se denna person djupt i ögonen och säga jag lovar att... eller räcker det att tänka på vad man vill lova.
Nu vet jag som sagt inte om det blir några löften. Men det här är första gången jag har tänkt tanken. Samtidigt tycker jag det känns lite fåningt. Jag kan lova mig själv och andra saker vilka dagar som helst på året och för att ändra osunda vanor behöver det inte vara nyår.
En sak som jag sen flera år har gjort på nyår är att äta tolv druvor vid tolvslaget. En druva för varje slag. Men jag har svårt att hinna med. Det är den spanska varianten av nyårsfirande. I Spanien äter alla tolv druvor , en för varje klockslag , vid midnatt. Även om jag misslyckas varje år med att få i mig druvorna tillräckligt fort känns det lite roligare att äta druvor och skåla in tolvslaget än att titta på när Jan Malmsjö läser "Ring klocka ring" från Skansen.
Men än så länge vet jag inte om det blir varken druvor eller löften eller om jag ska hitta på något, umgås med folk och vara social eller bara ta det lugnt och mysa hemma.
kyla
Jag är sån som föredrar sol och värme framför vinterkyla. Jag tycker inte alls det är så fantastiskt med dom olika årstiderna utan skulle gärna ha varmt jämt. Fast då bor jag ju i fel land. Just nu är jag väldigt less på kylan. Speciellt som det har blivit så kallt i min lägenhet dom senaste dagarna. Trots att elementen är varma har jag fått stått ut med 15 grader i sovrummet. Dom andra rummen är lite varmare. Vi kanske är lite extrema i Sverige som har så varmt inomhus att man kan gå runt i t-shirt och shorts även om det är snöstorm ute. I Spanien är 15 grader inomhus på vintern helt normalt kan till och med vara kallare. Man klär på sig , sitter under en filt , har flyttbara element som tas med till rummet där man vistas. Att ställa ett flyttbart element under bordet och likosm dra upp duken nästan till axlarna värmer mycket gott. Jag har aldrig frusit så mycket på nätterna som den vintern jag bodde i Sevilla. Men Sevilla-vintern var ganska kort och snart blev det så varmt att jag hade svårt att sova på grund av hettan...
Nu är det mycket mer irriternade att frysa i sin svenska lägenhet där jag inte har några flyttbara element. Får väl börja med att klaga hos hyresvärden och funkar inte det får jag kanske lägga pengar på ett litet elelement. Tills vidare värmer jag mig med te och sover under tre täcken.
Nu är det mycket mer irriternade att frysa i sin svenska lägenhet där jag inte har några flyttbara element. Får väl börja med att klaga hos hyresvärden och funkar inte det får jag kanske lägga pengar på ett litet elelement. Tills vidare värmer jag mig med te och sover under tre täcken.
lördag, december 27, 2008
mellandagsrean
Igår spenderade jag både timmar och pengar på mellandagsrean. Måste säga att jag blev besviken. Tyckte inte affärernas rea var så mycket att ha. Egentligen har jag väldigt mycket kläder särskilt klänningar så jag behövde inte en till. Inte en till svart klänning. Den var dessutom inte ens på rea. Men den var fin och kommer att bli använd.
Eftersom jag är mamma nöjde jag mig med en klänning till mig och sen en del till barnen. Kläder dom faktiskt behöver. Var faktiskt nära att handla till andra än barnen och mig men skippade det. Ofta när jag ska köpa kläder till mig själv blir det något till barnen istället. Ibland något till andra också , i synnerhet kompisars bebisar. Kanske något dom flesta föräldrar känner igen.
Kändes inte direkt som om man kunde göra fynd här i stan iallafall. Kändes mest som rean är en upphaussad grej. Nästa år kan jag lika gärna skippa den. Borde väl gjort det i år också för jag har egentligen mycket annat jag måste göra. Vet inte om rean är ovanligt dålig i år, om det alltid är så här dåligt eller om det bara gäller staden där jag bor.
Även om jag blev besviken på rean så blev det en mycket trevlig fika med min dotter och min mamma efter shoppandet. På ett sånt där underbart ställe som har så mycket godsaker att det är svårt att välja vad man vill ha. Trots att rean blev en besvikelse har jag haft en jättebra och mysig jul med familjen. Det här blev riktigt mycket fulblogg... Blir väl så ibland när huvudet är tomt på idéer.
Eftersom jag är mamma nöjde jag mig med en klänning till mig och sen en del till barnen. Kläder dom faktiskt behöver. Var faktiskt nära att handla till andra än barnen och mig men skippade det. Ofta när jag ska köpa kläder till mig själv blir det något till barnen istället. Ibland något till andra också , i synnerhet kompisars bebisar. Kanske något dom flesta föräldrar känner igen.
Kändes inte direkt som om man kunde göra fynd här i stan iallafall. Kändes mest som rean är en upphaussad grej. Nästa år kan jag lika gärna skippa den. Borde väl gjort det i år också för jag har egentligen mycket annat jag måste göra. Vet inte om rean är ovanligt dålig i år, om det alltid är så här dåligt eller om det bara gäller staden där jag bor.
Även om jag blev besviken på rean så blev det en mycket trevlig fika med min dotter och min mamma efter shoppandet. På ett sånt där underbart ställe som har så mycket godsaker att det är svårt att välja vad man vill ha. Trots att rean blev en besvikelse har jag haft en jättebra och mysig jul med familjen. Det här blev riktigt mycket fulblogg... Blir väl så ibland när huvudet är tomt på idéer.
fredag, december 26, 2008
bidé
Det här fotot är från mitt badrum i Alcobendas , Madrid (notera även det tjusiga kaklet). Bidé verkar vara något som finns i alla spanska hem. Är faktiskt osäker på om jag någonsin har varit i ett spanskt hem där badrummet inte haft bidé. I dagens svenska hem är dessa tingestar mycket ovanliga. Hur mycket spanjorerna använder sina bidéer har jag ingen aning om. Jag har nog lite svårt att förstå vitsen med bidé när alla har toapapper. Men jag borde kanske inte uttala mig för jag har aldrig använt bidé. Flitiga användare kanske anser dom oumbärliga trots använding av toapapper.
Frukostslarv ger tidigare sexdebut
Det här med forsking kan vara intressant ibland. Vissa forskare har en förmåga att hitta riktigt förbluffande samband. Som dom israeliska forskarna jag läste om som studerat barns TV- och sov-vanor. Dom kom fram till att dom barn som satt uppe sent och tittade på Tv var tröttare och hade svårare hänga med i skolan än dom jämnåriga som gick och la sig tidigt.
För några år sen läste jag också om att brittiska forskare på 30-talet som såg antalet självmord öka under 30-tals-krisen i landet samtidigt som människors ägande av radioapparater ökade drog en parallell där. Ökat lyssnade på radio skulle göra folk mer självmordsbenägna.
Idag läste jag om ytterligare en sån här nyhet. Denna gång från Japan. Unga människor som hoppar över frukosten har en tendens att förlora oskulden tidigare. I en studie av 3000 personer hade genomsnittsåldern för sexdebuten hos dom som inte åt frukost som unga varit 17.5 år. Hos dom som åt frukost var debutåldern 19.4 år.
De som är missnöjda med sina föräldrar, till exempel för att de inte lagar frukost, kan hitta ett sätt att ge utlopp för sin frustration genom sex säger forskningsledaren Kunio Kitamura Studien backas upp av japans hälsodepartement som letar efter sätt att förebygga oönskade graviditeter.
Personligen tror jag det finns andra , effektivare sätt att förebygga oönskade graviditeter än att få unga att äta en bastant frukost. Tycker också att kopplingen att vara missnöjd med att föräldrarna inte lagar frukost och därför ha sex känns väldigt vag. Dessutom klarar väl dom flesta tonåringar av att göra sin egen frukost.
Jag har själv alltid varit usel på att äta frukost , så väl som barn , tonåring och idag. Knappast en (o)vana jag är ensam om utan jag delar den med en stor del av folk i Sydeuropa. I Spanien är en kopp kaffe frukost för många , matvraken tar sig en rostad macka eller croiassant.
Jag har aldrig tänkt tanken att frukostvanor och sexdebut skulle ha ett samband. Det är klart att om man håller i gång mellan lakanen hela natten kanske man är för trött för att äta frukost när man masar sig upp. Men så roligt är det knappast varje natt varken för mig eller för den stora majoriteten spanjorer som aldrig äter frukost. Tror inte heller att man ska ge den som är sexuellt frustrerad rådet att dumpa havregrynsgryt och fibermackor och nöja sig med en kopp kaffe till frukost så löser det sig nog.
Naturligtvis är mycket forskning väldigt bra och viktig och kommer fram till saker som kan hjälpa människor på olika sätt. Fast det vet ju alla redan så det känns lite fånigt att skriva.
För några år sen läste jag också om att brittiska forskare på 30-talet som såg antalet självmord öka under 30-tals-krisen i landet samtidigt som människors ägande av radioapparater ökade drog en parallell där. Ökat lyssnade på radio skulle göra folk mer självmordsbenägna.
Idag läste jag om ytterligare en sån här nyhet. Denna gång från Japan. Unga människor som hoppar över frukosten har en tendens att förlora oskulden tidigare. I en studie av 3000 personer hade genomsnittsåldern för sexdebuten hos dom som inte åt frukost som unga varit 17.5 år. Hos dom som åt frukost var debutåldern 19.4 år.
De som är missnöjda med sina föräldrar, till exempel för att de inte lagar frukost, kan hitta ett sätt att ge utlopp för sin frustration genom sex säger forskningsledaren Kunio Kitamura Studien backas upp av japans hälsodepartement som letar efter sätt att förebygga oönskade graviditeter.
Personligen tror jag det finns andra , effektivare sätt att förebygga oönskade graviditeter än att få unga att äta en bastant frukost. Tycker också att kopplingen att vara missnöjd med att föräldrarna inte lagar frukost och därför ha sex känns väldigt vag. Dessutom klarar väl dom flesta tonåringar av att göra sin egen frukost.
Jag har själv alltid varit usel på att äta frukost , så väl som barn , tonåring och idag. Knappast en (o)vana jag är ensam om utan jag delar den med en stor del av folk i Sydeuropa. I Spanien är en kopp kaffe frukost för många , matvraken tar sig en rostad macka eller croiassant.
Jag har aldrig tänkt tanken att frukostvanor och sexdebut skulle ha ett samband. Det är klart att om man håller i gång mellan lakanen hela natten kanske man är för trött för att äta frukost när man masar sig upp. Men så roligt är det knappast varje natt varken för mig eller för den stora majoriteten spanjorer som aldrig äter frukost. Tror inte heller att man ska ge den som är sexuellt frustrerad rådet att dumpa havregrynsgryt och fibermackor och nöja sig med en kopp kaffe till frukost så löser det sig nog.
Naturligtvis är mycket forskning väldigt bra och viktig och kommer fram till saker som kan hjälpa människor på olika sätt. Fast det vet ju alla redan så det känns lite fånigt att skriva.
måndag, december 22, 2008
Feliz Navidad
Jag glömde att innan jag tar några dagars jul-blogg-uppehåll har jag ju lovat att visa årets pepparkakshus. Kanske är det inte helt färdigt så här. Det finns en tub rosa kristyr som barnen är sugna på att använda och pynta huset lite mer. Men så här har det sett ut några dagar nu.
Jag hoppas ni alla får en fin jul. Jag ska fira med barn , föräldrar , syskon. Äta massor av godis och god mat , titta på kalle Anka , dricka julmust och glögg och allt sånt där man brukar göra. Tomte och julklappar blir det så klart också men det blir mest för barnen. Jag är säkert tillbaka här på bloggen redan på juldagen eller annandagen.
Övriga bilder i inlägget är en pepparkaka sonen skrivit god jul på och fotat med min mobilkamera. Det är från julavslutningen på hans skola. Som mamma kan jag också passa på att skryta lite. Sonen är ganska blyg när det gäller att agera inför andra. Hans autism gör inte heller att sånt känns lättare. På julavslutningen sjöng hans klass för oss föräldrar och sen sjöng min son en sång solo för alla i mikrofonen. Han har en väldigt fin sångröst men det visste jag redan. Det bästa av allt var att han tyckte det var kul att sjunga iför publik och gillade berömmet han fick. Jag filmade naturligtvis och har sett filmen tillsammans med honom hur många gånger som helst , han är mycket stolt över att han vågade och det gick så bra. Faktiskt har mina båda barn begåvats med stor musikalisk talang , dom sjunger mycket bra och tonsäkert trots att jag själv är tämligen omusikalisk och omvärlden är nog tacksam över att jag inte brukar sjunga offentligt så ofta.
Sista bilden är tagen här i Uppsala en natt vid 2-2.30 då det var helt ödsligt och folktomt ute. Ett försök att fota lite juldekorationer på stan. Här i stan har man haft samma sen 70-talet -minst. Fotot är väl inte så där otroligt bra , taget med mobilkamera på natten. Så titta gärna på inlägget under det här med juldekorationer från Madrid förra och förrförra året.
Jag hoppas ni alla får en fin jul. Jag ska fira med barn , föräldrar , syskon. Äta massor av godis och god mat , titta på kalle Anka , dricka julmust och glögg och allt sånt där man brukar göra. Tomte och julklappar blir det så klart också men det blir mest för barnen. Jag är säkert tillbaka här på bloggen redan på juldagen eller annandagen.
Övriga bilder i inlägget är en pepparkaka sonen skrivit god jul på och fotat med min mobilkamera. Det är från julavslutningen på hans skola. Som mamma kan jag också passa på att skryta lite. Sonen är ganska blyg när det gäller att agera inför andra. Hans autism gör inte heller att sånt känns lättare. På julavslutningen sjöng hans klass för oss föräldrar och sen sjöng min son en sång solo för alla i mikrofonen. Han har en väldigt fin sångröst men det visste jag redan. Det bästa av allt var att han tyckte det var kul att sjunga iför publik och gillade berömmet han fick. Jag filmade naturligtvis och har sett filmen tillsammans med honom hur många gånger som helst , han är mycket stolt över att han vågade och det gick så bra. Faktiskt har mina båda barn begåvats med stor musikalisk talang , dom sjunger mycket bra och tonsäkert trots att jag själv är tämligen omusikalisk och omvärlden är nog tacksam över att jag inte brukar sjunga offentligt så ofta.
Sista bilden är tagen här i Uppsala en natt vid 2-2.30 då det var helt ödsligt och folktomt ute. Ett försök att fota lite juldekorationer på stan. Här i stan har man haft samma sen 70-talet -minst. Fotot är väl inte så där otroligt bra , taget med mobilkamera på natten. Så titta gärna på inlägget under det här med juldekorationer från Madrid förra och förrförra året.
God jul!
Utan ord - julskyltning i Madrid
Pumita har tagit en bloggpaus så tills vidare lägger jag ut fotokedjan Utan ord här. Eftersom jag har ganska mycket att pyssla med just nu. Så ska ha en lugn och mysig jul med familjen och mycket god mat blir det nog några dagars blogguppehåll här. Men jag är tillbaka efter julafton. Så med dom fina juldekorationerna från Madrid jag passar på att önska alla som läser här en riktigt god jul.
fredag, december 19, 2008
kravaller
Igår hörde jag om kravaller och brinnande bilar i Rosengård i Malmö. Jag har själv varit i Rosengård och till och med bott där några dagar eftersom jag kände en som bodde där en kort tid för några år sen. Jag har inget emot stadsdelen men vet för lite om hur det är att bo där och jag har inte någon koll på vad som orsakat dom pågående kravallerna.
I Aten har det under den senaste tiden varit stora kravaller. I Frankrike är kravaller i förorter något av en nationalsport vid sidan av strejker. Många minns säkert Parisupploppen 2005
Oavsett orsakerna till kravaller och oroligheter i förorter runt om i Europa kan vi inte blunda för att det i många europeiska städer finns föroter där innevånarna känner stort utanförskap och stor frustration. Arbetslösheten är hög och inkomsterna små. Många känner sig inte delaktiga i landet där dom bor och känner att det är nästan omöjligt att ändra på sin situation. Det leder till känslor av utanförskap, frustration och kanske desperation för många. Här finns också en risk att olika extrema rörelser kan få fäste och växa sig stora.
Den här bilden har jag tidigare haft med på bloggen. Tycker den är lite rolig. Samtidigt vet jag inte om den egentligen borde höra hemma i det här förhållandevis seriösa inlägget.
Jag ska också påpeka att jag inte tycker att kravaller måste vara av ondo. Jag vet inte. Jag tycker det är bra att frustrationen inte skapar passiva människor utan att man faktiskt blir arg och protesterar ordentligt. Fast det skulle inte behöva gå så långt som till kravaller. Som metoder föredrar jag också vanliga fredliga demonstrationer och vid kravaller kanske det inte är dom mest berörda av situationen som kastar flest gatustenar. Men det viktigaste tycker jag är att istället för att fördöma hur människor agerar och på vilket sätt dom protesterar bör man se och försöka förstå vilka orsakerna till deras agerande och protester är.
I Aten har det under den senaste tiden varit stora kravaller. I Frankrike är kravaller i förorter något av en nationalsport vid sidan av strejker. Många minns säkert Parisupploppen 2005
Oavsett orsakerna till kravaller och oroligheter i förorter runt om i Europa kan vi inte blunda för att det i många europeiska städer finns föroter där innevånarna känner stort utanförskap och stor frustration. Arbetslösheten är hög och inkomsterna små. Många känner sig inte delaktiga i landet där dom bor och känner att det är nästan omöjligt att ändra på sin situation. Det leder till känslor av utanförskap, frustration och kanske desperation för många. Här finns också en risk att olika extrema rörelser kan få fäste och växa sig stora.
Tv-programmet Uppdrag granskning visade nyligen ett inslag från just Rosengård. Ett hyreshus i fullständigt förfall, med kackerlackor, lösa kakelplattor, mögel och ruttna golv.Det bor 22 000 människor i Rosengård. 38 procent av dem har ett arbete. Utanförskapet dominerar
Den här bilden har jag tidigare haft med på bloggen. Tycker den är lite rolig. Samtidigt vet jag inte om den egentligen borde höra hemma i det här förhållandevis seriösa inlägget.
Jag ska också påpeka att jag inte tycker att kravaller måste vara av ondo. Jag vet inte. Jag tycker det är bra att frustrationen inte skapar passiva människor utan att man faktiskt blir arg och protesterar ordentligt. Fast det skulle inte behöva gå så långt som till kravaller. Som metoder föredrar jag också vanliga fredliga demonstrationer och vid kravaller kanske det inte är dom mest berörda av situationen som kastar flest gatustenar. Men det viktigaste tycker jag är att istället för att fördöma hur människor agerar och på vilket sätt dom protesterar bör man se och försöka förstå vilka orsakerna till deras agerande och protester är.
känguru och kamel på tallriken
Jag har tyvärr inte varit i Australien, än. Men det är absolut ett land jag länge tänkt att jag skulle vilja besöka. Under en period när jag var barn var jag väldigt intresserad av Australien och lärde mig mycket. Min pappa bodde där när han träffade min mamma. Han ville att hon följa med dit. Men så blev det inte. När jag var barn kunde jag ibland tänka på hur det hade varit om jag hade växt upp i Australien istället för i Sverige. Nu känns väl dom tankarna ganska avlägsna för det var aldrig aktuellt. Men en resa till Australien någon gång vore självklart trevligt.
En kompis som var där berättade att hans ressällskap åt känguru på en restaurang. Ingen ovanlig mat i Australien åtminstone inte att servera turister men även australiensarna har uppmanats äta känguru. Kängururna är tydligen väldigt många och ställer till en del skada så varje år skjuter man av stammen ganska rejält och försöker få folk att äta upp dom.
Min kompis har varit vegetarian sen han var sju år så han smakade inte på kängurun. Men han reagerade inte så mycket på att dom andra ville äta det. En tjej som var med i ressällskapet blev dock mycket upprörd och tyckte det verkade otroligt äckligt att äta känguru. Jag har faktiskt hört någon annan som tyckte det också. Även det en person som gärna åt kött.
Måste säga att trots att jag är vegetarian sen 21 år har jag svårt att bli så upprörd över att äta känguru. Tycker inte det verkar äckligare än annat kött. Kängurus har dessutom ett bättre liv än många grisar och kor som föds upp i djurfabriker.Så jag kan inte se något moraliskt fel i det heller och kan inte förstå att det skulle vara värre än att äta ett rådjur. Varför skulle det vara det?
Nyligen läste jag att man i Australien uppmanar folk att börja äta kamel. På 1800-talet fördes kameler till landet och dom har förökat sig enormt. Man skjuter av kameler och uppmanar folk att äta köttet. Kamel äts väl i en del andra länder också även om dom främst inte hålls i fångenskap som slaktdjur. Vill man äta kött kan jag väl inte se det som särskilt motbjudande att äta varken kamel eller känguru även om inga av dessa rätter någonsin kommer att hamna på min tallrik. Har mycket svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att lägga kött på min tallrik. Skulle jag någon gång resa till Australien tillsammans med någon som vill prova att äta känguru och kamel följer jag dock glatt med men beställer något som inte har ansikte eller föräldrar.
Vad säger ni som läser. Skulle ni kunna tänka er att äta kamel eller känguru? Varför eller varför inte?
Kamel nära Silverton i Australien. Jag har lärt mig att det ska kallas dromedar när den har en puckel. Det är dom med en puckel som finns i Australien om jag förstått rätt. På Wikipedia där jag har tagit bilderna till det här inlägget stod det dock kamel så därför valde jag att använda det här i texten.
En kompis som var där berättade att hans ressällskap åt känguru på en restaurang. Ingen ovanlig mat i Australien åtminstone inte att servera turister men även australiensarna har uppmanats äta känguru. Kängururna är tydligen väldigt många och ställer till en del skada så varje år skjuter man av stammen ganska rejält och försöker få folk att äta upp dom.
Min kompis har varit vegetarian sen han var sju år så han smakade inte på kängurun. Men han reagerade inte så mycket på att dom andra ville äta det. En tjej som var med i ressällskapet blev dock mycket upprörd och tyckte det verkade otroligt äckligt att äta känguru. Jag har faktiskt hört någon annan som tyckte det också. Även det en person som gärna åt kött.
Måste säga att trots att jag är vegetarian sen 21 år har jag svårt att bli så upprörd över att äta känguru. Tycker inte det verkar äckligare än annat kött. Kängurus har dessutom ett bättre liv än många grisar och kor som föds upp i djurfabriker.Så jag kan inte se något moraliskt fel i det heller och kan inte förstå att det skulle vara värre än att äta ett rådjur. Varför skulle det vara det?
Nyligen läste jag att man i Australien uppmanar folk att börja äta kamel. På 1800-talet fördes kameler till landet och dom har förökat sig enormt. Man skjuter av kameler och uppmanar folk att äta köttet. Kamel äts väl i en del andra länder också även om dom främst inte hålls i fångenskap som slaktdjur. Vill man äta kött kan jag väl inte se det som särskilt motbjudande att äta varken kamel eller känguru även om inga av dessa rätter någonsin kommer att hamna på min tallrik. Har mycket svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att lägga kött på min tallrik. Skulle jag någon gång resa till Australien tillsammans med någon som vill prova att äta känguru och kamel följer jag dock glatt med men beställer något som inte har ansikte eller föräldrar.
Vad säger ni som läser. Skulle ni kunna tänka er att äta kamel eller känguru? Varför eller varför inte?
torsdag, december 18, 2008
Franco-staty
Det här är en staty av Francisco Franco. Säkert känner dom flesta till att han var Spaniens diktator 1939-75. Han tog makten efter att ha vunnit ett blodigt inbördeskrig , spanska inbördeskriget som pågick 1933-39.
Fram tills idag har den här statyn stått på Plaza de Ayuntamiento (Rådhusplatsen) i staden Santander i norra Spanien. Förra året bestämde spanska regeringen att alla symboler som påminner om Francos styre ska bort från offentliga platser. Idag hade turen kommit till den här statyn. Det är inte så att man idag 33 år efter Francos död ser statyer och minnesmärken över den forna diktatorn överallt i Spanien. Det är faktiskt inte särskilt vanligt men förekommer. Jag har själv aldrig sett en staty över Franco trots att jag rest runt mycket i Spanien. Däremot har jag bland annat sett en skola och en gata som bar hans namn.
Jag och säkert många andra svenskar kan tycka det är lite märkligt att statyer och minnesmärken på gamla diktatorer finns kvar. Det är inget unikt för Spanien och säkert finns det många länder där det är mycket värre.
Dagens Spanien är ett helt annat land än det land Franco styrde. Sen Francos död 1975 har landet genomgått en enorm förändring och idag är det som vilket annat modernt västeuropeiskt land som helst. Hans gamla fascistparti Falange Española har bara cirka 2000 medlemmar och får få röster i valen. Man kan inte höra folk prata om att det var bättre på Francos tid och det finns nog väldigt få som längtar tillbaka. Samtidigt sägs det att det är ett ganska känsligt ämne och att Spanien inte har gjort upp med sitt förflutna. Det finns många hemskheter från inbördeskriget och diktaturen som aldrig pratats om offentligt.
Nu kan inte jag påstå att jag har upplevt det som en känslig fråga bland mina spanska vänner. Dom som är jämnåriga med mig var barn när Franco dog och har inga direkta minnen av diktaturen. Visst finns det i familjen berättelser särskilt från inbördeskriget men det är inget dom personligen har upplevt. En kompis berättade att det enda hon minns av Franco som dog när hon var 6 år var att skolan stängde , alla affärer höll stängt , folk stannade hemma från jobb och det var ovanligt lugnt och stilla ute på gatorna i den lilla staden i Andalusien där hon växte upp. Så minns hon lite annat som en klänning hon hade på sig och att en kompis som bodde på samma gata kom och lekte med henne.
Jag förstår att ett land vill plocka bort minnesmärken av en diktator. Samtidigt kan man inte bara radera en epok ur ett lands historia. När man tar bort minnesmärken på offentliga platser kanske man kunde skapa museum eller andra ställen där sånt kan visas upp i samband med att man informerar om dom här åren. För även om det inte är en trevlig epok i den spanska historien är det bra att informera om den särskilt för att undvika att det upprepas. I Sverige har vi ju haft (och kanske fortfarande har) projektet Levande Historia som informerat om förintelsen. I Tyskland finns museum och likande som tar upp förintelsen och nazism på ett informativt sätt. Spanien och andra länder som har lidit under diktaturer och inbördeskrig borde kanske tänka på liknade initiativ.
Som jag påpekade finns idag inte mycket i Spanien som påminner om Franco-diktaturen och det finns inget stöd för hans gamla parti och få om ens några spanjorer längtar tillbaka. Det närmaste man kan komma diktaturen idag är nog ett besök vid Valle de los Caidos utanför Madrid. Där ligger Franco begravd i en krypta i berget under ett enormt stenkors som syns på långt avstånd. Här finns också ett kloster där munkarna läser böner för den gamla diktatorn. I Valle de los Caidos ligger förutom Franco också en del oidentifierade offer från inbördeskriget både republikaner och fascister. Jag har besökt Valle de los Caidos en gång och tycker det är en kuslig plats.
tisdag, december 16, 2008
Pepparkakshus
Sara har fått ihop ett pepparkakshus i Frankrike. Ett väldigt fint pepparkakshus. Själv har jag köpt grejer. Delar till huset , non-stop , kristyr och bomullsbollar ligger och väntar i köket. Skulle ha pysslat med det i helgen men det blev inte av. Vi hann dock med lite annat julpyssel och julpyntande. Även om jag tycker det är för tidigt gav jag också efter för barnen och lät dom klä granen i lördags. Dom har velat göra det sen mitten av november.
Snart blir det pepparkakshus. Klart det ska visas upp här på bloggen. Tills vidare kan ni få njuta av förra årets pepparkakshus som jag och barnen gjorde. Den något annorlunda omgivningen kring huset är helt barnens idé. Dom förkastade helt mitt förslag om att köpa små tomtar och tydligen ska det bli lejon och annat i år också. Lejon är tuffare och passar bättre till pepparkakshus än träd och tomtar som dottern sa. Förhoppningsvis blir det snart bildbevis på årets skapelse.
Snart blir det pepparkakshus. Klart det ska visas upp här på bloggen. Tills vidare kan ni få njuta av förra årets pepparkakshus som jag och barnen gjorde. Den något annorlunda omgivningen kring huset är helt barnens idé. Dom förkastade helt mitt förslag om att köpa små tomtar och tydligen ska det bli lejon och annat i år också. Lejon är tuffare och passar bättre till pepparkakshus än träd och tomtar som dottern sa. Förhoppningsvis blir det snart bildbevis på årets skapelse.
måndag, december 15, 2008
söndag, december 14, 2008
El Rio Manzanares
Madrid ligger mitt på den torra kastilianska högplatån. Här är torrt, regna sällan och är ofta väldigt hett. Floder och sjöar är få. Men genom Madrid rinner faktiskt en flod. Floden Manzanares som jag faktiskt bara har sett ett fåtal gånger och då har den varit nästan uttorkad. Los Madrileños (Madridborna) brukar ibland kalla Manazanares El Rio sin agua - floden utan vatten. Det är väl inte helt sant. Även om Manzanares ofta är nästan uttorkad och aldrig forsar som en norrländsk älv vid vårfloden händer det att det är en del vatten där. Flera gånger har jag också sett svanar simma omkring på floden.
Bilderna i det här inlägget har jag hittat på Wikipedia och inlägget var väl bara en ursäkt att få visa lite Madrid-bilder.
Puente de Segovia , så här uttorkad är floden ofta.
Men det händer att floden är så här full av vatten. Den stora byggnaden i bakgrunden är Catedral de la Almudena.
Även här vid Puente de la Reina Victoria i Madrid är också Manzanares full av vatten
Bilderna i det här inlägget har jag hittat på Wikipedia och inlägget var väl bara en ursäkt att få visa lite Madrid-bilder.
Jean-Marie Gustave Le Clézio
Årets val av nobelpris i litteratur tycker jag var alldeles utmärkt. Jag har läst några böcker av Jean-Marie Gustave Le Clézio Han är en spännande författare som både skriver bra och har haft ett spännande liv. Så klicka gärna på hans namn och läs lite mer om honom. Dom böcker jag har läst har varit mycket läsvärda och jag vill gärna läsa mer av honom. Kan varmt rekommendera hans böcker till er som ännu inte har hittat honom.
Liksom jag är han förtjust i Stig Dagerman och i höstas tilldelades han också Dagerman-priset i Älvkarleby i norra Uppland. Le Clézio är intresserad av världen och att skapa förståelse mellan olika kulturer och han är intresserad av att bekämpa fattigdom och orättvisor samt har ett miljöengagemang.
Le Clézio var också den som introducerade Stig Dagerman i Frankrike och såg till att han översattes till franska. Jag hörde Le Clézo i ett TV-program fritt citera Dagerman. Han sa ungefär "Ibland känner man sig ensam men samtidigt känner man inte för att umgås med folk". Man kan ha stunder då man känner sig asocial men ändå ensam. Vi kan nog alla känna igen oss i det ibland. Le Clézios recept på detta var att skriva.
Jag skulle nog vilja uppmana Monsieur Le Clézio att börja blogga. Det är perfekt om man känner sig ensam men ändå inte vill vara social. Man kan skriva ner tankar kring något man får respons och kan diskutera i kommentarerna. Man är liksom social , skriver och berättar något, diskuterar men samtidigt är man inte särskilt social. Man kan vara hur sunkigt klädd, eller inte klädd alls och helt osminkad , man behöver inte vara verbal och umgås men samtidigt är man inte helt ensam. Blogga måste vara det perfekta sättet att inte känna sig ensam men slippa vara social och få skiva.
Även om jag känner igen känslan Le Clézio beskriver med Dagermans ord är det ingen vanlig känsla hos mig. Mina blogginlägg brukar inte komma till då för då skulle det inte bli mycket skrivet. Brukar skriva då jag kommer på något att skriva om och har en stund över. Men det roligaste med att blogga är era kommentarer och att diskutera med er. Så läser ni här , lämna gärna en kommentar eller två. Alla kommentarer gör mig glad och jag svarar alltid på dom. Glöm heller inte att läsa Le Clézio.
Liksom jag är han förtjust i Stig Dagerman och i höstas tilldelades han också Dagerman-priset i Älvkarleby i norra Uppland. Le Clézio är intresserad av världen och att skapa förståelse mellan olika kulturer och han är intresserad av att bekämpa fattigdom och orättvisor samt har ett miljöengagemang.
Le Clézio var också den som introducerade Stig Dagerman i Frankrike och såg till att han översattes till franska. Jag hörde Le Clézo i ett TV-program fritt citera Dagerman. Han sa ungefär "Ibland känner man sig ensam men samtidigt känner man inte för att umgås med folk". Man kan ha stunder då man känner sig asocial men ändå ensam. Vi kan nog alla känna igen oss i det ibland. Le Clézios recept på detta var att skriva.
Jag skulle nog vilja uppmana Monsieur Le Clézio att börja blogga. Det är perfekt om man känner sig ensam men ändå inte vill vara social. Man kan skriva ner tankar kring något man får respons och kan diskutera i kommentarerna. Man är liksom social , skriver och berättar något, diskuterar men samtidigt är man inte särskilt social. Man kan vara hur sunkigt klädd, eller inte klädd alls och helt osminkad , man behöver inte vara verbal och umgås men samtidigt är man inte helt ensam. Blogga måste vara det perfekta sättet att inte känna sig ensam men slippa vara social och få skiva.
Även om jag känner igen känslan Le Clézio beskriver med Dagermans ord är det ingen vanlig känsla hos mig. Mina blogginlägg brukar inte komma till då för då skulle det inte bli mycket skrivet. Brukar skriva då jag kommer på något att skriva om och har en stund över. Men det roligaste med att blogga är era kommentarer och att diskutera med er. Så läser ni här , lämna gärna en kommentar eller två. Alla kommentarer gör mig glad och jag svarar alltid på dom. Glöm heller inte att läsa Le Clézio.
om att sluta röka och om att trakassera rökare
Så här sista veckorna på året kryllar det av reklam för nikotin-tuggummin och andra sluta-röka-hjälpmedel i tidningar och på TV. Här är det ingen skillnad mellan Sverige och Spanien. Jag har själv rökt men aldrig använt nikotintuggummin eller sånt. Jag bara slutade för jag var less och min hals mådde inte bra. Det flöt på ganska bra i början för jag märkte hela tiden positiva effekter. Efter ett halvår som rökfri blev jag gravid och då blev det ju lättare att inte återfalla till rökningen.
Dom första fyra åren rökte jag verkligen aldrig. Efter det har det hänt att jag har tagit en cigarett på en fest eller något. Helt onödigt så klart. Men rökare varken vill eller tänker jag bli igen. Oftast tänker jag inte på cigaretter men ibland kan jag faktiskt sakna att röka. Inte så mycket på fester utan när jag är stressad eller känner mig lite nere. Fast det är ju helst idiotiskt att betala dyrt för något som förstör din hälsa och är svårt att sluta med. Pengar som man kan göra väldigt mycket roligare saker än att stödja tobaksindustrin med.
Jag moraliserar inte över att folk röker. Jag tycker inte man ska gnälla så mycket på rökarna. Dom som röker vet att det är skadligt och många vill säkert sluta. Men att ständigt få höra hur hemskt det är av omgivningen hjälper nog inte. Så ni som inte röker var inte så duktiga på att klaga på rökare och tala om hur hemsk deras vana är. För mig var det inte svårt att sluta men ibland har det varit svårt att inte börja. Idag tror jag inget kommer att få mig att börja röka men ibland kan jag känna en liten saknad.
Vill man sluta så behöver man inte göra det just på nyårsafton. Alla dagar är bra dagar att sluta röka om man vill och känner sig motiverad. Vill man verkligen så varför skjuta på det. Jag har inga bra knep att dela med mig av. Själv bestämde jag mig aldrig för att sluta utan tänkte bara att idag ska jag inte röka , så fortsatte jag tänka så nästa dag och nästa dag och kanske tänkte jag den här veckan ska jag inte röka...o.s.v. Kanske kan det kännas lättare och mindre definitivt än att säga att från och med den dagen ska jag aldrig mer röka. För även om det är en lättnad att klara sig utan cigaretter så finns saknaden också. Jag slutade för att jag var så less på att röka och kände därför inte något behov av nikotinhjälpmedel. Så hur mycket det underlättar vet jag inte men oavsett om man använder det eller inte måste man nog verkligen känna sig motiverad eller vara så less som jag var.
I Sverige röker bara 14% av den vuxna befolkningen enligt en nyligen publicerad undersökning. I Spanien röker drygt dubbelt så stor andel av befolkningen. Men i Sverige är det många som snusar så när det gäller nikotinanvändning kommer vi trots allt nästan upp i spanska siffror. I Spanien finns som bekant inte snus.
Dom första fyra åren rökte jag verkligen aldrig. Efter det har det hänt att jag har tagit en cigarett på en fest eller något. Helt onödigt så klart. Men rökare varken vill eller tänker jag bli igen. Oftast tänker jag inte på cigaretter men ibland kan jag faktiskt sakna att röka. Inte så mycket på fester utan när jag är stressad eller känner mig lite nere. Fast det är ju helst idiotiskt att betala dyrt för något som förstör din hälsa och är svårt att sluta med. Pengar som man kan göra väldigt mycket roligare saker än att stödja tobaksindustrin med.
Jag moraliserar inte över att folk röker. Jag tycker inte man ska gnälla så mycket på rökarna. Dom som röker vet att det är skadligt och många vill säkert sluta. Men att ständigt få höra hur hemskt det är av omgivningen hjälper nog inte. Så ni som inte röker var inte så duktiga på att klaga på rökare och tala om hur hemsk deras vana är. För mig var det inte svårt att sluta men ibland har det varit svårt att inte börja. Idag tror jag inget kommer att få mig att börja röka men ibland kan jag känna en liten saknad.
Vill man sluta så behöver man inte göra det just på nyårsafton. Alla dagar är bra dagar att sluta röka om man vill och känner sig motiverad. Vill man verkligen så varför skjuta på det. Jag har inga bra knep att dela med mig av. Själv bestämde jag mig aldrig för att sluta utan tänkte bara att idag ska jag inte röka , så fortsatte jag tänka så nästa dag och nästa dag och kanske tänkte jag den här veckan ska jag inte röka...o.s.v. Kanske kan det kännas lättare och mindre definitivt än att säga att från och med den dagen ska jag aldrig mer röka. För även om det är en lättnad att klara sig utan cigaretter så finns saknaden också. Jag slutade för att jag var så less på att röka och kände därför inte något behov av nikotinhjälpmedel. Så hur mycket det underlättar vet jag inte men oavsett om man använder det eller inte måste man nog verkligen känna sig motiverad eller vara så less som jag var.
I Sverige röker bara 14% av den vuxna befolkningen enligt en nyligen publicerad undersökning. I Spanien röker drygt dubbelt så stor andel av befolkningen. Men i Sverige är det många som snusar så när det gäller nikotinanvändning kommer vi trots allt nästan upp i spanska siffror. I Spanien finns som bekant inte snus.
lördag, december 13, 2008
bussresa i La Moraleja
I Madrid eller i Alcobendas straxt norr om Madrid om man ska vara korrekt , ligger området La Moraleja. I La Moraleja bor många som inte har brist på pengar. Här ligger hus stora som palats med fantastiska trädgårdar bakom höga murar. Här bor flera kändisar och spelare i Real Madrid , här bodde till exempel David och Victoria Beckham. Under min tid i Madrid åkte jag några gånger buss genom La Moraleja. Det är en ganska intressant bussresa. Man känner sig för en stund förflyttad till Sydamerika. Nästan alla på bussen hade sydamerikanskt utseende och spanskan som hördes hade sydamerikansk accent.
Människorna som bor i La Moraleja åker nog sällan buss. Det går en buss genom området och turerna är inte särskilt täta. Dom gånger jag åkte buss där tror jag att majoriteten av dom andra resenärerna var personer som arbetade som hembiträden, trädgårdsmästare eller annat hos dom rika Moraleja-borna. Mängder av människor från länder som Bolivia , Ecuador, Colombia och andra fattigare länder i Sydamerika kommer varje år till Spanien i hopp om en bättre tillvaro än i hemlandet. Många jobbar mycket och skcikar hem det mesta dom tjänar till familjen. Många har lämnat kvar barn och kanske man eller fru i hemlandet. Många av dom serverar på restauranger och jobbar som städerskor, barnskötare eller trädgårdsmästare hos spanska familjer. Många lever under ganska svåra förhållanden. Många bor trångt med låg standard och tjänar ganska dåligt. Vissa hamnar i krimminalitet och prostitution.
Det här är ett ämne jag gärna skulle skriva mer om men jag känner att jag vet väldigt lite om det så det får bli min reflektion från några bussresor i La Moraleja. Jag reagerade verkligen för varje gång jag åkte buss där noterade jag personerna på bussen absolut inte var representativa för dom boende i La Moraleja. Den spanska som talades i bussen var inte alls den dialekt som talas i Madrid-området eller ens från andra delar av Spanien utan klingade definitivt sydamerikansk.
Jag ska väl vara ärlig och säga att det finns mer modesta områden i La Moraleja också. Här finns områden med ganska vanliga radhus och lägenheter. Här finns också flera välskötta golfbanor och några skolor. Bland annat ligger Skandinaviska skolan i Madrid här liksom en brittisk skola där jag faktiskt en morgon såg Victoria Beckham med två barn och lika många livvakter.
La Moraleja är inget unikt område. I alla större europeiska städer (och naturligtvis även i storstäder utanför Europa) finns områden där rika bor i palatsliknande villor bakom höga murar och dom som reser med buss i området är sällan från staden eller ens från landet där dom bor. Dom bor definitivt inte i området, för dom boende i såna områden reser sällan med buss. Istället arbetar dom hos familjer i området som lever i ett överflöd som är otroligt fjärran från deras egen livssituation.
Människorna som bor i La Moraleja åker nog sällan buss. Det går en buss genom området och turerna är inte särskilt täta. Dom gånger jag åkte buss där tror jag att majoriteten av dom andra resenärerna var personer som arbetade som hembiträden, trädgårdsmästare eller annat hos dom rika Moraleja-borna. Mängder av människor från länder som Bolivia , Ecuador, Colombia och andra fattigare länder i Sydamerika kommer varje år till Spanien i hopp om en bättre tillvaro än i hemlandet. Många jobbar mycket och skcikar hem det mesta dom tjänar till familjen. Många har lämnat kvar barn och kanske man eller fru i hemlandet. Många av dom serverar på restauranger och jobbar som städerskor, barnskötare eller trädgårdsmästare hos spanska familjer. Många lever under ganska svåra förhållanden. Många bor trångt med låg standard och tjänar ganska dåligt. Vissa hamnar i krimminalitet och prostitution.
Det här är ett ämne jag gärna skulle skriva mer om men jag känner att jag vet väldigt lite om det så det får bli min reflektion från några bussresor i La Moraleja. Jag reagerade verkligen för varje gång jag åkte buss där noterade jag personerna på bussen absolut inte var representativa för dom boende i La Moraleja. Den spanska som talades i bussen var inte alls den dialekt som talas i Madrid-området eller ens från andra delar av Spanien utan klingade definitivt sydamerikansk.
Jag ska väl vara ärlig och säga att det finns mer modesta områden i La Moraleja också. Här finns områden med ganska vanliga radhus och lägenheter. Här finns också flera välskötta golfbanor och några skolor. Bland annat ligger Skandinaviska skolan i Madrid här liksom en brittisk skola där jag faktiskt en morgon såg Victoria Beckham med två barn och lika många livvakter.
La Moraleja är inget unikt område. I alla större europeiska städer (och naturligtvis även i storstäder utanför Europa) finns områden där rika bor i palatsliknande villor bakom höga murar och dom som reser med buss i området är sällan från staden eller ens från landet där dom bor. Dom bor definitivt inte i området, för dom boende i såna områden reser sällan med buss. Istället arbetar dom hos familjer i området som lever i ett överflöd som är otroligt fjärran från deras egen livssituation.
fredag, december 12, 2008
Från Alcobendas till Alcala de Henares på 10 minuter
När jag bodde i Madrid bodde jag i den lilla staden Alcobendas 13 kilometer norr om Madrids centrum. Eller lilla och lilla - i Alcobendas bor 110000 människor och staden är ihopväxt med staden San Sebastian de los Reyes där ungefär lika många bor. Hade området legat i Sverige hade det varit den fjärde största staden till folkmängd , något mindre än Malmö men större än Uppsala.
Vill man åka kollektivt från centrala Madrid till Alcobendas så kan man ta buss , metro eller pendeltåg. Väljer man pendeltåget kan man istället för att stiga av i centrum vid Atocha fortsätta till staden Alcala de Heneres 30 kilometer väster om Madrid som är slutstationen för cercanicas -pendeltåget. Alcala de Henares har ungefär 200000 invånare. Stadens historiska centrum är mycket vackert och finns faktiskt på Unescos världsarvslista. Staden är platsen där Spaniens nationalskald Miguel Cervantes föddes. Alla vet säkert att det var han som skrev Don Quijote de La Mancha. Romanen är en dråplig parodi på samtidens populära riddarromaner och stilbildande för den västerländska romankonsten. Till Cervanes ära delas sen 1976 årligen ut ett mycket prestigefyllt litteraturpris i staden. Det har ibland kallats den spanskspråkiga världens Nobelpris. Det ges enbart till spanskspråkiga författare och delas ut av spanska kungen. Prissumman är på drygt 90000 euro och Här finns mer information om priset samt en lista över dom som fått det
Min son som är mycket intresserad av tåg och att surfa på youtube hittade för ett tag sen den här video som visar resan på Linea C1 Cercanicas från Alcobendas till Alcala de Henares. Resan tar normalt cirka 1.5 timme men är här nerkortad till under 10 minuter och bildkvaliteten är inte den bästa. Kanske bara något för riktigt inbitna Madrid-älskare men ni är väl åtminstone två såna som brukar läsa här.
Är någon intresserad av kommunikation i Madrid så finns här en karta över Madrids metro Jag bodde väldigt nära stationen Marqués de la Valdavia som ligger långt upp i norr på den mörkblå linje 10.
Men nu blir det pendeltåg. Från Alcobendas till Alcala de Henares på tio minuter.
Vill man åka kollektivt från centrala Madrid till Alcobendas så kan man ta buss , metro eller pendeltåg. Väljer man pendeltåget kan man istället för att stiga av i centrum vid Atocha fortsätta till staden Alcala de Heneres 30 kilometer väster om Madrid som är slutstationen för cercanicas -pendeltåget. Alcala de Henares har ungefär 200000 invånare. Stadens historiska centrum är mycket vackert och finns faktiskt på Unescos världsarvslista. Staden är platsen där Spaniens nationalskald Miguel Cervantes föddes. Alla vet säkert att det var han som skrev Don Quijote de La Mancha. Romanen är en dråplig parodi på samtidens populära riddarromaner och stilbildande för den västerländska romankonsten. Till Cervanes ära delas sen 1976 årligen ut ett mycket prestigefyllt litteraturpris i staden. Det har ibland kallats den spanskspråkiga världens Nobelpris. Det ges enbart till spanskspråkiga författare och delas ut av spanska kungen. Prissumman är på drygt 90000 euro och Här finns mer information om priset samt en lista över dom som fått det
Min son som är mycket intresserad av tåg och att surfa på youtube hittade för ett tag sen den här video som visar resan på Linea C1 Cercanicas från Alcobendas till Alcala de Henares. Resan tar normalt cirka 1.5 timme men är här nerkortad till under 10 minuter och bildkvaliteten är inte den bästa. Kanske bara något för riktigt inbitna Madrid-älskare men ni är väl åtminstone två såna som brukar läsa här.
Är någon intresserad av kommunikation i Madrid så finns här en karta över Madrids metro Jag bodde väldigt nära stationen Marqués de la Valdavia som ligger långt upp i norr på den mörkblå linje 10.
Men nu blir det pendeltåg. Från Alcobendas till Alcala de Henares på tio minuter.
onsdag, december 10, 2008
Nobelfesten
Av någon underlig anledning är jag inte bjuden på kalas ikväll. Måste varit posten som slarvat bort min inbjudan. Fast nu är jag egentligen en person som har ganska enkla vanor och nöjen och är inte så mycket för gala och glamour. Så jag tror jag trivs bättre hemma i soffan med en kopp te än på Nobelfesten.
Ännu märkligare är det att jag inte får komma dit och motta något av prisen. Jag borde vara kvalificerad till minst tre av priserna. När Horace börjar läsa min blogg så bör jag få litteraturpriset för allt jag producerat här under flera år. Dessutom modernt och nyskapande av Svenska akademin att ge litteraturpriset till en bloggare. Ska väl säga att i år är det väl förlåtet att dom hoppade över mig för eftersom priset gick till en författare jag är mycket förtjust i och har läst i flera år - Jean-Marie Gustave Le Clézio. En författare jag verkligen kan rekommendera. Om ni ännu inte har läst honom så gör det!
Får jag inget litteraturpris skulle fredspriset också passa mig mycket bra. Det kan mina forna kollegor på dagis vittna om. Jag var och är extremt duktig på att mäkla fred mellan barnen. Om jag får skryta lite är jag nog ganska bra att medla i konflikter. Ett drag min dotter ärvt efter vad jag hört i skolan så brukar hon rätt ofta säga till barn som bråkar med varandra. Ytterligare ett argument för att ge mig priset är att jag aldrig blir osams med folk.
Men skulle båda dessa pris vara upptagna kan jag även tänka mig medicinpriset. Eftersom jag kan en kur som effektivt botar en av mänsklighetens stora plågor på ett kick. Jag sitter inne på den ultimata och mycket effektiva kuren mot baksmälla. Jag lovar det försvinner direkt och man känner sig som om man gått och lagt sig nykter klockan nio på kvällen istället för att stupfull rasa i säng klockan fem på morgonen. Fast numera dricker jag så sällan och så små mängder att den nästan aldrig kommer till användning men jag delar så klart med mig om någon annan behöver botas.
Jag skulle dessutom kunna vara den första personen som tilldelas hela tre pris samtidigt. Då borde jag väl få sitta bredvid kungen på festen. I så fall lovar jag att ta en riktigt vid klänning eller en stor sjal som han kan gömma sig bakom och smygröka utan att bli filmad.
Fast jag ska inte klaga. Jag har haft en mycket lugn , skön och bra kväll med en bok och glass hemma i soffan. Jag är egentligen inte så mycket för fester heller även om det säkert skulle vara kul att någon gång vara inbjuden på "festerna fest". Är lite nyfiken på maten. Men jag trivs nog nästan bäst hemma med lite choklad, kaffe eller te och en bra bok eller film.
Ännu märkligare är det att jag inte får komma dit och motta något av prisen. Jag borde vara kvalificerad till minst tre av priserna. När Horace börjar läsa min blogg så bör jag få litteraturpriset för allt jag producerat här under flera år. Dessutom modernt och nyskapande av Svenska akademin att ge litteraturpriset till en bloggare. Ska väl säga att i år är det väl förlåtet att dom hoppade över mig för eftersom priset gick till en författare jag är mycket förtjust i och har läst i flera år - Jean-Marie Gustave Le Clézio. En författare jag verkligen kan rekommendera. Om ni ännu inte har läst honom så gör det!
Får jag inget litteraturpris skulle fredspriset också passa mig mycket bra. Det kan mina forna kollegor på dagis vittna om. Jag var och är extremt duktig på att mäkla fred mellan barnen. Om jag får skryta lite är jag nog ganska bra att medla i konflikter. Ett drag min dotter ärvt efter vad jag hört i skolan så brukar hon rätt ofta säga till barn som bråkar med varandra. Ytterligare ett argument för att ge mig priset är att jag aldrig blir osams med folk.
Men skulle båda dessa pris vara upptagna kan jag även tänka mig medicinpriset. Eftersom jag kan en kur som effektivt botar en av mänsklighetens stora plågor på ett kick. Jag sitter inne på den ultimata och mycket effektiva kuren mot baksmälla. Jag lovar det försvinner direkt och man känner sig som om man gått och lagt sig nykter klockan nio på kvällen istället för att stupfull rasa i säng klockan fem på morgonen. Fast numera dricker jag så sällan och så små mängder att den nästan aldrig kommer till användning men jag delar så klart med mig om någon annan behöver botas.
Jag skulle dessutom kunna vara den första personen som tilldelas hela tre pris samtidigt. Då borde jag väl få sitta bredvid kungen på festen. I så fall lovar jag att ta en riktigt vid klänning eller en stor sjal som han kan gömma sig bakom och smygröka utan att bli filmad.
Fast jag ska inte klaga. Jag har haft en mycket lugn , skön och bra kväll med en bok och glass hemma i soffan. Jag är egentligen inte så mycket för fester heller även om det säkert skulle vara kul att någon gång vara inbjuden på "festerna fest". Är lite nyfiken på maten. Men jag trivs nog nästan bäst hemma med lite choklad, kaffe eller te och en bra bok eller film.
tisdag, december 09, 2008
Macao och Månfestivalen
Jag fick lite frågor om den här bilden som finns tre inlägg ner på bloggen. Jag hade ju en liten gissningstävling och precis som Della skriver är det Santo Domingo kyrkan på Plaza Leal Senado i Macao som ligger i södra Kina 65 kilometer väster om Hong Kong. Syns ganska bra på kartan nedan. Ska också berömma Ninni som hade rätt. Väldigt duktigt av er att gissa Macao för det var inte helt lätt.
Macao är en märklig plats. En blandning av portugisiskt och kinesiskt. Macao grundades 1557 som en portugisisk koloni och återgick till Kina som en speciell administrativ region (precis som Hong Kong också är) med egna regler, den egna valutan pataca och portugisiska är vid sidan av kinesiska (kantonesiska) officiellt språk. Som ni ser på kartan är Macao mycket mindre än Hong Kong. Dom gamla delarna av staden påminner en del om Lissabon men med kinesiska affärer , tempel och restauranger. Dom nyare delarna består mest av skyskrapor. Kasinospel är inte tillåtet i Kina men i Macao är det en av huvudnäringarna. Staden kallas Asiens Las Vegas för här kryllar det av kasinon. Staden har också rykte om sig att vara centrum för penningtvätt och organiserad brottslighet.
Jag har bara besökt Macao på en dagsutflykt från Hong Kong. Det är en trevlig båttur över Pärlflodens mynning. Jag kan inte bestämma mig om jag gillar Macao eller inte. Kanske skulle jag ha behövt spendera mer tid där men jag har varit i Hong Kong flera gånger och bara första gången balde jag att resa till Macao så jag har inte känt att jag måste tillbaka.
Jag fick en del frågor om dom färgglada lyktorna på bilden. Det är inte juldekorationer utan när jag var där firades Mid-Autum festival eller Månfestivalen. Den infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Festivalen är en höstfest som markerade slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammahållning.
Månkakor äts i anslutning till en familjemiddag och det är också vanligt att man med vänner beger sig till en högt belägen plats för att beundra fullmånen. Stora lokala variationer förekommer sedan över hela Kina och andra delar av Öst- och Sydöstasien där festivalen förekommer. Jag har själv smakat mooncakes och kan inte påstå att det är någon gastronomisk upplevelse. Degen är ganska torr och kryddningen en aning märklig och inuti finns en kokt äggula som ska symbolisera fullmånen. Överallt pyntas städerna med vackra lampor i olika färger ofta föreställande olika figurer. I Singapore där jag var en Mid-Autumn festival fanns enorma vackra drakar av lampor.
Eftersom inledningen av det här bildspäckade inlägget handlade om Macao ville jag visa bilder på två av Macaos störtsa sevärdheter.
Dom vackra ruinerna av São Paulo kyrkan är nog den mest kända historiska sevärheten i Macao. En mycket vacker plats inte långt från Plaza Leal Senado där den första bilden i det här inlägget är tagen.
Den här bilden föreställer ett litet kinesiskt tempel som ligger i huset som syns till vänster i andra bilden med São Paulo kyrkans ruin. Jag har haft den med här på bloggen tidigare så trogna läsare kanske känner igen den.
En annan av Macaos kända sevärdheter är det kinesiska A-Ma Templet som byggdes redan 1488
Jag har bara besökt Macao på en dagsutflykt från Hong Kong. Det är en trevlig båttur över Pärlflodens mynning. Jag kan inte bestämma mig om jag gillar Macao eller inte. Kanske skulle jag ha behövt spendera mer tid där men jag har varit i Hong Kong flera gånger och bara första gången balde jag att resa till Macao så jag har inte känt att jag måste tillbaka.
Jag fick en del frågor om dom färgglada lyktorna på bilden. Det är inte juldekorationer utan när jag var där firades Mid-Autum festival eller Månfestivalen. Den infaller enligt den kinesiska kalendern på den 15 dagen i den åttonde månaden (vanligen i slutet av september), en dag då fullmånen sägs vara som allra rundaste och klarast. Festivalen är en höstfest som markerade slutet på skördetiden och början på det mörka halvåret, men det är också en familjehögtid där fullmånen symboliserar familjens enhet och sammahållning.
Mooncakes
Månkakor äts i anslutning till en familjemiddag och det är också vanligt att man med vänner beger sig till en högt belägen plats för att beundra fullmånen. Stora lokala variationer förekommer sedan över hela Kina och andra delar av Öst- och Sydöstasien där festivalen förekommer. Jag har själv smakat mooncakes och kan inte påstå att det är någon gastronomisk upplevelse. Degen är ganska torr och kryddningen en aning märklig och inuti finns en kokt äggula som ska symbolisera fullmånen. Överallt pyntas städerna med vackra lampor i olika färger ofta föreställande olika figurer. I Singapore där jag var en Mid-Autumn festival fanns enorma vackra drakar av lampor.
Mid-Autumn festival i Hong Kong
Eftersom inledningen av det här bildspäckade inlägget handlade om Macao ville jag visa bilder på två av Macaos störtsa sevärdheter.
Dom vackra ruinerna av São Paulo kyrkan är nog den mest kända historiska sevärheten i Macao. En mycket vacker plats inte långt från Plaza Leal Senado där den första bilden i det här inlägget är tagen.
Den här bilden föreställer ett litet kinesiskt tempel som ligger i huset som syns till vänster i andra bilden med São Paulo kyrkans ruin. Jag har haft den med här på bloggen tidigare så trogna läsare kanske känner igen den.
Avslutningsvis kunde jag inte låta bli att lägga in två utsiktsbilder över gamla delen av Macao. Dom är tagna från São Paulo kyrkans ruin som ligger på en hög kulle dit en lång trappa leder. Tyvärr har jag inga bilder på några av stadens kasinon som utifrån var både plastiga , konstgjorda , överdådiga och kanske inte alltid så smakfulla. Jag besökte inget av stadens många kasinon men en stor del av turisterna som kommer hit gör det just för att spela på kasinon. Macao består av några öar som är sammanlänkade av broar och på vissa av dom har jag hört att det är väldigt grönt och fint , finns vackra kolonialbyggnader , en känsla av Portugal och Asien och ett lugn på samma plats. Låter mysigt så kommer jag till Macao någon mer gång ska jag utforska det lite mer och inte bara gå runt i centrum. Ungefär tio svenskar bor här permanent och ytterligare några år gäststudenter eller gästforskare vid universitetet.
måndag, december 08, 2008
Ponche Caballero
En av mina favoritdrycker är den spanska punschen eller kanske likören Ponche Caballero. Den är söt , mjuk, påminner mycket om svensk punsch men med lite smak av apelsin och andra kryddor och ska drickas med is. Tyvärr finns den inte på Systembolaget och mitt förråd av ponche är slut.
Vet inte heller när jag nästa gång kommer i väg till Spanien och kan köpa på mig några flaskor. Ska man be Systemet importera åt mig måste man köpa en hel kartong flaskor och även om den är god har jag absolut inte behov av så många. Jag dricker både lite och väldigt sällan så kartongen skulle bara stå och ta plats och samla damm. Men 2-3 flaskor skulle jag kunna tänka mig att köpa. Visst är det väl numera tillåtet att köpa alkohol på nätet? Men hur fungerar det? Ska man betala skatt på flaskorna i Sverige? När jag köpte en äkta matta i Marocko för många år sen och skickade den hem tog tullen den och tog ut ganska ordentlig skatt. Blev inte så billigt som jag hade tänkt mig men jag är mycket förtjust i min matta och ångrar inte köpet.
Sen är det ju det här med att handla på nätet. Om man inte handlar hos större välkända företag kan det kännas lite osäkert. Jag känner inte till någonting om någon av alla nätbutiker som säljer alkohol. Kanske är det enklast att vänta tills jag eller någon jag känner åker till Spanien.
Har ni inte provat ponche än så kan jag verkligen rekommendera det. Hur gott som helst. Hoppas Systembolaget också inser det och tar in det i sitt sortiment snart.
Vet inte heller när jag nästa gång kommer i väg till Spanien och kan köpa på mig några flaskor. Ska man be Systemet importera åt mig måste man köpa en hel kartong flaskor och även om den är god har jag absolut inte behov av så många. Jag dricker både lite och väldigt sällan så kartongen skulle bara stå och ta plats och samla damm. Men 2-3 flaskor skulle jag kunna tänka mig att köpa. Visst är det väl numera tillåtet att köpa alkohol på nätet? Men hur fungerar det? Ska man betala skatt på flaskorna i Sverige? När jag köpte en äkta matta i Marocko för många år sen och skickade den hem tog tullen den och tog ut ganska ordentlig skatt. Blev inte så billigt som jag hade tänkt mig men jag är mycket förtjust i min matta och ångrar inte köpet.
Sen är det ju det här med att handla på nätet. Om man inte handlar hos större välkända företag kan det kännas lite osäkert. Jag känner inte till någonting om någon av alla nätbutiker som säljer alkohol. Kanske är det enklast att vänta tills jag eller någon jag känner åker till Spanien.
Har ni inte provat ponche än så kan jag verkligen rekommendera det. Hur gott som helst. Hoppas Systembolaget också inser det och tar in det i sitt sortiment snart.
kapris och oliv
Kapris i den här formen har vi väl alla sett, många av oss har ätit det och har det hemma. Jag tillhör dom som gillar kapris. Jag använder den gärna i olika grytor, på pizza och sallader. Den passar också mycket bra i kalla såser på majonnäs , gräddfil eller creme fraiche. Kaprsen är en flerårig buske som växer vild runt Medelhavet. Den odlas främst i Spanien , Marocko och Turkiet. Det är den växtens knoppar som läggs i vinäger och då framträder smaken tydligt.
Kaprisens blomma som ser ut så här har kanske inte lika många sett. Har tidigare haft bild på olivblomman här på bloggen. Precis som kaprisen kanske inte heller en blomma som så många svenskar känner igen. I mitt fönster har jag ett olivträd som är ungefär en meter högt. När jag köpte det för 1.5 år sen var det bara 30 centimeter , det har växt och förgrenet sig otroligt mycket så nu väntar jag på blommor och frukter. Jag är verkligen tokig i oliver. Kan äta hur mycket som helst hur ofta som helst. En av dom saker jag saknar från Spanien är att oliverna var betydligt godare och smakade mer.
olivblomma
Oliver är bland det absolut godast man kan äta. Den som påstår något annat ljuger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
