Ordlös onsdag - el Dia de los Muertos (De dödas dag) i Mexico

Se flera ordlösa bilder här

halloween

I morgon är det dags för halloween-firande. Fast många väntar nog till helgen med att fira. Något som jag har en känsla av att det har minskat lite i popularitet. Fast visst försöker affärerna fortfarande sälja pumpor , spökdräkter och annat. Jag har egentligen aldrig firat halloween särsklit mycket. När jag var barn fanns det inte i Sverige och senare när det blev populärt blev det aldrig direkt av.

För några år sen var jag i Hong Kong just den helgen och när vi gick ut på kvällen i festkvarteren Lang Kwai Fong vimlade det av häxor, spöken , djävular och annat. Barer och diskotek i området hade också slagit på stort när det gällde halloween-pynt.

Kvällen efter hamnade jag av en slump på en liten kinesisk bar på 14de våningen i en av Hong Kongs skyskrapor. Här verkade alla känna alla och det var som att komma in på en privat fest. Det sjängs karaoke , någon var för full och sov i ett hörn och servitrisen drack upp mina öl och blev fullare och fullare. Kändes lite som någon sorts studentfest. Där blev jag påtvingad en häxhatt och en svart mantel. Folk protesterade högljutt när jag efter en stund försökte ta av häxhatten.

Fast en gång när jag var i tjugoårsåldern var jag bjuden på en halloween-fest. Då var firandet fortfarande inte särsklit stort i Sverige. Min kompis och jag klädde iallafall ut oss och festen var ganska kul trots att jag knappt kände någon. Minns inte vad jag var utklädd till men min kompis var liemannen och gjorde en lie av papp och en innebandyklubba. Hon blev väl lite onykter framåt kvällen och stack iväg till en närbelägen kyrkogård för att skrämma folk.

I Mexico firas sedan länge Dia de los Muertos - de dödas dag. Man äter godsaker i form av skelett och dödskallar och tänder ljus och har picknick på anhörigas gravar. Det är en ljus och fin fest och inte så ruskig som den låter. Man firar rejält. Det förekommer parader och att torg i städerna görs om för att likna kyrkogårdar där man kan festa. Jag var i Mexico januari till mars så jag har inte själv deltagit i firandet av Dia de los Muertos. Men det vore kul att göra någon gång.


Mexikansk dödskalle av socker

För den som är intresserad av att göra sina egna socker-dödskallar hittade jag det här receptet . Tyvärr på spanska men jag kan översätta om någon absolut vill , när jag är mindre trött än nu.

RECETA PARA PREPARAR CALAVERAS DE AZÚCAR

Ingredientes:

3/4 de kilo de azúcar blanca

Media cucharadita de crémor tártaro

1/4 de litro de agua

Moldes para mezclar los ingredientes

Para adornar

2 claras de huevo

azúcar glass

colores vegetales

Papel estaño de varios colores

Papel encerado para hacer dullas o cucuruchos para adornar

Moldes para hacer las calaveras

Preparación

Coloca en un traste el agua y el azúcar, moviendo hasta que el azúcar se disuelva. Dejar hervir de 12 a 15 minutos. Se retira del fuego y se bate hasta que cambie de color a blanco. Una los moldes de calavera con ligas y rellene los moldes por el orificio con la mezcla que preparó. Espere a que sienta los moldes tibios y el azúcar de dentro haya cuajado. Sumerja los moldes en agua fría y sáquelos enseguida. Quite las ligas y retire los moldes. Ponga las calaveras a escurrir y secar sobre una charola.

Para el decorado, se hacen las dullas con el papel encerado, como conos con la punta ligeramente abierta. Se baten las dos claras de huevo y se les agrega el azúcar glass y unas gotas de limón, hasta formar una pasta suave y uniforme. Esta mezcla se vierte en varios moldes pequeños. Para darles color se les agrega unas gotas de colorante vegetal del color que se desee. Llene una duya con cada color y adorne cada calavera con esta mezcla. También utilice para ello pequeños recortes de papel estaño. No olvide poner el nombre de la persona a quien quiera regalar la calavera en la frente de ésta.

kaffe

Nåt som jag har märkt nu när jag pluggar är att mitt kaffedrickande har ökat. Inte mig emot egentligen för kaffe är väldigt gott. Dessutom effektivt om man måste hålla sig pigg. Suveränt på morgonen också när man vill vakna till. Jag är alltid morgontrött , hur tidigt jag än har lagt mig.

Jag har alltid gillat både kaffe och te och inte direkt favoriserat någon av dryckerna. Innan jag fick barn köpte jag sällan kaffe utan drack te hemma och kaffe på kaféer eller när jag blev bjuden. När jag fick mitt första barn och inte alltid fick sova på nätterna började jag dricka mer kaffe hemma för att hålla mig vaken. Jag tycker inte att te har samma effekt om man vill bli pigg snabbt. För mig funkar det utmärkt att dricka flera koppar te sent på kvällen och sen sova gott.

Fast jag är nog lite kräsen när det gäller te. Visst dricker jag allt te som jag blir bjuden på men får jag välja så föredrar jag te i lösvikt. Helst grönt. Gärna med någon god smak. Eftersom en del kaféer är bättre på kaffe än te dricker jag hellre en god kopp kaffe än en halvgod kopp te. Köpte förresten fyra olika teer igår på den teaffär där jag brukar handla lösviktste.

Numera går jag tyvärr ganska sällan på kaféer. Blir mest hemmagjort bryggkaffe. Skulle gärna vilja hitta ett kafé i mina hemtrakter som serverar spansk café cortado så som den ska smaka. Cafe cortado är mitt favorit kaffe. En kopp kaffe med lite varm mjölk.
Vill man ha mer varm mjölk beställer man en café con leche.
Föredrar man sitt kaffe utan mjölk beställer man en café solo.
Vill man ha mycket mjölk och lite kaffe heter det café sombra.
Så finns det en god och populär variant som heter carajillo - kaffe med en skvätt konjak.
På sommaren är det ganska populärt att dricka café con hielo - kaffe med is. Man får ett glas is vid sidan av kaffekoppen som man häller över kaffet i.


Dessutom är kaffe och choklad en oslagbar kombination.

Toalettmöte i Indien

I Indien samlas idag hälso- och sanitets-experter från 40 länder till det sjunde Världstoalettmötet. Målet är "toalett för alla år 2025". Det är inget lite problem för u-länderna - och världen. Så det är verkligen ett skitviktigt möte.


Romerska offentliga toaletter i Ostia utanför Rom

salighetsförklaring

Fortfarande är spanska inbördeskriget 1936-39 ett känsligt ämne i Spanien. Varje familj har sina egna hemska minnen och många platser är förknippade med hemskheter. Kriget var väldigt grymt och blodigt och slutade med seger för Franco och 36 års diktatur i Spanien.

I går saligförklarade Vatikanen 498 präster , munkar och nunnor som dödades under det spanska inbördeskriget. Det här är den största enskilda salighetsförklaringen i den katolska kyrkas historia. Salighetsförklaring är det första steget mot helgonförklaring inom katolska kyrkan. Den här salighetsförklaringen har rivit upp bittra minnen och orsakat protester i Spanien. Merparten av dom som saligförklarades igår dödades nämligen av republikanerna som stred mot diktatorn Franco. Under hela sin tid som diktator hade Franco Vatikanens stöd. I går försäkrade dock Vatikanen att saligförklaingen inte är ett politiskt ställningstagande. Något som nog många spanjorer har svårt att tro.

På tal om katolska helgon har det länge diskuterats om Columbus ska helgonförklaras. Han upptäckte ju många nya själar som kyrkan kunde omvända säger dom som är för tanken att han ska bli helgon. Eftersom jag inte är med i kyrkan borde jag förstås inte bry mig men jag har lite svårt för tanken att Columbus ska bli helgon för att han hittade nya människor i Amerika som kyrkan kunde tvångsdöpa och utnyttja.

två nyheter från Asien

Hittade en nyhet som inte precis har fått någon uppmärksamhet i svensk press men som jag tycker är värd att uppmärksamma.

Omkring 25000 fattiga indier har i tre veckor varit på marsch mot dom styrande i Dehli för att framföra krav på att återfå mark som tagits ifrån dom. På söndag (28 oktober) beräknas dom nå Dehli. Protestmarschen inleddes i den centralindiska staden Gwalior den 2 oktober självständighetsledaren mahatma Gandhis födelsedag. I varje stad och by har allt fler anslutit sig. Marschdeltagarna kräver tydliga lagar för jordägande och arrenderande. Idag ger krångliga och luddiga lagar möjlighet för rika och mäktiga att lätt ta ifrån dom svaga gruppernas jord. Marschens huvudorganisatör Puthan Vithal Rajgopal säger att 40% av indierna är jordlösa och av dom lever 23% i djupaste fattigdom.


indisk by

En annan nyhet från Asien som fått lite större spridning i media handlar om ett annorlunda försök att fälla den styrande militärjuntan i Burma. En flodvåg av använda trosor ska fälla Burmas styrande generaler, hoppas den thailändska demokratigruppen Lanna Action for Burma i Chiang Mai. Gruppen vill med sin kampanj Trosmakt få kvinnor över hela världen att skicka eller lämna in sina begagnade trosor till Burmas ambassader eller direkt till dom styrande i huvudstaden Naypyidaw. "Den burmesiska militärregimen är inte bara brutal utan också högst vidskeplig. Den tror att den kan förlora makten om den kommer i kontakt med kvinnounderkläder" säger gruppen Lanna Action for Burma.

Regimen i Burma verkar vara ytterst svår att bli av med så visst är alla försök bra. Jag kan ju inte låta bli att spontant tycka det här med använda trosor känns en smula oseriöst. Fast jag kanske har fel.

trist

Känns så trist. Har blivit sjuk och kom aldrig iväg på bröllop i Göteborg. Hade sett fram emot det så länge. Verkligen jättetråkigt. Hoppas min kompis har en kanonfest och att bröllopet blev lyckat. Förhoppningsvis kan jag åka ner och hälsa på dom senare men det är ju inte samma sak som att vara med på bröllop.

fulblogg

Nu blir det lite fulblogg. Vädret här är inte kul idag. Dimma och höstkyla och allmänt otrevligt. Jag vill ju ha sol och värme. Men förstår att jag befinner mig på fel breddgrad för att njuta sol och värme.

Trots ruggigt väder har dagen varit bra. Började med lite te och mys. Sen lyssnade jag på när dottern berättade för sina klasskompisar om när hon gick i spansk skola i Madrid. Jag som tycker att hon har tappat så mycket av spanskan blev riktigt imponerad när hon talade om hur man sa en massa ord och uttryck på spanska. Så lärde hon klasskompisarna att räkna till 12 på spanska eftersom dom är 12 barn i klassen. Nu är jag som mamma naturligtvis partisk men hon var verkligen jätteduktig.

Sen gick det jättebra hos tandläkaren med sonen. Han har genom åren inte varit så förtjust i att gå till tandläkaren men det verkar släppa mer och mer. Efter det var vi hos mina föräldrar och åt massor av god mat och sen en otroligt god men mäktig chokladtårta eftersom pappa fyller år idag.

Har också fixat tågbiljett eftersom jag ska till Göteborg i helgen och gå på bröllop Ska bli jättekul för dels ha det varit ont om fester för mig i år och dels är bruden en god vän jag inte sett på väldigt länge. Fast som vanligt inför bröllop och andra stora fester har jag svårt att bestämma vad jag ska ha på mig. Väljer mellan några klänningar. Får se vad det blir till slut men det lutar åt en röd klänning. Jag har hör att det på senare år , speciellt bland yngre, har spridits en myt om att rött skulle signalera att man har haft ihop det med brudgummen men vett och etikettexperten Magdalena Ribbing säger att det är trams. Så eventuellt kommer jag att hjälpa till att avliva tramseriet att man inte får ha rött på bröllop. Om man ska vara korrekt klädd är det tydligen bara svart och vitt som ska undvikas på bröllop. Svart för att det av gammal tradition förknippas med sorg och vitt för att den färgen har bruden ensamrätt på. Men som sagt jag har ännu inte helt bestämt vad jag ska ha på mig.

Så är det alltid kul att komma till Göteborg där jag har bott många år. Känns lite som hemma och det är alltför sällan jag åker dit. Gillar stan jättemycket även om jag inte vet om jag skulle vilja bo där igen. Inte just nu iallafall.

Tvätta mig!

Tänkte först ta med den här bilden på ordlös onsdag. Den här smutsiga bilen står i mitt garage och i går såg jag att någon hade skrivit Tvätta mig! i smutsen. Jag tyckte det var lite kul. Jag har faktiskt sett samma sak i London för några år sen. Där hade någon hade skrivit Clean me! i smutsen på en skitig bil.

Ordlös onsdag - cykelparkering i Uppsala , staden där alla verkar cykla

Se flera ordlösa bilder här

spanska grytor

Jag är väldigt förtjust i den spanska tapaskulturen. Det är trevligt att gå ut några stycken välja några olika tapas att dela på och något gott att dricka till. Tapas är olika smårätter som ofta är mycket enkla men otroligt goda och kan varieras i det oändliga. Dock tycker jag att dom flesta spanska tapasbarer har ungefär samma tapas variationerna är mest lokala för varje region har sitt lokala kök.

Annars måste jag nog ärligt påstå att jag inte är så otroligt imponerad av spansk mat. Oftast används inte särskilt mycket kryddor och det är väldigt traditionell husmanskost. Mastiga grytor är väldigt populära.

I Madridregionen äts en gryta som kallas cocido madrileño som är något av traktens specialitet. Helst ska den ätas på den anrika restaurangen La Bola i Madrid. La Bola har funnits sen 1870 och drivs fortfarande av samma familj. Vill man äta här måste man beställa bord i mycket god tid , ibland veckor och månader i förväg. Restaurangens väggar är fulla av foton på kända personer som ätit där. Där hänger signerade bilder på spanska kungafamiljen , världskända sångare och filmstjärnor , berömda tjurfäktare , idrottsmän , politiker och många fler. Jag och familjen hade nöjet att bli medbjudna till La Bola av några spanska vänner som hade ett bord. Stället känns inte överdådigt lyxigt, priserna är inte heller särskilt höga och personalen är all annat än snobbig.

Det var en kall februarisöndag som vi var där och åt. Jag och familjen och en argentinare var dom ända utlänningarna i sällskapet på 15 personer. Dom flesta beställde den berömda grytan cocido madrileño.

Grytan tar lång tid att tillaga. Man börjar med att lägga kikärtor i blöt kvällen innan. På morgonen kokar man sedan en buljong på fläskben , kyckling och fläsk. I buljongkoket lägger man också bitar av chorizo, en kryddstark korv, och morcilla , en blodkorv som är kryddad med mejram , vitpeppar , anis , kanel, chili , nejlikor och hackad lök. Buljongen ska sen koka i fem timmar , då och då tillsätter man vätska för att det inte ska koka torrt. Efter fem timmar lägger man i kikärtor , potatis och kål och låter det koka ytterligare en timme. På La Bola tillagas cocido madrileño i särskilda keramikgrytor som ställs på glödande kol. Varje gryta är beräknad till två personer.

Cocido Madrileño serveras traditionsenligt i två omgångar. Som förrätt får man buljongen som drygats ut med vermicellipasta. Som huvudrätt serveras grytjoxet , dom kokta kikärtorna , potatisen , den sönderkokta kålen med generösa stycken av fläskkött , kyckling och korv.


Cocido madrileño

Eftersom jag är vegetarian åt jag istället en god pisto som är en sorts spansk grönsaksröra. Övriga i familjen åt däremot cocido madrileño och var väl inte så imponerade. Någon större smaksensation tyckte dom inte det var. Fast visst är det kul att prova maträtter typiska för den trakten man besöker på en resa eller bor utomlands. Spanjorerna i sällskapet verkade dock desto mer imponerade.

Den som blir sugen att besöka La Bola eller läsa mer om stället kan kika in här (på spanska)

Jag vet inte om författaren Herman Lindqvist har ätit cocido madrileño på La Bola men jag hittade ett kul och träffande recept där han beskriver spanska grytor i sin kåseribok Caramba säger dom aldrig som an skrev när han bodde i Madrid.

"Typisk spansk gryta"
Man låter olivolja koka upp sen slänger man ner allt
möjligt man hittat, kört över på vägen eller på annat
sätt fått tag i. Lite kött, lite inälvor från diverse
djur. Fisk kyckling, grönsaker. Kanske en bit av en
ål, nejonögon, lövgrodor. Ja, det finns så mycket på
torg och i skafferier, några skålar med kalvhjärna
eller svinbräss, det går utmärkt. Grytan kan koka hur
länge som helst. Då och då slänger man i någon ny
ingrediens som man kommit över billigt, en korv eller
så. Huvudsaken är att vitlöken aldrig tar slut. Det
gör den aldrig. Till slut då gästerna är så hungriga
att de inte längre har någon motståndskraft slafsar
man upp grytan på tallrikar. Har man inga andra rätter
äter man spadet för sig som soppa och grytjoxet för
sig. Huvudsaken är att det går fort.

månadens inlägg - fördomar

Temat för månadens inlägg den här gången (ett kedjeinlägg som ett gäng bloggare skriver den 20:de varje månad) är fördomar. 1965 höll dåvarande statsministern Olof Palme ett radiotal om fördomar. Senare tonsatte gruppen Latin Kings talet. Jag tycker det här talet är lysande så jag väljer att lägga in Latin Kings video för den som vill lyssna och under den texten till talet.





"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart – rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.

En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen: på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans."

diskutera politik

Läste ett väldigt roligt inlägg hos Anna Malaga om ett spanskt föräldramöte med uppklädda förldrar som slutade i en upprörd politisk diskussion.

I Sverige håller vi ganska hårt på den så kallade valhemligheten. Det är lite känsligt att fråga hur någon röstade och att berätta hur man själv röstade. Det är inte ovanligt i Sverige att man inte vet hur nära familjemedlemmar eller nära vänner har röstat.

I Spanien är det absolut inte så. En fransk kompis berättade lite skämtsamt att fransmannen gärna skriker ut för hela kvarteret hur han röstade , att han ångrade sig och att han absolut inte ska röst på dom skurkarna i nästa val. Det är väl ungefär så det är i Spanien också.

Fast en annan sida är att spanjorer älskar att diskutera. Ibland kan man få känslan av att någon säger emot bara för att det ska bli diskussion och inte så mycket för att han eller hon verkligen tycker så. Det blir ju mycket intressantare diskussion om man tycker olika verkar spanjorerna resonera. Svenska vill hellre att alla ska tycka lika. Det känns lugnast och konflikt-friast så. Är man socialist och vet att en familjmedlem eller vän är höger så låter man helst bli att diskutera politik. Det blir så jobbigt och konflikt-fyllt då.

Naturligtvis generaliserar jag oerhört nu. Alla svenskar har så klart hört folk som tycker olika diskuterat politik eller deltagit i politiska diskussioner med meningsmotståndare själva. Det jag menar är bara att det är mycket vanligare med politiska diskussioner i Spanien och många andra länder. Annas inlägg som hamnade om ett föräldrarmöte som slutade i en upprörd politisk diskussion känns mycket spanskt och inte något som kan hända i Sverige. Det känns också som om det är mindre laddat för medel-Garcia i Spanien att tala om vad han eller hon röstade på och varför än för medel-Svensson i Sverige.

En annan sak som kanske inte riktigt har med politiska diskussioner att göra är att spanjorer verkligen kan prata. Jag tror knappast det finns någon tystlåten spanjor. Är man som lite blyg svensk nyinflyttad i Spanien kan det kännas som om det är smått omöjligt att få något sagt i ett samtal där en grupp spanjorer deltar trots att man kan språket. Eftersom den som vill ha något sagt i ett samtal med en grupp spanjorer ofta måste avbryta känner sig svensken också lite bortkommen. Vi har ju sen barnsben lärt oss att det är fult att avbryta.

Ordlös onsdag - hundbad på en mack i Madrid

Här finns fler ordlösa bilder

hemma?

Var hör man egentligen hemma?
Man känner sig mest hemma där trycket
från omvärlden är det minsta möjliga.
Det är inte alltid fallet där livet,
materiellt sett, är lättast att leva,
utan oftare där människorna är lättast
att leva med.
Gunnar Ekelöf i ”Vintergatan”, 1943.

Nja jag vet inte riktigt, människor är alltid mer eller mindre svåra att leva med. Fast kanske är dom lite svårare här uppe i norr där det är mörkt och kallt och det materiella verkar så viktigt. Eller kanske är det bara jag som ibland känner mig ensam och inte riktigt hemma här i stan , undrar vad jag gör här och om det var rätt att lämna Spanien. Vet inte om jag kände mig helt hemma i Spanien heller men på många sätt känns det lättare att leva där. Kanske inte resten av livet men jag hade gärna bott kvar några år. Fast Spanien finns ju kvar och någon gång i framtiden kanske jag kan bo där igen. Eller så kommer kanske Uppsala någon gång i framtiden att kännas hemma. På många sätt är det roligt och lärorikt att flytta mycket men nackdelen är att man till slut inte har någon plats som känns som hemma.

facebook

Har blivit så modern att jag skaffat ett konto på facebook. Nästan lite uppe i smöret nu med egen fräsig blogg och hippt konto på facebook.... Fast jag måste erkänna att jag inte riktigt begriper mig på facebook. Har suttit och försökt luska ut hur det funkar och vad det ska vara bra för. Har hört att folk fastnar i facebook. Vaddå fastnar , i vad? Går det bara ut på att sitta och leta efter gamla kompisar och gamla ex som man tappat kontakten med , eller göra tester där man får veta att man är 63% lik Gandalf i Sagan om ringen, eller ge varandra presenter eller vampyrbett? Är det så spännande?

Jag vill inte låta alltför negativ men jag fattar inte riktigt grejen med facebook. Med risk för att låta som en före detta svensk kommunikationsminister som sa att "Internet är en fluga som blåser förbi" tycker jag det verkar stämma på facebook. Fast som sagt jag kan ju ha helt fel och om några veckor kanske jag själv har fastnat där. Ni som använt facebook ett tag får gärna förklara grejen för mig.

las meninas

Alldeles där jag bodde i Alcobendas norr om Madrid står den här statyn av en menina. Las meninas är en av konstnären Digo Velázquez mest berömda målning. Gatan jag bodde på i Alcobendas hette faktiskt Velázquez gatan. Diego Velazquez föddes i Sevilla 1599 och dog i Madrid 1660.


Tavlan Las Meninas kallas på svenska för hovdamerna. Målningen räknas som en av dom främsta i de spanska konsthistorien. På bilden syns den lilla prinsessan Infanta Margarita Teresa med sina hovdamer. I spegeln skymtar man prinsessans föräldrar kung Felipe IV och drottning Margarita av Asturien. I vänstra kanten av tavlan ser man konstnären själv med sina målargrejer.


Las Meninas och många andra av Velázquez tavlor kan man se på Prado museet i Madrid. Statyn som syns på bilden utanför museet föreställer faktiskt Velázquez. Naturligtvis finns många av Spaniens genom historien främsta konstnärers verk på Museo del Prado. Här kan man se verk av t.ex El Greco , Goya, Raphael , Murillo och många fler. Museet är en av Madrids största turistattraktioner och definitivt värt ett besök.

Osborne-tjuren och sherry

Den som har rest med buss eller bil i Spanien har säkert sett stora svarta siluettbilder av tjurar längs vägarna. De är ofta placerade på en liten kulle för att siluetten skall framträda klart emot himlen. Från början var det sherrytillverkaren Osborne som 1956 satte upp tjurarna som reklamskyltar men nu har dom kommit att betraktas som en inofficiell symbol för Spanien. Över hela Spanien finns drygt 100 Osborne-tjurar längs vägarna , dom flesta i den sydligaste regionen Andalusien.


Osborne-tjur vid Guadalajara


Osborne-tjur i Andalusien


Osborne-tjur i Alicante


Osborne-tjur i Asturias

I Andalusien i den lilla staden El Puerto de Santa Maria ligger Osbornes huvudkontor och här kan man besöka bodegan , få en guidad visning där man berättar om sherry-tillverkning och sen får man provasmaka och handla sherry. Jag har besökt ett par sherry-bodegor i västra Andalusien och det är ganska intressant att lära sig lite om sherrytillverkning och provsmakningarna brukar vara ytterst generösa.


Tunnor med sherry

Sherry görs enligt den så kallade solera-metoden. Detta innebär att sherry alltid är en blandning av viner av olika ålder. Tunnorna som vinet lagras i ligger i rader ovanpå varandra, så kallade criadera. Den tunna som är längst ner är den äldsta, soleratunnan, och det är härfrån vinet tappas på flaska. Då vin tas ur solera-tunnan fylls samma mängd (max 33 % per år) på ur tunnan ovanför och så vidare. Så till skillnad från andra viner finns inga årgångar hos sherryn.


sherry av typen amontillado

Det finns flera typer av sherry. Mina favoriter är dom torra sorterna fino och manznilla som också är vanligast i Spanien. I Spanien är inte söt sherry särskilt vanlig. Tvärtemot vad många föreställer sig, är all traditionell sherry torr. De sötare versionerna har uppkommit som resultat av en efterfrågan från britterna, och det faktum att det är lönsamt att blanda i mängder av söt, billig och ofta dålig PX (Pedro Ximenez) i torr sherry om den går att sälja för samma pris som en traditionell.

Dom olika sherrystilarna är

• Fino – kruttorr, blek sherry med nötaktig lätt kakaoaktig doft, reduktiv bouquet (som inte kommit i kontakt med syre under lagringen, eftersom den legat under en hinna jästsvamp som kallas för "flor"). Mellan 15 och 18 procent alkohol.

• Manzanilla – den torraste av alla sherryn, med en smak som ibland beskrivs som lätt saltig. Egentligen en fino, men då den görs i Sanlúcar kallas den manzanilla och blir aningen annorlunda i smaken. Det har förklarats med havsvindarnas effekt på smaken i vinet, men det har troligtvis mer att göra med lägre temperaturer under lagringen. Mellan 15 och 19 procent alkohol. Det förekommer även understilar till manzanilla (till exempel manzanilla pasada).

• Amontillado - bärnstensfärgad på grund av begränsad kontakt med syre. Man tillsätter brandy vilket leder till att skiktet av flor dör och vinet råkar ut för partiell oxidering. Mjukare än fino och manzanilla. I norr förekommer många billiga sötade varianter. Alkoholhalt mellan 16 och 22 procent.

• Oloroso – torr, fyllig och oftast mörkare än amontillado. Intensiv doft. (Oloroso betyder doftande.) Oloroso stärks från början med brandy och flor uppkommer inte. Styrka 17 till 22 procent. Som ovan konstaterats förekommer mängder av söta varianter.

• Palo Cortado – sällsynt sherry, som brukar karaktäriseras som ett mellanting mellan amontillado och oloroso.

ett glas sherry av typen manzanilla

Alla olika typer av sherry finns att köpa på Systembolaget. Jag brukar då och då köpa en flaska fino eller manzanilla. Har ni inte provat fino eller manzanilla så tycker jag verkligen ni ska göra det. Otroligt gott och helt olikt den söta och sliskiga sherryn som dom flesta säkert ar druckit någon gång. Köp en halvflaska och prova nästa gång ni besöker Bolaget.


några flaskor fino

Spaniens naionaldag

Idag är det spanska nationaldagen. Den fira inte så mycket av vanliga spanjorer utan precis som i Sverige är man glad över att få en ledig dag. Affärerna är stängda och folk är lediga från jobbet. Dom festa ägnar sig inte åt några parader eller flaggviftande utan njuter av en ledig dag med familj och/eller vänner.

Spanien har haft sin nuvarande flagga sen 1785 med undantag för under republiken före och under spanska inbördeskriget (1931-39) då flaggan hade en lila rand istället för en röd lägst ner.



Spanien är verkligen regionernas land och det visar man i det spanska riksvapnet som ofta förekommer på flaggan och som finns avbildat här nedan. Ibland flaggas de även med flagga utan riksvapnet som bara är röd-gul-röd.



Uppe i riksvapnets vänstra hörn finns en borg mot röd bakgrund som är vapenmärket för Castillien. I nedre vänstra hörnet sys Aragoniens flagga med gul botten och fyra röda balkar. I det övre högra hörnet finns ett vitt fält med ett lejon vilket är kungadömet Leons fana medan det nedre ögra fältet med Sankt Mikaels gyllene kedja är en symbol för Navarra. I nedre kanten av vapenskölden finns ett granatäpple , symbolen för Granada som var det femte av dom gamla kungarikena som uppgick i Spanien. Kungahuset Bourbons vapen finner man i mitten innanför en röd ring , det föreställer tre hillebarder mot en blå bakgrund.
På sidorna om vapenskölden finns två pelare som ska symbolisera Herkules stoder som ju enligt sägnen skulle stå på varsin sida av Gibraltarsund. Inskriptionen Plus Ultra som går att läsa på banderollen hänvisar till dom gamla kolonierna bortom den Iberiska halvön. Ovanpå pelarna finns två kronor som ska föreställa kung Ferdinands och drottning Isabels kronor. Det var ju när dom förenade sina kungariken 1479 som Spanien skapades. Ovanför riksvapnet syns också en kungakrona som ska visa att Spanien är en monarki.


Columbus grav i katedralen i Sevilla

Att man firar nationaldag just 12 oktober beror på att det var den här dagen landsteg Christoffer Columbus ,eller Cristobal Colon som han kallas på spanska, första gången på amerikansk mark. Troligen på någon av Bahamasöarna i Karibien. Dagen firas också i många lände i Latinamerika och i USA och kallas där Dia de la Raza eller Columbus day. Fast förutom Spanien är det bara Ekvatorialguiena i Afrika som har nationaldag idag.

På vissa ställen i Latinamerika och USA brukar grupper för ursprungsbefolkningen demonstrera eller på andra sätt manifestera att Columbus upptäckt av Amerika inte är så mycket att fira - för dom iallafall.

nobelpris

Satt i bilen , nyklippt och fin efter ett alldeles för dyrt frisörbesök när årets nobelpris i litteratur tillkännagavs. Eftersom det har gått till en författare jag har läst och tycker om så kändes det lite kul. Doris Lessing är enligt mig ett myckt bra val. Fast jag hade gärna velat att priset skulle gå till en spanskspråkig författare för det var ganska längesen och det finns många bra.

En av mina favoriter är den mexikanska författaren Carlos Fuentes som jag verkligen kan rekommendera. Jag tror dom flesta av hans böcker finns översatta till svenska.

En annan spanskspråkig favorit som ibland nämns i nobelpissammanhang är peruanen Mario Vargas Llosa som jag ockå varmt kan rekommendera. Han är numera bosatt i Madrid och många av hans böcker finns på svenska. Han kan som få skildra latinamerikanska trauman. Ska man bara läsa en bok av honom skulle jag rekommendera Bockfesten (La fiesta del chivo) som handlar om Rafael Leónidas Trujillo som var diktator på Santo Domingo.

Ordlös onsdag - Main Bazar, Pahar Ganj i Dehli

För att se fler ordlösa bider gå in här

p-piller

Hittade en blogg om p-piller och biverkningar. Det var ganska få inlägg skrivna och den har inte uppdaterats på ett halvår men skriven av en tjej som mått dåligt av p-piller. Mer eller mindre dagligen kan vi läsa i dagstidningarna om olika biverkningar p-piller kan ge.

Dom vanligaste alternativen till p-piller är andra hormonella metoder som p-spruta, p-stav, p-plåster, minipiller, hormonspiral mm som ger liknande biverkningar som p-piller. Alla är naturligtvis preparat för kvinnor för även om det har talats om p-piller för män i årtionden och att det snart ska finnas verkar det aldrig komma.Det har alltid varit på gång, det manliga preventivmedlet. Men ända sedan det kvinnliga p-pillret uppfanns har i princip all forskning fokuserats på kvinnorna. Dessutom har intresset från industrin varit måttligt. Att ta fram nya läkemedel kostar mycket pengar. Är företagen inte säkra på om det finns en efterfrågan på ett manligt preventivmedel vågar ingen satsa. Då är det säkrare att utveckla nya preventivmedel för kvinnor.

I FASS kollade jag upp vad man skrev om biverkningar för en vanlig p-pillersort.
bröstspänning, illamående, småblödningar, förändring av kroppsvikten, vätskeretention (ansamling av vätska i kroppen), huvudvärk, nedstämdhet, inverkan på den sexuella lusten, humörförändringar,migrän, depression, måttlig blodtryckshöjning, kräkningar, magsmärta, diarré, hudutslag, utebliven menstruationsblödning, ömhet av brösten och bröstförstoring, förhöjt blodsocker, ökat insulinbehov, minskat tårflöde och svårighet att bära kontaktlinser, blodpropp i ben eller lungor, hjärtinfarkt, leverpåverkan, klåda, gulsot, gallsten, kloasma (brunpigmenterade fläckar i ansiktet), hudreaktioner, vätskeutsöndring från brösten och förändrade flytningar från slidan.

Dessutom nämner FASS ökad risk för bröstcancer , cancer i livmoderhalsen och tumörer i levern.

Om jag ska vara lite cynisk tror jag att få män skulle vilja ta ett preventivmedel som riskerar att dom går upp i vikt , får minskad sexlust, depression, blodpropp mm.

Nu vill jag förstås inte förbjuda p-piller och jag vet att många får inga biverkningar alls. Fast väldigt många får också biverkningar , alla känner vi säkert någon som har mått dåligt eller åtminstone smådåligt av sina piller men ändå fortsatt ta dom i brist på andra alternativ. Jag har också en känsla av att barnmorskor mer eller mindre rutinmässigt skriver ut p-piller till unga tjejer utan att tala om biverkningar och andra alternativ som icke-hormoniella preventivmedel.

Att tjejer redan från tonåren börjar äta p-piller gör också att ansvaret för preventivmedel i relation blir tjejens. Det är hon som ska se till att det inte blir oönskade barn. Hon ska gå på gynekologbesök , betala gynekolog och p-piller och komma ihåg att ta dom. Om det fanns p-piller även för män skulle det troligen bli naturligare att i en relation diskutera vem som skulle äta piller eller turas om och mannen skulle bli mer involverad i och ta större ansvar för preventivmedel.

Naturligtvis lägger jag mig inte i vilket preventivmedel andra använder utan skriver bara generellt om p-piller här. Naturligtvis vet jag också att det finns icke-hormonella preventivmedel som kondom , pessar, sterilisering och mer osäkra metoder som "finska rycket" och "säkra perioder". Men det här inlägget handlar inte om det utan jag hittade bloggen om p-piller och ville skriva något själv.

En kompis som har mått väldigt dåligt av p-piller rekommenderade en bok som heter Lyckopillret som är skriven av Ylva Floreman och handlar om p-piller och biverkningar. Jag har inte läst den själv men enligt min kompis är den mycket läsvärd.

Till sist vill jag också passa på att länka en kolumn i Metro skriven av en kille som gärna vill ha p-piller för män.

siesta

Även den som inte kan spanska känner till några spanska ord som letat sig in i flera språk. Som macho, fiesta, mañana, siesta... Just siestan sägs ju vara avskaffad i dagens moderna Spanien och så mycket märks den inte i huvudstaden Madrid men visst har vissa affärer fortfarande stängt mellan 14 och 17 varje dag. Även om inte större varuhus och sånt stänger så är det inte enbart små affärer som stänger för siesta. När jag bodde i Alcobendas norr om Madrid hade min närmaste mataffär stängt varje eftermiddag och den var inte så liten.

Jag tror att den spanska siestan märks tydligare ju längre söderut i landet man kommer. När jag pluggade i Sevilla för ganska många år sen bodde jag mitt i centrum och då stängde i princip hela staden utom varuhuset El Corte Ingles mitt på dagen precis när jag slutade skolan så det gällde att ha köpt hem lunch om man ville laga något att äta direkt efter skolan. Fast eftersom Sevilla är otroligt varmt mitt på dagen och vi ofta festade till sent på kvällen och sen gick i skolan var det ganska skönt att gå hem och sova en stund på siestan.

På kontor, skolor och många andra ställen har man i dagens Spanien inte ledigt för siesta flera timmar på dagen. Förr när dom flesta var hemmafruar förberedde frun en stor lunch mitt på dagen och mannen och barnen kom hem från jobb och skola och familjen umgicks en stund.

För några år sen läste jag en kul grej om en svensk affärsman som kom till Spanien för första gången och såg allt stängas för siesta och gatorna bli folktomma. Han trodde något allvarligt hade hänt , att det var ett attentat , kriget var på väg eller något annat hemskt. Jalusier drogs ner, affärer stängde och gatorna tömdes snabbt på folk. Han blev smått hysterisk och försökte få den oförstående hotellpersonalen att tala om vad ovanligt som hänt men personalen såg inget ovanligt alls. Det är väl mycket möjligt att detta är en skröna som inte innehåller ett dugg av sanning men en ganska kul bild av kulturkrock ger den ändå.

Japanska träd

Idag berättade en person för mig att Japan är det enda land i världen där man har fler träd idag än för 100 år sen. Detta på grund av att japaner planterar träd överallt. Jag vet inte om det här stämmer men Japan är inget land jag förknippar med mängder av träd. Fast jag har aldrig varit där så jag kanske har fel. Borde kanske fråga min japanska granne som jag brukar prata med om hon vet om det stämmer.


Sakura , blommande körsbärsträd i Japan

aymara och quechua

Hörde ett intressant radioprogram om dom gamla indianspråkens påverkan på spanskan i Bolivia på radion förra veckan. I Bolivia, Latinamerikas fattigaste land, värnar nu regimen om de urgamla språken aymara och quechua med rötter från Inkatiden. President Evo Morales, som själv är aymara-indian, vill att spansktalande i statens tjänst också lär sig ett indianspråk. Talarna av quechua och aymara är inte alltid lika entusiastiska själva.

Quechua och aymara kan låta ganska lika för den som liksom jag inte kan något av språken men skillnaderna är ganska stora och språken är inte släkt med varandra. Quechua är det språk som inkaindianerna talade och aymara talades av en grupp som erövrades av inkas. 24% av Bolivias befolkning talar aymara och 37% talar quechua. Språken talas förutom i Bolivia även i grannländer som Chile, Peru (där quechua också är officiellt språk vid sidan av spanska), Ecuador och Colombia.

I programmet intervjuades en ung mamma som aldrig talade sitt språk aymara med sin lilla dotter för hon ansåg att spanska hade dottern mer nytta av. En familj som växlade mellan quechua och spanska intervjuades också. I vissa situationer användes det ena språket och det andra i andra situationer.

Tyvärr är det väl så att trots att flera länder i Latinamerika säger sig värna om dom gamla indianspråken så är det inte så i verkligheten. Spanska anses finare och för att få vissa jobb eller studera på universitetet krävs i allmänhet spanskakunskaper. Ursprungsbefolkningarna tillhör i allmänhet dom fattigast i Latinamerika och deras språk ses ofta lite som "underklassens språk" och inte lika fint som spanska som talas av eliten.

Trots att quechua och aymara inte har samma status som spanskan i Bolivia fick man i radioprogrammet höra om vissa ord som lånats in till den bolivianska spanskan och blivit vanligare än det motsvarande spanska ordet. Ett exempel var ordet bakfull där det spanska ordet resaca helt ersatts av ett ord från quechua.

Lyssna på programmet Språket här om ni är intresserade av språk i Bolivia.

lite om barnuppfostran

En svår sak med att vara förälder är att sätta gränser och regler och vara konsekvent när det gäller att se till att barnet följer dessa. Min sexåriga dotter har fått en hel del kompisar i området där vi bor och det är jättekul. Helst vill hon vara ute med kompisar jämt efter skolan och på helgerna. Än så länge lyssnar hon på mig och går inte från gården där jag kan se henne. Det enklaste vore om vi alla föräldrar hade samma regler men det går ju inte att bestämma hur andra ska uppfostra sina barn. Dom flesta av hennes kompisar har ungefär samma regler som vi har. Men en kompis får vara ute var han vill i hela bostadsområdet , rota i containern , gå till bort till ICA själv och sånt som jag absolut inte skulle låta min dotter göra. Än så länge är det egentligen inget större problem eftersom min dotter förstår och accepterar att jag vill ha koll på vad hon gör och var hon är. Ändå känns det lite jobbigt att en av hennes kompisar i princip inte har några regler utan får göra mer eller mindre som han vill och leka ute var han vill. Jag borde väl inte oroa mig för saker som inte har inträffat än. Fast det är väl ett dilemma många föräldrar hamnar i någon gång då och då.

Che

Idag är det 40 år sen Ernesto "Che" Guevara mördades av CIA i den lilla staden La Higuera i Bolivia. I dagarna har det också kommit ut en ny bok om Che på svenska som heter kort och gott Che och är skriven av Björn Kumm. Che Guevara har blivit något av en symbol för vänstern och hans välkända porträtt finns på allt från tröjor till tändare.

Dom flesta käner säkert till att Che var en argentinsk läkare som deltog i Fidel Castros revolution på Cuba. Senare blev han kubansk industriminister men lämnade sin post för att delta i guerillakrig i Afrika och Sydamerika. På Cuba lever fortfarande hans före detta fru och fem barn som var små när deras pappa dog i Bolivia.

Jag har läst Jon Lee Andersons två böcker om Ches liv och kan rekommendera dom. Mycket intressanta, spännande och välskrivna. För oavsett vad man tycker om Che är hans levnadshistoria mycket intressant. På Cuba finns hans porträtt tydligen överallt och han är väldigt hyllad. 1997 hittades hans kvarlevor i Bolivia och fördes till Cuba och begravdes i staden Santa Clara. Eftersom det är 40 år sen Che dog berättar Fidel Castro om sin vän i den kubanska tidningen Granma. Artikeln finns här (på spanska)


Hittade den här bilden på en ettårig Che som just börjat gå

"lägga sig i" och "vara i fred"

När man som svensk lever bland "sydlänningar" oavsett om det är i Spanien , Egypten, Indien eller Mexico man bor så upptäcker man snart att folk "lägger sig i" så mycket mer än i Sverige. Jag blev utfrågad om allt möjligt av mina spanska grannar och på balkongerna fanns en tantarmé som hade koll när man kom och gick. Här i Sverige säger vi möjligen hej till grannarna om vi möts i trappan. Som god svensk vill man ju inte störa eller "lägga sig i".

Det här kan man ju som svensk tycka är skönt då dom flesta svenskar gillar att "vara i fred". Det är ju jobbigt med dom där sydlänningarna som bara ska prata och "lägga sig i" hela tiden. Här i Sverige får man "vara i fred" och vandra över tundran i iskall tystnad. Skönt tycker svensken.

Personligen tycker jag det är mycket trevligare att man "lägger sig i" och inte låter folk "vara i fred" utan pratar med varandra än kompakt svensk tystnad.

Tyvärr kan ju det här med att man inte vill "lägga sig i" få jobbiga konsekvenser för någon som behöver hjälp i Sverige. Här finns gott om myndigheter att prata med men det kan vara svårt att få lite medmänsklig värme från omgivningen om något jobbigt händer. Nu generaliserar jag naturligtvis grovt som jag alltid gör när jag skriver om svenskar och "utlänningar".

En sann svensk historia om att folk inte vill "lägga sig i" handlar om en kvinna som då och då blev slagen av någon i hennes närhet. Det hände inte ofta men någon gång då och då. Hon pratade givetvis med massor av myndigheter men det hände inte så mycket. När hon blivit slagen mådde hon så dåligt och kände sig så ensam att hon önskade att någon vän eller familjemedlem kunde komma hem och vara hos henne den kvällen eller nästa dag. Någon som kunde göra te , hålla om henne lite och prata vänligt. Hon försökte flera gånger med familjemedlemar och vänner men dom hade alltid annat för sig när hon behövde någon som "la sig i". Någon skulle på vinprovning , en ville ha en lugn hemmakväll ensam , någon skulle på dejt, en annan ville inte missa någon TVserie , någon skulle på hockey, en annan hade tvättid och en sa rakt ut att jag kan inte göra något åt att du mår dåligt.

Visserligen blir folk misshandlade även i andra länder och omgivningen kan säkert blunda för den som söker stöd och tröst men jag har svårt att tänka mig att historien ovan skulle kunna inträffa i Spanien eller så många andra länder.

En bekant från Egypten berättade att hon ibland blev totalt vansinnig på sin stora släkt där alla hade koll på varandra och "la sig i" varandras liv. Men när hon inte längre bodde i Egypten tyckte hon det kändes tomt utan den stora släkten. Hon förstod inte betydelsen av att "vara ifred". Det är väl alltid kul att umgås med släkt , vänner och bekanta och bättre än att alla sitter hemma ensamma var och en i sin lägenhet sa hon.

Naturligtvis är det sällan så allvarligt som i berättelsen ovan men vår svenska vana att inte "lägga sig i" och vilja "vara i fred" är ganska obegriplig och exotiskt för dom flesta utlänningar.

Ordlös onsdag - olivträdets blommor

Flera ordlösa här

vegetariska världsdagen

Idag 1 oktober firas vegetariska världsdagen. Hur man firar en sån dag vet jag inte riktigt för det går väl bra att äta vegetariskt alla dagar året om. Mina barns skolor hade iallafall uppmärksammat detta och serverade bara vegetarisk mat idag. Vilket jag hörde några föräldrar klaga över när jag lämnade dottern i morse. Jag brukar ju inte försöka omvända köttätare men jag tror att väldigt många skulle må bra av att äta mindre kött och mer grönt. Även om man inte vill bli vegetarian "på heltid" kan man nog äta vegetariskt en eller ett par måltider i veckan utan att ta skada.


Grönsaksmarknad i Lhasa i Tibet

Spanien-bilder

Gillade Annas idé om att lägga in bilder från Spanien och låta oss läsare gissa var bilderna var tagna. Om jag får skryta lite så lyckades jag efter några ändringar gissa rätt på alla Annas bilder. Eftersom det är en del Spanienvänner som hittar hit också tänkte jag göra samma sak. Så kom igen nu och gissa!

1.


2.


3.


4.


5.


6.


7.


8.


9.


10.


11.


12.


RÄTT SVAR:

1. Katerdralen i Santiago de Composela
2.Casa colgada i Cuenca
3.Alcazar i Segovia (som Disney hämta inspiration från)
4.San Sebastian i Baskien
5.Kyrkan La Sagrada Familia i Barcelona
6.Plaza de toros i Malaga
7.La Mezquita i Cordoba
8.Den berömda ringmuren i Avila
9.Romersk teater i Merida
10.La Giralda i Sevilla
11.Metropolis i Madrid ligger vid Gran Via precis som Pumita skrev
12.Alhambra i Granada
Vinnaren är Anna i Malaga som hade alla rätt!

Burma

Jag har tänkt att jag skulle skriva något om det som händer i Burma men jag saknar ord. Jag har träffat en del burmeser i exil och kommit att gilla landet trots att jag aldrig har besökt det. Jag är också gammal nog att minnas upproren -88 som jag faktiskt skrev ett skolarbete om. Jag är ingen expert på Burma men just nu känns det som landet går en ganska mörk framtid till mötes med fortsatt militärdiktatur. Fast jag hoppas ju att jag har fel. Jag skulle gärna besöka Burma men National League for Democracy som leds av Aung San Suu Kyi har uppmanat turister att inte resa till Burma så länge militärjuntan har makten. Naturligtvis är det trevligare att besöka ett fritt demokratiskt Burma där presidenten heter Aung San Suu Kyi.

Det här blev ganska ytligt om ett viktigt och allvarligt ämne. Det gör verkligen ont att se dom TVbilder som visats dom senaste dagarna där militär skjuter rakt in i en obeväpnad folkmassa. Men det är inte så lätt att sätta ord på den ilska och förtvivlan man ser när man ser dessa bilder.


Istället för att visa bilder på protesterna som vi alla har sett i mängder dom senaste dagarna lägger jag upp en bild från den största staden Rangoon.



En bild på Aung San Suu Kyi måste naturligtvis också vara med i ett inlägg om Burma.