Redan i tonåren läste jag gärna böcker som inte utspelade sig i nutid. Jag gillade verkligen serien om Angélique av Sergeanne Golon och jag läste faktiskt Viktor Rydbergs Singoalla. Och grät till Elvira Madigan. Gårdarna runt sjön läste jag också.
Jag gillar historia och kanske borde jag blivit arkeolog eller varför inte forskare eller professor. Nu blev det inte så, men i min fantasi gillar jag att befinna mig i andra tider, alltså tider som flytt, tider som aldrig kan komma tillbaka.
Som vuxen har jag gottat mig i de första delarna av Jean M Auels romansvit och i stort sett det mesta inom genren historiska romaner som kommit ut på svenska. Därtill har jag ägnat halva nätterna åt att fantisera om hur jag själv skulle haft det under olika tidsperioder under evolutionen.
Så svaret på frågan är nog ganska enkelt trots allt ... Jag har levt många tidigare fantastiska fantasiliv och dem vill jag berätta om. Stenhuggarens dotter skulle kunna varit jag. Och serien om Holavedsbrudarna kanske är rent självbiografisk, vem vet?
