Försenat treårskalas!

En tanke slog mig - hur kom det sig att jag började blogga? Ser till min förvåning att jag har hållit på sedan 2011. Gjorde mitt första inlägg den 26 juni det året. Alltså i det närmaste exakt tre år sedan. Synd att jag inte var observant nog att kunna fira på rätt dag.

Men jag flaggar för mig själv idag istället. Jag flaggar också för att jag har lämnat ifrån mig några färdiga kapitel ur manuset "Synden går i arv". Kapitel som jag är riktigt stolt över. Som helhet ett bra manus som jag känner att jag vill jobba vidare med.
Romanen har koppling till trilogin Holavedsbrudar och bara det är en god anledning för mig att skriva klart den. Eftersom tanken med bloggen från början var att få fart på arbetet med nämnda trilogi.





Det har nu inte gått så bra, men jag har gjort en massa andra saker som alla har anknytning till skrivande på olika sätt. Jag har gått i en hård skola och jag har kommit fram till den punkt då det är dags att leverera.

Lite drygt en vecka försent lyfter jag mitt glas och skålar med alla mina kära läsare. Skål för böckernas värld!

När och varför startade du din blogg?

• Fantasygrottan
• Tant Augustas tekopp
• Mest Lenas godsaker
• Bokföring enligt Monika
• Johannas deckarhörna

Alla bloggare som läser detta, bolla frågan vidare och hoppa på om ni  har lust! Länka gärna till era bloggar i mitt kommentarsfält.

Nu flyter det på igen

 
Rader hämtade från "När manuset fastnar i en T-korsning", av författare Sofia Hallberg, bloggare på Litteraturmagazinet.


"Om du är osäker på vilken väg ditt manus ska ta, om du inte har någon magkänsla som visar vägen, om ditt hjärta inte längre pratar med dig så finns det som jag ser det tre alternativ:
1. Ställ frågor. Vad skulle hända xx om han tar det här beslutet?
Frågor är för övrigt ett fantastiskt sätt att gödsla kreativiteten. (Om du just nu sitter med skrivkramp är frågor bästa medicinen.)
2. Berätta dina val, utan att värdera dem, för några du litar på och be dem om råd.
3. Skriv båda alternativen! Om du visste hur många gånger många manus har skrivits om skulle du häpna. Kanske vet du först efteråt vilken berättelse som blev starkast?





Och om jag ska avsluta med ett generaliserande råd så är det att du ska fråga dig själv vad du vill uppnå med din historia. Håll dig till den röda tråden (som du ska ha rullat ut redan på första sidan) och utsätt dina karaktärer för ordentliga konflikter (inre eller yttre). Våga utmana både dina gestalter och dig själv!"

Precis så är det... dessa rader kommer att hjälpa mig vidare idag i mitt arbete med följetongen "Synden går i arv". Det märkliga är att det här är sådant som jag egentligen vet, men måste påminnas om gång på gång. 

Det blev en Lars Thoresson istället

Ibland sker det konstiga saker. Jag uppfann en ny, men fullt möjlig Holavedsbrud. Jag skapade hennes liv och fyllde på med karaktärer, både sådana som en gång levat och rena fantasifoster. Men se denna fiktiva dam ville inte leva något liv alls. Hon stod och stampade på en och samma punkt hela tiden... stamp... stamp... stamp. Sur, otacksam och ovillig.
Istället hörde jag ekot genom seklerna. Någon ropade "berätta min historia". Jag hörde en mansröst, som blev allt mer högljudd medan dagarna gick. Till sist förstod jag vem han var. Det var Lars Thoresson som kallade.

Från andra sidan både socken- och landskapsgräns pockade han på min uppmärksamhet. Och visst har han en sällsam historia att berätta. Lars kom till världen gissningsvis i slutet av 1590-talet, någonstans i de norra delarna av Holaveden.
Han växte upp i ett land där krigen avlöste varandra och han blev tidigt uttagen till strid. Kanske var det detta som formade honom till den han blev eller var det en kombination av arv och miljö? Vad var det som han gav vidare till sina barn? Hur kom det sig att det blev som det blev? Lars var både hyllad och hatad, belönad och straffad.
Nu skriver jag följetongen "Synden går i arv". Denna kortroman kan läsas som en introduktion till romansviten om Holavedsbrudarna. Det kan komma fler introduktioner och förhistorier. Holaveden vimlar av människoöden i alla dess former.