Så osannolikt och så härligt!

Nu har det inträffat, jag är ikapp! Äntligen kan jag börja jobba med Sigridslegenden igen. Som jag har längtat. Tänk att jag åter ska få möta Sigrid, Emanuel, broder Iohannis och alla de andra som befolkar den 1500-talsvärld som är min.

Vinäs slott var en av ätten Grips sätesgårdar. Och här utspelar sig en del av handlingen framför allt i början av "Min är hämnden".

På Bjursunds säteri bodde karaktären Emanuel en tid efter det att han återvänt till Sverige. Hit får läsaren även återkomma i "Min är skulden".

Varnhems klosterkyrka i Västergötland spelar en avgörande roll i Sigrids dotters försök att finna sina rötter.




Det har gått så lång tid sedan jag senast arbetade med manuset att jag måste bekanta mig med det på nytt. Men jag minns att jag hade någon idé om att tillföra en ny karaktär eller åtminstone ge någon av de redan befintliga statisterna en mer framträdande roll.
Jag kan utlova en riktigt spännande historisk roman och den ska ligga på bokhandelsdiskarna innan året är slut.

Att koka ihop något

Jag läser gärna andras bloggar, några som jag gillar finns hos Litteraturmagazinet. För en stund sedan fastnade jag i Sara Lövestams inlägg om Saker som jag inte visste om att vara publicerad författare innan jag var publicerad författare.

I del ett av inlägget penetrerar hon konsten att på en utandning berätta vad en bok handlar om. Kan väl inte vara så svårt, tyckte jag. Men det är det. Nu har jag tänkt och tänkt en lång stund. Hur kan jag koka ihop innehållet i Min är Hämnden till max tre meningar?

Kanske skulle det kunna låta så här: Den 16-årige Emanuel blir stående ensam i livet då fadern, Anders Petter anklagas för att ha tagit livet av Gustav Vasas befallningsman i Småland. Anders Petter dödas under ett flyktförsök och Emanuel blir erbjuden att följa den mäktiga Sigrid Birgersdotter Grip ut det oroliga Europa. 

Västervik på den tiden det begav sig,

Det där gick ju bra, klarade mig på två meningar. Hur låter då ihopkoket av handlingen i Min är Skulden?

Sigrids dotter Jord reser till Sverige för att söka sitt ursprung. Hon möter en historia som hon inte trodde var hennes och hon förlorar ett barn och hon mister nästan förståndet i kampen för sanningen.

Låter det som två böcker som man blir sugen på att läsa?

Dialog, en konstart för sig

Det här med att skriva dialog är verkligen svårt. Dialogen kan bereda vägen lika väl som den kan vara ett riktigt magplask. Mina karaktärer pratar gärna och mycket, men det de säger måste ha relevans för handlingen och föra den framåt.

Att efter varje mening behöva skriva sa Jord eller sa Anders betyder att jag varit otydlig när det gäller att låta läsaren förstå hur olika dessa två personer pratar. När jag fått till en riktigt bra dialog ska läsaren kunna känna igen karaktärens röst på samma sätt som vi kan göra i verkligheten när vi exempelvis pratar i telefonen.

Ett färgstarkt persongalleri. Undrar hur de låter?

Hur ska jag få mina karaktärer att inte låta likadant? Jag har nu levt med "Min är Hämnden" och "Min är Skulden" i över ett år. Inne i mitt huvud hör jag hur de talar till varandra och med varandra. Jag vet att Jords röst är lite hes med dragning åt det skrapiga hållet. Men kan verkligen läsarna höra det? Jag tror inte det.

Emanuels röst utvecklas under resans gång, precis på samma sätt som han själv. Har jag visat det tillräckligt tydligt? Nej, det har jag inte. Naturligtvis har hans röstläge förändrats från tonårigt målbrott till en mans grova stämma. Samtidigt som han lämnat tillvaron som  ung bondgrabb och blommat ut till en duktig krigare i kunglig tjänst.

Dags att gå en rond till med gänget från Tjust.

Dags att påbörja ett avslut

Jag är precis tagit beslutet att det är dags att börja om från början första vändan. Det tar emot ska jag säga. Fortfarande finns det lösa trådar och karaktärerna är lika frisinnade som vanligt. Men jag tror att det ändå är läge att påbörja första omläsningen.

Turligt nog upptäckte jag att tidningen Skrivas senaste nummer var specialskrivit för mig. Där finns rubriker som "Kom i mål med ditt manus", "5 vägar till snyggare slut" och "Så lyckas du med din slutredigering".
Jag har frossat löst i alla deras goda råd och tro det eller ej, nu är jag redo att öppna den allra första sidan i "Min är Skulden".





Det enda som i princip kan hindra mig är det annalkande stormen. Varningarna duggar tätt och det brukar bara betyda en sak här ute i skogen på det småländska höglandet - strömavbrott.
Men jag håller tummarna för mig själv och hoppas på en mysig kväll med både elektricitet och stearinljus.

Några hundra år hit eller dit

"Min är Skulden" börjar verkligen ta form. Detta mycket tack vare NaNoWriMo och min egen nygamla arbetsdisciplin. I epilogen återvänder några ur ätten Grip till stamgodset Vinäs. Här avslutas en era och en ny tar vid. Även den nya tiden bär spår av den gamla. Fortfarande finns spöken i garderoberna, som måste lockas fram.
Därmed inte sagt att jag är klar, inte på långa vägar. Men följ gärna med på en rundvandring på Vinäs slott. Trots att många sekler har passerat tycker jag mig se Griparna där de smyger runt i kulisserna.

Om jag nu fick önska alldeles fritt, skulle jag vilja kunna skriva mina romaner på den tid som kallas fritid, slippa brödskriva och istället ha ett intressant och utvecklande arbete. Jag vet precis vilket arbete jag skulle vilja ha och jag vet att tjänsten är ledig.
Var sak har sin tid och det är dags för mig att knyta ihop min säck och vända mig åt ett håll där min kunskap och erfarenhet kan bli till stor nytta. Frågan är om de som styr och ställer också tycker som jag. Det återstår att se.

Nordiska sjuårskriget

En lugn och solig dag på småländska höglandet är det svårt att tänka sig tillbaka till januari 1568 då Daniel Rantzau förde sina danska trupper söderut från Holaveden, där svenskarna misslyckades med att stänga in dem. Ostörda och i god fart närmade de sig Eksjö. Staden tycktes irritera dem och snart steg lågorna mot skyn. Krigföringen verkade i mångt och mycket bestå av bränna och skövla.

 Utdrag ur "Min är Skulden" kapitel 18.

Dansk härförare Daniel Rantzau.

 En morgon såg de brandrök och hörde även ljudet av musköter som avfyrades på håll. Människorna på Kullen höll andan. Striderna pågick hela dagen. Framåt kvällningen fick de veta att svenskarna försökt stänga i de danska trupperna i ravinen, men misslyckats. Fienden hade skjutit sig fria och var nu med god fart på väg söderut. Många av de familjer som tagit sin tillflykt till skogarna runt Kullen var hemmahörande i de byar som dansken nu tågade mot. Oroligt spejade de mot horisonten i söder och väntade att när som helst få se lågor, som skvallrade om att just deras by stod i brand.



Danskarna försvann och mina karaktärer fick annat att tänka på. Det börjar dra ihop sig till ett slut. Men i uppgörelsen finns förstås en fortsättning och en öppning i till den tredje och avslutande delen i trilogin.

Sista NaNoWriMo-veckan

Tre fjärdedelar avklarade av årets stora skrivbegivenhet, NaNoWriMo. Jag har inte deltagit officiellt utan hållit mig vid sidan om. Lite på grund av feghet att inte kunna hålla takten uppe. Så här långt kommit kan jag bara konstatera att jag ligger bra till.

Den här staden har några av mina karaktärer precis lämnat.

Det är ett strålande bra sätt för mig att inte smita undan min dagliga dos av "Min är Skulden". Egentligen skulle jag ge mig själv ett nytt skrivschema varje månad. Då skulle mina böcker bli klara så mycket fortare. Men och om, finns dock hos mig.






Ny arbetsvecka och alla möjligheter till buds. Jag tror på mig själv och att jag kommer att ha nått målet vid veckans slut. Nu gasar jag mot 50 000 ord, skrivna på en månad.

Min egen nanowrimo går vidare

Än så länge håller jag ställningarna i min egen utmaning. Just nu undrar jag varför jag fegade ur och inte anmälde mig till den riktiga National Novel Writing Month. Hittills hänger jag med till min stora förvåning och glädje. Den här skrivtakten innebär att "Min är Skulden" kommer vara klar för första redigeringsrundan vid månadsskiftet.

I det nuvarande kapitel 12 befinner vi oss till vissa delar på Göberga gård, som blivit befolkad med personer, som så vitt jag vet aldrig funnits. Men som passar så utmärkt in i de luckor som historien så välvilligt lämnat till mig att fylla.
Följande rader kommer från just detta kapitel:

"Här skulle hon inte finna något att anmärka på och han skulle hålla en bal till hennes ära. Då skulle ärkefienden från Restad få se på vad Göberga kunde erbjuda när Abraham lade manken till. De skulle också få se den utsökta juvel till kvinna som han fångat i sina nät. Visserligen hade Jord bara lovat att stanna över helgen, men Abraham var säker på att hon skulle bli kvar länge när hon upptäckte hur fint han hade det. Kanske borde han ordna med en eklatering av förlovningen ifall han nu kom så långt redan vid hennes första besök."


Min fantasi är på topp och jag har en underbar familjesaga att berätta. Ibland önskar jag att mina fingrar var lika flinka på tangentbordet som hjärnan är på att skapa intriger och upplösning

Relaterade inlägg:

• Egen Nanowrimo, framsteg
• Min egen nanowrimoutmaning

Egen Nanowrimo, framsteg

Än så länge går det tämligen bra för mig i min personliga novemberutmaning. Visst ligger jag några ord efter, men det sammanlagda resultatet är över min förväntan. Just nu arbetar jag med kapitel nio och tio i "Min är Skulden". Resultatet till och med igår är 8 265 ord. Om jag skulle vara hård mot mig själv borde det varit nästan 10 000. Men vissa dagar blir det fler tangenttryck än andra, så jag kommer säkert ikapp.

Riksrådet Birger Nilsson Grip.

"Den ena trumvirveln efter den andra förkunnade att snart var kungens kista i antågande. Efter alla landskapsfanorna kom en ensam ryttare med det florbehängda riksbaneret. Mannen satt rakryggad på den ståtliga svarta hästen vilken han styrde med endast en hand. Hans högra arm var helt utsträckt och stöttade den stång vid vilken baneret var fästat.  Ett baner som visade Vasaättens vapen i form av en vase i gyllene tinktur."

  

Raderna är hämtade ur kapitel nio i "Min är Skulden" och mannen på hästen är riksrådet Grip. Mina karaktärer har till synes hittat hem, men i kulisserna väntar de glömda och utstötta. Personer som ruvar på mörka hemligheter och som kräver hämnd.

Min egen nanowrimoutmaning

Det var igår som startskottet gick och mitt resultat blev noll. Men detta visste jag på förhand så jag hade bunkrat lite text. Kallas det fusk? 1518 ord hade jag i potten som jag satte in. Hur det hela utvecklas under månadens gång kommer jag att redovisa högst upp i den vänstra spalten.

Mycket av handlingen i "Min är Skulden" utspelar sig i Jönköping. Kartan visar en skiss över det gamla slottsområdet där en del utgrävningar förekommit under senare tid.
Naturligtvis kommer jag att titta på det resultatet samtidigt som jag läser om stadens historia. Jag har mycket att lära trots att redan sedan många år intresserat mig historiskt för denna trakt.



Min förhoppning är nu att ha ett gott grundmaterial att stödja mig på efter en månad. Tidigare finns 24939 ord eller om man så vill 140778 tecken som ska läggas till, så jag ser förutsättningarna som goda.

Lördag eftermiddag

Det är varmt för årstiden. Känns nästan lite konstigt. Men jag skulle tro att väderomslaget kommer snabbt när det väl kommer.
"Min är Skulden" växer långsamt men säkert. Fler och fler scener kommer till hela tiden. Och karaktärerna löper amok. Jag har fullt sjå att hålla styr på dem.

Karta 1500-talets mitt.

"Svarten tog några steg sidledes och kastade med huvudet. De hade kommit in i staden och närmade sig tyska brinken. Hon höll hårt i tömmarna och blängde på mannen som sträckte sig efter hästens träns. Hennes vida kjol fladdrade i vinden och det syntes tydligt att hon satt i manssadel. Värjan slog mot det vänstra låret. Mannen gjorde ytterligare ett försök att få hästen att stanna upp. Men Svarten förstod minsta rörelse från sin ryttarinna och gjorde klart för den efterhängsne mannen att han var ute i ogjort väder. Han gned sin ömmande axel som fått en rejäl sträckning när Svarten skakade av sig honom och svor ljudligt över det förbannade fruntimret, som inte ens gett honom en ärlig chans att presentera sig."

Dessa rader är tagna ur det sjätte kapitlet och var inte planerade över huvud taget. In på scenen klev en ny karaktär som beslutat sig för att stanna. Vad ska jag göra med honom? Var passar han in  i rollbesättningen? 

Dags att styra upp det hela och visa vem det är som bestämmer.