Nåja, så mycket semester har det inte varit. Jag har gjort klart "Stenhuggarens dotter" och nu väntar både hon och jag med spänning på den 12 september.
Vissa likheter finns med "Det som inte dödar oss". Båda böckerna är delar av en serie där författarna växlar och de bärs upp av nästan överdrivet starka kvinnliga personlighet.
Också under ytan företer karaktärerna Lisbeth Salander och Sissela Konradsdotter vissa likheter. De bryter mot synliga såväl som osynliga regler och konventioner, var och en i sin tidsera och på sitt sätt. De är uthålliga och starka samtidigt som det förflutna gäckar i kulisserna.
Deckare och kriminalromaner tillhör inte de genrer jag vanligtvis läser, men Millenniumserien är ett av undantagen som bekräftar regeln. Jag kommer att läsa "Det som inte dödar oss" av många skäl. Vilka de är återkommer jag till.
