Prequel Holavedsbrudarna

Vad är det jag gör egentligen, hoppar från en tuva till en annan utan urskiljning? Kan se så ut, men det är inte så illa, inte alls. Jag har bara gjort en kullerbytta och visat prov på min flexibilitet.

Mitt i arbetet med "Min är hämnden" har jag dammat av utkastet till mitt absoluta favoritmanus "Synden går i arv". Detta är en prequel till trilogin "Holavedsbrudar" och kom till som en följetong till veckopressen. Men materialet var för bra att "slösas bort" på en dagslända och blev liggande.









När jag i fredags fick uppmaningen att lämna i från mig det jag tycker absolut bäst om i min produktion var valet givet. Men jag är tvungen att anpassa det till bokform och det är det jag håller med nu. Det är så himla kul, så vad som än händer, har jag haft några riktigt häftiga dagar där jag har hittat tillbaka till mitt eget unika språk. Och det ska jag vara rädd om i fortsättningen!

"Av en annan värld" i en smakebit på søndag

Dags att dela smakbitar, det är ju söndag. Besök bloggen Flukten fra Virkeligheten för att hitta vägen till alla spännande lästips.




Jag har hamnat i en oförutsedd skrivarbubbla, men en smakbit hinner jag allt dela med mig av. Helt nyligen läste jag "Av en annan värld" av Katherine Webb.

"Hester sitter och skakar i sängen. Det sticker i tårna och fingrarna när blodet återvänder till dem. Hon har huvudvärk efter kvällens alla fasor. Trots att lamporna fyller rummet med gult ljus skymtar hon fortfarande skuggor och lurpassande gestalter i rummets hörn som försvinner när hon vänder blicken mot dem. En ondskefull kraft har tagit sig in hos någon av oss ..."







Smakbiten är hämtad från sidan 73 och utspelar sig år 1911. Jag gillade verkligen den här boken och min recension finns att läsa här.

Bokbloggsjerkan tar sommarlov!

Sommaren pågår för fullt även om temperaturen har sjunkit något. Annikas Litteratur- och Kulturblogg har bestämt sig för att ta sommarlov från jerkan, men först en fråga.

Vilket är ditt litterära land?



Jag har egentligen två klara favoritländer och det är Sverige och det är Storbritannien. Dessa båda länder har en fantastisk utgivning av mina favoritgenres, historiska romaner och feelgood.

Inte för att det händer ofta att jag läser utländska författare på originalspråk men när jag gör det så är engelska det enda språk utöver mitt eget som jag behärskar så väl att jag klarar att läsa en bok och få behållning av den.
I min hög av sommarläsningsböcker är inte mindre än fyra skrivna av brittiska författare, men som sagt jag läser också mycket svenska författare. På tredje plats kommer amerikanska och sedan är det ett rejält skutt till fjärdeplatsen och vilket land som innehar den vet jag faktiskt inte.


Trevlig sommar alla jerkare! Jag kommer att blogga på så välkomna till Holavedsbrudar även om det inte är jerkadags.

Inspiration i sena timmen

Ibland händer det att min hjärna drar iväg på högvarv precis innan jag ska till att somna. Alldeles perfekta formuleringar skapas mitt emellan sömn och vakenhet. Sent igår kväll tvingade jag min man ur sängen (han var mest vaken) för att hämta block, penna och glasögon.

Sommarnatten var ännu ljus och glasögonen hade jag inte tid att sätta på näsan.
När jag satte foten på golvet idag på morgonen och kände blockets spiralkant mot tårna kom jag ihåg vad jag hade gjort.
Nyfiket började jag läsa. Till min egen förvåning hade jag producerat ett par sidor text. Lite snett och vint och med kråkfötter som inte liknade något annat, men fullt läsbart.
Dessutom var det riktigt bra. Flera sekvenser som kommer att placeras i lämpliga scener lite längre fram.

Jag undrar vad det är som sker i det här stadiet där man varken sover eller är vaken? Vad gör hjärnan som den annars inte gör?
Hur som helst så ska jag återgå till att alltid ha papper och penna inom räckhåll från sängen.

Av en annan värld av Katherine Webb

Det dyker hela tiden upp författare till historiska romaner, som vet hur fingrarna ska löpa över tangentbordet. Till de duktigas skara hör definitivt Katherine Webb. Hennes "Av en annan värld" har varit mitt sällskap från och till under några sommardagar.

Del av baksidestext:
"I en krigsgrav från första världskriget hittas en okänd soldat. Ett välbevarat brev i hans ficka väcker journalisten Leahs nyfikenhet. Hon börjar nysta upp en gåtfull historia som leder henne hundra år bakåt i tiden.
England 1911, Albert Canning, en kyrkoherde med passion för spiritism, lever med sin unga hustru Hester i den sömniga byn Cold Ash Holt. Till prästgården anländer två personer och under sommaren förändras allt...
... I takt med att sommarvärmen blir alltmer tryckande ökar dramatiken på prästgården. De heta känslorna driver fram mörka händelser, som till slut är omöjliga att stoppa."



Redan från första stund tar Webb ett stadigt grepp om sina läsare. Intressant är att hon väljer presens i de historiska delarna och sedan skiftar till imperfekt när hon tar läsarna med till vår egen tid. Hennes karaktärer lever och är hotande nära att resa sig upp från boksidorna och fylla mitt vardagsrum. Jag nästan ser dem röra sig i hörnen när sommarnatten kryper på.

Miljöbeskrivningarna sammanflätas fint med själva storyn och jag har promenerat på dragvägen utmed kanalen och hängt på puben i Tatcham. Och jag har suttit i köket och druckit te tillsammans med miss Bell.
När jag slog ihop boken var det med en känsla av saknad. Bättre än så kan det inte bli.

Av Kathrine Webb har jag även läst "Carolines arv".

Webbs böcker ges på svenska ut av Historiska Media.

Det medeltida Uppland

"Det medeltida Uppland" är en arkeologisk guidebok och ingår i en serie som ges ut av Historiska Media. Författare är Johan Anund och Linda Qviström.

Böckerna i den här serien är mina biblar när jag rör mig i vårt avlånga land. Jag går gärna på historisk exkursion och saknade lämplig ledsagare ända tills jag snubblade över de här böckerna. "Det medeltida Stockholm" har jag nästan slitet ut.
Uppland är väldigt mycket medeltid och här vid Mora sten bekräftades kungavalen. I Gamla Uppsala blotade vi hejdlöst innan Vite Krist tog över och runstenar berättar om de som haft sina bopålar här.

Boken berättar om gods och gårdar och om befästa borgar. Den leder oss till platser som vi inte anade fanns och berättar om sådant som vår skolhistoria så beklagligt missade.



Jag finner även mycket matnyttig information som berör mitt specialintresse - kyrkor. Almarestäket som var en befäst biskopsborg har besök att vänta av mig nästa gång jag är i Uppland.

Bildtext från sidan 171 (bilden är privat från ett tidigare besök i år).

"Skepptuna kyrka är exempel på en kyrka som ursprungligen var romansk men som förstorats och byggts om i gotisk stil. Blinderingarna på kyrktornet från mitten av 1400-talet anses vara inspirerade av de blinderingar som då fanns på domkyrkans torn i Uppsala."







Boken "Det medeltida Uppland" är lättillgänglig och bjuder på mängder av vetande om en tid som flytt, men ändå inte så längesedan som vi kan förledas att tro. Om vi höftar lite med tre generationer per sekel, så är 1500-talet bara 15 generationer bort. Alltså inom ramen för att vi ska kunna finna förfäder som levde då.

Mickans somriga sammelsurier i en smakebit på søndag

Det är söndag och midsommarhelgen är över. Den har varit fin om än en aning kylig.
Hos Flukten fra Virkeligheten bjuder vi varandra på smakbitar av olika slag.



Idag bläddrar jag i Mickan Thors nya fotobok om livet på landet, "Mickans somriga sammelsurier", som är den andra boken av fyra, vilka speglar de olika årstiderna. Jag gillar verkligen hennes roliga och underfundiga språk tillsammans med de mustiga bilderna. En perfekt presentbok eller att njuta av själv.

"Gården låg tyst och stilla i gryningen. Solen aviserade sin ankomst genom att buffa ett dimhölje framför sig som sakta steg över granskogshorisonten för att snart upplösas gentemot en ännu morgonblek sommarhimmel. Lika still och tyst strosade vår Husmor barfota genom trädgården ut till Fähuset."



Läser nu Katherine Webbs "Av en annan värld", men smakbiten ur den kommer först nästa söndag.

Bokbloggsjerka vecka 25

Midsommarafton! Jag tittar ut genom fönstret som inramas av mina vita skira gardiner och ser grönska, blå himmel och små lätta moln. Termometern skvallrar dock om att det kan behövas en kofta.




Hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg firar vi midsommar genom att svara på denna fråga:

Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok? 

Det är väldigt olika för min del. Ibland kan jag avsluta en bok på morgonen och börja på nästa innan dagen är slut. Vid andra tillfällen kan det dröja flera dagar innan jag känner mig mogen att påbörja något nytt. Vissa böcker dröjer sig kvar i mitt minne och då vill jag gärna låt dem göra det.
Har jag mer än en bok på gång samtidigt är det oftast utöver den skönlitterära, en faktabok av något slag som är research för mitt eget skrivande.

Nu har jag den i min hand - Kyrkornas hemligheter, mellersta Sverige

Äntligen har den då kommit, Kyrkornas hemligheter - mellersta Sverige! Min och Hanna Åhmans tredje gemensamma bok. Hon är superduktig fotograf och layoutare. Det är ett rent nöje att arbeta ihop med henne. Längtar redan efter kommande projekt.
Men först ska vi njuta av doften från nytryckta böcker. Finns det något bättre? Inte för mig i alla fall och inte just idag.

Inspiration för släktforskare är vårt första verk och inget kan mäta sig med känslan jag hade när jag höll den i min hand. Det är mycket speciellt att göra böcker.
Boken finns inte längre i handeln, men jag har några lådor kvar om någon är sugen på att äga ett exemplar.





Kyrkornas hemligheter, båda böckerna behandlar våra kyrkor ur turistperspektiv. De berättar om vår historia och om hur landet Sverige växte fram, hur vi fick vårt språk och hela vår statsapparat.

De berättar också om lokala helgon, offerkällor och runstenar. Allt kryddat med mystik, krigsbyten och Harry Potters Kvicken. Välkommen att upptäcka en helt ny värld, som ligger där mitt framför fötterna!

En liten värld av Åsa Hellberg

Nej, jag har inte fastnat i feelgood-träsket. Bara nästan. Nu har jag läst min första bok av Åsa Hellberg och jag kan lova att det inte är den sista.
"En liten värld" bjuder på allt man kan begära i den här genren. Här finns de mogna kvinnorna, vardagen och livet som väntar runt hörnet bara man ger det en puff i rätt riktning. Glada skratt varvas med en klump i halsen. Det tragikomiska lurar bakom hörnet när Elsa väljer att följa efter den tredje personen som bordar Arlanda Express.


Jag ser "En liten värld" som en lightvariant av "Hundraåringen", vilken jag upplevde som rolig men totalt otrolig. Åsa skriver med en gnutta mer sinnesnärvaro och ett försök till att hålla fötterna på jorden. Karaktärerna är udda, men inte verklighetsfrämmande och miljön trovärdig. Att följa Elsa och resten av gänget där de far och flyger runt halva jordklotet är ett rent nöje.

Det är Åsa själv som pryder omslaget tillsammans med en hemlig rödhårig stand in för karaktären Carina. Och det blonda löshåret är hon mäkta stolt över.

Andra bloggar om "En liten värld"

• Jennies boklista
• Cattis bokblogg
• Cissi Grip blogg

Och här bloggar Åsa Hellberg själv.

Min är hämnden... igen

Sakta men säker rullar arbetet med manuset till "Min är hämnden" igång igen. Jag har blivit taggad av mina co-writers och av ett svar från ett av våra mer namnkunniga förlag. Så här skriver de:

"Min är hämnden är en stundtals mustig berättelse som nog har varit rolig att skriva. Man får känslan av en gammaldags skröna. Tyvärr håller det inte hela vägen eftersom manuset blir mer redogörande än gestaltande, här hade behövts en tydligare dramaturgi och mer liv i karaktärerna. Som det nu är staplas händelser och scener på varandra utan att bilda den helhet som krävs. Synd, för jag är övertygad om att det ligger mycket arbete bakom och visst glimtar en spänning fram då och då."

Det här kommer jag att fixa, skam vore väl annars. Så nu kör jag.

Norrsken i en smakebit på søndag

Idag är det söndag och dags att dela smakbitar med utgångspunkt i bloggen Flukten fra Virkeligheten.





I veckan läste jag ut "Norrsken" av Frida Skybäck. Smakbiten hämtar jag från kapitel "Tallbacken, mars 1845".

"Natten till gårdagen var en av de märkligaste som jag upplevt hittills. Till en början hade jag svårt att sova. Det spratt i benen och tankarna rusade runt i huvudet. Jag vet att jag inte borde, men ändå tänkte jag på honom. Det är som om jag inte kan låta bli, som om han är en del av mitt normaltillstånd, och varje gång jag lyckas frigöra mig från honom går min kropp på sparlåga."







Nyfiken på vad jag tyckte om boken? Min recension hittar du här. 

Boklbloggsjerka vecka 24

En dag präglad av skolavslutningar och studentexamen. Den blomstertid nu kommer... förstås är det så och jag jag har varit i kyrkan. Det enda tillfälle då jag längtar tillbaka till mitt gamla yrke.




Annikas Litteratur- och Kulturblogg efterfrågar sommarens läsning. För bara några veckor sedan var jag övertygad om att det inte skulle bli så mycket sommarläsning för min del. Men jag har ändrat mig. Läslusten har återvänt och jag är redan på G. "Norrsken" av Frida Skybäck är avslutad och jag är redan halvvägs in i Åsa Hellbergs "En liten värld". Sedan väntar "Av en annan värld" av Kathrine Webb.

I buketten finns också "Tigerporten" och "Storm över högländerna" av Christina Courtenay, "Alltför nära" av Henriette Gyland och "En drottnings löfte" av C W Gortner.






Jag tror att det finns en viss risk för att jag har fått några nya favoritförfattare innan sommaren är över. Och jag kommer att ha reviderat manuset till "Min är hämnden". Den här sommaren är min!

Så osannolikt och så härligt!

Nu har det inträffat, jag är ikapp! Äntligen kan jag börja jobba med Sigridslegenden igen. Som jag har längtat. Tänk att jag åter ska få möta Sigrid, Emanuel, broder Iohannis och alla de andra som befolkar den 1500-talsvärld som är min.

Vinäs slott var en av ätten Grips sätesgårdar. Och här utspelar sig en del av handlingen framför allt i början av "Min är hämnden".

På Bjursunds säteri bodde karaktären Emanuel en tid efter det att han återvänt till Sverige. Hit får läsaren även återkomma i "Min är skulden".

Varnhems klosterkyrka i Västergötland spelar en avgörande roll i Sigrids dotters försök att finna sina rötter.




Det har gått så lång tid sedan jag senast arbetade med manuset att jag måste bekanta mig med det på nytt. Men jag minns att jag hade någon idé om att tillföra en ny karaktär eller åtminstone ge någon av de redan befintliga statisterna en mer framträdande roll.
Jag kan utlova en riktigt spännande historisk roman och den ska ligga på bokhandelsdiskarna innan året är slut.

Norrsken av Frida Skybäck

Jag smakar av historiska romaner med samma intensitet som jag njuter av ett gott vin och en bit mörk choklad. De senaste dagarna har jag delat min fritid med Cecilia på Rosenlund.
"Norrsken" är skriven av Frida Skybäck och utgiven på Forum. Frida har tidigare skrivit två romaner som jag inte läst. "Norrsken" utgör första delen av en tänkt trilogi och speglar livet hos en svensk överklassfamilj vid 1800-talets mitt.
Här finns alla nödvändiga ingredienser såsom dottern som vill vara till lags samtidigt som hon vill bryta sig loss och skapa ett eget liv, den undflyende fadern och den förkrossade, men känslokalla modern. Här finns också farmor och de två yngre systrarna, en ungdomskärlek som försvinner och en tilltänkt äkta make.


Frida Skybäck blandar korten väl och delar ut dem till läsaren, ett efter ett. Hon närmar sig en lösning, men snuvar huvudkaraktären Cecilia på det goda livet. Kanske sker det lite för ofta och inte alltid på ett övertygande sätt, men i fantasins värld är allt både möjligt och tillåtet.
Intrigen är strålande och de vändningar som historien tar ger spänning och spänst åt berättelsen även om det egentligen inte händer så mycket. "Norrsken" är ett måste för alla som gillar romaner som utspelar sig i vårt lands dåtid. Och jag ser fram emot fortsättningen och håller tummarna både för Frida Skybäck och för Cecilia.

Andra bloggar om "Norrsken"

• Johannas Deckarhörna
• Jenniesboklista.com 
• Böcker emellan

Frida Skybäck är född 1980 och är lärare i språk och historia. Hon inspireras av dagböcker skrivna av tidigare generationers kvinnor och målet med hennes författarskap är att skapa komplexa och intressanta kvinnogestalter och ge dem en plats i historien.

Följ Frida på facebook!  

Bokbloggsjerka vecka 23

Idag är det vår nationaldag och jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Veckans fråga lyder:
Om du skulle få möjlighet att intervjua någon av dina favoritförfattare, vem skulle du i så fall välja och vilka frågor skulle du ställa?



Det är sommar och sol och jag kommer osökt att tänka på Astrid Lindgren. Hon har varit en av mina stora favoriter ända sedan jag var barn. Nu är det ju teoretiskt omöjligt att jag skulle kunna få svar på mina frågor, men bara genom att ställa dem kan kanske ge mig en vink om vad Astrid kunde tänkt sig att svara.

Vilken av dina karaktärer var den mest osannolika du skapat?

Funderade du någon gång på att sluta skriva?

Hur ser du på Pippi Långstrump som en vuxen kvinna?

Hade du kunnat leva ihop med någon av dina karaktärer och i så fall tillsammans med vem?

Om du levt vidare, vad hade din nästa bok handlat om?




Nåja, jag får nöja mig med att leka med tanken på vad vår kära Astrid skulle ha svarat.

En hel hög med nya böcker

Nu känner jag att läslusten verkligen håller på att rinna till igen. Antar att min hög med nya böcker som väntar på att bli lästa är en bidragande orsak. Vem kan motstå dessa läckerbitar?

Den blå boken är "En drottnings löfte" av C W Gortner. Sedan följer "Tigerporten" och "Storm över högländerna" båda skrivna av Christina Courtenay. Henriette Gylands "Alltför nära" har det häftigaste omslaget och längst till höger står "Norrsken" av Frida Skybäck.
En handplockad bukett som säkert kommer att förgylla min sommar utöver de böcker jag redan beslutat mig för att läsa.

Peter Brown, soldat i en annan tid och i ett annat land

För över hundra år sedan avled en man vid namn Peter Brown i Kapstaden i Sydafrika. Ingen särskilt märkvärdig händelse i sig, men den omständighet att han sades vara svensk och dessutom var dekorerad med Viktoriakorset har postumt upphöjt honom till en forskargåta av rang. 

I mars 1879 stormade engelska trupper det berg där klanhövdingen Morosi förskansat sig för att i akt och mening komma undan att betala skatt till den brittiska överhögheten.
Bland soldaterna i stormtruppen befann sin trooper Peter Brown. Han hade tagit sig över ett fält och befann sig precis nedanför berget.
Under ett klippblock mitt ute i det öppna landskapet hade två skadade soldater sökt skydd. De ropade på hjälp och bad om vatten. Då greppade Peter Brown en vattenflaska och sprang den nästan tvåhundra meter långa sträckan rakt genom kulregnet.




Utan att ta skydd gav han de skadade vatten. En kula träffade honom i underarmen och han tappade flaskan. Enligt ett ögonvittne plockade han upp den med den andra handen och fortsatte att ge soldaterna att dricka. Ytterligare en kula träffade Brown, den här gången i benet och han kastades in under klippblocket och blev liggande.

På grund av sin hjältemodig insats blev han dekorerad med Viktoriakorset. Vid detta tillfälle sägs han vara svensk.
Peter Brown dör i Kapstaden i september 1894 och där slutar alla spår. Men jag är säker på att någon gång, någonstans kommer någon att finna den felande länken som kommer att vara den utlösande faktor, vilken får hela historien att rullas upp framför våra ögon.

En liten värld i en smakebit på søndag

Tänk att vi är inne i juni månad nu. Och sommaren är här på allvar. Det är så gott.
Hos Flukten fra Virkeligheten är det dags för en smakebit på søndag. Här bjuder vi varandra på allehanda litterära läckerheter. Det är bara att hänga på och följa länkarna.


En dag i vintras var jag i grannstadens härliga bokhandel och där träffade jag på Åsa Hellberg som pratade om sina böcker. Hennes senaste "En liten värld" lockade mig med sitt häftiga omslag där det är Åsa själv som poserar.

"Claes verkade förvirrad. Gång på gång frågade han sin mamma om vad det var som hänt. Skulle inte hon och Siri på en trevlig pensionärsresa? Och vad gjorde hon i Bernhards hus? Vem var han och hur kände hon honom? Och Sam vem var egentligen han och kände de varandra? Claes hade inte hört talas om någon av de här männen."







Raderna är hämtade ur kapitel 39 där den 70-åriga Elsa försöker förklara för sin son vad som har hänt och varför hon är ute på vift. En riktigt härlig feelgoodroman som jag kommer att recensera när jag läst klart. Än så länge håller boken mig i sitt grepp och det känns ju lovande.