God Jul och Gott Nytt År!

 

God Jul

&

Gott Nytt År

önskar Ewa K

Badhytten i En smakebit på søndag

Fjärde advent! Och julstöket är så där lagom stökigt och ikväll blir det konsert i kyrkan i Svarttorp.
Smakbitsdags hos bloggen Flukten fra virkeligheten.




Jag tänker bjuda på några rader ur "Badhytten" av Christina Olséni och Micke Hansen. Boken är en julklapp från mitt förlag Historiska Media och jag har ännu inte börjat läsa. Enligt förlaget hör den hemma i genren "krimkom", vilket låter lovande. Jag vill också påpeka att det exemplar jag har i min hand är en förhandsutgåva och boken kommer ut i mars 2015.

"Elisabeth stegade hurtfriskt fram mot Egon och Ragnar och fyrade av ett bländande leende. Egon konstaterade att hon återigen blekt tänderna i en om möjligt ännu ljusare nyans än sist han såg henne. Inte konstigt att hennes tandläkare körde Bentley. Ställ kärringen med öppen mun i fyren så lär inga båtar gå på grund i Falsterbo, tänkte han."








Jag önskar er alla en riktigt god läshelg med lagom mycket av allt.

Julefrid i bokbloggsjerkan

Dan före dan, före dan, före dan ... Tänk att julen redan står för dörren igen. Jag har haft ett fantastiskt år på många sätt och tänker nu njuta av julen till 110%.





Annikas Litteratur- och Kulturblogg har som vanligt en fråga att fundera kring.
Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa? 

Kul bild som jag har knyckt.

Jag har som mål att läsa klart "Blodbokens tid". Den flyter liksom inte riktigt på. Till vissa delar gillar jag den och till andra vet jag inte riktigt. Jag är väldigt kluven.
Men också nyfiken på hur Bodil Mårtensson ska ro det hela i land.








Sedan ska jag förstås skriva. Räknar med många härliga dagar vid datorn. Sissela Konradsdotters liv har fångat mig och nu försöker jag sätta det på pränt så att även läsarna så smånignom kommer att fängslas av det som kommit ur min fantasi.

Redan söndagen den 28 har jag ett bokligt möte i Loftahammar. Och det ser jag fram emot, för det handlar om det som kommer efter "Stenhuggarens dotter".

Ha nu en riktigt God Jul & ett Gott Nytt År alla bokbloggsjerkare!

Alea iacta est

Eller på svenska tärningen är kastad. Sissela Konradsdotter spelar bräde på kungaborgen. Spelpjäserna är lena och inte så lite slitna. Tärningarna har precis som dagens sex sidor och dessa är markerade med olika antal prickar.

Sissela gillar spel av olika slag. Men ännu har hon inte fått prova på schack. Undrar vem som kommer att undervisa henne i denna ädla konst. Och vem kommer hon att spela mot?





Brädspel har funnits sedan urminnes tider, precis som tärningen. Att fördriva tiden över ett spel har roat människor i tusentals år. Och det är än idag ett sätt att umgås och gympa hjärnan. Visst vore det häftigt att möta stenhuggardottern över en bräda med spelpjäser och några tärningar? Vem vågar utmana henne?

Tyskt rekviem av Philip Kerr

Nu har jag fått ta till hjälp i form av en gästrecensent. Jag har lämnat över läsning och tyckande till "en man som också heter Ove" alias "Snuttegubben". För några år sedan var han en flitig bloggare i humorgenren men den bloggen är numera i dammigaste laget. Men läser och tycker det gör han.

Tyskt rekviem av Philip Kerr är nominerad till årets bäst översatta kriminalroman av Deckarakademin. Boken är den tredje delen om detektiven Bernie Günther som rör sig i det sönderbombade Berlin åren efter krigsslutet.Som ni alla vet är detta inte min favoritgenre och därför känns det mer rättvist för boken att jag överlämnar recenserandet till en som kan bättre.

Så här säger Ove om Tyskt rekviem:
"Det tog mig några kapitel att komma in i Kerrs värld. Säkert beroende på att jag inte läst de tidigare böckerna. Men redan från första sidan njöt jag av språket. Översättaren har gjort ett bra jobb! 
Livet i spåren av det andra världskriget är grymt och komplicerat. Under ytan pågår saker som ingen egentligen vill veta, men för många är det den verklighet de lever i. Det känns som det var så här det gick till. Ingen kunde lita på någon, hela tiden dök det upp nya bedragare mellan raderna.Vem som helst kunde ha oturen att hamna som gödning på en vingård.



Tyskt rekviem är en stark historia som ger intryck av att vara sanningen från första bokstaven till den sista. Att läsa den som underhållning var för mig i det närmaste omöjligt, den ger en bitter smak i munnen hos oss vars föräldrar upplevde kriget. Men behållningen var desto större."

Jag bugar och tackar för hjälpen. Tror nog att jag vågar rekommendera boken som spänningsläsning under de stundande helgerna.

Vad är väl en bal på slottet?

Ja,det kan man ju undra. Vad gjorde de 1270 på Nyköpingshus när hertig Magnus Birgersson bjöd till fest? Att de dansade vet man säkert och danserna var lite lika vissa av dagens folkdanser. Det var i huvudsak ringdanser, pardanser var ovanliga.

Spelmännen var säkert lejda för festligheterna. Vanligt var att kringresande trubadurer och lekare stod för underhållning var helst det passade sig. På Nyköpingshus tror jag att det spelades fiddla och ett instrument som liknade nyckelharpan. De dansande sjöng ofta själva.
Och vem är det då som hamnat bland dessa högdjur? Det får ni veta i "Stenhuggarens dotter".

Tävling är alltid kul

Bilden är Monikas.

Och vem vill inte vinna böcker. Monika med bloggen "Bokföring enligt Monika" lottar ut dessa två böcker. Klicka på länken för att vara med och tävla.

Hårda paket under granen

Det där med julklappar till barnbarnen är inte lätt. De har allting känns det som. Och sedan tycker de att mormor/farmor är så förutsägbar. Det äldsta barnbarnet är löst och vad hon får måste förbli en hemlighet. Misstänker att hon är en flitig läsare av min blogg.

Men de andra tre kommer nog att få bokpaket trots allt. Och nu behöver jag hjälp. Saga, en tjej på 5 år med rikt ordförråd och som har börjat knäcka läskoden. Hennes bror Casper 7 år har inte riktigt förstått det här med att det kan finnas något spännande mellan två pärmar. Albin är också 7. Han har mycket spring i benen och otåligheten kryper liksom utanpå kroppen. Böcker är helt okej, men de måste snabbt visa sina höga kvalitet annars är det kört.

Till min stora glädje upptäckte jag att Boktjuven just den här veckan bloggar om böcker 6 - 9 år. Hoppas på några heta tips där.

"Revolutionens barn" i En smakebit på søndag

Andra söndagen i advent och än så länge njuter jag av att julen närmar sig. Ingen stress här inte.
Bloggen "Flukten fra virkeligheten" är som vanligt värd för En smakebit på søndag.



Själv tänker jag bjuda på några rader ur "Revolutionens barn" av Peter Robinson. Jag har fastnat lite i min egen läsning på grund av att jag är inne i en intensiv skrivarperiod. Så den här boken har jag tjuvat i makens hylla.

"Annie smuttade på teet. Det var lite svagt. Hon brukade lägga i två tepåsar och låta dem ligga i kannan i sju minuter. En koltrast landade på muren på baksidan och började sjunga. En så vacker sång från en så vanlig och föga uppskattad fågel, tänkte hon. "Faktum är att du trodde att han mycket väl kan ha försökt trakassera eller tvinga nån stackars försvarslös ung elev till att ha sex med honom."
Dayle dröjde med svaret. "Jag skulle väl inte uttrycka det just så, kanske, men - nej - det skulle förvåna mig."






Jag gillar Peter Robinsons sätt att skriva och har läst någon av hans böcker i studiesyfte. Frågan är om jag inte kommer att läsa den här också. Och på TV suger jag glatt i mig Alan Banks med hull och hår.

Barns läsning i Bokbloggsjerkan

Hur många fredagar är det i månaden nu för tiden? Massor känns det som ... eller?
Annikas Litteratur- och Kulturblogg är som vanligt på bettet.

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?



En av mina hjärtefrågor. Jag har ett förflutet som lärare och jag arbetade då främst som specialpedagog på högstadiet, så det är från den åldersgruppen jag har mina erfarenheter.

Jag ser läsandet som en nyckel till dessa elevers utveckling och det gällde för mig att hitta rätt dörr att sätta nyckeln i. Det varierade från individ till individ och jag lärde mig snart att kasta alla fördomar över bord.
"Den svarta ängeln" av Margit Sandemo öppnade dörren till böckernas värld för en 15-årig tjej som tyckte att böcker knappt kunde göra tjänst som toalettpapper.
All litteratur är god litteratur om man låter ändamålen helga medlen.






Jag har massor av liknande exempel och skulle kunna skriva en "doktorsavhandling" i ämnet men det tänker jag bespara er. Summan av kardemumman är att det gäller att hitta varje individs unika ingång till läsandet och till det krävs det fantasi, massor av fantasi.

Vardagslyx

Fortsättning på temat vardag, blir vardagslyx. Författaryrket är många gånger ett ensamt yrke där jag dag ut och dag in ser mina fingrar löpa över tangentbordet.

Då kan det vara extra trevligt att ha fina naglar att titta på. Idag är en sådan dag då det är dags att besöka C your nails och få klorna vässade och bemålade. Just nu är de läckert röda, men jag funderar på en något mildare ton denna gång, för att sedan lagom till jul ta tillbaka det riktigt röda igen.

Bilden lånad av C your nails.

Kanske kan detta var något att vila ögonen på? Hade något liknande tidigare i höstas och gillade det.
Nåja, skönt ska  det bli att sitta ner och njuta av att bli ompysslad en stund.








I eftermiddag ska jag ta itu med att fixa runt lite i kapitel ett i "Stenhuggarens dotter". Karaktärerna gav  mig en ny och bättre vinkling av vissa scener i kapitel fem som kräver en viss retusch. Därefter är det dags för steg två i Sissela Konradsdotters liv.

Min författarvardag

Vardagar betyder i min värld var dag, alltså varje dag. Jag gör numera inte stor skillnad på dag och dag. Att skriva har nästan alltid varit mitt fritidsintresse. Det innebär att jag mestadels har fritid om det är så man ska se på saken. Men arbetstid eller fritid, so what - allt är lika rolig.

Idag brinner det i Holaveden. När? Vem är där? Vad händer? Första frågan kan jag definitivt svara på. Året är 1269. Andra frågan har jag också koll på, men tänker inte berätta och den tredje arbetar jag med just nu. För det är så att jag har en plan för händelseutvecklingen, men i skrivande stund verkar det som om mina karaktärer inte är riktigt överens med mig om den planen.

Resultatet av dagens arbetspass bör bli att branden har klingat av och ... Tja, inte vet jag. Jag ser med spänning fram mot fortsättningen.

"Sigrids hemlighet" i "En smakebit på søndag"

Det är söndag, men det känns inte riktigt så. Klockan är strax efter midnatt och våra gäster har just åkt hem. Egentligen skulle jag kunna tända det första ljuset i adventsljusstaken, men det känns som fusk.




Men en smakebit på søndag är utlagd och det kan inte var fusk att redan nu dela med mig av en bit ur Karin Wahlbergs "Sigrids hemlighet". Andra goda smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

"Ingvar satt med några av männen och spelade bräde, men han lyfte blicken emellanåt och såg på henne. Ibland kom han i närheten av henne, då han hade ärenden ut. Hon behöll ett måttfullt avstånd, men inte så stort att det blev alltför uppenbart att hon höll sig ur vägen, det skulle verka oartigt.
Hon var inte dum. Det var inte kärlekens röda skimmer som styrde Ingvar."







Boken kom ut 2009 och är andra delen i serien Släkten som ges ut av Historiska Media. Tidigare i år kom den sjätte delen, Ringens gåta - av Elisabet Nemert. Nu är sjunde delen på gång. Den heter "Stenhuggarens dotter" och utspelar sig under 1200-talets andra hälft. Författare är ... jag!

Finkultur i bokbloggsjerkan

Idag snöar det lite lätt på det småländska höglandet. Säkert inget som blir liggande, men det är vackert så länge det varar. Blir liksom lite ljusare i allt det gråa.
Som vanligt utgår bokbloggsjerkan från Annikas Litteratur- och Kulturblogg.




Veckans fråga: Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? Alternativt vilka nobelpristagare har du läst?

Den här frågan kan jag faktiskt svara på utan närmare eftertanke. Trodde jag! Vilken tur att jag tog fram en lista på alla de författare som genom åren fått detta prestigefyllda pris.

För så här många har jag faktiskt läst något av!

• Rudyard Kipling
• Selma Lagerlöf
• Verner von Heidenstam
• Erik Axel Karlfeldt
• Pearl Buck
• Pär Lagerkvist
• Ernest Hemmingway
• Harry Martinsson
• Günter Grass
• Doris Lessing
• Tomas Tranströmmer
• Alice Munro (inte läst än, men väntar i hyllan)

Dessutom hade jag tänkt lägga till Umberto Eco som jag så säkert trodde fått Nobelpris, men ack så fel jag hade. 

Så sagolikt vackert

Tänk att vakna upp till en skala i grått. Ljuset är så vilsamt att det lägger sig som bomull kring hjärtat. Jag kan bara inte sluta att förundra mig över hur sinnrikt skapat vårt jordklot är.

Vilken ynnest det är att få leva med olika årstider och den förändring som det innebär. Jag har alltid påstått att jag inte är någon vintermänniska och det är sant, men jag har lärt mig att se tjusningen med ett landskap i vila.

Och jag har bestämt mig för att njuta av snö och is även om jag inte tänker åka till platser där det finns i överflöd. Inte under någon längre period i alla fall. Som den lagom-människa jag är så reser jag inte överdrivet länge till sol och bad heller.

Idag blir det en scen där Sissela också möter en grå morgon. Det gäller att gripa tillfället i akt. Allt är lättare att beskriva om man är mitt uppe i det.

Ett löfte för mycket

Upptäckte just att jag lovat på tok för mycket. Men så kan det gå när verkligheten överträffar drömmen. I ett inlägg i juni i år - Så osannolikt och så härligt - avgav jag ett löfte som innebar att "Min är hämnden" skulle ligga på bokhandelsdiskarna innan året var slut. Så blir det inte.

Det kom en stenhuggardotter emellan, Sissela Konradsdotter som är ättling i rakt nedstigande led till den Gertrud som försvann i slutet av "Tempelbranden" skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag pratar om serien Släkten från Historiska Media.

Och Elisabet Nemert lämnade ett ofött barn efter sig i Helenas mage i "Ringens gåta". Barnet är en flicka och hon döps till Ylva efter Bjälboättens starka ättemoder. Ylva bär genom arv den ring som även Sissela gör anspråk på. Två unga kvinnor med vitt skilda bakgrunder drabbar samman i det intrigfyllda hovet kring kung Valdemar och hans danskfödda hustru Sofia.

Detta är sjunde delen i serien och dess sex första kapitel ligger redan i tryggt förvar i min laptop och på externa diskar. Nu rullar historien vidare och jag lovar att inte ett öga kommer vara torrt när jag är färdig.

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. "Min är hämnden" är i det närmaste klar och ligger just nu och mognar som den ädlaste ost. Också den en tårdrypande historia med mörka hemligheter.

En FRÅGA i bokbloggsjerkan

Varför läser du egentligen böcker?

Som vanligt kommer frågan från Annikas Litteratur- och Kulturblogg.





Vilken fråga! Inget jag funderar över dagligdags precis. Jag började läsa böcker så snart jag kunde läsa och innan dess läste mina föräldrar för mig. Min morfar född i slutet av 1890-talet var lärare och boklig kunskap var viktigare än gröt.

Jag tog med mig morfars filosofi in i vuxenlivet och blev lärare jag också. I min yrkesroll lyfte jag alltid fram läsningen på första plats.

Men varför läser jag böcker? För att jag älskar ord och för att jag älskar berättelser. Visst kan det handla om verklighetsflykt, men i positiv mening. Läsning hjälper mig också att skingra mina tankar och återta fokus. Jag tror att vi borde ha läsning på recept!

Att skriva en bladvändare

Jag funderar på vilka bladvändare jag har stött på under årens gång och vad det är som har gjort dem till bladvändare.

Först och främst så tror jag att de är fler än jag minns. Jag tror också att jag upplevde fler böcker som bladvändare när jag var yngre. Dit räknas alla Kitty-böcker, Cherry Ames och Lotta. Därefter kom de så kallade Allersromanerna och Harlequin. Sådant som av många upplevs som skräplitteratur, men spännande var det.

I vuxenlivet har jag då Da Vinci-koden och Grottbjörnens folk som goda exempel. På senare tid vill jag nog hävda att Set Mattssons kriminalromaner i 1940-talets Malmö hör dit också. Och Stieg Larson inte att förglömma.

Naturligtvis finns det många, många fler, men för min ministudie tror jag att dessa räcker.
Vad är den gemensamma nämnare hos dessa sinsemellan så olika böcker?

• Storyn griper tag
• Språket fascinerar
• Parallella historier som hakar tag i varandra - inte alltid
• Många och tydliga cliffhangers
• Levande karaktärer

Nu ska i sanning den svenska historiska romanen få ett lyft. Huka dig Sissela Konradsdotter ditt öde är beseglat!

I natt jag drömde ...

Nej, inte riktigt, men nästan. Jag tänkte ut några fina scener att ha med i "Stenhuggarens dotter". Det tråkiga är bara att idag måste jag skriva något helt annat.
Mitt historiska intresse avspeglar sig också i att jag gillar att skriva artiklar om både det ena och det andra med anknytning till vårt förflutna. Så det där måste är ett roligt måste, egentligen.

Tidningen Släkthistoria som är absolut nödvändig läsning för alla nördar med släktforskning eller personhistoria som intresse har beställt en artikel om vad släktforskaren bör hålla ögon och öron öppna för vid ett besök i kyrkan och på kyrkogården. Stolpar och riktlinjer är dragna så nu ska jag se till att skapa en spännande text som förhoppningsvis ska locka läsarna till att besöka en kyrkan eller två i sin gamla hembygd.
För övrigt är det en mysig tid vi har framför oss då kyrkorna oftast är extra pyntade och bjuder på konserter och andra besöksvärda arrangemang.



Släkthistoria finns på facebook! 

"Señor Peregrino" i En smakebit på søndag

Söndag och dags för nya smaksensationer hos bloggen Flukten fra Virkeligheten. Jag syftar då förstås på bokliga sådana.





Idag ska jag fika hos syster yster i hennes halvfärdiga kök och sedan bär det av till en mysig second hand/country living/julmarknad i bästa ladugårdsmiljö. En enda öppetdag om året. Dé ni!

Jag skriver många många timmar per dygn på "Stenhuggarens dotter" och då blir det inte mycket läsning. Så smakbiten kommer från min att-läsa-hög. Och jag har valt Cecilia Samartins "Señor Peregrino".

"Men när jag blev äldre kändes det som om jag ensam har hela tyngden av mannens liderliga natur på mina axlar. Det faktum att kvinnor var förbjuden frukt för mig gjorde dem desto mer lockande, och inte blev det lättare av att jag själv var en attraktiv man i kvinnors ögon. Jag fick ofta höra kommentarer om min ståtliga kroppslängd och min eleganta profil. och många tyckte att jag mer såg ut som en adelsman än som sonen till en enkel fåraherde."







Jag har hört mycket gott om den här boken och köpte den på Bokmässan i Göteborg i år. Hoppas på att få lite extra lästid under jul- och nyårshelgen så att jag kommer ikapp mig själv.

Hmm, hmm och hmm i veckans bokbloggsjerka

Fredag! Och massor med kuliga saker i helgen. Samt skriva klart åtminstone något kapitel i "Stenhuggarens dotter". Det är så spännande att jag har svårt att ta ledigt hela helgen.




Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel?

Det var en riktigt klurig fråga i veckans jerka och jag vet inte om jag verkligen förstått den rätt. Alternativet kändes ännu knepigare.

Alltså väljer jag, efter moget övervägande, "Mary Jones historia" av Elin Boardy. Detta med risk för att jag helt är ute och seglar.
Mary Jones är kökspiga och i den här boken berättar hon sin version om sina arbetsgivare Dolores och John Silver från Skattkammarön.









Ska bli intressant att se hur andra bokbloggare har knäckt den här nöten.

Sissela, stenhuggarens dotter.

Ny dag och nya upplevelser tillsammans med Sissela Konradsdotter. Hon är en intressant person med flera olika sidor. Ibland är hon oroväckande barnslig och aningslös. Men tiden går fort i bokens värld. Tack och lov kan jag se en utveckling mot en mogen vuxen kvinna som får ta ansvar som säkert inte var önskvärt under 1200-talets senare decennium.

Och här tror jag minsann att jag har hittat Ulf Magnusson Lejonbalk.
Bilden är lånad från Ylvas historiska skrädderi.












Det är utvecklingen hos karaktärerna som driver romanen framåt. Men det är också deras sätt att möta konflikterna som uppstår som ger en berättelse djup och skapar en fiktion som kan liknas vid sanning.Och jag gillar att plantera ut konflikter där karaktärerna har valmöjligheter. Valen sker utifrån deras egna förutsättningar och blir antingen bra val eller dåliga val. Det är först i sista ändan som läsaren kan säga aha och inbilla sig att det var väl det han/hon visste.

Boklig ordning

För några veckor sedan köpte jag ett gäng begagnade billybokhyllor på Blocket och fick efter många års lidande till sist bättre ordning på mina böcker.
Inspirerad av Mias bokhörna visar jag nu resultatet. Det finns inget som är så kul som att sätta in böcker i hyllor. Jag bara älskar det.

Till min stora lycka finns det en hel vägg till att fylla med bokhyllor. Bara jag blir av med garderoberna som så småningom ska få vandra in i vår blivande walk in closet. Sedan har jag ett alldeles eget läs- och arbetsrum i källaren. Så perfekt!

Bär reflex!

För det mesta befinner jag mig tankemässigt i en tid då bilar inte ens existerade i fantasins värld. Men mörkret var kompakt och alla visste att i skogen hotade diverse hemska faror. Idag vet vi bättre, men vi förstår inte att vi i mörkret utsätter oss för livsfara. En fara bra mycket större än den våra förfäder trodde hotade dem.

SE TILL ATT DU SYNS I MÖRKRET! BÄR REFLEXER OCH GÄRNA KLÄDER MED REFLEXVERKAN!

Läs det här blogginlägget och begrunda: Att tillfredsställa sin man.

Jag taggar några fler bokbloggare och hoppas att de följer mitt exempel och skriver några rader om reflexer och sedan i sin tur taggar andra. Ett budskap som måste spridas!

Hänger ni på?
Bokföring enligt Monika
Bokhyllan i pepparkakshuset
Mias bokhörna
Boktjuven
Skriva Läsa Leva

Pensionärsligan i En smakebit på søndag

Idag är det Fars dag och det betyder att huset kommer att invaderas. Tårtorna är beställda, men än så vilar lugnet över Björkelund.

Smakbitarna har redan börjat trilla in hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.



Min läsning har kommit lite på efterkälken, så jag lånar ur makens läshög. Han håller som bäst på med "Låna är silver och Råna är guld" av Catharina Ingelman-Sundberg. Också jag kommer att läsa den, men det dröjer nog innan jag avverkat mina egna prioriteringar.

"Han funderade. Så snart som möjligt borde han placera de där knyckta miljonerna på något vettigt sätt. Aktier eller hästar? En del av miljonerna hade han ju redan skickat till Beylings Advokatbyrå för att få hjälp med skatteskulderna. Men resten? Kommissarien reste sig och började gå runt i rummet, stannade till vid bokhyllan och lät fingrarna löpa utefter mapparna."








Hon förnekar sig inte den kära Catharina som nu reser jorden runt, möter sina läsare och signerar böcker. I dagarna är hon på bokmässa i Buenos Aires om jag inte har fel för mig.

Varför skriver jag historiska romaner?

Plötsligt och oväntat dök frågan upp så här på lördagskvällen. Och jag fick ett behov av att försöka besvara den. Varför vet jag inte.
Redan i tonåren läste jag gärna böcker som inte utspelade sig i nutid. Jag gillade verkligen serien om Angélique av Sergeanne Golon och jag läste faktiskt Viktor Rydbergs Singoalla. Och grät till Elvira Madigan. Gårdarna runt sjön läste jag också.

Jag gillar historia och kanske borde jag blivit arkeolog eller varför inte forskare eller professor. Nu blev det inte så, men i min fantasi gillar jag att befinna mig i andra tider, alltså tider som flytt, tider som aldrig kan komma tillbaka.

Som vuxen har jag gottat mig i de första delarna av Jean M Auels romansvit och i stort sett det mesta inom genren historiska romaner som kommit ut på svenska. Därtill har jag ägnat halva nätterna åt att fantisera om hur jag själv skulle haft det under olika tidsperioder under evolutionen.

Så svaret på frågan är nog ganska enkelt trots allt ... Jag har levt många tidigare fantastiska fantasiliv och dem vill jag berätta om. Stenhuggarens dotter skulle kunna varit jag. Och serien om Holavedsbrudarna kanske är rent självbiografisk, vem vet?

Önskelista i bokbloggsjerkan

Äntligen en helg som jag får vara hemma. Bortsett från någon kortare utflykt då, men i alla fall. Jag slipper huvudstaden.
Annikas Litteratur- och Kulturblogg  har fått julkänslor och undrar över hur våra önskelistor ser ut.



Förr önskade jag mig alltid böcker, många böcker. Numera tittar jag med förskräckelse på min att läsa hög och skakar på huvudet. Den är inte att leka med. Alltså måste jag, om än ogärna önska mig något annat än böcker. Hade jag inte helt nyligen fyllt på mitt förråd med bokhyllor hade det varit en självklar önskan.

Men det finns något helt annat som jag önskar mig också. En riktigt fin matta till sovrummet ur Gudrun Sjödéns kollektion. Visst är de läckra? Hoppas att tomten läser min blogg idag.

Fruktans tid av Set Mattsson

Det är med en känsla av saknad som jag läser de sista raderna i "Fruktans tid" av Set Mattsson. Hans böcker trollbinder mig så till den milda grad att jag inte vill att de ska ta slut. Dessutom påstår han att "Fruktans tid" är den avslutande boken om kommissarie Palm. Hur ska jag överleva detta?

Set Mattsson bygger sin historia lågmält men på samma gång pulshöjande på ett sätt som får läsaren att dras med och leva sig in i de olika karaktärernas göranden och låtanden. Jag kan med fog påstå att han kan knepet att skriva  en karaktärsdriven historia. Det är rakt igenom romanens personer som för handlingen framåt. Och han behöver inte heller tillgripa tråkiga transportsträckor för att komma vidare.
Det märks också att Set är noga med researchen och han tycks inte lämna något åt slumpen. Också det som tillhör hans fria fantasi beskrivs på ett sådant sätt att läsaren tar det för sanning.



Jag beundrar den jämna och höga nivån som författaren lyckats hålla genom hela trilogin. Sammantaget vill jag påstå att Set Mattsson definitivt tillhör en av de bästa författare jag har läst.


Fruktans tid är utgiven av Historiska Media hösten 2014.


Relaterade inlägg:

• Ondskans pris
• Svekets offer
• Gästbloggare Set Mattsson
• fortsättning följer

Önska kostar ingenting

Livet är verkligen bra märkligt. Under många år närde jag en hemlig dröm om att få skriva en del i serien Släkten som ges ut hos Historiska Media. Nu gör jag det!
En annan hemlig dröm var att få vara med i något av de större TV-kanalernas morgonprogram. Nu har jag varit det också och det gav till och med mersmak.

Redan klockan 7.20 blev jag och fotograf Hanna Åhman upplockade av en taxi utanför hotellet. Fem minuter senare klev vi ur framför TV4-huset. Efter att ha blivit avprickade av två vänliga securitasvakter lotsades vi in bakom glasdörrarna. Jag hamnade i sminket och Hanna i frukostrummet.

Vilken lyx att se mitt glåmiga och morgontrötta ansikte så sakteliga förvandlas. Sakteliga är fel ord, den här sminkösen kunde sin sak och strax satt även jag i frukostrummet med en rykande kopp kaffe framför mig.

Snart var både jag och Hanna inbegripna i samtal med alla andra som också åt frukost och väntade på att det skulle bli deras tur. När jag sedan blev "uppropad" tillsammans med Sonja Holmedal som också deltog i inslaget kändes det nästan som hos tandläkaren.

Nåja, TV-studion hade få likheter med en tandläkarmottagning. Allt var mycket mindre än vad jag föreställt mig och så lugnt. Det var inte värre än vad det skulle varit att slå sig ner vid köksbordet hemma hos Hasse Aro.

De fina bilderna som visades i inslaget är tagna av min mästerfotograf Hanna Åhman. Mer ur hennes produktion finns här.

Vill ni veta en hemlighet till? Jag vill gärna sommarprata i P1 också.

Britannia Road i En smakebit på søndag

Söndag och dags att bjuda på litterära smakbitar via bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag är precis hemkommen från huvudstaden igen och alla dess begivenheter. Min hjärna är lätt dränerad, men en smakbit ska jag väl kunna åstadkomma.

Britannia Road av Amanda Hodgkinson är en historisk roman som utspelar sig under åren efter andra världskriget. Den handlar om en familj som splittras under krigsåren, men återförenas. Jag har inte hunnit börja på boken än och författaren är en ny bekantskap för mig. Vet att den finns översatt till norska.








"Hon klädde på sig, gick ut ur lägenheten och förflyttade sig försiktigt nedför den smala trappan med händerna pressade mot väggen. När hon kom ner på avsatsen drogs repet åt igen. Hon gav ifrån sig ett stön av smärta, ett lågt djuriskt läte som hon inte kände igen som sin egen röst. Hon lutade sig mot väggen med svettpärlor i pannan."

Det där låter lovande, eller hur?

En snabb jerka

En mycket speciell helg väntar mig. Inte bara det att vi är mitt uppe i Halloween och Alla Helgons Dag, jag ska också göra debut i direktsänd TV.
Men först en snabb jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.



Frågan för dagen lyder: Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?

Jag prenumererar på en del nyhetsbrev, inte så många att jag drunknar i dem, men några stycken såsom exempelvis;

• Nora Roberts
• Historiska Media
• Eksjö Bokhandel

Men nu är det dags att packa inför resan till Stockholm. Jag medverkar i TV4 Nyhetsmorgon i morgon lördag omkring klockan 8.30. Då pratar jag kyrkotursim.

Drömlikt tillstånd

Attans vad det händer mycket denna höst. Jag har precis hunnit landa i vetskapen om att jag skriver sjunde delen av serien Släkten som ges ut av Historiska Media. Då händer nästa helt otroliga sak. Jag ska vara med i TV4 Nyhetsmorgon på lördag den 1 november och prata kyrkoturism.
Så vansinnigt roligt! Och mäktigt! Och spännande! Och kul att åka till Stockholm igen! Och ... och ... och ...!

Hur ska detta sluta? Vad ska jag ha på mig? Hur blir det här? Lugn bara lugn, du har alla chanser att göra bort dig och ingen chans att rätta till. Så det är bara att köra!

Blodbokens tid i En smakebit på søndag

Det är en gråmulen dag på det småländska höglandet. Så mycket höst som det bara kan bli.
Hos Flukten fra virkeligheten bjuder vi varandra som vanligt på smakbitar från spännande och läsvärda böcker.


Just nu läser jag "Fruktans tid" av Set Mattsson, men den har jag skrivit så mycket om redan så jag plockar en smakbit ur den bok som ligger på tur i min läshög.
Bodil Mårtensson är en fena på att skriva historiska spänningsromaner och jag tror inte att hon kommer att göra mig besviken. "Blodbokens tid" är det senaste tillskottet förfärdigat av hennes penna.

"Det stora dammoln som nästa eftermiddag - strax efter att de bjudit nunneklostrets gästfria abbedissa tack och farväl - hävde sig över Ringsjönejdens horisont, tog dem alla med överraskning.
Bara stora ryttarskaror rev upp sådana ansenliga mängder grus och stoft, och stora följen var en fara som Rolf Dragge Månsson inte gärna ville möta oförberedd.
En konung på resa var sårbar och utsatt. Och en skyddslös konung utgjorde varje pretendents eller upprorsmakares bästa villebråd."





"Blodbokens tid" utspelar sig i mitten av 1300-talet. En era som tar vid ett halvt sekel efter den epok i Sveriges historia som jag just modellerar fram i "Stenhuggarens dotter".
För alla er som gillar historiska romaner kan jag berätta att "Stenhuggarens dotter" är arbetsnamnet på den sjunde delen i serien "Släkten" som ges ut av Historiska Media. Under skrivprocessen kommer jag att berätta om bokens framväxt här i bloggen. Dock utan att avslöja alltför mycket.

Fruktans tid i fredagsjerkan

Fredag! Och bokbloggsjerka som går igång hos Annikas Kultur- och Litteraturblogg precis som vanligt.

Veckans fråga: Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?



Jag gottar mig med Fruktans tid av Set Mattsson. Det är tredje och sista delen av hans trilogi om kommissarie Palm i efterkrigstidens Malmö. Ja, jag läser en kriminalroman ... en av de där undantagen som bekräftar regeln.
Och det här är ett riktigt bra undantag. Jag är faktiskt mest bekymrad över vad Set ska skriva härnäst. Jag vill ha mer. Recension kommer när jag läst klart.

Fler förfäder som stampar i kulisserna

Det här med vårt ursprung sätter verkligen fantasin i rörelse. Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som vi faktiskt kan få veta. När jag läste "Grottbjörnens folk" för många år sedan fanns där blandindivider, alltså korsningar mellan neandertalare och homo sapiens. De var rena fantasifoster skapade av författaren.
Just idag stötte jag på en artikel som berättar att fynd gjorts, som bevisar att det faktiskt förekom sex mellan dessa olika arter av urmänniskor. Också den här artikeln handlar om detta ämne.

DNA visar att vi för så där 45 000 år sedan åt växter, kött och fisk. Om vi höll en liknande diet idag skulle vi sannolikt vara betydligt friskare och mer rörliga. Nåja ... till det borde vi nog lägga några timmars vandring varje dag också. Och se till att andas ren luft.

Märkliga möten över tid och rum

Jag har varit i Stockholm över helgen. Överst på agendan stod barndop, men det fanns tid över till andra aktiviteter. Naturhistoriska Riksmuseet var nästan givet då vi reste med fyra vetgiriga och nyfikna barn mellan fem och elva år.
Nu måste jag erkänna att jag var nog den som var mest fascinerad och då av människans utveckling. Jag kan liksom inte få nog.

Visst har hon något speciellt i blicken den lilla floresmänniskan. Jag tycker att hon ser snäll och pigg ut. Spännande att se autentiska avbilder av henne och de andra som tros ha vandrat på vår jord före oss.
Neanderthalarnas lilla baby skulle jag utan vidare kunnat sluta i min famn och jag hade väldigt gärna satt mig ner vid lägerelden och diskuterat livets gåta med föräldrarna.
Evolutionen är så fantastisk. I vart fall så räcker inte mitt förstånd till när det gäller att förstå denna tidsresa som mänskligheten har gjort genom eonerna.





Jag fick också möjlighet att leka skogsbrand, en kunskap som jag nog ska låta komma till pass i "Stenhuggarens dotter".

Ovetandes i bokbloggsjerkan

Det dök upp en jerka till sist i alla fall.  För den som har lust att hänga på är det bara att bege sig till Annikas Littertur- och Kulturblogg.

Veckans fråga lyder: Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?



En fråga som jag har svårt att ge något entydigt svar på. För mig personligen handlar det om böcker som ligger utanför min bekvämlighetszon. Jag är nämligen expert på att ha förutfattade meningar om både författare och deras produktion. Ett bra exempel på detta är när jag läste den första boken av Cilla och Rolf Börjlind. Hade jag trott mig veta det allra minsta om Springfloden  hade jag aldrig ens slagit upp den. Nu visste jag ingenting och blev helt betagen. 

Min recension finns här.