Tillbaka!

Är tillbaka i vardagen sedan i måndags. Men det känns tufft. 

Det här tragiska ekorrhjulet vi hamnat i med sorg och elände bara fortsätter. Ännu en kär släkting har alltför tidigt somnat in och vi kommer sakna honom så.

Vad gör man för att komma upp till ytan igen?
Bakar tunnbröd inför jul med sina kära arbetskamrater kanske...

2 önskningar

Jobbig tid

Tid till att blogga finns det gått om nu när jag är sjukskriven, men lusten är som bortblåst. Idag fick jag bara bekräftat det tidigare prover misstänkt.

Imorgon begravs en nära familjemedlem och snart är det dags att även ta ett sista farväl av R:s kära mormor.

Att livet kan vara tufft ibland vet vi ju alla, men att så mycket elände kan samlas ihop under så få veckor känns extra jobbigt.

Tur jag har min lilla pysselbod där jag kan fördriva mina ensamma timmar med allehanda pyssel. Skulle du vilja komma och hälsa på så finns det gott om ljus och hemstickat just nu. Passande inför den stundande mörka vintern.

Pippistrumpor till stora & små fötter

In my face

Det slog hårt tillbaka direkt när jag försökte se positivt på saker och ting. Nu är allt nattsvart och det blir nog tyst på bloggen en tid framöver...

Otur

Nu har jag minsann haft en aning mindre lycka på min sida. Eller är det kanske så att jag ska vända på det och känna att jag nog allt hade bra tur ändå. 

Igår fick jag åka in på akuten. Troligen en propp, sa läkaren, och där fick jag ligga i 5 timmar med en enorm smärta. Vid 2-tiden i natt fick jag åka hem efter att ha fått provsvaren och en spruta i magen. Nio i morse var det bara att åka in igen. Dags för ultraljud. Som visade att det inte var någon allvarlig variant utan det ska bli bra med vila och värktabletter. 

Det kunde ju ha varit såååå mycket värre.

Att se livet från den ljusa sidan

Storstadshelg

Efter 19 år tillsammans var det så äntligen dags för oss att göra en weekendresa, jag och R. Jag lovade mej själv att när jag nått min målvikt så skulle vi få åka någonstans tillsammans, bara han och jag. Alla andra resor vi gjort har alltid varit tillsammans med andra par eller så har barnen varit med. Det är också mysigt, jag menar inget annat. Men att få känna hur det kan vara att spendera en hel helg på tu-man-hand, det har också sin charm. Det vet vi nu.
Att jag gillar att shoppa är ju ingen hemlighet, men det ska vara billigt. Slutresultat för helgen blev 2-1 till mej. Fredagen kammade R hem med bravur, men sen knappade jag in och drog om på söndagen när jag fick komma till Zetas handelsträdgård.

Blomstersmycke

Större blomsterarranemang

Vännen Jimmy som äger STILFLORISTERNA  var med och tävlade i blomsterbindning under lördagen. Det var helt underbart att få träffa honom igen och se vilka otroligt fina alster han skapar.           

Hoppas er helg också var fin trots snö, hagel och solsken.                  
'

1 år = friskhetstecken

För bra precis 1 år sedan kunde ni läsa om mitt startskott. Jag hade inte riktigt tron på mej själv att jag skulle klara av att börja träna. Men från att ha varit den där som aldrig någonsin tänkt på egen träning utan mest skjutsat ungarna på sina träningar och själv stått på sidan av och tittat på, så är jag där nu.

Jag går och tränar plikttroget 3 gånger i veckan. Under veckorna med "15 minuter med Paolo" har jag tränat varje dag. Jag har inte alls så ont i axeln som jag lidit av i flera år. Jag tycker det är skoj och framförallt det börjar ju faktiskt synas på vågen.

Jag kanske kommer våga ha bikini till sommaren ;-)

Stackars liten

Inför stundande sportlov, fotbollscup och ishockeycup i mars så har vår lille träningsnarkoman ramlat så illa i fun-parken i slalombacken att vi sent igår kväll fick uppsöka akuten.

Jo visst, handleden var bruten och nu är det gips i hela fem veckor som gäller och sedan ytterligare en veckas vila.

Det kommer att bli, minst sagt, några spännande veckor 

att se fram emot. Eller inte!

Redan kl 12 idag satt han och muttrade över att det var så tråkigt och fanns ingenting att göra. 

Då har det endast gått 12 timmar sedan gipset sattes dit.

Det kommer blir gruvsamt...

Nytt år = nya tag

Det är nog ord som många känner igen.

I januari 2013 lovade jag mej själv just det, och har hållit mitt löfte. Från att ha varit den typen av människa som kan hitta på vad som helst förutom att träna, så har jag plikttroget gått på gym 2 dagar i veckan. Det syns inte så mycket på vågen, som det känns i själen.

Nu är det ett nytt år och jag måste ge mej själv nya "morötter". Förra året åkte jag på mässor varenda månad (nästan). I år har jag istället anmält mej till olika kurser. På måndag ska jag börja på vattengympa förutom att vi är ett glatt gäng på jobbet som anmält oss till "15 med Paolo". Vi får se om vi ångrar oss...

Inte nog med det, jag har även anmält mej till keramikkurs som startar på torsdag och senare i vår blir det fotokurs.

Go Helen - Go!!!

Biter sej fast

Kylan, precis som flunsan, har bitit sej fast här i Norrland. 3/4 av familjen har feber, hosta och snuva. Inget vidare, men vi hoppas det bara är "vanlig" flunsa och inte den med "knorr" på. Jag hör ju till den kategori som ska passa sej, men vägrade ta vaccinationen. Jag är glad för att vi avstod för hela familjen då man läst nu i efterhand vad många barn och ungdomar som lider av följderna. Tom "Doris" (juniors skoter) har fått varit till doktorn, men  har kommit hem nu. Hel och ren.

I dessa minusgrader, vad passar då bättre än ett par härliga ullvantar?! Finns för herr, dam eller barn och i flera färger. Dock alltid enfärgad utan brodyr.

Ont, ont, ont...

Som så många andra har jag lovat mej själv att tag i det här med kropp & hälsa. Det känns vill jag lova. För att ha en totalt otränad kropp så är det ömt både här och där efter 3 dagar i rad på gym. Imorgon måste det bli vila annars vet jag inte om det kommer att gå att ta sej ur sängen senare i veckan.  

 

Ni får hemskt gärna sporra mej efter vägen. Är rädd för att vid minsta lilla motgång så kommer jag att lägga av, om jag känner mej själv rätt. Grabbarna har lovat att försöka peppa mej vilket jag verkligen behöver. Har ju gått hos sjukgymasten sedan i maj och han säger åt mej varenda gång: - Helen, du måste börja röra på dej.

 

Jag som trott och hoppats att trädgårdsarbete vår, sommar, höst som vinter kunde vara träning nog. Någon shoppingrunda emellanåt. Det kan ju bli tunga kassar ;-) Skämt å sido, nu har det gått 1 vecka med "ny" livsstil och jag hoppas att det kommer bli några fler innan jag ger upp. Eller så hittar jag "min" grej, och allt blir toppen.

 

Heja mej!

Nästa gång rabatten ser ut så här kanske jag mår toppen.