Ganska svårt. Vi älskar verkligen staden, men med barn verkar det alltid så opraktiskt att det oftast aldrig blir av. Istället hamnar man på ett köpcentra som har ett bollhav.
Så vi bestämde att nu skulle barnen äntligen få sig lite city-kultur till livs! Vi drog på dem praktiska kläder, lastade in dem i bilen och drog till sta´n framåt eftermiddagen.
Första anhalten: en promenad igenom trädgårdsföreningens nästan folktomma park, för ett besök i PALMHUSET.
Palmhuset är byggt 1878 och är 1000 m2 stort. Förebilden är Crystal Palace i London. Här finns kryddor, fruktträd, näckrosor, kamelior… Förutom palmerna då, förstås!
Här var vi nästan ensamma. Vilken frid! Och barnen gillade det. Det påminde om växthuset i Harry Potter-dataspelet…
De fick bl.a. se att det INTE hänger korkar i korkekens krona…
Vi stressade verkligen av, och barnen roade sig själva. De hittade ett klätterträd på väg ut ur parken, en gammal pil, som de erövrade medan mörkret föll över staden.
Och vi lät dem klättra. Varför har man alltid så bråttom? “Skynda er nu, vi måste gå!” Om man låter ungarna bestämma takten så blir det inte så. De tar tid på sig att upptäcka. 
Vi strosade upp emot NK, för att ta del av årets julskyltning på temat “Snödrottningen”, en visuell orgie med ljud och musik. Julstämningen infann sig nästan genast! Här tittade vi länge, ända tills de första regndropparna började falla.
Då gick vi upp till anrika BUTTERICK´S, butiken som barnen bara hört talas om men aldrig besökt… Här är proppfullt med skämt- och maskeradartiklar i två våningar. Gissa om DET var populärt???
Själv lyckades jag smuggla ut ett otroligt välgjort tomteskägg, utan att de märkte något. Det krävs tyngre och tyngre artilleri om de skall fortsätta att låta sig luras!
Avslutningsvis parkerade vi oss på CAFÉ VANILJ, med varsin jättestor kokosboll och varm choklad med vispgrädde.
För er som hängt med i veckans debatt: “Är det OK eller inte att ta med barnen på café?” Ja, det skall vara OK. Om de uppför sig. Hur skall de annars kunna lära sig, om de aldrig får träna IRL?
(Och det där med uppförandet gäller alla. Skräninga, högljudda tonåringar med coola mobilsignaler går m.a.o. bort…)
Ingen körde ut oss. Barnen var storögda och andäktiga. Vi var avstressade. Vi körde hem igen INNAN de hunnit bli trötta och griniga.
Vi har visat dem världen. Och fått se vår stad på nytt igenom deras ögon.
Sensmoral: “Släpp julstressen och gör någonting kul tillsammans. Det behöver inte vara påkostat, men något utöver det vanliga.” Det är värt det, jag lovar!
Ha en fin fortsättning på helgen!
KRAMAR:
Annette
Inlägg
