Bilverkstaden dåförtiden

Marie har flyttat till sta´n. Då händer det grejor.

Igår ringde hon tidigt och sa:
"Nu kommer jag över. Så fixar vi i butiken".
(Hon har inte glömt att jag ritade kaninöron på henne, på det där fotot. Då när vi sprutmålade den där gången. Men det var ju i all välmening... Jag uppskattar mycket att hon inte sa upp bekantskapen. Vad skulle jag göra utan Marie?)

Det har som sagt varit lite tungjobbat i lokalen. Ovan ser ni ett kort på den gamla bilverkstaden, som den såg ut en gång. Men nu är oljefläckar och spindelnät borta! Marie målade den sista listen igår. Det finns ljus i tunneln...

Veckans katastrof: Min mailbox har försvunnit. Jag menar alltså FÖRSVUNNIT! Plötsligt när jag öppnade mitt Yahoo-mail fanns det två (nyinkomna) mail i inboxen. De övriga 348 var borta!!!

Först bröt jag ihop. Jag undrade hur mitt framtida liv skulle te sig, utan alla dessa sparade mail. Det kändes som om en del av mitt liv försvunnit.

Men nu har det gått ett par dagar. Livet rullar på ungefär som vanligt (tomtkön skickade en räkning per mail, som jag inte kan betala, det är väl min enda olägenhet just nu. Men de brukar skicka griniga påminnelser, med hot om avstängning, så småningom. Vi har minst tusen personer framför oss i kön, och hur många tomter släpper de per år? Tio? Tjugo? Sist vi hittade en tomt vi skulle kunna tänka oss, kostade den två mille. För några hundra stackars kvadrat...)

Det slog mig, att det kanske är likadant med alla prylar man samlar på sig? Det är svårt att rensa bort något (i alla fall för oss maximalister...), men om allt skulle brinna upp en dag? Visst skulle man överleva det? Garanterat. Och det är trots allt ganska kul att köpa nya....

Min mormors syster köpte ett litet hus på landet, på ålderns höst. Flyttlaget lyfte in alla hennes saker i uthuset på gården så länge, lyfte in sängen och det allra nödvändigaste i huset, och så lade sig gammelmoster Andrea att sova. På natten brann uthuset ned!
Den kära Andrea förändrade sin syn på tingen efter den händelsen. Hon loppisfyndade lite nya möbler, och slutade fylla sitt liv med prylar.

Och för några år sedan hade vi inbrott i vårt hus. Jag saknar egentligen ingenting av allt det som stals den gången, förutom mina handbyggda fioler som jag ärvt efter min gammelmorfar Fritz Sandberg, som var spelman och fiolbyggare. Affektionsvärde väger mycket tyngre än det ekonomiska värdet.

(Så om du köpt en fiol av Stradivarius modell, av en skum typ på gatan, som är signerad "Fritz Sandberg, Rosvik" inuti, kan du vara snäll och kontakta mig då...?)

KRAMAR:
Annette

P.S: Fotot på bilverkstaden är från oktober 1999, taget av mig och körd igenom Old Photo Generator. Prova själv! Resultatet är fantastiskt...

//Annette

Sköna Hem kan dra...!

Här är lösningen för alla oss som gråter oss till sömns varje kväll, för att inte "Sköna Hem" har ringt idag heller:

1) Gå in på www.magmypic.com.
2) Välj ett fint foto från ditt hem. Välj mallen "House and Home". Klicka "save".
3) Ta-daaa! Printa ut fotot. Klistra det på omslaget av en gammal "Country Home".
4) Låtsas att du nobbat Sköna Hem "för de är sååå neurotiskt kontrollbehovs- minimalistiska", och istället landat i den internationella sfären. "Hittar inte artikeln? Nej, tyvärr blev det en miss vid tryckningen, vi är med i en senare upplaga..."

OK, ingen skulle gå på det. Men titta in på MagMyPic i alla fall, där finns andra användbara tidningsomslag att använda till möhippan, bröllopet, nya bebben och andra bemärkelsedagar.
Själv hittade jag massor av användningsområden... Har oerhört svårt att motstå den här formen av skapande verksamhet, får jag väl erkänna!

Brocante

Idag hittade jag en blogg som fångade mig med sina vackra bilder. Den heter European Antique Market. Det är även namnet på butiken, som finns i Kentucky, USA.

Shawn som innehavarinnan heter, åker regelbundet till Frankrike för att köpa möbler och antikviteter, och hos henne ser det ut precis som i en fransk brocante. Det finns härliga bilder på bloggen!

"When I travel to France to buy antiques and brocante, I try to capture her romance in the objects I bring back".

Man inser snabbt att "Fransk lantstil" definieras på olika sätt i frankrike och här hemma.

Jag har en gång sovit på stengolvet i ett franskt vinslott i Bordeaux. I sovsäck. Det var förresten iskallt, kan jag tala om... På morgonen upplevde jag för första gången den franska landsbygden. När solen gick upp över vinfälten, och dimman lättade i den kyliga luften.

Det är en speciell doft; av jorden, kryddigt, kanske lite lavendel. Inomhus var det lätt fuktigt och doftade kalksten, som det brukar göra i gamla kloster. Vi åt gårdagens överblivna baguette till frukost.

Hur vi än jobbar på att förverkliga den franska lantstilen i våra svenska hem, kommer det alltid att vara mysigare än originalet. Därför tycker jag så mycket om den här svensk-dansk-franska mixen: det franskt kärva, patinerade, eleganta. Det nordiskt ombonade.

Rödlökar på en gammal vit snurrstol.
En fransk fasad med den patina som bara tiden kan ge. Inget är som buxbom. Själv nöjer jag mig med fusk från Plantagen...
Shawns butik i juletid. Jag vet! Det är inte dags ännu. Men det var så vackert...

Jag vill tacka för besöket hos Shawn med hennes egna ord: Je suis très content...

KRAMAR:

Annette

Pitepalt´n

Så var det det här med palt. Bästa sättet att ta livet av en Pitebo, vet någon vad det är? Man kastar ut en palt på svag is...!

Recepten är lika många som hushållen i Pitetrakten. I vår familj mal vi t.ex. ned en lök i smeten. Min bonusmamma, uppvuxen i samma trakt, utbrister med avsmak: "FYYY, då är det INTE riktig Pitepalt!" Men det är det visst. Så dé så...
.

PITEPALT

(recept på Pitemål)

10 neva foil å kornmjöle.
En lit´n piligröut å vatn.
Nager kåoke päro å lek mang råreve, å så nalta sålt.
Hack nå fläsk öti inkråme.
Räid däigen lagom tjåck.
Knod ihop fläske så hä blei som en liten moil.
Kle moiln vä nalta däig så hä blei som en större moil.
Hev dömjen nede en groit vä kåoke vatn å nalta sålt.
Lett dem stå å kåoke en teim.

(ORDLISTA:)
Foil = full
Piligröut = mycket lite
Moil = boll
Nalta = lite

PITEPALT

(min gammelmormors recept från Sandbergs i Rosvik,

på helt vanlig svenska)

1,3 kg råriven potatis

7-8 st mellanstora kokta potatisar

1 stor, gul lök

3 dl grahamsmjöl

8 dl vetemjöl

(Ev. 2 dl vetekli)

Ca 300 gr sid- eller bogfläsk

3 tsk salt

.

Till kokning:

5 l vatten

5 tsk salt

---

Koka upp vattnet i en tiolitersgryta eller större.

Skär fläsket i små tärningar. Salta och vitpeppra.

Riv potatis och lök.

Blanda väl med mjölet till lagom konsistens (skall gå att forma till bollar).

Lägg en träslev i det kokande vattnet. Skölj händerna i kallt vatten, forma en näve paltsmet till en boll. Gör en liten grop, tryck i några fläskbitar. Vik smeten runt och rulla till en boll igen.

Ropa på mannen. Be honom ta upp sleven ur grytan. Lägg palten på sleven och sänk ned i vattnet och se till att han håller den där tills nästa palt är rullad. Låt den försiktigt glida av sleven, lägg i nästa osv.

Kontrollera till sist att inga paltar har fastnat i botten, genom att röra mycket försiktigt med sleven.

Låt koka i en timme.


Om smeten blir lös, tillsätt mer mjöl.

Stek upp överblivet fläsk och servera som tillbehör. Palten ätes varm med smör och ev. lingonsylt. Drycken är given - mjölk!



Om man har turen att ärva en paltslev, så vårdar man den ömt och använder den ofta så att den inte blir ledsen. Jag har min mormorsmors paltslev. Den är len som sammet på ytan, och så tunt snidad att man undrar hur den kan ha hållit så länge? Palt-mojset fungerar väl som klister, kanske... Proppmätta kramar:

Annette

Sommarlycka

Sommaren går så fort.
Snart är vi där igen, i det ombonade tédrickar-träsket... Det har också sin charm, förstås. Vi bär ändå med oss alla minnen vi samlat på oss under sommaren.
Inga stora upplevelser den här gången, men det behöver inte alltid vara så mycket action heller. Det här är min sommarlycka:

Det är sommarkväll. Planet tar mark på Kallax flygplats. Datorn ligger kvar hemma. Barnen har fått pysselblock av flygvärdinnan. Man vet att någon väntar på att vi skall komma. Första kvällen. Man står barfota ute och borstar tänderna, ser ljusen från järnverket och Luleå hamn tvärsöver fjärden. Precis som när man var sex år gammal. Samma ljus, samma ljud.
("Järnverket? Skall det vara något till barndomsminne, det?" Jajamensan!) En sjöfågel ropar sorgset över vattnet. Det är skönt att krypa ned i sängen i sovstugan, och man blir snart varm om fötterna. Till frukost får man en hel kopp blåbär, som mannen har varit ute och plockat. Då kommer man ihåg varför man valde just honom.
Man har fått sova ut, för morföräldrarna vaknar tidigt och har redan hunnit baka nnn... chokladbollar med barnen. Man tar med sig kaffekoppen ned till bryggan på morgonen. Solglitter i vattnet och sand mellan tårna. Järnverket i Luleå har många upplevelser att ge, om man köpt biljett på första parkett... Barnen normaliseras efter ett par dagar, och slutar tjata om dataspel och familjen Simpson på video. De anpassar sig till ett liv där sand, hav och blåbär blir det centrala. Det känns skönt och naturligt. De får umgås ostört med den äldre generationen. Morfar gör båtar, som man får hämta när de är på drift åt Finlandshållet, till lillungens förtvivlade skrik. Saker som verkar stora och viktiga hemma, verkar krympa och försvinna långt, långt bort. Friden lägrar sig, man sänker axlarna och går ner i varv. Barnen får fiska från lillbåten med morfar, och drar upp sina första abborrar. Som steks i pannan till kvällsmat. De är stolta och glada, men vägrar äta fisken. Mamman hoppades på det, för då kan hon få smaka...Ibland regnar det förstås. Men efter regn kommer solsken, och det våta blåbärsriset luktar så gott. Man försöker slå i barnen att det finns en guldskatt i slutet av regnbågen, precis som våra föräldrar försökte. Med skillnaden att våra barn går inte på det, som vi gjorde...Om kvällarna hinner man pyssla med barnen. Och inse att det är lika kul som när man var liten. Nåja, nästan... Man går långa promenader, tittar på hus längs vägen, hinner prata och drömma om framtiden. Man benar upp tankarna. Och man skrattar åt gemensamma saker!
Och man får INTE ont i fötterna, eftersom man har världens skönaste skor! Och fulaste... Om kvällarna, när sensommarmörkret sänker sig kring stugan och fyrarna tänds, hinner man gå ut och titta en stund på månen, och upptäcka hur vacker den är. Klockan fem på morgonen. Storungen behöver hostmedicin. Morgonen är kall men så vacker med morgondimman över det spegelblanka sundet, att man överväger att inte krypa ned i sängen igen. Men man gör det ändå, för att man KAN...

Man promenerar ut till holmen i solskenet.

Lillungen letar efter åkerbär med pappan.

Och hittar mängder! För den som inte smakat kan jag säga: närmare himlen kommer man inte, än med en handfull åkerbär i munnen...

Jag måste förstås gå förbi min mormors gamla stuga med de röda fjällen, som vi inte längre äger. "Här förstår ni, barn, tillbringade mamma sommarloven när hon var liten!" Måttligt intresse. De är för små för att förstå sig på nostalgi. När solen lyser på lingon- och kråkbärsris, då doftar det precis som då. En hallonbuske längs vägen släpper sina tunga, mogna bär till marken när vi lyfter på en gren.
Luften står stilla i värmen just här. Marken är torr att gå på och knastrar under fötterna. Det blir palt till middag, med mycket smör (smör sänker GI:t på palten, så vi blir nog smala och fina...) Jag rullar och mannen håller sleven. Vi får nätt och jämt plats i stugans lilla kök.

En annan dag äter vi surströmming. Mannen äter åtta stycken för att bevisa att han är en hårding. Jag berömmer honom och tycker att han är duktig. Sedan får han får ont i magen och gnäller.

Man blir behagligt trött av havsluft och skog, och struntar i att sminka sig.

Vedeldad bastu i den gamla ladan. Titta in i elden. Fylla emaljhinken med varmt vatten och tvätta håret mitt på golvet.
Fika med och hembakade bullar i solen...
...och långa kvällar med god mat och dryck.
Eller en sen kopp té på den gamla glasverandan, med bubbligt glas i de tunna rutorna.

Och sedan - att komma hem igen! Det är inte så fel det heller.Sensommarkramar:

Annette