Vardagspoesin lever

Häromdagen sommarpratade Torgny Lindgren i P1. Det var ett ganska tråkigt sommarprat, där han bland annat var besviken över att det lästes för lite poesi i allmänhet och i radio i synnerhet. Torgny, jag har ett meddelande till dig. Vardagspoesin lever! Du letar bara på fel ställe. Kolla till exempel här istället. Lär dig använda dator, gamle man. Intörnet är grejen, förstår du.

1Q84 - andra delen

Efter att ha avslutat andra delen (av tre) av Murakamis 1Q84, vet jag inte vad jag ska tycka. Boken var oerhört fascinerande och spännande, men kanske också för tillrättalagd och, ja, lite för publikfriande.

I andra delen förstår jag bättre vad little people är och ser exempel på deras makt, jag förstår varför sektledaren haft sex med sin dotter Fukaeri och den lilla flickan Tsubasa, varför Aomame och Tengo (bokens huvudpersoner) ser två månar på himlen, varför Fukaeri lämnat sekten och vad den mystiska boken Luftpuppan handlar om. Gåtan som presenterades i del ett får till synes många svar. Bokens huvudpersoner dras än närmre varandra och jag anar att den sista delen kommer nå sitt klimax vid deras möte.

Någonstans finns ändå känslan av att det är för enkelt, för logiskt för att vara en Murakami. Det är nästan så att jag hoppas att det kommer några talande katter och en man i en brunn i sista delen. Den som lever får se, till hösten kommer den.

Sommarboken

Såg den här annonsen när jag var inne på bibliotekets hemsida för att låna om några böcker. Blev helt till mig.

Synd bara att jag inte är mellan 6 och 12 år, då hade annonsen gällt mig. Typiskt.

Jag är otrogen

Har uppslukats av Bokcirkeln Edits nya blogg. Känns fint att den äntligen blivit av. Sugen på att läsa om Edit? Gå in här.

Årets sommarbok

På jobbet var det avslutning och årets höjdpunkt - att få välja sommarbok. Många fina fanns det att välja bland: deckare, biografier och faktaböcker. Jag snodde åt mig En dåre fri av Beate Grimsrud, en bok om att leva med schizofreni. Länge sedan jag läste något i den genren, tänkte jag. Och så blir det ett sätt att förena nytta med nöje, att finna nya dimensioner i psykologiämnet. Det blir bra.

Avancerad matematik

Mitt nya sovrum + Bebis sover + Mannen är bortrest = Jag läser Murakami och dricker kaffe. Fint.

Serier att känna igen sig i

På Lottens biblioteksintroduktion passade bibliotekarien på att tipsa om böcker för nyblivna föräldrar. Böcker om barnets utveckling, biografier och grafiska romaner. Jag lånade hem två av de sistnämnda: Bebisbekännelser (2005) av Lotta Sjöberg (som för övrigt är aktuell med en ny bok Familjeliv som verkar väldigt rolig) och Alltid redo att dö för mitt barn (2008) av Joanna Rubin Dranger.

Mycket kring litteraturen om föräldraskap handlar om igenkänning, tycker jag. Sedan tidigare är jag är lite kär i Joanna Rubin Drangers böcker. Speciellt Fröken Livrädd och kärleken. Jag ville alltså verkligen gilla hennes bebisbok, men blev besviken. Kände inte alls igen mig. Det fanns kapitel om hur amningen känts påtvingad, hur rädd hon är att hennes barn ska skada sig jämt och rädslan inför könsfällor för barnet. Ganska vanliga saker, men inget som ger mig kluckande skratt eller hummande igenkänning. För mig är exempelvis upplevelsen att amningsdiskussionen har snurrat ett varv. Herregud, de bad nästan männen om ursäkt för att de inte skulle kunna amma barnet och på MVC matade oss med varochenfårgörasomdenvillbaradetkännsbraförfamiljen.

Bilden hämtad från
Bebisbekännelser av Lotta Sjöberg (2005)

Lotta Sjöbergs bok var betydligt festligare och jag skickar ut några pysande skratt medan jag läser. Jag gillar att hon driver med det där vardagsfula som utåt ofta ska vara så himla fint och lyckligt. Sådant känns gott och jag får den där igenkänningen som jag behöver och nästa gång jag ska köpa en present till nyblivna föräldrar vet jag vad det ska bli.

Lottens första böcker

Min lilla Lotten har varit på biblioteksintroduktion på vårt bibliotek. Som boknörd blev jag givetvis helt till mig över inbjudan. I ett rum för sig hade bibliotekarien dukat upp böcker för mammor (och pappor) och barn. Med härlig bibliotekarieröst berättade hon om läsning som kunde locka och läste högt för våra små. Och som de lyssnade! Blev inspirerad och fascinerad. Hemma har Lotten mest velat sluka sin litteratur bokstavligt talat, men när bibliotekarien läste lyssnade hon storögt. Tricket verkar vara att läsa med en spännande röst liggande på golvet med barnet. Vi lånade så klart några böcker också. Favoriten hittills verkar vara Pino ska ut och åka av Kenneth Andersson. Kanske mest för att det finns roliga ljud i den, tror jag. MEN, roliga ljud är också litteratur. Det är bara att inse att det är några år kvar till Dostojevskij.

I en förvandlad stad

I junivärmen medan Lotten sovit har jag läst fjärde delen i Per Anders Fogelströms Stad-serie: I en förvandlad stad. Boken utspelar sig 1925-1945 och Stockholm håller på att bli en riktig storstad. Människorna vi får följa är barn och barnbarn till Henning och Lotten som vi fått träffa i första delen Mina drömmars stad, boken som för övrigt blev vald till bästa stockholmsskildring av stockholmarna själva. 

I en förvandlad stad är underbar och allt jag önskat. Jag ÄLSKAR Per Anders Fogelströms sätt att skildra staden, vår historia och människorna. Jag blir så imponerad av hans sätt att måla upp sina karaktärer, hur han fångar något djupt allmänmänskligt i olika människoöden och kan ge trovärdiga porträtt av kvinnor, män, barn, gamla, unga, medelklass och arbetare. Det är som om han varit alltsammans själv, som om han varit både barn och vuxen, rik och fattig i de tider han beskriver. Och det är så spännande att se hur fattiga Tyras barn växer upp, hur Erik blir erkänd politiker, medan Stig dör ung i tuberkulos och Allan blir byggnadsarbetare. Och så får vi så klart följa Emelie, dottern till Henning och Lotten som i slutet av boken har hunnit bli 75 år. Vid sidan om människoödena är det vårt moderna Stockholm som växer fram, tunnelbanan byggs, det gamla rivs och ger plats åt det nya. Arbetarrörelsens framväxt skildras också, och jag kan inte låta bli att förundras över hur begreppet arbetare kommit att få en helt annan innebörd nu än då. Medan arbetare i Fogelströms böcker slåss för två veckors semester, sparar och gnetar en livstid för att försörja sin familj, tar dagens arbetare fem veckors semester för givet och gnäller över att vårt välfärdssystem är för dåligt. Fogeslströms böcker ger som alltid perspektiv.

En del böcker tar man till hjärtat, sådana böcker som känns som en del av sig själv. Per Anders Fogelströms böcker är sådana. Allihop. Så himla fina, bara.