Den där filmen alla snackar om

SPOILERS KAN FÖREKOMMA.

Så har jag sett den då. Såg den igår klockan 17.40 på Bergakungen i Göteborg. Och jisses vad spänd jag var innan. Men så kommer jag in på bion och får se en massa yngre tjejer stå och hoppa upp och ner, skrika lite, fota skärmen där det står vilka filmer som ska visas, skrika lite till, hoppa några fler hopp... Och jag önskade plötsligt att jag hade väntat några dagar med att se filmen. Jag förstår ju att de är glada över att äntligen få se filmen, det är ju för sjutton The Hunger Games det handlar om, men jag har lite svårt för när folk börjar hyperventilera och skrika så att det hörs i hela rummet innan de ens satt sig i biosalongen. Men, men. De var för det mesta tysta under själva filmen, så vi andra slapp höra mer av deras flipp, haha.

Till själva filmen då... Jag ger den 4 av 5. Det var en av de bästa filmatiseringarna av en bok jag sett, men samtidigt kunde jag inte låta bli att bli bara ett uns besviken. Det är aldrig lätt när en bok man älskar ska bli film. Det är omöjligt att inte jämföra bok med film och allt som det innebär. Karaktärerna med deras utseende och beteenden var absolut klockrena, alltifrån Katniss och Peeta till Seneca och Caesar. Dock har jag bestämt mig för att se bokkaraktärerna och filmkaraktärerna som två separata saker, annars kommer jag bara tänka tillbaka på filmen och bli besviken igen. För som filmkaraktärer var de alla väldigt passande och alla hade bra kemi med varandra. Men jag fick inte den där känslan under filmen som jag fick när jag läste boken första gången. Katniss och Peeta kändes inte alls lika underbara tillsammans, Haymitch var riktigt bra men inte som i boken, och så vidare. Inser att det mest kommer bli en massa babbel om jag fortsätter så tänkte att jag istället ska göra det enkelt för mig och för er som kanske läser detta genom att helt enkelt säga vad jag gillade och inte gillade.

Det som var bäst:

Jennifer Lawrence som Katniss. Helt fantastisk var hon.

Josh Hutcherson som Peeta. Blev väldigt förvånad över hans klockrena tolkning av denna underbara, fina karaktär.

Amandla Stenberg som Rue.

Willow Shields som Prim. Åh, vad jag fick ont i hjärtat under hennes scener. Willow var så otroligt duktig och hennes roll var något av det absolut bästa med hela filmen. Älskade varenda sekund som hon var med.

Amandla Stenberg som Rue. Samma sak här. Varje sekund med Rue var helt fantastisk.

The Capitol. Blev helt pirrig när man fick se huvudstaden för första gången. Det hela var så väldigt likt som jag hade föreställt mig. Alltifrån byggnaderna och gatorna till invånarna. Alla var så färgglada och naiva och puckat gulliga.

Rues död. När Katniss tagit farväl av flickan och man fått höra henne sjunga för henne och hon lagt blommor runt omkring henne... Åh, vad det var fint. Så sorgligt och så fint. När Katniss sedan sträcker upp en arm mot kamerorna och gör Distrikt 12s gest med tre fingrar, då gick det som en elektrisk puls genom hela mig och jag bara älskade det. Och när man sedan får se klipp från Distrikt 11 och hur Katniss bara genom en sådan liten gest har satt igång ett uppror, då rös jag. Väldigt mäktigt.

Buttercup!  Buttercup, Prims lilla katt, var med! Han såg visserligen inte ut som han beskrivs i boken, men han var med, fräste åt Katniss och hon sa till honom att hon fortfarande skulle tillaga honom eller nåt. Haha, älskade det.

Det som inte var lika bra:

Hur Katniss fick sin Mockingjay-pin. Madge, som ju gav henne den i boken, har inte så stor roll och jag tycker faktiskt att man kunde ha tagit med henne även i filmen. Fast samtidigt förstår jag ju varför de inte gjorde det, svårt att förklara vem hon är och allt sånt där.

Bok-Haymitch vs. Film-Haymitch. Missförstå mig rätt här nu. Jag älskade Woody Harrelson som Haymitch, det gjorde jag verkligen. Men jag kan inte jämföra honom med Haymitch som han är i boken, för då saknades det något. Kan inte sätta fingret på vad dock, det bara kändes så.

Takten. Början av filmen kändes rätt utdragen, precis som boken är till viss del. I boken gör det mig ingenting dock, för där älskar jag alla beskrivningar och konversationer som äger rum. Dessa fick inget eller väldigt lite utrymme i filmen. Igen, något jag absolut förstår. Omöjligt att få med allt. Men då tycker jag hellre att de kunde utvecklat det de tog med istället för att låta varje scen vara rätt kort och hoppa till en ny efter bara några minuter. I slutet blev det dock tvärtom. Allt i arenan gick väldigt fort och plötsligt var det slut. Så en lite jämnare takt hade jag önskat.

Överlag så är The Hunger Games en bra film som jag självklart kommer se om och om igen. Och jag älskade den, det gjorde jag. Bara inte så mycket som jag älskar boken. Men det är antagligen omöjligt och det visste jag ju nästan innan.

Hoppas ni som läser detta tyckte eller kommer tycka om filmen!

En dystopisk omslagstrend?

Om tre gånger något kan kallas en trend vet jag inte, men det är en sak jag har lagt märke till. Om ni ser dessa omslag från The Hunger Games och sedan de från Matched-serien av Ally Condie, är det något ni ser på dem som gör att de liknar varandra?

 

Om ni tittar noga på fågeln på The Hunger Games och på flickan i glaskulan på Matched så förstår ni nog vad jag menar.

Första boken: Fågeln/flickan är instängd.

Andra boken: Fågeln/flickan har tagit sig delvis ut.

Tredje boken: De är fria!

Sedan fick jag syn på omslag nummer 2 till en annan dystopisk serie, nämligen Bumped av Megan McCafferty.

Bok 1: Helt ägg. Bok 2: Ägg i två delar.

Jag förstår ju varför de gör såna här omslag, de matchar böckernas handling där huvudpersonen först lever i ett strikt samhälle (antar att det är så med Matched och Bumped, då jag inte läst någon av dem) och sedan under seriens gång så tar denna person sig ut ur situationen. Just nu kan jag inte komma på någon ytterligare serie som använder sig av samma grundtanke. Tycker bara att det är lite roligt att tre helt skilda serier har fått samma sorts omslag. Eller vad säger ni?

Safe and Sound (The Hunger Games)

Vaknade och såg att Taylor Swift tillsammans med The Civil Wars har en låt på The Hunger Games-soundtracket och så lyssnade jag på den utan några förväntningar och så var den bara så ... fin. Filmen kommer ju bli jättejobbig att kolla på om det ska spelas sån här musik till dess fina scener :(

Lyssna på den här nedan:

På min önskelista (24)

Ja, min hjärna är lite full av The Hunger Games. Roliga saker händer och det är mindre än 100 dagar kvar till premiären av filmen! Det kommer gå så fort. Så just nu längtar jag efter den här boken ...

The Hunger Games: Official Illustrated Movie Companion

The New York Times bestseller by Suzanne Collins is now a major motion picture -- and this is your guide to all of the movie's excitement, both in front of the camera and behind it.

Go behind the scenes of the making of The Hunger Games with exclusive images and interviews. From the screenwriting process to the casting decisions to the elaborate sets and costumes to the actors' performances and directors' vision, this is the definitive companion to the breathtaking film.

Omslag för Eld och Dreamless + en Hunger Games-bild

Vaknade och hittade ett trevligt mejl som innehöll en bild på Eld, uppföljaren till Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Here it is:

Är det där ett hjärta i mitten? Alltså organet hjärta, inte figuren, haha. Eller, är det nån som vet? Mycket fint omslag i alla fall! Är väldigt kul att de kör på samma stil till omslagen i serien.

Och så ett annat omslag till en annan uppföljare; Dreamless av Josephine Angelini. Dreamless är uppföljaren till Starcrossed som även har kommit ut på svenska under namnet Helena, tror jag? Även detta passar ihop med första boken och är verkligen lika vackert.

Även om det inte har med böcker att göra egentligen, bara lite eftersom det är The Hunger Games vi talar om, så måste jag lägga upp den här bilden på casten ur The Hunger Games-filmen:

Där har vi dem! Katniss, Peeta, Gale, Rue, Thresh, Clove, Marvel, Glimmer, Cato, Foxface... En så sjukt gullig bild! Och kolla Josh, han är superblond, yay :)

5 böcker som fått mig att gråta

Jag älskar när en bok kan få mig att känna så mycket att jag börjar gråta, eller får mig att bli så arg att jag skriker, eller så glad att resten av dagen bara blir helt underbar. Nu är det så att jag har en förkärlek för böcker som gör mig sorgsen på något vis. Inte för att jag vill vara ledsen, bara det att det känns som att boken blir så äkta när den lyckas få en att känna någonting så starkt. Sedan håller denna sorgsenhet oftast inte i sig längre än ett par dagar, men för tillfället är det ganska skönt att drunkna i någon påhittad karaktärs olycka och känna sig glad över att det inte är en själv som går igenom samma sak.

1. The Hunger Games av Suzanne Collins
Ja, jäklar vad jag grät i slutet av denna bok. Peeta, Peeta ... Jag vet inte om en bok gett mig så många känslor förut som denna gjorde. Genom bokens gång gick jag från att vara glad och spänd, till att bli arg och frustrerad, till att bli otroligt ledsen i slutet av boken. Läste ut denna bok under en natt för två år sedan och kunde efteråt inte sova på ett bra tag för att jag sörjde med Peeta. Dagen efter vaknade jag efter att äntligen ha somnat gråtandes och insåg att jag just hade läst en helt otrolig, fantastisk bok.
 
2. Chasing Brooklyn av Lisa Schroeder
Den första boken jag läste av författaren som nu tillhör mina favoriter. Hade aldrig läst någon bok skriven på detta sätt, på vers, förut och hade ingen aning om vad som väntade. Men Lisa Schroeders poetiska språk och hjärtskärande val av ord gick rakt in i hjärtat på mig och jag har älskat denna bok sedan dess.

3. Speak av Laurie Halse Anderson
Speak är en sådan bok som alla borde läsa. Den har blivit bannad i skolor, i bibliotek, och säkerligen i många, många hem sedan den publicerades. Men den är viktig, så otroligt viktig, då den handlar om riktigt viktiga saker. Huvudpersonen Melinda är en av de bästa som någonsin skapats och hennes resa från att ha blivit våldtagen och sedan blivit utstött av sina vänner och sina klasskamrater är så fantastisk att man inte kan låta bli att gråta med henne.

4. Cracked Up to Be av Courtney Summers
Denna bok betyder mycket för mig. Mycket för att vad huvudpersonen går igenom står mig nära och för att jag är svag för berättelser som handlar om detta ämne. Att gå igenom någonting och inte veta hur man ska berätta för någon, inte kunna berätta för någon. Det är sorgligt, det är hemskt, men i slutändan när man märker att det faktiskt inte var så farligt är det också ganska vackert.
 
5. Little Women av Louisa May Alcott
En klassiker jag älskade då jag läste den. Nu minns jag inte så mycket, men jag minns i alla fall att jag grät i slutet. Ska inte berätta varför på grund av att någon där ute som läser detta kanske tänker läsa Little Women någon gång. Men detta var den första bok jag någonsin grät till, som jag kan minnas i alla fall, definitivt den första då jag var över tio år gammal. Kommer aldrig glömma hur den fick mig att bli så ledsen och jag är lite rädd för att läsa om den. Men det är klart jag kommer göra det.

Omläsningar

Egentligen borde man väl inte läsa om böcker när man har så många olästa böcker i bokhyllan, men det finns ändå så många böcker jag vill läsa om just nu och jag vet inte ens varför. En del människor läser om alla sina favoritböcker, en del läser aldrig samma bok två gånger. Jag... vet inte riktigt var jag hamnar. När jag var yngre läste jag alltid om böcker jag älskade, så varför slutade jag? Kanske för att jag är rädd att inte tycka om dem lika mycket en andra gång? Jag vet inte.

De böcker jag minns att jag har läst flera gånger är Systrar i jeans-serien vars första bok jag läste varje sommar för flera år sedan, The Hunger Games har jag läst två gånger, och så Twilight-böckerna som jag inte minns om jag har läst två eller tre gånger. Och det är just dessa böcker som jag just nu sitter och längtar efter att få läsa igen. Systrar i jeans har jag endast läst på svenska men vill nu läsa dem på engelska, The Hunger Games läste jag om för bara några månader sedan och Twilight har jag inte läst sedan 2009, så dem minns jag knappt. Har inte ens läst  The Short Second Life of Bree Tanner...

Sedan har vi ju då Harry Potter. Ja, jag är en av dem som inte har läst mer av Harry Potter än de två första böckerna. Och de läste jag när jag var runt åtta-tio år. Men alla pratar ju precis hela tiden om dessa böcker och jag antar att jag aldrig riktigt har förstått hur de kan vara så bra? Eller hur folk i alla åldrar gillar att läsa dem trots att de klassas som barnböcker. I alla fall så har jag fått för mig att jag ska läsa om de två första böckerna, som jag inte minns någonting av, och sedan läsa resten av böckerna i serien bara för att få se vad det hela handlar om.

Men som sagt, jag har egentligen inte tid till att läsa om en massa böcker så får se när detta blir av. Hur har man egentligen tid till att läsa om böcker och samtidigt läsa alla dessa olästa?

Bild på Jennifer Lawrence som Katniss!

Oh My Goodness! Äntligen får vi se Jennifer som Katniss :D Jag är helt sjukt peppad nu, tar tillbaka allting jag har sagt om henne i rollen. Det här kommer bli sjukt bra!

 

Hittad på Mockingjay Live Journal

Nu går Hunger Games-castingen fort...

Det började med Jennifer Lawrence som Katniss, sedan var det Peeta och Gale som blev castade. Nu har en hel drös med skådespelare fått roller i The Hunger Games-filmen. De flesta av dem passar faktiskt väldigt bra!

Elizabeth Banks har fått rollen som Effie.

Paula Malcomson ska spela Katniss och Prims mamma.

Och så Rue och Thresh; Amandla Stenberg och Dayo Okeniyi.

Och Willow Shields som Prim!

Sedan har en hel hög med tributes blivit castade:

Bild härifrån.

Dessutom kanske John C. Reilly ska spela Haymitch, och de tre skådespelarna Woody Harrelson, Stanley Tucci och Lenny Kravitz ska kanske också vara med i filmen. Vilka roller de ska spela vet man inte än. Kanske President Snow? Cinna? Caesar Flickerman? Åh, jag vill veta nu!

Av dessa tycker jag verkligen att Paula Malcomson, Amandla Stenberg, Dayo Okeniyi och Willow Shields passar bäst till sina roller. Har inte sett Elizabeth Banks i något, men jag hoppas att hon passar som Effie. Det verkar så om man läser vad folk säger om henne i alla fall.

Peeta och Gale-casting klar...

Japp, först fick vi reda på att Jennifer Lawrence är Katniss. Nu vet vi också vilka som kommer spela Peeta och Gale. Josh Hutcherson ska spela Peeta och Liam Hemsworth ska spela Gale. Josh Hutcherson som Peeta, hm.. Jag kan inte se det, men jag litar på att de har castat honom för att han kommer bli en bra Peeta. Det måste han bli. Jag dör lite inombords annars.

Här är vår Peeta:

 Och så Gale:

Om du vill läsa mer.

The Hunger Games casting och annat blah

Katniss...?

Läste precis att Jennifer Lawrence har fått rollen som Katniss... Jaha, jag visste inte att Katniss var blond, 20 år och kurvig? Eller vad man ska kalla det. Katniss är liksom brunett, okej att man kan färga håret på någon, men Jennifer Lawrence ser så gammal ut och Katniss har ju knappt någonting att äta så hon måste ju gå ner sjukt mycket i vikt om hon ska vara Katniss? Eller? Jag hoppas det i alla fall... Läste också att Hunter Parrish kanske ska spela Peeta, inte riktigt glad över det men han är i alla fall mer lik Peeta än vad Alex Pettyfer är. Jag hoppas också att han och Jennifer isåfall blir bra tillsammans.

Nog om detta nu... Fortsätter jag skriva om The Hunger Games så finns det en risk att jag aldrig slutar. Läste en fin liten bok idag, eller jag började på den för ett tag sedan men har inte läst i den ofta alls, så läste klart den idag. Den var kort och sidorna innehöll inte så många meningar, men innehållet var fint. Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? heter den. Kommer väl en recension idag någon gång kanske. Eller imorgon.

Just nu läser jag typ fyra böcker samtidigt, har lite svårt att hålla mig till bara en just nu. Därför tar det lite längre tid att läsa ut en bok, vilket det inte borde göra eftersom jag faktiskt har tid att läsa nu till skillnad från förra veckan. Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? var bara 120 sidor lång så den tog ju inte så lång tid... Men, men. Ibland går det väl lite trögt.

The Hunger Games dream cast

Nu när jag har läst Mockingjay så är det enda som finns kvar att vänta på The Hunger Games-filmen som kommer ut nästa år. Jag älskar att läsa om vilka skådisar som fans vill ska spela rollerna i filmerna, och tänkte därför sätta ihop mitt eget dream cast…

Katniss:

Katniss har varit den svåraste att hitta en skådis till, jag har försökt hitta någon jag tycker är perfekt ända sedan jag läste The Hunger Games för första gången men har inte hittat någon. Sedan började det pratas om Hailee Steinfeld och när jag såg henne tyckte jag att hon skulle vara perfekt för rollen. Hon är det närmsta ”min” Katniss som man kan komma, i alla fall av de skådespelare som jag har sett. Hon är ganska ung, men jag tycker inte att det spelar så stor roll. En del förslag för Katniss förstår jag verkligen inte, vissa tycker att Chloe Moretz ska spela Katniss…? Jag tycker inte att det finns någonting alls hos henne som påminner om Katniss.

Peeta:

Den näst svåraste att hitta en bra skådis till. Usch, jag är inte ens nöjd med den jag har valt. Peeta är så specifik i mitt huvud och jag älskar honom, ingen skådespelare kommer kunna göra honom rättvisa. Men William Moseley hade något Peeta-aktigt över sig på vissa bilder, så det fick bli han. Till skillnad från vissa andra så tycker jag inte att Alex Pettyfer (som ska vara Jace, inte Peeta) eller Hunter Parrish passar alls.

 

Prim:

Av någon anledning tycker jag att det är väldigt svårt att hitta en skådespelare till Prim… Ett tag tyckte jag Elle Fanning, fast då yngre än vad hon är nu. Nu ser hon alldeles för gammal ut för rollen. Men jag har inte hittat någon bättre, så en yngre Elle Fanning tycker jag hade passat bra.



Haymitch:

Haymitch har jag inte en så specifik bild av som med Katniss och Peeta, det finns många som passar. Men någonstans läste jag någon som föreslog Robert Downey Jr, och varför inte?

Cinna:

Om ni har sett tv-serien Pretty Little Liars så har ni sett Ian Harding som spelar Ezra. Han passar rätt bra in på Cinna, tycker jag.

 

Effie:

Många tycker att Kristin Chenoweth skulle passa som Effie, och jag håller verkligen med.

 

Rue: Yara Shahidi.                                                       Foxface: Emma Stone.

 

Gale har jag inte hittat någon bra till än, men jag tycker inte om honom så mycket så det gör mig ingenting, haha.

Mockingjay av Suzanne Collins

Titel: Mockingjay.
Författare: Suzanne Collins.
Serie: The Hunger Games #3.
Antal sidor: 398.
Utkom: 24 augusti 2010.

Katniss Everdeen, girl on fire, has survived, even though her home has been destroyed. Gale has escaped. Katniss's family is safe. Peeta has been captured by the Capitol. District 13 really does exist. There are rebels. There are new leaders. A revolution is unfolding.

It is by design that Katniss was rescued from the arena in the cruel and haunting Quarter Quell, and it is by design that she has long been part of the revolution without knowing it. District 13 has come out of the shadows and is plotting to overthrow the Capitol. Everyone, it seems, has had a hand in the carefully laid plans - except Katniss.

The success of the rebellion hinges on Katniss's willingness to be a pawn, to accept responsibility for countless lives, and to change the course of the future of Panem. To do this, she must put aside her feelings of anger and distrust. She must become the rebels' Mockingjay - no matter what the personal cost.

Det här är antagligen den svåraste recensionen jag någonsin kommer skriva. Jag… jag vet inte ens var jag ska börja. Men okej. Jag hatar avslut. Oavsett om det är sista boken i en serie, sista kapitlet i en bok, sista säsongen av en teveserie eller sista filmen i en trilogi, så hatar jag det. Bara tanken på att aldrig mer få uppleva någonting nytt av det man älskar gör att jag inte vill ta mig dit, till slutet. Men till slut så måste man ju. Man måste om man älskar något få veta hur det slutar. Nu har jag läst Mockingjay, det är över. The Hunger Games är slut, the end’s not near, it’s here. Även om man kan läsa om dessa tre böcker om och om igen så kommer man aldrig få någonting nytt ifrån denna värld och det gör mig så fruktansvärd ledsen.

Jag hade hört en del om Mockingjay innan jag började läsa den, inte några särskilt stora spoilers men ändå en del småsaker som skrämde mig lite. Som att Peeta inte skulle vara med så mycket, vilket han ju inte var. Det är en av de få negativa saker jag kan säga om Mockingjay, att Peeta var frånvarande under en stor del av boken. Han är min favoritkaraktär i serien och att se honom gå igenom det han gjorde var väldigt jobbigt. Katniss förändrades också mycket i den här boken, men jag tycker fortfarande att hon är en sjukt stark karaktär och med tanke på allt hon har gått igenom så tycker jag att hon beter sig precis som man kan förvänta sig.

Det var mycket krig, mycket våld och många dog. Det gick så fort ibland att man knappt hann reagera. Några av mina favoritkaraktärer dog, men jag är inte upprörd över det. Det var sorgligt, men det hade inte varit det minsta realistiskt om alla man älskar hade överlevt i slutet. Slutet av boken var så perfekt som det bara kunde bli. Jag älskade det. Katniss insåg vem hon hörde ihop med, något de flesta av oss antagligen insåg redan i första boken, och epilogen var något av det finaste jag någonsin läst. Jag grät så mycket under de sista sidorna att jag var tvungen att läsa om flera stycken. The Hunger Games-serien är min absoluta favoritserie, jag tror inte att jag någonsin har känt så här mycket för några böcker innan. Att kalla dem fantastiska är att vara snål, de är så mycket mer än det. De är mäktiga, enastående, unika och helt enkelt bäst.

Handling: 5/5

Språk: 5/5

Karaktärer: 5/5

Omslag: 5/5

Totalt betyg: 5/5