Gremlins 2: The New Batch (1990)

 

Billy och Kate har flyttat från hålan Kingston Falls till storstaden New York. De drömmer om att tjäna tillräckligt mycket pengar så att de kan flytta till en finare lägenhet och äntligen gifta sig. De arbetar båda på sensationen Daniel Clamp’s hypermoderna kontorskomplex och när Billy hör brevbäraren vissla på en välbekant melodi förstår han att hans gamla polare Gizmo finns någonstans i närheten. Billy hittar Gizmo i skyskrapans alldeles egna genforskningslabb där den skruvade doktor Catheter utför plågsamma djurförsök. Billy gömmer Gizmo i sin skrivbordslåda tills det är dags för hemfärd. Gizmo passar på att se sig omkring och ännu en gång bryts de tre livsviktiga reglerna. Gizmo får vatten på sig och börjar genast generera elaka varianter av sig själv och snart är det kaos i höghuset.

”You got to evacuate the building. There are creatures in it. They start out small and furry. If they eat after midnight, they form cocoons...”

När jag växte upp så ville alla ungar ha en alldeles egen Mogwai. Problemet var ju bara att de inte fanns på riktigt och det blev en bitter verklighet för många och de döpte sina andra husdjur till Gizmo istället. Gizmo är en av filmhistoriens sötaste skapelser, man smälter så fort den lilla håriga krabaten är i bild. Gremlins är en helgjuten monsterfilm med en stor dos humor i en perfekt kombination. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är en alldeles förtjusande film. Filmbolaget ville att Joe Dante skulle följa upp succén så fort som möjligt men regissören kände sig färdig med monstren för tillfället och det dröjde sex år innan de gjorde entré på bioduken igen. Jag har bara sett Gremlins 2: The New Batch en eller två gånger tidigare (Nintendo-spelet spenderade jag dock mer tid med) och vad jag minns från den så tyckte jag att den var sådär, ingenting speciellt.

Historien är förflyttad från den lilla idyllen Kingston Falls till en skyskrapa i New York och efter en snabb inledning har filmen inte mycket till story. Det är extra mycket av allt och det är fullt blås under den sista timmen. Gremlins 2 är helt hysterisk underhållning som ligger farligt nära gränsen till att bli för mycket av det goda men för det mesta klarar filmen balansgången galant. Det blir lite tramsigt emellanåt och vissa av de nya gremlinsarna är lite väl fjantiga men monstren är även denna gång fräcka skapelser som utstrålar sann skaparglädje. Flera karaktärer från föregångaren dyker upp i uppföljaren. Herr och fru Futterman, Mr Wing, Billy, Kate och förstås Gizmo och hans nya elaka avkommor. Den stackars mogwain fortsätter att bli mobbad och Gizmo är mesigare än någonsin, tills han får nog och tar hjälp av sina kunskaper från sitt tv-tittande och börjar sparka stjärt likt sin idol Rambo. Det kryllar av kända ansikten som gör parodi på sig själva. Hulk Hogan sliter av sig tröjan på en biosalong när gremlinsarna stör föreställningen och filmkritikern Leonard Maltin får svar på tal när han citerar sin egen kritik av originalfilmen Gremlins. Det är kul att se Christopher Lee i rollen som den elaka vetenskapsmannen och även fast hans tid framför kameran är på tok för lite så briljerar han varenda minut han är med. Det är mer fokus på humor i uppföljaren och ibland blir det lite för mycket av den varan och inte alls lika balanserat som i originalet. Gremlins 2 är förstås inte lika bra som ettan men det är en lyckad uppföljare där underhållningsfaktor är hög och speltiden rinner iväg av bara farten.

Sleepwalkers (1992)

Mary och hennes son Charles är sömngångare, ett gammalt släkte som härstammar från både människan och katten. De livnär sig på livskraften från oskulder och deras värsta fiende är katten och dess, för dem, dödliga klor. Modern och sonen är ständigt på flykt och nu har deras resa tagit dem till en liten sömnig stad i Indiana. Det trasslar till sig ännu en gång när unga Tanya får fjärilar i magen då hon stöter på Charles Brady, ovetandes om att hans enda intentioner är att mata Tanya till hans svältande moder.

”It was sleepwalkers, hiding in human robes, feeding on virtue. Loving to feed, feeding to breed. So, in the end, they ran.”

Jag läste nyligen klart Stephen Kings novellsamling Skeleton Crew och innan det är dags att sätta tänderna i romanen jag sett mest fram mot att läsa av författaren – It, tyckte jag att det var läge att se någonting King-relaterat på tvn. Jag tycker inte att Mick Garris är en särskilt intressant regissör när det kommer till hans filmatiseringar av Stephen Kings verk. Han följer författarens förlagor troget men i slutändan känns de ofta meningslösa och oinspirerade. Nu har jag inte sett hans senare filmatiseringar men The Stand var hyfsad medan nyinspelningen av The Shining var vedervärdig och totalt poänglös. Sleepwalkers var King och Garris första samarbete och den första historien King skrev exklusivt för den vita duken. King har skrivit berättelser som inte har hamnat i bokform tidigare som en av korthistorierna i Cat’s Eye och tv-produktionen The Golden Years fast Sleepwalkers var den första som gick upp på biograferna.

Garris gör dock ett bra jobb med Sleepwalkers och här är det inte tal om några restriktioner när det kommer till våldsamheter. Sleepwalkers vräker på med avslitna armar, köttiga rivsår och fräcka monster och filmen är mycket mer brutal än vad jag minns den. Det är en fartfylld och kul historia som blandar friskt med mytologiska varelser som sägs vara grunden till vampyrerna och filmens korta speltid gör att det aldrig blir tråkigt. Mädchen Amick från Twin Peaks är perfekt i rollen som den charmiga oskulden Tanya och det incestuösa paret Brady är underhållande centralfigurer. Det kryllar av kända personer i små roller. Förutom Stephen King själv flimrar Tobe Hooper, Mark Hamill, Joe Dante, Ron Pearlman (som ser ut som en sömngångare utan att behöva använda sig av smink), John Landis och Clive Barker förbi. Jag är ingen beundrare av Enya men Sleepwalkers inleds otroligt stämningsfullt till tonerna av hennes Boadicea när poliserna hittar sömngångarnas senaste vistelseplats. Däremot tycker jag väldigt mycket om Santo & Johnnys drömlika Sleepwalk och det är alltid lika angenämt att stöta på den. Det ligger en skön atmosfär över Sleepwalkers och ibland känns det som om vi bevittnar en film som ska utspela sig någon gång under nittonhundrafemtiotalet (då menar jag inte musiken) men då freestylar och andra nymodigheter dyker upp förstår vi ju att så inte är fallet. Bortser man från förvandlingssekvensen under Charles och Tanyas picknick där käcka one-liners förstör den annars sköna stämningen, är Sleepwalkers en väldigt underhållande Stephen King-rulle - där katterna är filmens riktiga hjältar. 

Filmer Värda Att Nämna - Sedda Januari-Februari 2010

The Hills Run Red (2009) http://www.imdb.com/title/tt0907676/

Skräckfilm i samma stil som The Hills Have Eyes  och The Texas Chainsaw Massacre. Även om den är inspelad 2009 så har den ändå en 70-tals känsla vilande över sig filmen igenom.
Ett skräckfilms freak har fått nys om en skräckfilm som försvunnit helt från marknaden och det enda som finns kvar är en blodig trailer. Han och några polare bestämmer sig för att göra en dokumentärfilm om filmen och försöka finna originalet samt regissören som sedan länge varit försvunnen.Fullt ös i 90 minuter med allt som hör en bra skräckfilm till. En av de bättre i genren de senaste åren!

Avatar (2009) http://www.imdb.com/title/tt0499549/

Efter allt jag läst och sett om filmen var jag tvärsäker på att den skulle hamna långt under förväntningarna. Men ack så fel jag kunde ha. Att se Avatar i 3-D var en helt fantastisk upplevelse där man klev in i en alternativ drömvärld. Allt var så vackert att man glömde bort den ganska mediokra storyn som i grund och botten handlade om ont och gott. Åter igen ett bevis på att allt James Cameron tar sig an blir till guld. Se den på bio i 3-D!

Luca Il Contrabbandiere (1980) http://www.imdb.com/title/tt0081081/

Lucio Fulci´s stenhårda maffia-rulle går under många alternativa titlar där de kändaste nog är The Smuggler och Contraband. Lucio Fulci har länge varit en av mina absoluta favorit regissörer ända sedan jag såg hans mästerverk The Beyond. Jag har länge velat se hans tagning på maffigenren och nu så har filmbolaget Njuta Films gjort det möjligt, helt ocensurerat med all sin ”blood, gore and guts”. Som alltid när det gäller italiensk b-film från 70-80 talet så är storyn det sekundära och våld, blod, naket och överspel det primära, så också här. Men tycker man om italiensk b-film så är detta ett måste!

Ninja Assassin (2009) http://www.imdb.com/title/tt1186367/

Inte sedan 80-talet har jag sett röken av en ninja film. När jag var liten så såg jag American Ninja 1-5 om och om igen och tyckte att det var bland det tuffaste jag någonsin sett. Ser jag om dom idag så är de nog inte särskilt tuffa. Det var hur de var klädda med ju mörkare kläder de hade desto mer bad ass var de, deras mystiska meditationsprocedurer med fingrarna böjda i konstiga kombinationer och såklart deras vapen med kaststjärnan som nummer ett.
Jag hade nästan helt glömt bort dem och så kom Ninja Assassin ut, och vilken ninja film det är! Handlingen är nästintill obefintlig, blodet sprutar åt alla håll i härlig pastelliknande färg och den tuffa tjejen blir kär i den coola ninjan, kan det bli mycket bättre? Klart det kan men inte inom ninja genren. Regissören James McTeigue har helt fattat poängen. Skit i djupa relationer och detaljerad story och ersätt det istället med mängder av blod och snygga slagsmålscener.

The Howling (1981) http://www.imdb.com/title/tt0082533/

Joe Dante’s varulvsrulle är tillsammans med John Landis: An American Werewolf In London förmodligen den bästa varulvsrullen som gjorts. Förvandlingsscenerna är helt outstanding och när man tittar på remaken av The Wolfman undrar man hur sakta tekniken har utvecklats de senaste 30 åren. Storyn är underbar med en slags psykadelika som genomsyrar hela filmen. Har ni inte redan sett den så gör så!

Shutter Island (2009) http://www.imdb.com/title/tt1130884/

Shutter Island är nog årets hittills största besvikelse. Det är svårt att tro när det på pappret ser så bra ut. Martin Scorsese bakom kameran och Leonardo Di Caprio framför och dessutom att den bygger på Dennis Lehane´s roman med samma namn.
Helt genomrutten är den inte. Den är supersnygg och scenerna från nazi-tyskland är fantastiska, men storyn i helhet håller inte med den otäcka stämningen som aldrig infinner sig och med slutets stora antiklimax. Synd.

Cabin Fever 2: Spring Fever (2009) http://www.imdb.com/title/tt0961722/

Den första Cabin Fever filmen är fortfarande en stor favorit hos mig. Om ett köttätande virus som bokstavligen äter upp ett gäng kåta ungdomar mitt ute i ingenstans. Tyvärr är regissören Ti West ingen Eli Roth och när det nu är dags för ett gäng ungdomar att gå på skolbal så är det mest samma sak som innan fast mycket sämre. Ett stort plus för musiken dock som är det bästa med hela filmen.

Lolita (1997) http://www.imdb.com/title/tt0119558/

Ok jag har inte sett Stanley Kubrick’s original av någon anledning men efter att sett Adrian Lyne´s version så känns det inte som jag behöver det heller. Att något så förbjudet kan filmas så vackert är osannolikt men Lyne har lyckats perfekt. Han får åskådaren att efter filmens slut känna sig illa till mods.  Allt är supersnyggt. Fotot och Jeremy Irons är magnifikt. Åter igen bevisar Irons att han är en av vår tids stora skådespelare!