The Final Terror (1983)

En samling ungdomar åker tillsammans med några skogsvaktare för att campa ute i skogen ett par nätter men det blir inte riktigt som de hade tänkt sig. Lurandes bland träden finns någon som vill dem väldigt illa och en efter en försvinner frilufsarna i natten.

”Mill Creek’s real dangerous. You don’t want to take these kids out over there. Somebody might get hurt.”

The Final Terror är regissören Andrew Davis, som sedan gick vidare och regisserade biosuccéer som Under Siege och The Fugitive, andra långfilm. Den spelades in redan nittonhundraåttioett men lades på hyllan i två år innan den släpptes, tack vare att Daryl Hannah och Adrian Zmed hade blivit stora namn.

”There’s somebody here. There’s someone around. I smelled this smell. There was this smell. And there was these hands, these hands in my hair. I swear I’m not dreaming, I’m not dreaming there’s somebody!”

The Final Terror börjar som vilken slasherfilm som helst men förvandlas senare till en överlevnadsthriller i skogsmiljö, i stil med Deliverance. The Final Terror är emellertid en lightvariant av ovan nämnda film, med en yngre och inte alls lika intressant skara karaktärer i huvudrollerna. Det dyker upp en rad kända ansikten i tidiga roller och det är kul att se framförallt Daryl Hannah (som jag tyckte var blixtersnygg i min ungdom) och Joe Pantoliano (från Memento) i mindre men betydande roller. The Final Terror är en ofta ganska mörk film så den bör ses under nattens timmar för bästa möjliga upplevelse. Tur är då att Scream Factory ännu en gång har lyckats ge den suktande skräckfilmspubliken den bästa utgåvan som går att få tag på i nuläget i en snygg blu-ray/dvd combo pack. The Final Terror innehåller inget naket eller överdrivet våldsamma dödsfall och filmen skördar inte många offer, inledningssekvensen filmades efteråt just för att få ett högre antal dödsfall och locka en större publik. Filmen ser väldigt bra ut och det finns några tuffa scener med blodutgjutelse men det går lite väl lång tid mellan våldsamheterna och ibland känns det som filmen går på tomgång och finalen är över alldeles för fort. The Final Terror kunde ha blivit ett riktigt bra skräckfyllt vildmarksäventyr då den har alla förutsättningar så som en tacksam utspelningsplats och en lagom läskig mördare som stryker runt i skogen men istället landar betyget på ett svalt okej. The Final Terror är trots allt en trevlig liten film men ingenting särskilt. Den fungerar alldeles utmärkt som tidsfördriv men det finns bättre exempel i backwoodskräckgenren.

El Rey de la Montaña (2007)

Quim kör utan angiven destination på en ödslig väg någonstans i Spanien (vi får i extramaterialet veta att det är i Soria). Han stannar till vid en bensinmack där han stöter på en kvinna som han har sex med på toaletten. Hon stjäl hans plånbok men inte innan hon betalat för hans bensin och Quim fortsätter frustrerad därifrån. Han ser kvinnans bil och följer efter när han plötslig hör en smäll och stannar bilen. Någon har avfyrat ett skott som träffat motorhuven. En man med sin hund dyker plötsligt upp och skjuter honom i benet. Quim flyr förskräckt därifrån och försöker tillkalla hjälp men då telefonen inte har någon täckning kör han vidare. Samma man dyker upp igen och i ren panik kör Quim över honom och fortsätter. Kvinnan från tidigare har fått punktering och efter diskussion om tidigare händelser bestämmer de sig för att slå följe. De inser snart att de är brickor i ett sjukt spel där de är villebråd och någon med ett kikarsikte är dem hack i hälarna.

Efter att jag sett The Hunger Game (som i och för sig var bättre än vad jag förväntat mig) tillsammans med min sambo blev jag sugen på att se en vuxenfilm. Spanska El Rey de la Montaña, även känd under titeln King of the Hill, damp ner i min brevlåda förra veckan och jag hade redan lyckats glömma bort att jag hade den när jag gick igenom min filmsamling i jakt på någonting intressant att se. Det är en överlevnadsthriller utan banjospelande freaks och sexuella övergrepp men spännande är det från ruta ett. Det händer väldigt mycket, väldigt snabbt i El Rey de la Montaña och sedan saktar tempot aldrig ner. Det är ofta grymt spännande och Spanien visar ytterligare en gång hur bra de är på att skapa täta och intensiva thrillers. Tillsammans med Frankrike lyckas Spanien göra någonting nyskapande och fräscht även fast de använder sig av gamla idéer och El Rey de la Montaña är inget undantag. Leonardo Sbaraglia är trovärdig i rollen som Quim och känns mänsklig och vardaglig vilket i sin tur gör terrorn mer träffande och kännbar. Höstlandskapet bidrar till den alltigenom dystra och hopplösa stämningen och jag kan riktigt känna ångesten och rädslan hos karaktärerna. Historien är rakt på sak och trots detta lyckas den leverera en bra vändning i slutet och de många sekvenserna där regissören valt att filma vissa delar som ur ett tv-spel är ett billigt men intelligent val. Det dröjer innan vi få se förövaren/förövarna men det är värt väntan och blir lite av filmens styrka i slutändan. El Rey de la Montaña är en mycket bra film som är värd att kolla upp. Den finns tillgänglig för en billig slant lite varstans så tveka inte att inhandla om genren tilltalar dig. Jag kan inte annat än att rekommendera El Rey de la Montaña och den får mig att vilja se samma regissörs ljumt mottagna found footage film Apollo 18 från förra året. Är den i närheten lika bra som El Rey de la Montaña lär den inte göra mig besviken.

Hunter's Blood (1986)

Far och son åker med bröderna Al och Ralph för att jaga rådjur ute i skogen vid gränsen till Arkansas. Storstadskillen Marty får också hänga med.

Hela resan inleds med att de gör narr av lokalbefolkningen innan de åker vidare för att slå upp läger. De stöter på två lättskrämda skogsvaktare/poliser som varnar dem för så kallade Poachers, en grupp människor som illegalt jagar djur och bor djupt inne i skogen. Poachers anses som farliga och folk har dessutom försvunnit spårlöst i skogarna.

Första kvällen fördriver de tiden med att dricka Jack Daniels, spela poker och lyssna på kass musik på bergsprängaren. Mitt i natten vaknar de av att ett mindre charmerande sällskap urinerar på dem och slå sönder framljuset på deras bil. Efter många om och men lyckas de skrämma iväg dem, men trubbelmakarna svär på att hämnas. Dagen efter ger de sig ut för att jaga och det dröjer inte länge innan de stöter på figurerna från gårdagen. De inser snart att det är just dem som de blev varnade för. Bland rövargänget finns inga mindre än Bob Dylan’s gamla trummis Mickey Jones och den smått bisarra Billy Drago från Brian de Palma’s gangsterrulle The Untouchables. Deras semester förvandlas till en mardröm där rollerna är ombytta och de blir villebrådet.

Hunter’s Blood är precis den sorten av filmtitlar som lockade mig som tonåring. Ofta var det inte särskilt bra men ibland hittade man ett guldkorn. Hunter’s Blood är ett guldkorn och den är hur bra som helst. Den levererar i alla aspekter. Den obligatoriska banjomusiken är här ersatt av någon slags ”hipp” countryrock som inte gör filmen direkt skrämmande men ack så cool. Pappan som löser alla problem genom att ta till nävarna är häftig och en perfekt karaktär i filmen. John Travolta's brorsa Joey spelar här en lipsill från storstaden som storögt tittar på alla rednecks och tycker att de är hur fascinerande som helst. Det är inte svårt att förstå varför hans karriär gick åt pipsvängen då han är en riktigt kass skådespelare. Här passar han dock in alldeles perfekt.

Jag har aldrig hört talas om Hunter’s Blood tidigare men för några dagar sedan snubblade jag över en VHS-kopia av filmen. Så här i efterhand är jag riktigt tacksam för det, då det tydligen är en riktig raritet som förstås inte finns utgiven på DVD. Även på VHS är den klurig att hitta. Är du som jag, en sucker för filmer som Deliverance, Southern Comfort, Rituals (recension HÄR) osv. och dessutom lyckas lägga vantarna på denna bortglömda pärla, är detta en film du måste se.

Just Before Dawn (1981)

Just Before Dawn är en blandning av Friday the 13th och Deliverance och en ganska medioker sådan.

Ett gäng beger sig långt upp i bergen för att campa och kolla upp sina nyköpta ägor. Klart som att solen går upp morgonen är de inte ensamma. Två inavlade rednecks fetton dödar dem en efter en på tråkiga sätt.

Just Before Dawn är regissören Jeff Lieberman's tredje film efter den smått fantastiska Blue Sunshine och "mördarmaskarna anfaller" filmen Squirm. Det känns som han vill lite för mycket och i slutändan blir det bara pannkaka av det hela. Filmen har fått överlag ganska så bra kritik och nämns ofta i samband med Deliverance, Rituals och Southern Comfort. Det är svårt att förstå då de är av en helt annan kaliber. Med detta menar jag inte att den helt bör undvikas. Det finns en hel den oavsiktligt roliga scener och avrättning med hjälp av att köra näven i truten är ren underhållning.

Rituals (1977)

Rituals, även känd under namnet The Creeper, är en kanadensisk film i samma anda som kultklassikern Deliverance från 1972.

Fem doktorer åker på en 6 dagars vandring genom Kanadas obebyggda och tätvuxna skog. Deras semester avbryts plötsligt då de vaknar en morgon och upptäcker att deras skor blivit stulna. Snart brakar helvetet lös då de förstår att någon vill dem väldigt illa…

Det som skiljer Deliverance och Rituals åt är att i Deliverance får vi hela tiden se de som förföljer offren, medan här avslöjas inte identiteten förens i slutet av filmen.

Med detta menar jag inte, som många andra verkar göra, att den är bättre än Deliverance.

Rituals är dock oförklarligt förbisedd då den faktiskt är en riktigt bra film i genren. Den håller ett högt tempo och skådespeleriet är helt ok. Slutet är en nagelbitare och man lämnas med mersmak för denna typ av film.

Jag vet inte om den finns släppt på dvd än, det enda jag lyckades komma över var en gammal vhs-kopia. Jag tycker dock att det är på tiden att den får ett ordentligt släpp så att fler folk för upp ögonen för detta mindre mästerverk!

Trapped aka Baker County, U.S.A. (1982)

Rednecks-filmer ala Deliverance är inget som vi är direkt bortskämda med. Den senaste filmen i genren jag kan komma på är The River Wild med Meryl Streep och Kevin Bacon. Visst kan man räkna in filmer som The Hills Have Eyes men där handlar det mer om orealistisk skräck. Det Deliverance startade 1972 var skräcken att åka och campa. Skräcken att hänga med de skäggiga gubbarna i flanellskjortor mitt ute i ingenstanset. Dessutom är banjomusik inget man lyssnar på utan att det går kalla kårar längs ryggraden.

Mitt första möte med regissören William Fruet var med hans smått fantastiska terror-film Death Weekend (recension här). Baker County, U.S.A är hans hyllning till de så kallade backwoods filmerna.
Några studenter bestämmer sig för att åka och campa i just Baker County. Väl där ser de lokalbefolkningen ta livet av en annan man. Polisen vägrar att lyssna och snart befinner de sig i en otäck katt och råtta lek.
Henry Silva, mest känd från italienska snut-filmer från 70-talet spelar här ärkesvinet som tar lagen i egna händer och gör allt för att tysta de unga studenterna. Han är lika underbart sliskigt obehaglig som vanligt och gör filmen bättre än vad den egentligen är.

Fruet’s regi känns igen med det deprimerande höstklimatet och framförallt biljaktscenerna. Gillar man som jag trashiga 70-80 tals produktioner är detta en vinnare.
Mitt nästa projekt blir Rituals aka The Creeper, att jag missat den är lite smått otippat.