Längtar till Blå längtan

Jag har slukat nästan alla Elisabet Nemerts böcker och har älskat dem alla. Nu börjar hon röra sig närmare vår egen tid. Med Vargarnas tid under andra världskriget och nu med Blå längtan som snart ska släppas är vi i 1950-talet. Det känns lite annorlunda mot de färder så långt bak i tiden som Nemert skrivit tidigare men jag tror ändå på det här och väntar med stor förväntan på att få läsa Blå längtan när den kommer. Snart, snart. 5 september enligt Bokus. Handlingen här nedan, från Bokus:

"En varm och gripande roman om två maskrosbarn som förs samman av ödet. De föds samma dag, den 12 februari 1950. Naomi i Nigeria, Pia i Sverige. Naomi ser annorlunda ut och förskjuts av sin familj. Hon räddas av Jorinda som kan allt om läkande växter och låter henne växa upp på savannen med elefanter och lejon som vänner. Pia föds på Södra BB i Stockholm, i välfärdens Sverige, men hennes föräldrar är alkoholister och uppväxten i ett missbrukarhem sätter djupa spår.

Jorinda mördas och Naomi hamnar på barnhem. Dit kommer den svenska överläkaren Birgitta Kronwall som lägger märke till att den lilla flickan blir utstött av de andra barnen. Flickan har läppspalt och anses bära "det onda märket". Naomi får följa med till Sverige, ett Sverige där man ytterst sällan ser människor med en annan hudfärg. I den helvita skolan i förorten Årsta i Stockholm möts Naomi och Pia. Och från den stunden flätas deras liv samman.

Blå längtan är en stark berättelse om människors lika värde och en värld i förändring. Andra världskrigets fasor ligger bara några år bort och sextiotalet sveper in med ny ungdomskultur, nytt mode, ny musik, en ny frihet. Naomis och Pias oförutsägbara livsresor rymmer såväl sorg och glädje som dramatik och kärlek, och som en röd tråd löper deras starka vänskap. "

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

I Elisabet Nemerts nya roman kastas vi in i andra världskriget och får följa framförallt situationen för de skandinaviska länderna. Vi möter kriget genom journalisten Magdalenas ögon och får även stifta bekantskap med major Carl-Magnus. De båda hittar varandra i krigets kaos och kämpar tillsammans mot krigets fasor. Vargarnas tid handlar om modet att handla efter vad man tror på, att stå upp för andra människor och att vägra lyda order i en värld där så mycket ondska bortförklaras med att man endast lydde order.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Vargarnas tid var allt jag hoppades på och lite till. Jag blir alltid lite nervös när Nemert släpper nya böcker. Tänk om den här inte är lika bra, tänk om det där som verkligen får mig att fastna i hennes böcker inte finns där denna gång? Men jag hade inte behövt oroa mig. Vargarnas tid är precis lika bra som Nemerts andra böcker.

Jag fastnade faktiskt direkt vid första sidan och hade svårt att lägga ned boken efter det. Lilla Skogstorp tog mitt hjärta direkt och kriget gör sedan snabbt antåg i och med Carl-Magnus upplevelser vid sitt besök i Tyskland. Kriget är sedan väldigt mycket i fokus. Historiska fakta och skeenden överlag är väldigt mycket i fokus på ett sätt som det inte riktigt brukar vara i Nemerts böcker. Det brukar vara mer fokus på relationerna och huvudpersonens utveckling. Det är absolut ingenting som är dåligt och visst ser vi mycket av karaktärernas utveckling och relation till varandra också men mycket handlar om kriget. Och det är bra. Andra världskriget kräver trots allt sitt utrymme av en bok som utspelar sig under den tiden. Och Nemert överraskar mig på ett positivt sätt genom att berätta väldigt mycket om våra grannländer! När andra världskriget skildras skönlitterärt är det min upplevelse att vi ofta hamnar väldigt mycket i Tyskland och det är därför väldigt intressant att vi här rör oss så mycket i Sverige, Norge, Finland och Danmark!

Jag gillar även i vanlig ordning karaktärerna. De allra flesta ger prov på stort mod och civilkurage vilket är något av en stötesten i Nemerts böcker. Jag tycker alltid att dessa ingredienser är så inspirerande! Och det gör mig lite varm om hjärtat att läsa om människor som offrar allt för andra och kämpar för det goda när det onda i övrigt slår emot en som starka vågor på havet. Det finns så mycket ondska att förtälja om andra världskriget att ljuset behövs också.

Nemert är också duktig på att skildra karaktärerna i bakgrunden. De tar oftast inte så stor plats men jag minns dem ofta efteråt. I det här fallet var det Victoria Rytterholm som jag fastnade för. Hennes styrka och mod stannade verkligen kvar hos mig. En underbar karaktär! Det är också lite kul att vi får möta så många personer som faktiskt funnits på riktigt. Att vi vet vad som händer med dem gör inte så mycket.

Nemert har med Vargarnas tid kommit nära vår samtid jämfört med tidigare och det är lätt att dra paralleller till den flyktingkatastrof som nu råder i världen och all ondska som sker. Vargarnas tid är en historia om att stå upp för andra, hjälpa sina medmänniskor och att visa mod och kärlek. Kärleken har såklart en viktig roll i boken, såsom det brukar vara i Nemerts böcker, men här tycker jag att kärleken främst skildras som en urkraft och en kärlek till sina medmänniskor. Vargarnas tid kommer stanna kvar hos mig ett tag. Det godas kamp mot ondskan känns ständigt aktuell.

---

Vargarnas tid. Författare: Elisabet Nemert. Förlag: Forum (2016).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Vargarnas tid är Johannas deckarhörna.

Historietema: Räfvhonan av Anna Laestadius Larsson

I Räfvhonan möter vi för sista gången de tre kvinnorna Charlotta, Sophie och Johanna. Efter en lång tid som hertiginna utnämns Charlotta till drottning av Sverige men det politiska läget i landet är komplicerat och hennes position allt annat än säker. Sophie lever ensam efter att maken Piper och älskaren Evert avlidit. Hon och favoritbrodern Axel försöker upprätthålla den tidigare livsstilen i hovet, vilket inte ses med blida ögon av alla. Johanna befinner sig mitt i folkets växande missnöje mot adeln och rojalisterna, något som påverkar henne och hennes familj på flera sätt än ett.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Räfvhonan är en av böckerna jag läser i mitt Historietema med svenskt 1700-tal i fokus. Det är tredje delen i trilogin av Anna Laestadius Larsson. Den första delen heter Barnbruden och den andra Pottungen. Räfvhonan utspelar sig dock i början av 1800-talet och gled därför in lite i smyg i historietemat, men boken ligger i gränslandet till 1700-talet och samhällsdiskussionerna som boken tar upp härstammar till stor del från 1700-talets slut.

Charlottas bok var Barnbruden och Johannas Pottungen. Då var det så dags för Sophie von Fersen, vars bok fick titeln Räfvhonan. Titeln säger en hel del om bokens innehåll. Räfvhonan var ett av de namn man nedsättande kallade Sophie von Fersen för och det andas av det förakt som börjar växa för adeln och de högre klasserna inom samhället. Just von Fersens fick ju verkligen möta detta förakt och det blir tydligt att det även sticker deras egna nära vänner i ögonen att de fortsätter leva som om välstånd fortfarande rådde och Gustav III's hov fortfarande fanns.

Barnbruden och Pottungen har tidigare byggt upp den stämning som fanns i samhället under den här tiden och hur man såg på adel och monarker. Mycket inspiration kommer såklart från den franska revolutionen och Anna Laestadius Larsson gör därför självfallet mycket kopplingar dit. Hon smyger också in lite kopplingar här och där till den avrättade franska kungafamiljen, främst Marie Antoinette, vilket gör Charlotta och Sophies utsatta positioner tydliga. Vi får klart för oss att det i det här skedet av historien på många sätt är folket som är den starkaste kraften.

Den tidigare tydliga diskussionen kring skillnader mellan kvinnor och mäns villkor i samhället överskuggas här aningen av diskussionen kring klasskillnader på ett fullt förståeligt sätt. Men kvinnans utsatta position kommer såklart också ständigt fram på flera sätt, exempelvis både i fysisk bemärkelse i den vidriga gruppvåldtäkt som sker på krogen Glada tackan men också på ett mer psykologiskt plan när Charlotta hånas för hennes tro att hon skulle kunna tillföra landets politik något som kvinna.

Jag upplever att Anna Laestadius Larsson i Räfvhonan knyter ihop säcken på ett bra sätt. Hon binder samman de tre kvinnornas levnadsöden och får till ett bra slut. Trots att detta i mångt och mycket är Sophies bok så blir alla de tre kvinnornas berättelser avslutade på ett bra sätt. Jag tycker även att diskussionerna kring klass- och könsskillnader fortsätter på ett snyggt sätt och lämnar många öppna frågor. Något jag i efterhand reflekterat över är titlarna på böckerna. Alla tre titlarna anspelar ju på vardera av de tre kvinnorna och alla tre orden är negativa eller nedlåtande. Jag gillar den här detaljen då Anna Laestadius Larsson redan här sätter fingret på kvinnornas utsatta position och begränsade möjligheter. Redan titlarna visar oss vad vi kommer att få möta.

Räfvhonan är kort sagt en bra avslutning på den här underbara trilogin som fångar både den enskilda människan och det stora samhället. Jag uppskattar personporträtten, diskussionerna kring klass- och könsskillnader och de många detaljrika beskrivningarna av denna historiska miljö. Jag skulle gärna läsa fler historiska romaner av Anna Laestadius Larsson i framtiden!

---

Räfvhonan. Författare: Anna Laestadius Larsson. Förlag: Piratförlaget (2015).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Räfvhonan är Den läsande kaninen, Bibliophilia, Benitas bokblogg, Beasbokhylla, Sladdertackans bokblogg, Bokpool och Mias bokhörna.

Äntligen en ny bok av Nemert!

Äntligen! Som jag längtat efter en ny bok av Elisabet Nemert! Älskar hennes böcker! Och nu i sommar kommer hon att släppa en ny bok! Den 6 juli är Vargarnas tid planerad att släppas och den här gången befinner vi oss lite längre fram i historien än vad Nemert brukar ta oss, närmare bestämt under andra världskriget. Det ska bli väldigt spännande att läsa denna, gudars vad jag ser fram emot den!

Såhär beskrivs handlingen på Bokus:

"Vargarnas tid utspelar sig i andra världskrigets skugga. Världen brinner och ondskan breder ut sig allt mer - även i Sverige. Här har världens första rasbiologiska institut bildats för att skydda den så kallade "rena svenska rasen". Och den svenska regeringen har stängt landets gränser för judar. I Tyskland sprider nazismen sitt gift över världen.

Men vid sidan av ondskan går som alltid kärleken. I sökandet efter tre försvunna finska krigsbarn träffas Magdalena och Carl-Magnus. Det blir ett livsavgörande möte. Deras mod och medmänsklighet kommer att göra skillnad för många.

Vargarnas tid handlar om mod i krigets skugga. Mod att stå upp för det man innerst inne tror på, för de svaga och värnlösa, mod att försvara rätten till frihet, både till kropp och till själ, och modet att våga vägra lyda order. Även i det allra svartaste mörkret bor ett klart skimrande ljus och det ljuset heter kärlek och hopp. Och som en symbol för det godas kamp mot ondskan löper genom hela boken tre snövita vargar."

Historietema: Pottungen av Anna Laestadius Larsson

I Pottungen möter vi återigen de tre kvinnorna Charlotta, Sophie och Johanna. Charlottas och Sophies vänskap är fortfarande stark men utsätts stundtals för prövningar. De två kvinnorna möter motgångar både i sina privatliv men även inom det svenska hovet och politiken är ständigt närvarande i deras liv. Johanna, tidigare kallad Pottungen, har fått en son efter de tidigare övergrepp hon blivit utsatt för och försöker nu skapa sig ett liv och självständighet.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Pottungen är en av böckerna jag läser i mitt Historietema med svenskt 1700-tal i fokus. Det är andra delen i trilogin av Anna Laestadius Larsson. Den första delen heter Barnbruden och nog kan man läsa böckerna var för sig för någorlunda fristående är de, men jag tycker ändå att man får ut mycket mer av att läsa trilogin i sin helhet.

I Barnbruden är det Charlotta som är huvudrollen men i Pottungen är det såklart Johanna som tidigare kallades just Pottungen som är i fokus. Vi får följa alla de tre kvinnornas liv men det är Johanna som intar huvudrollen. Det är kring henne som det på många sätt händer mest medan Charlottas och Sophies liv rullar på - dock inte utan större händelser heller såklart. Främst slås jag av den oerhörda sorgen både Charlotta och Sophie möter kopplat till de barn de mister och de barn de har. Charlottas upprepade missfall är verkligen hjärtslitande att läsa om.

Jag gillar verkligen den andra delen i trilogin. Här får vi en större inblick i de lägre klassernas situation och det är intressant att följa Johannas väg från pottungen till borgarfru. Till en början tyckte jag att det kändes smått ovant att möta en vuxen Johanna med en så pass stor son. En bit in i boken var hon nog för mig fortfarande den där lilla flickan vi mötte i första boken. Men det är en angenäm ny bekantskap att träffa Johanna här, hon har skinn på näsan och försöker skapa en egen plats i världen. Här kommer också de stora olikheterna i mäns och kvinnors villkor in, vilket varvas på ett snyggt sätt med de iakttagelser som görs av Charlotta och Sophie i ämnet.

När jag läst ungefär halva Pottungen förväntade jag mig att vi skulle få möta Axel von Fersens slut redan i denna bok men när jag sedan började läsa på nästa bok, Räfvhonan, så insåg jag ju hur givet det är att det kommer först i nästa bok som ju är Sophies. Slutet av Pottungen handlar istället mycket om Johannas val i livet och vilken framtid hon vill ha. Jag gillar hur stark hon är och tycker även om andra kvinnor i boken vi presenteras för, såsom Pina som Johanna startar företag tillsammans med.

Pottungen är en bra uppföljare på Barnbruden och Anna Laestadius Larsson håller här samma kvalitet som i Barnbruden. Det är fortfarande mycket detaljer varvat med en genomgripande diskussion kring klasser och könsskillnader. Både den lilla enskilda människan och det stora samhället kommer fram på ett bra sätt. Pottungen har mycket som en bra historisk roman ska ha!

---

Pottungen. Författare: Anna Laestadius Larsson. Förlag: Piratförlaget (2014).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som har recenserat Pottungen är Ylva kort och gott, Pocketblogg, Beasbokhylla, Bokpool, Bibliophilia och Mias bokhörna.

Historietema: Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

I Barnbruden möter vi Charlotta som är påväg för att giftas bort med den svenske kungens bror Karl. Hon är sexton år och vet inte mycket om det svenska hovets etikett och många regler. På vägen till Sverige möter hon Sophie von Fersen och de två blir genast goda vänner. Väl i Sverige möter även Charlotta Pottungen som arbetar på slottet med att tömma herrskapets pottor. Charlotta tar henne till sig och börjar lära henne att skriva och läsa.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Barnbruden är en av böckerna jag läser i mitt Historietema med svenskt 1700-tal i fokus. Jag har läst den tidigare men skrev då ingen recension av den av någon anledning. Barnbruden är ett ypperligt sätt att inleda min läsning av det svenska 1700-talet. Vi kastas in i Gustav III's hov och det är mycket etikett och klass som diskuteras. Jag gillar hur vi kastas mellan de allra högsta klasserna och de allra lägsta.

Anna Laestadius Larsson skriver ur flera personers perspektiv och växlar mellan dessa på ett skickligt sätt men främst får vi läsa om Charlotta, Sophie och Pottungen/Johanna. Just Barnbruden är främst Charlottas bok, liksom titeln också antyder. Boken handlar mycket om Charlottas väg från barnbrud till en etablering inom det svenska hovet och hur hon måste stöpa om sig själv för att möta de förväntningar som finns på henne.

Redan här i den första boken i trilogin förs en diskussion kring skillnaderna mellan mäns och kvinnors villkor och denna utvecklas kanske lite mer i de senare böckerna men vi förstår ju redan här att detta är en viktig del i trilogin. Jag upplever dock att vi här kanske ännu mer ser skillnaderna mellan klasser. Dessa blir ju väldigt tydliga i hur Charlotta tar till sig Pottungen/Johanna och hur hennes liv tidigare sett ut. Relationen mellan dem säger en del om Charlottas syn på Johanna som någon hon kan forma om som ett underhållande experiment när hon har lust till det. Inte så att Charlotta är en ond och känslokall människa men hennes inställning till Johanna säger mycket om den miljö Charlotta växt upp i och hur man där ser på tjänare och lägre stående klasser.

Barnbruden är en riktigt bra historisk roman som både har en känsla för detaljer och helhet. Det finns många stråk som binder historien samman och samtidigt en detaljrikedom som verkligen uppskattas i just historiska romaner. En väldigt bra början på en väldigt bra trilogi!

---

Barnbruden. Författare: Anna Laestadius Larsson. Förlag: Piratförlaget (2013).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Andra som recenserat Barnbruden är Bokpool, Beasbokhylla, Pocketblogg och Den läsande kaninen.

Historietema: Svenskt 1700-tal

Nu är det dags för nytt historietema! Jag tänkte den här gången fokusera på Sverige under 1700-talet. Det blir med en liten överlappning till tidigt 1800-tal. Men fokus ska ligga på 1700-talet. Sverige under 1700-talet är väldigt intressant. Det finns massa intressanta personer som levde då och allting kring Gustav III's hov och kopplingarna till den franska revolutionen och vad den betydde för det svenska samhället är allt väldigt fascinerande.

Jag kommer att fokusera på det svenska 1700-talet i sex månader framöver med start nu i februari. Under denna tid har jag tänkt läsa sex böcker. Alltså i snitt en bok per månad. Om ni skulle vilja göra mig sällskap är ni väldigt välkomna att göra så! Ni kan läsa samma böcker som jag eller välja egna med samma tema.

 

Jag har tänkt läsa Anna Laestadius Larssons trilogi om kvinnorna runt Gustav III's hov som består av Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan, Agneta Pleijels Drottningens chirurg som berättar om Herman Schützer kirurg och hovläkare i 1700-talets Stockholm, Den vita frun av Frida Skybäck där vi möter Maria som 1784 reser till Borgeby slott i Skåne och så slutligen I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck som utspelar sig 1717.

Jag kommer till stor del alltså befinna mig i slutet av 1700-talet, men det finns ju å andra sidan mycket som händer då så det är kanske inte så konstigt att det finns många böcker just därifrån.

Jag hade tänkt inleda med Barnbruden! Hoppa gärna på ni också!

Pottungen nästa!

Jag har varit sugen länge på att läsa fortsättningen på Barnbruden, nämligen Pottungen. Jag vet inte riktigt varför det inte har blivit av men i veckan tänkte jag göra slag i saken och i alla fall köpa boken. Det är ju hög tid nu när den tredje och sista delen Räfvhonan snart släpps! Jag har ett presentkort på Akademibokhandeln som jag tänkte utnyttja till den här boken.

Nu funderar jag mest på om jag ska läsa om Barnbruden först och sedan läsa Pottungen eller om jag ska gå direkt på Pottungen. Jag måste erkänna att jag mest minns Barnbruden i stora drag så därför överväger jag att läsa den igen.

Ni som har läst Pottungen, är det bra att minnas Barnbruden ordentligt eller är Pottungen någorlunda fristående?

Kulla-Gulla i skolan, av Martha Sandwall-Bergström

Den sjätte boken om Kulla-Gulla.

Gulla är nu fjorton år gammal och hennes morfar patron Sylvester blir övertalad av sin släkting Tant Emely att Gulla behöver en ordentlig skolgång och att få lära sig hur en flicka i hennes situation bör föra sig. Gulla skickas därför bort från Höje för att följa tant Emelys flickpension och få en ordentlig skolgång.
------------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi nu kommit fram till den brytpunkt i serien då Gulla lämnar Höje var jag ganska orolig för att den vanliga Gulla skulle försvinna, för efter mitt minne så blir Gulla allt mindre Gulla ju längre serien går. Men i Kulla-Gulla i skolan är det fortfarande samma gamla Gulla vi möter, om än en Gulla som man försöker stänga in i en form som hon inte passar i.

Hela boken utgår egentligen från tant Emelys försök att pressa in Gulla i sin stöpta form av hur en ung välartad flicka bör bete sig och Gullas tysta kamp emot detta. Det uppstår en intressant konflikt inom Gulla gällande viljan att få vara sig själv och viljan att bli den flicka hon tror att hennes morfar vill att hon ska vara. Och Gulla förändras en del under denna bok, hon tar till sig mycket av det tant Emely lär henne men samtidigt finns den glada och fria själen som vi lärt känna innan kvar. Inte minst märks detta när hon ger sig ut för att springa och känna friheten i att inte behöva tänka på hur hon ser ut eller för sig. Det är något otroligt befriande i den scenen och jag kan riktigt se Gullas glädjestrålande ansikte när hon skenar fram.

Det är något hjärtskärande med Gullas inre konflikt i den här boken och hur hon är rädd att barnen inte ska känna igen henne när hon kommer tillbaka till Höje. Det blir samtidigt också tydligt att barnen är väldigt utelämnade utan Gulla. De är ju trots allt bara på Höje för att Gulla hämtat dit dem. Vi får såklart se att patron blir allt mer fäst vid dem, speciellt då i lillungen, men det framkommer ändå återkommande att barnen trots allt har det så bra endast på nåder och att detta skulle kunna tas ifrån dem i en handvändning.

Det här var den sjätte boken om Gulla, eller egentligen den sjunde om man räknar med Kulla-Gulla på Blomgården. Resten av serien minns jag som lite sämre och som att det inte längre är samma Gulla vi möter så det ska bli väldigt spännande att se om denna uppfattning finns kvar när jag läser slutet av serien också.

Nästa bok i serien är Kulla-Gullas första bal.

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla
Kulla-Gulla håller sitt löfte
Kulla-Gulla vinner en seger
Kulla-Gulla på herrgården
Kulla-Gulla löser en gåta

De skandalösa av Simona Ahrnstedt

Varning för spoilers!

Magdalena Swärd har förlorat allt och står ensam i världen. Hon tar därför anställning som sällskapsdam åt en ung kvinna vars uppgift det är att förlova sig med Greve Gabriel Gripklo som nu eftersöker en hustru. Men när Magdalena och Gabriel möter varandra inleder de en romans som får Magdalena att riskera sin ärbarhet och framtida utsikter till äktenskap.
-----------------------------------------------------------------------------------------------

De skandalösa är en bra kärleksroman med väldigt många långa, trånande blickar och möten i mörka, avskilda platser. Om det är det man gillar är den här boken perfekt. Själv skulle jag önska lite mer handling utöver romansen mellan Magdalena och Gabriel. Men jag gillar boken då den erbjuder en enkel, avkopplande historia som inte kräver så mycket av läsaren, och ibland är ju det exakt vad man vill ha.

I De skandalösa möter vi flera intressanta karaktärer och ibland önskar jag att vissa av dem skulle ha ägnats lite mer tid. Speciellt gillar jag Venus och Noras kärlek som kändes lite oväntad men ändå på något sätt så självklar. När de seglade iväg tillsammans i slutet jublade jag för mig själv i soffan. Jag skulle ha velat veta lite mer om dem! Det skulle även ha varit intressant att få veta mer om Gabriels andra systrar. Hela familjen kändes full av skandaler, hemligheter och intressanta historier.

I jämförelse med Ahrnstedts böcker Betvingade och Överenskommelser så tycker jag att De skandalösa tappar lite. Både Betvingade och Överenskommelser hade mer handling utöver själva kärlekshistorien och det balanserade upp det hela lite. Men De skandalösa sällar sig såklart ändå in i ledet och Ahrnstedts stil är tydlig. Ahrnstedt har skapat sig ett namn som Sveriges enda romance-författare och det är välförtjänt att hon fått den uppmärksamheten, för hennes böcker sticker verkligen ut bland de historiska romanerna. Jag skulle inte ha något emot att läsa mer av henne i framtiden.

---

De skandalösa. Författare: Simona Ahrnstedt Förlag: Ponto pocket (2014).
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kulla-Gulla löser en gåta, av Martha Sandwall-Bergström

Gulla bor nu med alla barnen från Kulla-torpet på Höje hos sin morfar patron Sylvester. När det börjar ske stölder på Höje riktar patrons kusin Regina misstankarna mot Gulla och barnen. Gulla gör sitt bästa för att ställa allt till rätta och för att ta reda på vad som verkligen händer på Höje.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Den sjätte boken om Gulla sticker inte ut så mycket i serien men är en bra bok att fylla ut med. Gullas känsla för rättvisa och hennes kärlek och omtanke till de som är svagare är tydlig i denna bok och även om denna sida av henne tycks störa många så är det ingenting som irriterar mig. Jag tvärtom gillar denna sida av Gulla och tycker inte att den går till överdrift. Med tanke på det liv hon levt känns hennes ödmjukhet och vilja att hjälpa de som är sämre lottade, bara rimlig.

En av de delar jag gillar bäst i denna bok är Reginas utveckling. Hennes relation till stackars Johannis som får skjutsa runt henne överallt är ett av de mest intressanta stråken i boken. Egentligen hade man kunnat ägna mer tid åt denna relation för att verkligen se hur Regina förändras tillsammans med Johannis och hur hon lär sig av honom. Det är också rörande att läsa om hur god och hängiven Johannis är. Hur elak Regina än är stannar Johannis kvar och ser hennes sårade själ bakom den elaka fasaden. Det här är nog faktiskt en av de finaste relationerna i hela serien, i all sin komplexitet.

Något jag har svårt för i Kulla-Gulla serien är hur ofta barnen blir slagna och piskade. Det känns som att det sker någon form av misshandel i varje bok. Visserligen är det kanske något mindre när de flyttar till Höje men även här är misshandeln ett ständigt hot. Det är inte så att jag tycker att den inte hör hemma här eller att författaren borde ha skrivit mindre om sådant, eftersom detta ändå var en verklighet för barn under den här tiden. Det är bara det att det gör så ont i mig att läsa om hur dessa barn ständigt blir slagna och att detta inte heller är något som folk höjer på ögonbrynen åt, för det är så det är. Det är sådan verkligheten är när man är barn i denna tid. Och kanske särskilt om man bara är en liten torparunge som lever med goda förhållanden endast på nåder.

Den sjätte boken är lite utav en utfyllnad och för egentligen inte historien så mycket framåt, men speciellt Reginas och Johannis förhållande gör att den ändå känns intressant och spännande.

Nästa bok i serien är Kulla-Gulla i skolan.

Sagan om Isfolket x3

Vargtimmen
En sådan där mellanbok i serien som jag inte riktigt fastnade för men som ändå är en av de bättre mellanböckerna. Jag blir ibland lite förvirrad när vi hoppar tillbaka i tiden och går in på karaktärer som det handlade om för flera böcker sedan, eftersom att jag inte läser den här serien allt för ofta. Ibland är det en himlars tur att släktträdet finns med i början av alla böcker!





Demonen och jungfrun
Den här gillade jag! Vi möter en vuxen Heike och den folkskygga Vinga som blivit berövad sin familj och sitt hem och därför tagit sin tillflykt till skogen. När de två möts står det klart att de båda vill ta tillbaka sina släktgårdar, samtidigt som tycke mellan dem uppstår.
Jag har upptäckt att det allt som oftast är de kvinnliga karaktärerna som avgör om jag gillar Sandemos böcker och Vinga är en karaktär som jag gillar. Hennes frihet och naturlighet känns intressant och gör att jag vill fortsätta läsa om henne i fortsättningen. En av de bättre böckerna.



Våroffer
Här möter vi återigen Heike och Vinga. Boken centreras kring deras försök att återta isfolkets egendom då Heikes rättmätiga arv Gråstensholm blivit övertaget av en grym domare. Heike och Vinga tvingas ta hjälp av den andra sidan och öppnar dörren för övernaturliga krafter. Samtidigt utvecklas relationen dem emellan vidare.
Det här är en av de bättre böckerna enligt mitt tycke! Kanske främst på grund av att vi återigen möter Vinga som jag föll för redan i Demonen och jungfrun. Här utvecklas också känslorna mellan Heike och Vinga och det är där som bokens kärlekshistoria ligger förstås. Kanske inte en av de bästa kärlekshistorierna i Sagan om Isfolket, men definitivt inte heller bland de sämre. Jag gillar också de övernaturliga väsen som Heike och Vinga för till vår värld - det övernaturliga är ju trots allt en stor anledning till att jag gillar dessa böcker.

Härnäst är det bok nummer 24 - Djupt i jorden!

Älskade Anne (stavat med e), nu ses vi igen!

 

Bildkälla

År 2014 ska jag läsa igenom samtliga böcker om Anne på Grönkulla! Jag tror faktiskt inte att jag har läst de allra sista och nu när jag har köpt en hel box med alla böcker på engelska så tänkte jag göra slag i saken och läsa igenom samtliga. Det ska bli otroligt roligt att få läsa om min kära gamla barndomsvän på engelska, jag som bara är van vid den svenska Anne med undantag av serien. Anne är en sådan inspiration och jag tror att vi alla skulle må bra av att ha hennes ofta så positiva inställning till världen och livet.



Anne

Marilla och Anne

Anne och Matthew

 

Anne och Diana

Gilbert och Anne

The Queen's sorrow av Suzannah Dunn

I The Queen's sorrow får vi följa den spanska mannen Rafael som vistas i England med anledning av äktenskapet mellan Mary Tudor och den spanska prinsen Philip. Rafael följer det politiska klimatet i landet och hur folket blir allt mer negativt inställda till Mary.
---------------------------------------------------------------------------------------------

Usch, vad besviken jag blev på den här boken! Jag ville ju läsa om Mary men jag tyckte att hon var med alldeles för lite och det handlade i stor utsträckning om Rafaels olika problem. Utifrån vad jag läst om boken fick jag uppfattningen att Rafael skulle vara närmare Mary och vistas i hennes direkta närhet i mycket högre grad än vad han gjorde.

Jag har hört mycket gott om Suzannah Dunn och kanske gav inte just den här boken henne rättvisa. Hon skriver emellertid bra och tar med lagom mycket detaljer och förklaringar för att läsaren ska förstå det politiska klimatet och de vändningar som sker. Jag tror dock att The Queen's sorrow skulle ha vunnit väldigt mycket på att ha med mer av Mary, kanske rentav ha henne som huvudperson alternativt ha en huvudperson som står henne närmare en Rafael som huvudperson, kanske en hovdam?

Det här var den andra boken jag läste i mitt Historietema med familjen Tudor i blickfånget och man får väl hoppas att det blir bättre när jag läser vidare. Har ytterligare en bok med Suzannah Dunn med så jag hoppas att den imponerar mer.

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein

Queenie kraschlandar i det tyskockuperade Frankrike under andra världskriget. Hon blir tillfångatagen som spion och torteras för att avslöja det hon vet om den brittiska underrättelsetjänsten. Queenie beskriver i brevform ingående historien kring hennes medverkan i kriget och samtidigt berättar hon historien om vänskapen mellan henne och piloten Maddie. Men vem är det egentligen som Queenie skriver för?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kodnamn Verity är en spännande läsning. Jag gillar hur läsaren själv får pussla ihop de olika bitarna för att se mönstret och knäcka koden. Samtidigt har boken många andra ämnen som jag gillar, såsom vänskap, mod och lojalitet. Det blir på så sätt också en bok med mycket känslor och detta gjorde att jag i efterhand bar den med mig ett tag.

I början var jag dock inte så imponerad. De första ca 50sidorna kände jag att jag hade svårt att komma in i boken. Jag fastnade inte riktigt för karaktärerna eller berättelsen i sig och stundtals tycker jag att det rabblas lite väl mycket tekniska detaljer genom boken. Men efter de första sidorna tog det sig och boken satte fart lite mer. Att författaren sedan väljer att byta berättarperspektiv för att låta läsaren lösa koden är ett snyggt sätt att binda samman historien.
För mig var det främst själva koden som boken vann på och som gjorde den intressant. Om vi hade fått veta saker i ett tidigare skede hade jag förmodligen inte hållit intresset uppe på samma sätt. Men i och med att man ständigt försöker få ihop alla trådarna och lista ut hur allting hänger ihop så är boken ständigt spännande.

Jag gillar också att det är kvinnor i huvudrollerna. Det är kvinnor som är spioner och som är med i den brittiska underrättelsetjänsten. Det känns uppfriskande och nytt! Tycker också riktigt mycket om omslaget som har fångat tidsandan på ett bra sätt.

En spännande bok som visserligen vänder sig till unga vuxna men som man absolut kan läsa som vuxen också. En bok om andra världskriget som sticker ut!

Jättestort tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

Tills vi kommer hem, av Lynn Austin

Tills vi kommer hem handlar om systrarna Elin, Kerstin och Sofia. Den äldsta systern Elin vill skapa en tryggare tillvaro för sig och sina systrar sedan deras föräldrar dött. Livet på gården i Sverige blir outhärdligt för Elin och hon beslutar sig för att ta sina systrar med sig till Amerika, möjligheternas land. Men utvandringen från Sverige går inte så lätt som de tror och systrarna undrar om de gjorde rätt som lämnade Sverige...
-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gillade verkligen Tills vi kommer hem. De första sidorna kändes lite sega men snart tog det fart och ju mer man lär känna systrarna desto mer grips man av deras öde. Sofia kändes till exempel ganska platt som karaktär till en början, men när de väl kommer fram till Amerika blommar hon upp och blir en riktigt intressant karaktär.

På sätt och vis är det en ganska lugn bok som lunkar på i sitt eget tempo utan att bli tråkig, men ibland dras spänningen verkligen upp och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken vid ett flertal tillfällen. Ofta känns det som att systrarna inte har någon utväg och det är intressant att se hur historien vänder. Jag gillar också att de har lite skinn på näsan och faktiskt vågar ta risker trots att det många gånger skulle kunna finnas tryggare alternativ.

I slutändan kände jag mig kanske inte helt nöjd med slutet. För att inte avslöja något så kan jag säga att jag tyckte att vissa saker hade kunnat gått på ett annat sätt, men förstår författarens tanke. Jag levde mig in väldigt mycket i karaktärerna och det kändes tråkigt att få lämna dem. Men överlag tycker jag ändå att Lynn Austin, som jag inte läst något av förut, lyckats skriva en väldigt fin bok om kärleken mellan syskon och om att våga möta livets motgångar.

Halva tiden för historietemat!

Nu har halva tiden gått för historietemat då jag tänkte läsa dessa böcker inom temat Tudorfamiljen:
 

Jungfruns älskare, av Philippa Gregory

I drottningens närhet, av Philippa Gregory

Arvet efter Anne Boleyn, av Philippa Gregory

The Confession of Katherine Howard, av Suzannah Dunn

The Queen's Sorrow, av Suzannah Dunn

Jane Seymour - Henry VIII's true love, av Elizabeth Norton

Hittills har jag läst Jungfruns älskare och The Queen's Sorrow. Så jag har främst fått mer inblick i Elizabeths och Marys liv, nu framöver blir det mer åt Anne Boleyn tror jag. The Queen's Sorrow blev jag dock besviken på, det var alldeles för lite om Mary, fick inte alls någon bra bild av henne då boken ju knappt handlade om henne.


Elizabeth

Mary

För att hålla takten helt så skulle jag ju ha hunnit med en till nu till halvtid då tanken varit att jag skulle läsa en bok i månaden. Men jag har ett par på ingång nu i alla fall så förhoppningsvis hinner jag med alla.

Jag har också börjat se om The Tudors igen - grymt bra serie! Det är lite synd att det går så snabbt i slutet bara, de hade kunnat ägna lite mer tid åt de senare fruarna också tycker jag. Men det är klart, serier kan ju inte fortsätta i all evighet heller. För tillfället har jag i vilket fall bara kommit till fru nummer ett - Catherine of Aragon.

Maria Doyle Kennedy som Catherine

Nu näst på tur är mer The Tudors och antingen I drottningens närhet eller Arvet efter Anne Boleyn.

Röd måne, av Elisabet Nemert

I Elisabet Nemerts sjunde bok möter vi Indra som lever i 1600-talets Sverige där häxbålen brinner starkt och maktskillnaderna mellan adeln och vanligt folk är starkt inrotad i folkets medvetande. Indra överges när hon är spädbarn och hittas av läkekvinnan Ingrid som uppfostrar Indra som sin egen. Men i bygden finns människor som inte ser Ingrids läkekonster som godhet utan som djävulens egen ondska. När häxjakten drar igång tvingas Indra att fly för att överleva.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

Röd måne är den tredje boken av Elisabet Nemert som jag läser och även denna tog mig med storm. Jag älskar den! Karaktärerna känns levande och verkliga. Jag gillar hur Nemert ständigt tycks ingjuta ett sådant mod och en sådan godhet i sina karaktärer utan att det känns för överdrivet. Det är uppenbart att Nemert anser civilkurage vara en högst hedersvärd egenskap och hon låter ofta denna egenskap vara en central del i hennes berättelser.

Personligen fascineras jag oerhört av just denna del av Sveriges rättsliga historia. Häxprocesser är väldigt intressanta med tanke på att resonemangen haltar så men ändå går igenom. Det är också intressant hur så många undantag från den vanliga rättsprocessen kunde göras i dessa rättegångar. För att förstå resonemanget är det ju avgörande att man tar till sig tidens världsbild som på så många sätt är väldigt olik vår tids (men kanske inte så mycket som vi vill tro?). Just häxprocesserna är i Röd måne på sätt och vis främst i bakgrunden och är inte riktigt lika viktiga när boken sedan fortsätter. Men detta tror jag kan ha varit ett bra val av Nemert, då historien kanske annars hade känts alltför bekant?

Indra är vidare en karaktär som jag verkligen gillar. Hon har stannat i mina tankar sedan jag läste boken och hennes val i livet väcker en hel del intressanta funderingar. Av det jag läst av Nemert hittills så är nog Indra en av mina favoritkaraktärer. Jag gillar också hur drottning Kristina kommer in i historien, hon är såklart en oerhört intressant regent i Sveriges historia och Nemert gör henne levande på ett skickligt sätt utifrån den kunskap som finns om henne.

Röd måne är en riktigt bra bok som jag definitivt kommer att vilja läsa om! Gillar man historiska böcker med lite romantik så är detta en riktigt bra bok - precis som Nemerts tidigare böcker.

Ett jättestort tack till Forum Bokförlag för recensionsexet!

Min helg än så länge...

Ja, såhär har jag tänkt mig att det ska få fortsätta se ut? Åh, älskade och efterlängtade helg vad du är underbar!

Historietema: Tudors - Elizabeth I

Cate Blanchett som Elizabeth I

Historietemat har liksom alla andra utmaningar, gått lite segt men jag har börjat med Jungfruns älskare av Philippa Gregory som handlar om Elizabeth I. Vi får möta Elizabeth i början av hennes regeringstid och det känns som att Gregory hittills trycker ganska mycket på att hon är väldigt ung och kanske inte fullt ut är medveten om alla risker som finns i hovet och i relationer till andra länder.

Serien "The Tudors" Elizabeth

Elizabeth I är ju en himla intressant person! Det är ju en fantastiskt lång tid som hon satt som Englands regent. Det är såklart också lite ironiskt hur Henry VIII var så orolig över att han inte hade någon son som kunde sitta på tronen efter honom och att hans familj därmed skulle få avgå från tronen. Hela tiden fanns Mary och Elizabeth där men de var aldrig ett alternativ och ändå regerade båda kvinnorna över England och Elizabeth satt på tronen i 45 år om jag inte missminner mig.

En ung Elizabeth, ca 1546

Porträttet av Elizabeth här ovan är ett av mina stora favoriter! Älskar alla gömda symboler och den stora kontrasten i vilken bild man vill visa av Elizabeth här, jämfört med hur hon porträtteras senare i livet där det är en betydligt mer hård och respektingivande kvinna vi möter. Minns att vi hade otroligt intressanta diskussioner kring det här porträttet när jag läste konsthistoria. Det var många intressanta diskussioner kring Elizabeth överlag. Det finns mycket att fundera över i hennes livsöde.

Snart ska jag hoppa över till The Queen's Sorrow, av Suzannah Dunn som handlar om Mary I. Men ett tag till ska jag uppehålla mig vid Elizabeth!