Nu till en händelse under semestern som inte direkt var rolig, men lite intressant i alla fall.
Helt plötsligt en dag när jag stiger ut på farstubron hör jag ett dånande surr!
- Ånej! En bisvärm i år igen!
Himlen ovanför hustaket är nästan helt svart av surrande bin! Jonas skyndar sig upp på taket för att täppa igen skorstenen och jag springer in och startar köksfläkten (förra året hann de in i skorstenen...inte kul). Bina cirkulerar kring skorstenen ett tag, men bestämmer sig sedan för att klasa ihop sig i en tallgren intill huset. Där sitter hela svärmen i några timmar medan spanarna är ute och letar efter ett nytt lämpligt boställe. Helt plötsligt löses klasen upp och hundratals bin flyger runt i trädgården igen. Den här gången har de ett annat mål i sikte, nämligen - lyktstolpen! Av alla ställen...
Efter några timmar på lyktstolpen är alla bin plötsligt borta och vi drar en lättnadens suck, tills häromdagen när jag inser att de faktiskt flyttat in i förstukvistens tak...
Nu undrar jag mest var bina kommer ifrån? Två svärmar på lika många år börjar likna en tradition... Förra året blev vi tvungna att ta loss flera takplåtar från hustaket för att få bort alla bin. Hittills har vi inte hittat någon biodlare som de kan komma från.
Slutsats: Bin är fascinerande, men lite jobbiga!
