Det är redan ny månad och jag fortsätter att rita i min planeringskalender och dagbok.
Ax av olika slag fick bli månadens tema.
En fin dikt, i alla fall första strofen, skriven av Elsa Beskow fick också vara med.
Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken.
Ty hösten är kommen och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt.
Vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver ett täcke åt marken".
Att rita min egen kalender får mig att värdesätta tiden, det får mig att reflektera över tiden som gått och tiden som kommer. Tiden som är livet. Det är lätt att glömma det, att tid är helt beroende av liv för att ens vara tid.
Att rita sin tid är ett sätt att fylla tiden med liv.
Jag fyllde september med att göra färdigt en massa saker också.
