År 2000, vecka 48 |
År 2000, vecka 48 |
Polismorden i Malexander har visat hur etablissemanget kan gå så att säga varvet runt i sin argumentering.
Hade Blågula Frågors linje fått råda skulle poliserna i Malexander fortfarande varit vid liv - ändå har man försökt koppla 1) ihop oss demokratiska invandringskritiker med de våldsfigurer som ansvarar för deras död!
I sin strävan att erkännas som framstående anti-nazist har Göran Persson gått så långt, att han vill straffa retroaktivt. De svenskar som deltog i andra världskriget på Hitlers sida vill Persson 60 år senare se ställda till svars juridiskt.
Nu finns det ju i tiden mer näraliggande exempel på hur svenskar deltagit i krigshandlingar och gjort sig skyldiga till grymheter. I kriget i Bosnien under 90-talet var Jackie Arklöv med, på kroaternas sida. Han torterade därvid åtskilliga tillfångatagna bosnier.
I detta fall skulle inte ha krävts någon retroaktiv lagstiftning, Arklöv hade kunnat straffas ändå. Men det skedde inte!
Faktum är att Arklöv faktiskt dömdes och internerades - i Bosnien. Men svenska myndigheter ingrep och fick honom fri. Han togs till Sverige, för att dömas här. Men här fanns inte de vittnen som kunnat medverka vid rättegången i Bosnien. Således frikändes Arklöv, han fick till och med skadestånd.
Man skulle kunna säga att Persson "gick över ån efter vatten", om det var krigsförbrytare han ville åt. Men Arklöv var ju - i det skedet - inte klassad som nazist 2), så det kunde inte ge några politiska poäng.
Blågula Frågors linje är den omvända. Vi hyser ingen sympati för svenskar som stridit för Hitler, men vi motsätter oss retroaktiv lagstiftning och domar ett sekel i efterhand. Däremot anser vi att Arklöv borde ha lämnats kvar i Bosnien, att avtjäna sitt straff där.
Priset för de svenska myndigheternas hemtagning och frikännande av Arklöv blev nu att två polismän fick sätta livet till i Malexander.
Med detta polismord kopplar man sedan, om än indirekt, ihop sådana som vi. Hur går man där tilllväga, vilken teknik används?
Det handlar om språkbehandling, i tre steg:
A. Mördarna klassas som politiskt medvetna, deras dåd tolkas som utfört av "högerextremister" eller "nazister".
B. Alla invandringskritiker klassas som "flyktingfientliga", "invandrarfientliga" eller "främlingsfientliga". Sedan sker en glidning, över till "rasister", "högerextremister" och "nazister".
C. På så vis skapas en samlingsrubrik, under vilken man kan placera såväl rent kriminella som politiska motståndare av olika slag. 3) Guilt-by-association.
Med detta har man gått varvet runt och är tillbaka i det ursprungliga spåret, nämligen "anti-nazismen".
Propagandan blir alltså allt grövre, det tycks inte finnas några spärrar intellektuellt eller moraliskt. Vi är Arklövs direkta motpol 4) - ändå associeras vi med sådana som han!
Vinsten för makthavarna med detta blir dubbel. Samtidigt som de vänder bort uppmärksamheten från sin egen skuld i polismorden lyckas de fläcka ned invandringskritiker. 5)
Även bortsett från just fallet Arklöv och Malexander har det blivit farligare att vara polis i Sverige. Hur motverka detta?
Jag ser ett antal faktorer:
1. Internera farliga våldsförbrytare på obestämd tid, utan permissioner.
2. Bevaka militärförråden bättre.
3. Skärp gränskontrollen, både för invandring av kriminella och import av vapen.
4. Ge polisen både mer resurser och större befogenheter i arbetet att spåra och slå till mot misstänkta vapengömmor.
5. Förse polisen med tyngre vapen och bättre utbildning. 6)
1) Det kan överhuvudtaget noteras en strävan att förse i huvudsak rent kriminellt och/eller psykopatiskt våld med politiska förtecken, att rubricera det som utslag av "högerextremism". Parallellt med detta ger man varje form av invandringskritik samma rubrik - "högerextremism".
2) I och för sig hade Arklöv redan då gjort uttalanden i olika tidningar om sin nazistiska övertygelse, men han uppfattades nog bara som en förvirrad figur. Det är ju ett märkligt öde - ett svart adoptivbarn från Afrika försöker bli accepterad i renodlat rasistiska kretsar, där en central tes är att svarta är underlägsna vita!
3) I praktiken handlar det om demokratiska invandringskritiker. En majoritet av svenskarna motsätter sig den förda invandringspolitiken. Naturligtvis är bara en försvinnande liten andel av alla dessa svenskar nazister.
4) Ordförande i Blågula Frågor är värnpliktsvägrare. Själv gjorde jag lumpen som vapenfri, var redaktör tidningen Vapenvägraren 1964-65.
5) En direkt parallell till detta är Expos och Journalistförbundets kampanj om "Världens farligaste yrke". Svenska journalister framställs som hotade, bland annat av Blågula Frågor!
6) Det duger inte att förbrytarna är utrustade med AK4-or medan polisen har bara k-pistar (som har kortare räckvidd)! Om militära förband nu läggs ned - vore det inte läge att låta polisen ta över handeldvapnen där?
