Singapore 2006

Precis i början av juni skulle jag åka till en av våra distributörer i Singapore och hålla en kurs i hur våra produkter fungerade.

Jag startade hemifrån en timme innan flyget skulle lyfta från Linköpings flygplats vilket borde vara gott om tid. Det tog dock ett bra tag att checka in då jag hade en alldeles för tung väska som jag skulle få betala övervikt för. Efter diverse velande bestämde hon bakom disken sig till slut för att släppa igenom den i alla fall, trots att den var 14 kilo över gränsen (och då had jag i alla fall 30 kilo och inte de vanliga 20 kilo tack vare SAS-bonus).

Att ta sig genom säkerhetskontrollen var inget problem, men när jag skulle stoppa på mig mina saker igen kom jag på att en Leatherman kanske inte är så populär i senare säkerhetskontroller. Det gick bra att få lägga ner den i bagaget jag nyss checkat in som visade sig stå på en vagn en dörr och fem meter bort. Det var inte ens någon som kollade att det var min egen väska jag lade ner saker i.

Flighten ner till Köpenhamn var lite skumpigare än den brukar vara (utan att vädret antydde det). Det var ett ovanligt stort plan men med ovanligt få passagerare. Väl på Kastrup botaniserade jag i bokhandeln utan att köpa något, växlade till mig singaporedollar och åt en lasagne. När jag satt och åt och skulle kolla vad klockan var upptäckte jag att min telefon inte hade någon laddning och insåg att jag inte heller kommit ihåg att packa ner någon laddare till den. Förhoppningsvis skulle jag kunna jag låna en någonstans. Dessutom hade jag sönder draghandtaget till min kabinväska när jag klev av bussen för att gå in i terminalen på Kastrup. Jag hoppas att det inte är en trend att saker går fel den här resan.

Laddarproblemet löste sig strax efteråt när jag hittade en universal-USB-laddare i en affär. Nu kan jag ladda vilken telefon som helst, både via USB från en dator och från cigarettändaren på en bil.

När jag checkade in i Linköping frågade jag om uppgradering eftersom jag har SAS-bonuspoäng som går ut i slutet av månaden. Det kunde de inte lösa, men han gjorde en notering som gejten i Köpenhamn skulle upptäcka. Det gjorde de inte, men det gick bra att uppgradera min Economyplats till EconomyExtra. På det sättet får jag lagom många utgående bonuspoäng kvar för att uppgradera mig till businessclass på hemvägen.

I Bangkok är det varmt. Tur att de har luftkonditionering. Flygplatsen bjuder på en av de längsta bussturer jag varit med om på en flygplats. Väl inne i terminalen är det rörigt; det är exempelvis inga problem att komma fram till säkerhetskontrollen utan att först ha hittat disken för transfercheckin som de gömt i källaren. Vid säkerhetskontrollen blir jag stoppad av en kille som vill se mitt boardingkort. Hans enda kommentar är "checkin". Jag frågan "where?" och får "checkin" som svar några gånger till, samt en viftning med handen i den riktning jag kom ifrån. En bit tillbaka hittar jag städpersonal som har lite bättre koll och kan tala om vart jag ska.

När jag väl hittar fram till rätt disk får jag reda på att någon uppgradering inte alls är gjord och en axelryckning som kommentar på det. Det är uppenbarligen normal serviceniuvå här.

Singapores flygplats tar inte många minuter på sig att få fram väskorna, så det tog inte heller många minuter att ta sig från planet till en taxi (tullarna var som tur var inte intresserade av min väska med 34 kilo brandväggar). Efter att ha ställt av väsorna på hotellet tog jag en kombinerad slumppromenad och cacherunda. Jag hittade ingen av de tre cachearna jag försökte mig på, men promenerade runt ett tag i chinatown. Det var massor med småaffärer öppna åtminstone efter nio. Det är nästan lite synd att jag redan har ett schackspel, eftersom jag hittade ett ursnyggt där figurerna såg ut som soldater ur den kinesiska terracottaarmén som grävdes upp ur en kejsargrav för ett tag sedan.

Klimatet är varmt och fuktigt. Och varmt. De flesta affärer har luftkonditionering, men när man går därifrån är det som att gå in i en vägg.

Nu sitter jag på ett kinamatssnabbhak som gör reklam för saker som "braised pig's trotter", "pig's kidney" och "porridge" och dricker kinesiskt te med mjölk. Eller det är i alla fall vad han sade att det var. När han lade i det i teet verkade konsistensen mer som kokosmjölk och resultatet är väldigt sött. Senare passerade jag ett annat liknande ställe som gjorde reklam för "pig's organ soup". Jag tror inte att jag vill veta vad det är i den.

Själva kursen skapar inte några större problem och de som går den verkar rätt skärpta, så det känns som bra folk att ha som återförsäljare. Några på kontoret tyckte att jag skulle följa med dem och äta riktig kinesisk frukost tvärs över gatan från mitt hotell imorgon istället för den tråkiga frukosten hotellet hade (som inte var dålig, även om den inte på något sätt avslöjade att den serverades i Asien). De tyckte dock att jag skulle äta lite frukost på hotellet först, om jag inte skulle gilla den kinesiska. Jag har svårt att tro att det skulle kunna vara så underligt att jag inte blir mätt på det, men det återstår naturligtvis att se. Jag tänker chansa, i alla fall.

Efter jobbet promenerade jag in mot stan och passade jag på att ta geocachen Bridges to Bangkok. Här lämnade jag ett geocoin som en bekant plockade med sig från Bangkok nyligen, och sedan upptäckte att det hade som mål att komma till Singapore. Sverige är inte riktigt på vägen då, men nu lyckades det trots allt komma till rätt ställe rätt fort.

Via BoardGameGeek pratade jag med ett par personer från Singapore innan jag åkte för att få reda på vad det fanns för typiska lokala spel här. Det slutade med att jag blev inbjuden till en spelkväll på boardgamecafét Settler's Café som är ett fik/servering som har massor av brädspel och annat som man kan låna medan man sitter där. På övervåningen ordnas det ofta träffar där stora grupper spelar spel, och en sådan lyckades jag alltså procka in. Jag betalade tio singaporedollar (knappt 50:-) i inträde, och för det fick jag en tallrik spagetti med köttbullar, fri dricka, och en hel kväll med spel. Inte illa.

Jag spelade i tur och ordning Fluxx, Ticket to Ride, 6 Nimmt, Cartagena, and Rumis. De sista två hade jag inte spelat tidigare men kommer gärna att spela igen. Cartagena är ett spel om en massa pirater som ska rymma med en båt. Längs golvet i gången de går genom finns en massa markeringar, och man har kort med motsvarande markeringar. När man spelar ett kort går en av ens pirater (man har sex stycken) fram till nästa lediga sådan markering. Genom att backa sin pirat tillbaka till nästa bakomvarande ruta där det finns pirater får man nya kort, ett eller två beroende på hur många pirater som redan fanns på rutan. Rumis går ut på att man ska placera ut tredimensionella pusselbitar så att man får stor yta som möjligt i sin färg, sett uppifrån. Bitarna ser ut som tetrisbitar i 3D. Spelplanen består av ett antal rutor som man måste hålla sig inom, och dessutom fanns det begränsningar på hur högt man fick bygga på varje ställe på planen. Dessutom måste alla bitar man lägger ut gränsa till någon tidigare bit man lagt ut.

Kvällen efter blev jag utbjuden på restaurang. På varje bord stod en brännare med en stor gasoltub under bordet. På den stod en bytta med buljong i och runt den fanns en järnring. Maten fick man hämta rå i diverse byttor längs väggarna, och sedan kokte eller stekte man den efter behag. Som avslutning på det hela fick vi varsin glasspinne. Det fanns två sorter att välja på: bönor och majs. Inte vad jag hade väntat mig, men majsglass var faktiskt inte så dumt.

Efter att allt kursmaterial plockats ihop när vi var färdiga den sista dagen så körde Arthur och Larry (två lokala chefer) iväg mig till Sim Lim Square där vi först åt och sedan shoppade lite elektronik. Inköp: ett 1GB CF-minneskort, en USB-hubb och fyra laddningsbara batterier. Efteråt åkte jag med en bit tillbaka mot kontoret och blev avsläppt på Orchard Road. Tänk dig Skänninge marknad. Tänk dig att varje stånd är ett varuhus i NK-klass. Tänk dig julrush. Välkommen till Orchard Road. Jag började med att leta upp spelaffären Paradigm Infinitum som var mycket mindre än det verkade på webben men i alla fall välsorterat. Inköp: ett Fluxx och en tärning som jag verkar ha slarvat bort på vägen hem. Därifrån vidare till serie- och spelaffären ComicsMart där jag tittade lite på serier och köpte tre Magic-boosters, en kinesisk och två japanska. Dagens underligaste sak var en affär som hade en massa text på svenska i sitt skyltfönster. Sedan tröttnade jag på att shoppa och försökte ta några cachear istället men hittade återigen ingen av dem jag försökte med.

Medan jag åt frukost på hotellet sista dagen vräkte det ner regn, men det hann nästan sluta tills jag var klar. Eftersom mitt flyg inte gick förrän på eftermiddagen tog jag en taxi till norra delen av staden (att gå verkade inte så intressant i duggregnet och taxi är dessutom fånigt billigt här). Dagens plan var lite avslappnad shopping och promenad med några cachear utspridda över rutten. Jag missade rätt många av de cachear jag tittat ut, men några hittade jag. Det blev inte så mycket shoppat heller för den delen men det var trevligt att spatsera runt i vilket fall, trots att det duggade en stor del av tiden. När jag tröttnade tog jag en taxi tillbaka till hotellet för att plocka upp mina väskor och åkte sedan vidare till flygplatsen. Att lyckas hitta fram dit där man kan duscha var inte lätt, men till slut gick det. Sedan ett välbehövligt sushiintag på ett löpande-band-ställe. Billigt var det också, speciellt för att ligga på en flygplats. Gratis internet hade man också på flygplatsen, både för egna bärbara och för dem som inte hade egen dator. I Bangkok fixade jag en uppgradering till business class och letade sedan upp business class-loungen för att slappa ett tag innan det var dags att leta upp rätt gejt.

Den här resan skrev jag ursprungligen om på min blogg: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Denna sida underhålls av Hans Persson. Hör gärna av dig om du har kommentarer eller frågor.

Tillbaka till resesidan.