Jag har nästan glömt hur man gör.

Inte ett enda blogginlägg från mig sedan början av januari i år. För mig som för alla andra har det varit en speciell och stundtals jobbig vår. Jag har bara inte haft någon lust att blogga.

Därimot har min längtan till Frankrike och vårt lilla hus varit lika stark som alltid, till och med starkare,

Jag är verkligen glad att vi tog oss tid att åka ner direkt efter nyår, för vi fick några fina dagar då. Vi resonerade som så att påsken är ju ganska sen i år,  så varför inte ta oss ner i januari. Ja påsken var sen men det spelade ju ingen roll detta året... Vi har möjlighet att använda våra avbokade biljetter fram tills våren 2021.

Vi skulle åkt ner i slutet av juni, färjebiljett var bokad sedan januari och vi har väntat i det längsta med att avboka men nu är det gjort.. Det blir första gången sedan 2006 som vi inte tillbringar några veckor i Frankrike på sommaren. 2010 köpte vi vårt hus, så det blir 10 års jubileum i höst. Vi har sagt att vi försöker komma ner två veckor i höst istället och stannar i Sverige nu under sommaren.

Jag precis som så många andra har odlat och pysslat en hel del i trädgården. Vi är just nu självförsörjande på sallad av olika slag, mangold, dill, persilja, kyndel, fransk dragon, rosmarin. Väntar spänt på att vi skall få sojabönor och att de små körsbärstomaterna skall mogna.. Luktärtorna växer och blommar så det knakar, rosenskära, ringblommor och krasse är på gång. Nio olika rosor finns i vår lilla trädgård. Men så var det ju det där med Ostonörten, fröna beställdes för ett år sedan och beskrivningen är att man måste ha tålamod, det kan ta upp till 4 månader innan de gror och tittar upp. Tålamod är inte min starkaste sida och det har redan gått 3 månader sedan jag pillade ner fröna i jorden. Smaken är så fantastisk på Ostronört så jag hoppas verkligen att jag kan få den att gro.

Den senaste månaden och speciellt veckan har vi ju haft ett fantastiskt väder, definitivt lika fint som i Languedoc men föstås längtar vi efter vårt llla hus, väldigt mycket. Inte bara huset men också de vänner vi lärt känna där nere och jag längtar också efter det där speciella lugnet som innfinner sig hos mig när jag kommer dit. Det är som om de tjocka stenväggarna skyddar mig och lugnar min själ. Tänk om dessa väggar kunde tala. Vårt hus är med franska mått i dessa små byar inte väldigt gammalt men slutet av 1700-talet skall det vara byggt, kanske mitt under Franska revolutionen. Men här har nog aldrig bott någon rik person som blivit halshuggen. Det har säkert varit tufft för många  av de som bott i huset under dessa dryga 200 år, men för mig är det ett andningshål.

I oktober i år har vi som sagt ägt huset i 10 år, helt otroligt hur fort tiden gått. Det var en dröm att ha ett hus i södra Frankrike och det var så häftigt att förverkliga den drömmen. De senaste åren har jag inte tänkt så mycket på just detta, det har varit så naturligt men nu i vår när huset varit så svårt att nå har jag på nytt kommit att tänka på hur härligt det är att vi vågade då för 10 år sedan. Huset, omgivningarna och alla nya vänner har givit oss så mycket glädje under dessa 10 år och jag hoppas verkligen att det skall kunna göra detta många år framåt också.

Just detta inlägget får bara bilder från Sverige som också när vädret är fint är fantastiskt!

Jag älskar pioner.

Ett hörn av trädgården.

Nyinskaffad rostig kronärtsskocka inhandlad på Butiksdrömmar i Mellbystrand.

En av rosorna i trädgården. Jag har tappat bort namnet på den, någon som vet?

L. har lärt mig att ju mer man plockar av luktärtor desto mer blommor kommer nya.

Så i morse plockade jag nästan alla som var utslagna.

Många härliga middagar på altanen har det blivit. I fredags köpte jag färdiga fiskspätt för att grilla. Det var lax och lite otippat torsktunga på spätten. Torsktungan var så god.

Mat från havet är alltid rätt.

Man vill ju aldrig gå in sådana kvällar som igår. Lycklig att vi fått några sådana kvällar här, när nu Frankrike får vänta lite.

Igår gjorde vi en tur till Halland. Hittade en fin strand i Steninge som det inte var jättemycket människor på. Underbart skönt i vattnet, misnt lika varmt som vissa gånger vi badat i Medelhavet:) 

Ett stopp vid Glommens fyr. Någon ville titta på fåglar... Jag kollade på alla kaniner som hoppade omkring, det var hur många som helst.

Ett stopp vid Ugglarps grönt.

Resulterade i massor med härliga grönsaker.

Visst längtar jag till Frankrike men det går ju faktist ingen nöd på mig här heller. Jo förresten vårt föråd av importerade rosevin från våra favorittillverkare börjar ta slut...

Äntligen här, o solen lyser...

Det är i början av januari och ändå spirar det i naturen, gräset är grönt och många blommor syns redan.

Vi har hunnit vandra, testa nya restauranger, se havet och träffa vänner. Jag är så glad att vi åkte hit och så tacksam för att vi har vårt ställe här i södra Frankrike att åka till.

Castelnaudary, Canal de Midi. En fin liten ort utefter kanalen som är väl värt ett besök.

Castelnaudary är känd för rätten Cassolet, god men väldigt mättande.

Gräset är knallgrönt!

Granatäpplen som aldrig blev plockade i höstas.

Ostron till lunch ute i solen är inte fel.

Mimosa finns redan att köpa.

En av alla vackra blommor som redan vaknat till liv.

När längtan efter sol och blå himmel blir för stor...

Och man kommer på att det finns ett litet hus i en liten sydfransk by som bara väntar på att få välkomna oss. Då blir man glad och börjar titta på om det är möjligt för jobb, familj och vänner att klämma in ett besök. Å tänk det var det! Nästa steg blir att kolla om det finns några vettiga biljetter att få tag på. Å tänk det fanns det!

Nu skall vi först fira nyår med vänner och sedan bär det iväg.

Jag hoppas kunna vandra, äta ostron, ta en tur in till Beziers eller Peznas och kanske något besök på ny och eller gammal vingård, ta härliga bad i mitt "franska spa" och hinna läsa lite. Finns det någon man känner som också är nere just nu så är det ju alltid kul att säga hej.

Julen har varit fin, vi hade glädjen att ha både I & I & lille Folke här tillsammans med A & J. Dessutom svärföräldrarna här en liten stund. Det är så underbart att träffas alla men lika underbart som det är att träffas lika tråkigt är det att skiljas. Lille Folke är ju inte så långt bort och honom träffar vi på nyårsafton också men A & J har redan åkt, inte tillbaka till Ukraina utan till Indien.

Så här blå himmel hoppas jag att få se.

Man brukar faktist kunna plocka lite vilda blommor så här års.

Naturligtvis inga blad på vinrankorna men det är så vackert ändå.

Kallt i vattnet men fint att titta på.

Morgonljuset från vår terass. Det kommer inte att vara varmt nog för att äta frukost på terassen men med lite tur kan det eventuellt gå till lunch.

 

Ostronen är extra fina nu i det lite kallare vattnet. Jag hoppas att det finns ostron kvar efter fransmännens nyårsfirande. Det vattnas redan i munnen på mig.

Ljuset är väldigt fint så här års.

Som sagt jag längtar till ljuset och lugnet och ostronen och...

Långt från södra Frankrike

Jag har inte bloggat på flera månader, inte ens när vi senast var nere i vårt paradis. Den vistelsen blev lite sönderhackad dels för att jag åkte iväg på strategimöte i Helsingfors, två dagar på en veckas vistelse märks. Dessutom hade vi checkat in en väska på resan ner som blev kvar i Paris. Air France lovade varje dag i fyra dagar att den skulle levereras till oss och att vi behövde finnas i närheten... detta gjorde också att vi inte riktigt kunde göra allt vi ville. Men vi hade det bra i vilket fall, bara att vara i vår lilla by och i vårt hus gör mig glad och lugn. Vi hann med att gå på vernissage, vara på vinprovningar, på middag hos vänner, cykla en ny " voir vert", bada i Medelhavet och äta ostron. Så det gick ingen nöd på oss men eftersom det blev kortare än planerat så längtar jag så oerhört mycket dit nu. Det blir tyvärr ingen tur runt jul och nyår men istället får vi ha alla nära o kära nära här hemma. Barnbarnet är kanske lite för lite ännu för att uppskatta julen men det är ändå roligt med små människor när det är dags att fira jul.

Efter vi kom hem från Frankrike (i mitten på oktober) har det mest blivit jobb och en renovering av vår hall.

En helgvistelse i Skåne har vi också hunnit med, i Malmö på konsert och i Ängelholm hos vänner.

I helgen har vi i alla fall fått se lite blå himmel, vilket vi i princip inte gjort på hela november. När vädret är så grått blir ju längtan efter den blå himmeln i Languedoc ännu större.

Från dagens promenad

Men det var lite för kallt för ett dopp.

På vissa ställen var det till och med is på vattnet.

Ni som känner till Caroux, visst är berget i bakgrunden format lite som Caroux?

Vackert 

21 dagar kvar, sedan blir det inte kortare dagar.

Skeppet Viking, här är himmeln lika blå som i Languedoc

Min solstråle när det är grått och annars också:) 

Hej då Madagascar!

Jag har varit på tjänsteresa på Madagascar. En ö där det växer och odlas så mycket kryddor men väldigt lite av dem används i deras egen matlagning. Jag måste säga att den traditionella maten inte smakar så mycket. Att Madagascar är en av världens 10 fattigaste länder är väldigt tydligt. En annan sak som är väldigt tydlig är Frankrikes inverkan på landet när det gäller språket vilket inte är så konstigt eftersom Madagascar var en fransk koloni i nära 80 år. Alla skyltar och namn är franska och nästan alla talar franska.

Jag är riktigt förvånad över mig själv hur mycket franska jag faktiskt kan, jag har ställt många frågor på franska under de revisioner vi gjort och faktiskt förstått väldigt mycket av svaren på franska också.

Vi har varit ute i bushen för att se hur kanel odlas och skördats, vadat genom floder, ätit lunch i en liten "hydda" hos bönderna, åkt på vägar som knappt är några vägar timma efter timma och mycket mer. De flesta lever ett väldigt enkelt liv, går upp när solen går upp och lägger sig när det blir mörkt. Man ser solceller utanför de mest ruffiga små hus och hyddor, vilket ju naturligtvis har ändrat deras levnadsvillkor en hel del.

Väldigt stor del av befolkningen lever på bara ris som odlas i massor. Andelen som inte kan läsa och skriva är väldigt stor och det är inte alltid nära till en skola eller så finns det ingen lärare i skolan.

Fattigt men väldigt rent ute på gator och i naturen inte alls som det till exempel ser ut i Indien. Ön är så grön och här finns många endemiska arter. Jag har dock inte fått tillfälle att se några lemurer som jag hoppats.

Vi har en dag kvar på denna gröna men väldigt fattiga ö.

Lunch hos bönderna

Kanelträd

Över här fick vi alla vada för att komma till odlingarna av kanel.

Solcellerna på plats

Ett av alla risfält

Här kan man klippa sig:) 

På väg mot kanelen. Djuret kallas Zebu och är någon typ av vattenbuffel. Väldigt vanlig på menyer om man har råd att äta mer än ris förstås. Det har ju inte en så stor del av befolkningen. Zebu används också som dragdjur.

Stora huvudvägen, här dock utan alla stora hål som fanns på så många ställen.