Inlägg publicerade under kategorin Palm, Anna-Karin
Palm, Anna-Karin: Älven ****
För vad sorg och smärta. Känner jag när jag läst klart. Naturen omsluter det förfärliga med sina ljud och sina minnen. Något skaver i texten men glider undan bland orden. Men se, det kom fram till slut. Och allt förändras.
Palm skriver om något förbjudet, för får det vara såhär? Får det sägas, skrivas?
Tydligen inte, för huvudpersonen mister ändå sin frihet. Och det för alltid.
Palm, Anna-Karin: Septemberrosor ****
De är tre, vänninorna som skaffade sig en tradition för tio år sen, att träffas och plocka svamp.
Ett ytligt sammanhang som plötsligt skulle ha behövt mer allvar och förståelse. Men bara för att de umgicks som unga verkar inte det riktigt hålla när livet tränger sig på. Det är tankar och det är stick och det är nog sista gången (?)
Palm skriver med lätt hand om det mörker som vi alla bär på. Feelgood är det inte precis. Om det ens fanns då 1992 när denna novell kom ut i hennes samling Utanför bilden.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se