Nu äntligen har jag kommit ut för att klippa gräset klart, men då fick jag dessvärre soppatorsk, och inget fanns kvar i dunken. Så jag har fortfarande oklippt gräs, längre och längre blir det dessvärre.

Attans, vi som var till Hedemora på f.m Men då visste jag inte att bensindunken borde varit med.

Innan jag klippte gräs, hade vi varit till skogen och plockat dagens blåbär. Berra håller sig till kantarellerna och det blev vinst den här gången också.

Efter gräsklippningen (så långt jag nu hann) så plockade jag årets första hallon, det blev en dryg liter från häcken.

Fasen också! Päronträdet har blivit av med en stor gren som blåst av. Men å andra sidan får vi aldrig några päron på trädet, så egentligen skulle väl hela trädet bort.

Snacka om att må väl, Nuncio har kommit på att man kan snutta på fällen, han myser så ögonen går i kors och han nästan somnar.

Igår åkte vi till Stockholm.

Det var inte den lämpligaste dagen, då det var en av årets varmaste dagar med dryga +25 grader.

Det har bestämts att min syster Gertrud, ska ge vapen Nuncio en chans.

Han har inte så trevliga andningsljud, låter helt enkelt trång i svalget.

Vi gjorde en omväg, för att först åka till en mycket kunnig hundmänniska, tillika långvarig uppfödare av fransk bulldogg.

Valpen blev kollad med stetoskop, i vilket även jag fick lyssna. Det kan finnas en chans att trångheten växer bort, i a.f värt att se tiden an lite.

Det värsta som kan hända är att han får sluta sina dagar i förtid.

På kenneln fanns en väldigt ovanlig katt, Ida. Hon är med vid alla valpningar och aviserar klockrent strax innan det är dags för nästa valp att födas.

Hos Gertrud kommer Nuncio få det lugn han behöver under några månader, så vi sen får se hur det går för honom. Förhoppningsvis blir han så bra att han kan leva ett gott liv hos henne.

Gertrud bjöd på middag, som hon hade klar när vi kom, men det blev lite kaos innan vi kunde äta. Jolly kräktes på fina äkta mattan. Nuncio bajsade på mattan ute på balkongen, lös o magen dessutom.

Värmen under bilresan var nog en del av orsakerna.

Nuncio hittade en så skön fotölj där han fick vara ifred med ett mjukisdjur. Gertrud har många saker kvar efter sin förra hund Ludde, som gick till dom sälla jaktmarkerna i höstas, 13 år gammal.

Han biter faktiskt inte i fällen, han snuttar. Jag tror aldrig jag sett en valp göra det, att kattungar gör det är ju ganska vanligt.

Trots att Getrud i princip bor mitt i stan (Traneberg), så finns det gott om grönområden. Den här lilla bersån, som dessvärre inte används för den sköts inte, fanns på fastighetens tomt.

Klockan 8 var vi tillbaka i Hedemora, då åkte vi till skogen och tog en rejäl promenad med hundarna.

Hundarna visar tydligt att här har nyligen gått en annan hund, då åker raggen upp på ryggen..

men sen var det bara att knalla vidare.

Jolly hittar naturligtvis en lämplig pinne att bära. Jolly som för övrigt är piggare än hon varit på länge.

Men den otroliga värmen höll i sig långt in på kvällen så småhundarna hässjade rejält på väg tillbaka till bilen.