Tidigare var opinionsbildning något som bedrevs utifrån egen övertygelse av engagerade medborgare, på ideell grund.

Fortfarande kan man tala om "ideella föreningar", men drivkraften är för vissa en annan en egna ideal. Nu har opinionsbildning i stort utsträckning blivit till en statlig angelägenhet. Med hjälp av skattemedel ska skattebetalarna övertygas om vilka åsikter och hållningar som är de rätta.

Således har vi nya statliga myndigheter med denna funktion, som "Integrationsverket" och "Levande historia". Således finns en skog av projektbidrag, för den som kan ställa i utsikt att bedriva opinionsbildning för något politiskt korrekt.

Verksamheten bedrivs inte bara med skattemedel utan också med pengar från Allmänna Arvsfonden. De avlidnas tillgångar används till ändamål som i de flesta fall ligger fjärran från dessa äldres egna övertygelser.

Kan en kränkning bli mer eftertrycklig?