Det blir alltmer uppenbart att det svenska samhället i början av 2000-talet utgör ett mellanting mellan demokrati och diktatur.

Demokrati innebär ju att:

- alla ska få komma till tals, och alla åsikter och argument i möjligaste mån få komma fram

- man talar med varandra, lyssnar på varandra och respekterar även meningsmotståndare

- medborgarna ges möjlighet att vara allsidigt informerade

- majoriteten i slutändan får avgöra.

Diktatur innebär att:

- medborgerliga fri- och rättigheter saknas

- medborgarna utsätts för ensidig propaganda istället för allsidig information

- folkviljan inte respekteras

- dissidenter drabbas av repressalier.

I stor utsträckning svarar det svenska samhället mot kriterierna för en diktatur. Skillnaden jämfört med en traditionell diktatur är att det förekommer allmänna val och möjligheter att rösta på olika partier. Kontrollen bygger mindre på hot om fängelsestraff än risk för utfrysning och skadad karriär, mindre på fruktan än på framgångsrik desinformation.

En BGF-sammanställning gjordes våren 2005 - redan några månader senare har mycket mer hänt.Bl.a. detta redovisas i denna BGF-avdelning: "Gråzon".