CD: Cellosviter av Bach med Anja Lechner
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, november 21st, 2024
Anja Lechner: Musik för solovioloncell (J. S. Bach: Svit för violoncell nr 1 & nr 2; Carl Friedrich Abel: Arpeggio d-moll, Adagio d-moll; Tobias Hume: Åtta små stycken (ECM/Naxos). Speltid: 65’30.
Anja Lechner (violoncell)
Betyg: 5
Kanske kan man kalla Anja Lechner för ECM:s huscellist. Hon är som klippt och skuren för Manfred Eichers skivbolag genom sin gränsöverskridande musikalitet som fått henne att samarbeta med såväl den franske jazzpianisten François Couturier som den argentinske bandoneonisten Dino Saluzzi och grekiska sångerskan Maria Farantouri och framföra musik av tonsättare som armeniske Tigran Mansurian och ukrainske Valentin Silvestrov.
Lechner ser sig som kammarmusiker i första hand, men nu är det dags för hennes första soloalbum. Och då har hon minsann valt att framföra Bachs två första sviter för violoncell. Men Lechner vore inte Lechner om hon inte bjöd på ett blandat program och något oväntat även presenterar musik av Tobias Hume (1579–1645) och är Carl Friedrich Abel (1723–1787). Hume, som hör till renässansen och den tidiga barocken, får inleda och avsluta albumet med ett antal korta stycken med titlar som ”A Question”, ”Hit it in the Middle” och ”Touch Me Lightly”. De skrevs ursprungligen för viola da gamba men är mycket trevliga bekantskaper även för cello.
Men albumets huvudattraktion är förtstås Johann Sebastian Bach. Hans sex cellosviter finns i ett otal inspelningar från Pablo Casals pionjärinsats på 1930-talet och framåt, där jag gärna nämner Pieter Wispelwey (Channel Classics). En del tar ut svängarna med romantiskt svällande toner, andra skyr, i tidstroget nit, allt vibrato. Lechner är ingen purist men använder barockstråke och är vad man brukar kalla ”historiskt informerad”. Men viktigast är förstås om hon lyckas övertyga om behovet av ytterligare en inspelning av dess verk. Det gör hon. Redan den första svitens preludium får mig att spetsa öronen. Här finns en dansant livfullhet och en luftig elegans som är svår att motstå. Och så fortsätter det. Musiken är hela tiden i rörelse, men den blir aldrig jäktad eller forcerad. Det är som om Lechner har hittat en naturlig andning för såväl långsamma sarabander som snabba jiggar. Dessutom är ljudupptagningen exemplarisk. Så det är bara att hoppas att hon och ECM går vidare och snart ger oss de återstående fyra sviterna.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Diskussion