CD: Franz Schmidts 4:e symfoni

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivor fredag, december 31st, 2010

Franz Schmidt: Symphony No 4; Variations on a Hussar’s Song (Naxos 8.572118)
Malmö Symphony Orchestra, Vassily Sinaisky (dirigent). Speltid: 75’02.

Året var 1972 och Decca släppte en skiva där Zubin Mehta dirigerade Wienfilharmonikerna i Franz Schmidts 4:e symfoni. Inspelningen blev något av en sensation. Schmidt var i stort sett okänd utanför Österrike, och så plötsligt befanns han ha skrivit något som bara kunde betecknas som ett absolut mästerverk, ett djupt personligt verk i senromantisk anda och med drag av Mahler. Schmidt skrev symfonin 1933, året efter att hans dotter dött i barnsäng. Så formar den sig också till ett rekviem, en stor och förtvivlad sorgesång över ett förlorat barn. Saknaden kommer till uttryck i våldsamma utbrott men också i underbart innerliga melodier, ljusa minnesbilder av det som gått förlorat. Lyssna bara till det ljuvliga cellosolot som inleder adagiot!

Nu kommer symfonin på Naxos med Malmö symfoniorkester under Vassilij Sinajskij. Det är en alldeles utmärkt inspelning som säkert hade fyllt mig med större entusiasm om jag inte hade hört den med Mehta. Sinajskij kan helt enkelt inte mäta sig med honom när det gäller att fånga dramatiken, att skapa spänningar och bygga upp kulminationer. Skillnaden mellan dem är den mellan en mycket vacker och en smärtsamt vacker och hjärtslitande tolkning. Och visst, även Wienfilharmonikernas fylligare stråkklang gör sitt till.

Det låter med andra ord som att det är Decca-inspelningen som man skall ha. Och så är det också. Men det finns en hake. Den är slut på lager. Kan man trots detta hitta den är det bara att slå till (den har funnits i två utgåvor på cd). Annars finns ju Naxos-inspelningen där. Den är som sagt ingalunda dålig, och Schmidts 4:a bör man hur som helst unna sig. Har man väl hört den är chansen också stor att man blir nyfiken på hans tre tidigare symfonier. Turligt nog står Sinajskij och Naxos till tjänst även med dessa. Men här måste ett varningens finger höjas. Alla representerar gott och hörvärt hantverk i senromantisk anda, men de är också lite opersonliga och kan på intet sätt jämföras med den vidunderliga 4:an.