Paketet har kommit

Bara en och en halv dag kvar nu!

När Kerstin Ekman gick förbi

Medan jag åt lunch i godan ro tillsammans med maken på vårt kvartersfik gick plötsligt Kerstin Ekman förbi utanför fönstret. Kerstin Ekman! Kerstin Ekman såg pigg och glad ut och det var nog tur att jag satt så långt inne på caféet för jag kan ju få för mig sådana saker som att springa ut och berätta hur mycket jag tycker om hennes författarskap och att jag precis beställt hennes senaste bok och andra reflexioner om böcker, litteraturen och livet som jag lite tvångsmässigt måste dela med mig av.

Att Kerstin Ekman gick förbi mig idag tar jag som ett gott tecken.  Det - tillsammans med fantastiskt god soppa och ett vaniljhjärta som caféet bjöd mig på - förgyllde och förbättrade i alla fall min dag.

Det sa bara klick

... och så hade även jag klickat hem Kerstin Ekmans senaste, Jonas Karlssons Spelreglerna samt Murakamis 1Q84 tredje boken. Bara så där.

Klickade just hem...

... Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen, men Lundell fick vänta. Jag la istället till Tranströmers samlade dikter och Hellsings Daniel Doppsko (till sonen). Dessutom är ett annat paket på väg med bland annat Jonas Karlssons Spelreglerna. Ja, ni ser ju, jag laddar inför näst-nästa vecka då jag fritt och obehindrat kan läsa skönlitterära böcker igen!

Jag är kär i Klas Östergren men håller inte med honom om någonting

Varje tisdag strax efter 18.30 sätter jag mig i bilen för att åka till stallet. Förra veckan hamnade jag mitt i Bokcirkeln i P1 och förstod strax att de läste Gösta Berlings saga, men under den lilla stunden jag lyssnade kunde jag inte begripa vilka deltagarna var. Jag kände så igen mannens röst, men kunde inte alls placera honom.

I kväll satt jag redan i bilen när det var dags för programmet och då presenterades också deltagarna: Unni Drougge, Aino Trosell och Klas Östergren. Såklart att det var Klas Östergren! Alla bitar föll på plats. Det var alltså reprisen på program två som jag lyssnade på idag och de har hunnit cirka 200 sidor. Vi läste ju Gösta Berlings saga i salongen i våras och jag har den fortfarande i färskt minne så det är väldigt kul att höra vad Bokcirkeldeltagarnas tycker om den. Trots att jag är så otroligt förtjust i Klas Östergren - oreserverat och okritiskt - kan jag inte alls hålla med honom i hans åsikter. Snarare intar jag en tvärton-hållning, liksom också Aino Trosell gör, det verkar som om hon och jag har liknande uppfattningar.

Det finns mycket att inspireras av i programmet tycker jag, inte minst diskussionspunkter att ta med sig till våra egna träffar i vår egen bokcirkel. Vi har förresten gått hand i hand med Bokcirkeln i P1 en gång  - det var när de läste Buddenbrooks  - då gjorde vi det också.

Babel

Jag har just sett Babel med Ulf Lundell och Kerstin Ekman och blev högst nyfiken på bådas nya romaner. Så pass att jag nog måste läsa dem i höst. Åtminstone Ekman. Den där griniga tanten i Grand final i skojarbranschen vill man ju absolut lära känna närmare!

Umberto Eco på Kulturhuset!

har precis kommit hem efter att ha hört och sett Johanna Koljonen intervjua Umberto Eco på Kulturhuset. ALLA bilder jag tog blev misslyckade, men mitt minne är desto bättre så ett kort referat av kvällen kommer så småningom. 

Ett löfte

Om några veckor, när den här studieperioden är över, då ska jag kasta mig över mina andra böcker. De försummade men inte bortglömda. Jag saknar dem mycket!

På träffen i förra veckan var alla lika glada över Tranströmer och vi bestämde oss för att läsa valfri till nästa gång. Vi bestämde oss också för att läsa Jonas Karlssons senaste, Spelreglerna. En bra blandning av äldre och yngre svenskt tyckte vi. Och jag som länge har velat läsa Jonas Karlsson blev lite extra glad. Vi ses alltså på andra sidan studierna herrar Tranströmer och Karlsson.

Romanska bågar

Om någon timme ska jag byta mysbyxorna och over size-tröjan som jag hasar runt i här hemma mot en festligare stass och bege mig till salongens träff på restaurang Järnet i Gamla stan, inte långt från Svenska Akademiens lokaler. Där ska vi prata mycket och länge om allt möjligt, men allra mest om Tomas Tranströmer skulle jag tro.

Till dess ska jag ägna mig åt helt annan litteratur, men i bakhuvudet kommer jag att höra den här:

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda ” (1989)

Lyssna på Romanska bågar här.

Äntligen!

Tomas Tranströmer! Oj, vad glad jag blev. Så glad att jag skrek JA! rakt ut och började applådera vilt här i min ensamhet hemma i soffan. Nu får vi se om vännerna i salongen är lika upprymda!

Nu sitter vi väl alla klistrade...

...framför tv- och radioapparater? Snart vet vi vem pristagaren är!

Ikväll ska salongen träffas för att prata Niceville, men jag törs tippa att det blir mycket nobelpristagare också.

Bonjour tristesse

Françoise Sagan med katt. Bilden har jag helt fräckt snott från en sida som jag inte kan hitta nu men som helt enkelt enbart visade bilder på författare och deras katter. Oemotståndligt för en katt- och bokälskare. 

En anledning till att jag inte gillar deckare

Anne Holt (Piratförlaget)

Har precis läst ut en Anne Holt-deckare - Utan eko. Jag vill minnas att jag läst flera böcker av Anne Holt och att jag har tyckt att de varit spännande. Den här var också spännande, de flesta deckare tenderar ju att vara det ... Men under läsningens gång kom jag på varför jag inte gillar deckare särskilt mycket. Känslopjunket! Vad ska det in i de spännande historierna att göra? Helt onödigt. Tar bara en massa tid, ger inte berättelsen ytterligare djup eller förståelse för personerna - snarare tvärtom.

Själva utredningsprocessen, pusslandet, undersökningen av misstänkta, förhören, presentationen av dramats aktörer - allt det är utmärkt (hos Holt i alla fall!) och just den här bken var fasligt spännande på sina håll, men när vissa av såväl polisernas som skurkarnas känslor ska analyseras och belysas sida upp och sida ner, ja då tar jag på mig scanningsglasögonen och bläddrar framåt tills det HÄNDER nåt igen.

Så. Det lär dröja ett tag innan jag ger mig på en deckare igen.