söndag 12 juni 2011

The hand that first held mine


Hon gör mig aldrig besviken Maggie O'Farrell. The hand that first held mine var inget undantag. Den sträcklästes. Först kunde jag inte se hur de två parallella berättelserna och deras personer skulle kunna vävas ihop, men det gick. Personerna och deras liv. Som vanligt kröp de under huden på mig, berörde mig, fick mig att känna det allra värsta. Det man aldrig vill ska hända. Och så ändå allt det vackra, lyckan och hoppet i slutet.

Maggie O'Farrell vet hur man gör, hon kan berätta en historia som lever kvar hos en länge efter det att man läst den sista meningen och lagt ifrån sig boken.

Inga kommentarer: