Bok 42: Qatari Voices (Qatar)

"They thought it was too much, it should happen more slowly; change should be more gradual. This idea is normal. Sudden change is worrisome: we get used to things being done in a certain way. But that's not a reason to turn our backs on change. Yes, there will be some problems and some mistakes. But that's inevitable; that's how life is."

                      - Mashaal Salman Rashid, The Secret Smile of Change

Om boken och författarna

Essäerna i antologin Qatari Voices (2010) skrevs i samband med ett antal workshops i kreativt skrivande i Qatar. De studenter som deltog läste allt från medicin och företagsekonomi till internationella relationer - gemensamt för samtliga var dock att de skrev sina texter på engelska. Bokens redaktörer - Mohanalakshmi Rajakumar och Carol Henderson - är båda verksamma som författare och föreläsare.


Reflektioner

Qatar är ett av arabvärldens minsta länder och har under de senaste två decennierna utvecklats i en alltmer liberal riktning. Landet blev självständigt 1971, efter mer än 50 år som brittiskt protektorat. Med sina stora tillgångar på olja och naturgas har Qatar en mycket god ekonomi, vilket bl.a. medfört satsningar på högre utbildningar. En stor del av landets befolkning utgörs idag av gästarbetare.
 
Kvalitén på essäerna i Qatari Voices är, litterärt sett, ganska medelmåttig. Detta innebär dock inte att de saknar intressanta vinklingar. Teman som dyker upp om och om i texterna är t.ex. kvinnors rätt till utbildning, familjerelationer samt landets snabba identitetsförändring. Gemensamt för alla dessa aspekter är hur de påverkats av utveckling och ekonomiska framgångar. Det Qatar som författarna växt upp i skiljer sig väsentligt från föräldrargenerationens, både vad gäller kvinnors rättigheter och brytningar med gamla traditioner.

En av novellerna - Mashaael Salman Rashids The Secret smile of change - beskriver hur författaren skjutsas till universitetet av sin äldre bror. Fram tills nu har hon hemlighållit att klasserna kommer att bestå av både män och kvinnor - något hon är säker på att hennes föräldrar inte skulle godkänna. När hon nämner det för sin bror stannar han bilen, men väljer till slut ändå att släppa av henne vid universitetet. Andra författare beskriver sina farmödrars och mormödrars liv med en blandning av beundran inför deras karaktärsstyrka och lättnad över att ha mer frihet i sina egna liv. I takt med att välståndet i Qatar växt har också nya arbeten börjat växa fram - avancerade yrken inom olje- och gasindustrin som är öppna även för kvinnor.

Utvecklingen har dock också medfört en oro för kulturell identitetsförlust och uppluckrande av familjeband. Går det att öppna upp landet för utländska intressen utan att samtidigt förlora gamla värderingar och traditioner? Här har författarna skilda åsikter: några menar att globaliseringen utgör ett hot mot samhället medan andra ser utvecklingen som något naturligt.

I mina ögon ligger antologins egentliga värde inte så mycket i innehållet som i vad den representerar: en vilja att nå ut och berätta om vardagen i Qatar, en början på en litterär dialog, en grund att diskutera samhällets utveckling utifrån. Texterna är definitivt läsvärda för den som t.ex. studerar internationella relationer, däremot är jag tveksam till att rekommendera dem till de mer ytligt intresserade.

Bloomsbury Qatar Foundation Publishing har en hel del intressanta videoklipp med författare på sin youtubekanal. Bland annat ett med Saad Al Matwi, som skrivit en av texterna i Qatari Voices:

Bok 41: The Free Negress Elisabeth, Cynthia McLeod (Surinam)

"'Do you think slavery will ever be abolished?'
'I don't think so, no. Perhaps one day, in the distant future, but not in our day. And if it does happen, then, then...'
'What then?' asked Willem, curious to hear what she would say next.
'Then Suriname will cease to exist. Or rather, Suriname as I know it will cease to exist. I can't imagine it otherwise, since the country and everything in it exists in and through slavery,' said Elisabeth."

Om författaren

Cynthia McLeod föddes 1936 i Surinams huvudstad Paramaribo, och är dotter till landets förste president. Hon utbildade sig till språklärare i Nederländerna och Surinam samt kom, 1987 ut med sin första roman - Hoe duur was de suiker? - en historisk skildring av 1700-talets sockerindustri. Den verklighetsbaserade romanen The Free Negress Elisabeth (2000) utgår från hennes egen studie Elisabeth Samson; een vrije zwarte vrouw in het achttiende-eeuwse Suriname, vilken i sin tur utgör slutprodukten av mer än 10 års arkivforskning (info från boken samt Writers Unlimited).


Om boken

The Free Negress Elisabeth är berättelsen om Elisabeth Samson, en fri svart kvinna i ett Surinam präglat av slaveri, vinningslystnad och stridigheter. Elisabeth föddes 1715 som dotter till en frigiven slav och uppfostrades till en privilegierad tillvaro i sin vite svågers hem. På grund av sin drivenhet och intelligens fick hon snabbt ett stort administrativt ansvar i svågerns handelsföretag.

Elisabeth Samson hör till sitt lands mest kontroversiella historiska gestalter - å ena sidan en skicklig affärsidkare som mot alla odds nådde framgångar i ett djupt rasistiskt samhälle; å andra sidan en svart kvinna som var slavägare, och vars förmögenhet grundades på slavarbete. 

För eftervärlden är hon kanske allra mest känd på grund av två rättstvister. I den första av dessa anklagades hon för att ha förtalat en vit man och utvisades till Nederländerna under den tid åtalet pågick; i den andra var det hon själv som kämpade för rätten att få gifta sig med en vit man.


Reflektioner

Surinam är med sina 163 265 km² Sydamerikas minsta självständiga land. Landet började koloniseras av Storbritannien under slutet av 1600-talet, och utnyttjades då främst för plantageodling av kakao, kaffe, socker och bomull. Arbetskraften på plantagen utgjordes av slavar som fördes dit från Afrika. Kolonin övertogs 1667 av Nederländerna, som med några korta undantag behöll kontrollen fram tills landet fick inre självständighet 1954 (helt självständigt blev Surinam inte förrän 1975). Slaveriet avskaffades först 1863 (källa: Store Norske Leksikon).

Efter några korta efterforskningar insåg jag att mina bokurvalsmöjligheter för landet var starkt begränsade. Det fanns många lockande författare, men bara ett fåtal böcker var översatta till ett språk jag behärskade. I slutändan kom det att stå mellan Cynthia McLeods The Free Negress Elisabeth och aktivisten Anton de Koms We slaves of Suriname (1934). Av dessa båda var McLeods roman betydligt lättare att få tag i.

Redan efter den första sidan insåg jag att jag stod inför en läsupplevelse över det vanliga. Vid romanens början står Elisabeth framför panoramafönstren i svågerns villa och ser ut över Surinamfloden. Därutanför pågår vardagslivet i huvudstaden Paramaribo för fullt: tältbåtar färdas mot plantagen längre uppåt floden; vita män och kvinnor gör sina inköpsrundor åtföljda av svarta slavar; kommersen är i full gång. Synintrycken som McLeod målar upp är påtagliga utan att texten känns tungrodd. Den långa research författaren gjorde innan hon började skriva har burit frukt i form av tusentals smådetaljer som strilar genom berättelsens sidor och skänker den trovärdighet.

Fokus i romanen ligger på Elisabeths tid som ung kvinna i Paramaribo, exilen i Nederländerna, och hennes långa kärleksförhållande med den nederländske soldaten Carl Otto Creutz. Slutet av boken, som ägnas åt de sista åren av hennes liv greppar över en större tidsrymd och känns mer som ett bokslut. Genom att fokusera på Samsons kamp mot rasism och fördomar har McCloud skapat en person som det är lätt att sympatisera med, men hon väjer samtidigt inte för att visa upp den mer hänsynslösa och egocentriska sidan av sin huvudperson.   

Det tema som återkommer under hela romanen är Samsons och Creutz inställning till slaveriet. Elisabeth innehar en särställning i det Surinamesiska samhället genom att dels vara född fri, och dels ha en betydande förmögenhet. Samtidigt är hon, på grund av sin hudfärg, förbjuden att ingå äktenskap med en vit man, och flera av hennes familjemedlemmar är fortfarande slavar. Hon hjälper också till att administrera svågerns plantage, och passas själv upp av hushållets slavar. Creutz, som hon kommer att spendera en stor del av sitt liv med, har som huvuduppgift att jaga och ofta döda de slavar som lyckats rymma till ett liv i djungeln. Samtidigt skildras båda som betydligt humanare än många av sina grannar: de överarbetar inte slavarna, ser till att de får vård när de blir sjuka, och plågar dem inte för nöjes skull. De tar trots allt hand om "sina ägodelar".

Samhällets hyckleri blir också påtagligt i skildringen av Samsons exil i Nederländerna. Medan hon, trots sin förmögenhet, inte bjuds in till guvernörens tillställningar i Paramaribo, ses hon i Nederländerna som spännande och exotisk och paraderas på de fina festerna. I kolonin utgör slavarna majoriteten av befolkningen och de vita lever i ständig oro för uppror, medan man i den homogena nederländska befolkningen kan ha en mer avslappnat rasistisk attityd.

Cynthia McLeod ger i The Free Negress Elisabeth inte bara en inblick i en fascinerande historisk personlighet, utan också en levande bild av kolonialism och slaveri. Romanen utgör ett måste för den som vill få en större förståelse för vad slaverisystemet innebar och hur det kunde upprätthållas. Läs den.