Sachsenhausen och Rostock - sedan hem

Från Karl Foersters trädgård åkte vi den lilla biten till bryggeriet i Spandau. Där finns fem rum, varav jag bokat ett för natten.

Efter att ha checkat in åt vi middag på bryggeriets fullbokade restaurang där jag slog till på en Würstl-parade med fyra olika korvar och surkål serverade med två sorters senap och två skivor bröd. Surkålen var faktiskt helt gudomlig. Nästan så att jag skulle våga på att prova att göra min egen?

Det var verkligen inget fel på min mörka öl eller bordsplaceringen vid de stora kopparkärlen heller. Här hade vi det bra!

Till frukost nästa dag fick vi sitta i ett annat rum, lite mer pub-likt. Den stora restaurangen städades för fullt.

Vi körde till Sachsenhausen, en liten bit norr om Berlin. Nu har vi besökt ganska många olika Gedenkstätten - minnesplatser - från nazisternas tid och det är alltid lika omöjligt att förstå mängden av arbets-, koncentrations- och förintelseläger som fanns och den ofantliga storleken hos flera av dessa. Som om inte grymheten i sig är ofattbar!?!

Sachsenhausen byggdes för 10 000 fångar, men över 200 000 människor passerade här under de nio år som lägret var verksamt.

På modellen utanför entrébyggnaden syntes Sachsenhausens koncentrationsläger, men jag fick inte plats med hela i ett foto. Den triangelformade delen med byggnader i solfjäderform var den del som bevarats och som vi skulle besöka. Runtomkring fanns 61 satellitläger där olika företag utnyttjade arbetskraften. Idag var de rivna och vanliga radhus hade byggts, men jag kan inte riktigt förstå hur man kan vilja bo i ett hus byggt på den marken och med den ständiga påminnelsen om vad som varit.

Det ljusare strecken visar byggnader som inte längre finns, de mörka vid nr 22

är de som syns rakt fram i detta foto. Jag står vid nr 10 när jag tar denna bild, på övervåningen i entréhuset. Ovanför grinden i tidigare bild.

I en halvcirkel framför husen fanns en"trottoar" med olika beläggning.Här fick de som av någon anledning skulle straffas springa utan skor, fram och tillbaka.Timme efter timme.

Här nere arkebuserades någonstans mellan 13 000 och 18 000 ryska krigsfångar sommaren 1941, de är inte inräknade i de 200 000 jag nämnde ovan.

Man måste faktiskt besöka dessa platser för att se med egna ögon. Se människorna, höra rösterna, inte glömma.

När vi sedan stannade på en vägkrog och det enda som erbjöds var en färsbiff med pommes ville jag inte ha något. Den kombon är inte något jag betalar för. Speciellt inte efter ett sådant besök som vi just gjort.

Men så småningom kunde vi checka in på hotellet i Rostock där jag bokat en liten lägenhet eftersom maken behövde delta i ett möte med jobbet nästa dag, något som krävde både utrymme och riktigt bra uppkoppling. Och jag hade inget emot att sitta på en balkong med utsikt över vattnet och solen.

När han inte jobbade gick vi den lilla biten till Rostocks centrum, en typisk nordtysk stad med fina hus och stora gågator.

Vi shoppade lite men struntade i restaurangbesök, det blir ju tillräckligt många sådana på en semester. Istället hittade vi vakuumpackade bakade potatisar som bara behövde mikras och tillsammans med getostkräm och crème fraîche blev det en riktigt god middag!

Sedan var det bara att njuta av solnedgången igen. Nästa morgon var det inte så långt till färjeläget, på vägen dit hämtade vi ut beställningen vi lagt på Bordershop och sedan körde vi genom Danmark och Sverige hela vägen hem!

Snipp snapp snut, så var denna resedagbok äntligen slut. Tur är väl det eftersom jag snart ska ut och resa igen :-)

Karl Foerster Garten, en trädgårdsdröm

Trädgårdsentusiaster känner till Karl Foerster och hans gärningar när det gäller perenner. Han bodde i Potsdam utanför Berlin och började anlägga en öppen trädgård runt sitt hem redan 1912. Här fick hans "sju säsonger" med blomning från tidig vår till långt in i vintern visa upp sig.

Vi parkerade på en ödslig parkering vid trädgårdsbutiken, en plats som inte alls visade vad som dolde sig bakom häcken. Men innanför grinden (fri entré) möttes vi av en sagolik vy!

Här var det vindlande gångar i olika nivåer, hela tiden med nya utblickar mot det vackra huset.

En stor damm låg nedsänkt mitt i trädgården,

hit kom man på gångar från alla håll.

Vart man vände sig såg man nya växtkompositioner

och den ljuvliga dammen.

Så gick vi runt huset. Tänk när det blåregnet blommar!

Här reagerade jag på de överdådiga fönsterlådorna med extra allt.Så inspirerande!

Rabatten närmast huset skilde sig också från de andra perennrabatterna.

Bakom huset bredde stenträdgården ut sig.

Här var det en helt annan känsla att gå runt på gångarna.

En plan över trädgården där den vita ytan till höger var antingen privat eller under arbete. De gula siffrorna står för 1) Vårstig 2) Sänkt trädgård 3) Höstrabatt 4) Stenträdgård

Jag rekommenderar varmt ett besök i trädgården, men också i de stora parkerna som Potsdam kryllar av. Här finns så otroligt mycket att se! Flera parker och palats står på Unescos världsarvslista och någonstans läste jag att det även gällde Karl Foerster Garten, men trädgården står inte med på Wikipedias lista.

Det blev ett besök i handelsträdgården också. Dubbelblommande rosa höstanemon och storbladig skogsaster fick följa med i bilen hemåt.

Jag länkar till Trädgårdsfägring denna gång, det var länge sedan sist!

 Nu blir det bara ett dagboksinlägg till från resan. Snacka om långdraget!

Trädgårdsfägring

När naturen får ta över de övergivna husen

Cirka tre mil sydväst om Berlin ligger Beelitz-Heilstätten, ett stort område som började bebyggas 1898 för att bli ett sanatorium. Polskfödde arkitekten Heino Schmieden var mannen bakom de vackra byggnaderna som till att börja med hade plats för 600 tuberkulospatienter. Med tiden växte området med många byggnader och sängplatser för att under första världskriget rymma över 1500 patienter samtidigt, nu som militärsjukhus för tyska armén. Mellan världskrigen var sjukhusen återigen civila men 1945 ockuperades området av Röda armén och de behöll sjukhuset som sovjetiskt militärsjukhus i 50 år, alltså även efter att muren föll.

Sedan fick området och alla de vackra byggnaderna förfalla.

Idag har ungefär halva området börjat renoveras och den andra halvan är ett mycket sevärt turistmål med drömmotiv för fotografer. Här finns ett rejält utsiktstorn med gångbana på hög höjd som slingrar sig runt flera byggnader, enklare matställen och en del modern oväntad konst i markplan.

Vi parkerade uppe i vänstra hörnet på kartan (P1) och promenerade till kassan - sedan var det några timmars ren fascination att gå runt i området. Bilderna får tala för sig själva.

Här och var fanns metalltunnlar som lekfulla individer kunde klättra igenom

och detta sviktande nät med hängmattekänsla - på hög(!) höjd. Här fick max 50 personer vara samtidigt. Hu! Maken gick försiktigt ut på nätet alldeles själv. Jag vägrade.

Se så sagolikt vackert ett nyrenoverat hus är!

Vi åkte tillbaka mot Berlin och bodde i ett stort, men totalt charmlöst, rum med liten balkong. Frukosten serverades i källaren och var faktiskt den bästa hotellfrukosten på hela resan. Hit kommer vi gärna tillbaka.

Hotellet låg i det exklusiva området Steglitz-Zehlendorf som var mycket vackert med sina stora jugendvillor. Vi tog en skön kvällspromenad

till en grekisk restaurang där vi åt och drack gott på uteserveringen.