Veckans fönster - taggigt

Hösten 2011 hade vi en solig, varm vandringssemester i Cinque Terre i Italien. Vi bodde här i Riomaggiore, så vackert, färggrant och - så brant! Efter dagens vandring kändes det i benen att gå från tåget till vår lägenhet uppe på sluttningarna. Men som belöning hade vi en bedårande utsikt över Medelhavet ...

På klipporna växte det kaktusar, stickiga och taggiga. Och fönstren gapade som mörka hål i de färggranna husen, täckta av luckor mot solen.

Veckans fönster

Semester

Äntligen semester! Eller jo, nästan semester, jag jobbar lite då och då, bara lite. Mannen har helsemester och vi kan gå morgonpromenader ihop, pyssla om trädgården och njuta av tillvaron. Det behöver inte bli så märkvärdigt. Vi ska vara den mesta tiden hemma och hoppas på en skön sommar. Lite utflykter då och då piggar upp men mest vill vi bara ta det lugnt, här hemma, och lukta på blommorna ... det bor nog en liten ferdinand i oss.

Tema fredag

Orörlig

En av många levande statyer i Barcelona. Hon satt där alldeles orörlig och det var nästan omöjligt att se att hon var levande.

Tisdagstema

Veckans fönster - uppåt

Fönster och pelare i Sagrada Familia i Barcelona - pelarna ska föreställa träd och grenar, enligt Gaudi. För mig kändes de lite skelettlika och mystiska. Men uppåt, ja, det tittar man här. Antingen för att be till högre makter eller för att beundra ett fantastiskt byggnadsverk.

Veckans fönster 

Njutbart

Vi bor alldeles vid Tabergstoppen och igår traskade jag dit upp två gånger.

Lite backträning tidigt på morgonen. Man kan ju alltid stanna till för att fotografera om benen börjar bli trötta ... Många motiv fanns det, jag njöt av vad naturen bjuder nu.

Tolv timmar senare gick jag dit upp igen, denna gång tillsammans med min man. Uppe på toppen finns en servering så vi kunde ta oss en öl när vi satt och tittade på utsikten mot Jönköping och Vättern. Njutning för alla sinnen!

Tema fredag

Månadens favoritväxt - juni

Svårt att välja i juni - allt kommer ju nu. Man kan knappt se sig mätt på alla vackra blommor. Men jag väljer ändå en som jag mest tycker om för bladens skull.

Bladen med de tydliga nerverna tillhör rönnspirea som växer på en stensatt slänt vid vår garageinfart. Bladen är rosa/gula i början, sedan skiftar de mer och mer till grönt ju större de blir. Just nu ser de ut så här.

Vid spaljén som syns i bakgrunden växer olika klematis och en frodig björnbär. Spaljén gjorde vi för två år sedan så växterna är inte så stora än. På husväggen en flera meter lång vinranka och de röda blommorna vid trappan är bergenia, nu överblommad.

Till höger om stenslänten finns en häggmispelhäck mot gatan. Även dess unga blad skiftar i rött. Bilden ljuger lite, spirean är lägre än häggmispeln ...  Våra buskar är nu knappt en meter höga, och vi har haft dem  i fyra år. Blir de för stora är det enkelt att beskära, de verkar tåla en hel del.

Rönnspirean blommar i mitten på juli med vita blommor som älskas av fjärilar.

Höstfärgerna är mustigare varianter av vårens skira nyanser. Dock blir inte alla bladen så här färgstarka.

Nackdelen med rönnspirea är att den sprider sig rätt aggressivt med sina rötter. Rätt som det är dyker det upp en liten babyspirea mellan stenarna ... de rycks upp innan de hinner bli kraftiga för vi vill se lite av stenarna också.

Länksamling med månadens favoritväxt 

Veckans fönster - valfritt

Veckans fönster - det blir de vackra fönstren till Escriba, ett gammalt konditori på La Rambla i Barcelona.Och här kan jag säga att jag hade fotograferat dessa fönster även om jag inte hade tänkt på Veckans fönster ...

Underbar mosaik och färgat glas i fina nyanser, så typiskt för Barcelona. Men dessa fönster var de vackraste, tycker jag.

Veckans fönster

Förlorat

Jag har nog förlorat mina kängor till naturen. Efter tio års flitiga användning var sulorna nerslitna och skinnet sprucket. Nu växer det sedum i dem, de är inte så noga med var de växer. Och kanske minns kängorna alla de stigar och berg som jag trampat med dem ... Undrar om det växer mossa på dem nästa år?

Onsdagstema