det finns många kanske, om och varför i svackan

jag tänker mycket på bloggen dessa dagar
på vad, för vem, hur och varför skriver jag?
jag vet att det bara är jag själv som styr över bloggen och jag känner verkligen inget tvång att jag måste eller borde
men jag vill gärna
vill fortsätta vilja
men under en längre tid nu har jag saknat något
saknat den där blogglusten jag hela tiden haft innan
jag vet att alla har sina svackor nu och då
jag har definitivt en stor nu
den första egentligen
men ändå har jag så mycket jag vill få ur mig
texter och bilder
för egentligen råder det ingen brist på inspiration
det är inte det
tvärtom
men jag tvekar
bromsar
väntar
funderar och väntar lite till
kanske är det för att instagram blivit en så stor ventil för mig
flödet som finns där
det direkta, bilderna
men också texterna
m e n
där finns ju inte ni
och jag håller den här bloggen väldigt kär
alla ni som finns här i detta rummet
tiden det tar att blogga
läsa era bloggar
jag gillar ju det där med tiden. också. att det tar tid
får ta tid
kanske är det bara så att det är något annat som stör nu
den där svackan
kanske behöver jag bara skriva av mig
inte fundera så mycket
bara göra
eller inte alls göra
så får det bli som det blir med det hela
kanske

nu vet ni

hälsar åsa

gillar nu. men ändå...

augusti är blekrosa, plommonlila, vaniljgul
mörkaste röd. nästan svart
myntadoft på händerna, tomatsallad med fetaost, basilika och godaste balsamvinägern
det är regn som vräker ner och en sol som vilar sig trött bakom svepande moln
långa skuggor och fötter som ropar efter strumpor
kvällsmörker som blir allt mörkare och djupare
tjafs med barnen om gå-och-lägga-sig-tider
tjafs med mig själv om gå-och-lägga-mig-tider
nya pennskrin
blanka sidor
träningsvärk
och så en liten, liten längtan
efter hösten
men inte riktigt än

hälsar åsa

August is pale pink, plumpurple, vanillayellow, darkest red. almost black.
mint scent on your hands, tomato salad with feta cheese, basil and the most amazing balsamic vinegar
it´s rain pouring down and a sun resting wearily behind sweeping clouds
long shadows and cold feet shouting out for socks
the evening darkness is getting darker and deeper
nagging with the children kids about going-to-sleep-times
nagging with myself about going-to-sleep-times
new pencil boxes
blank pages
soreness in my muscles 
and also a tiny little desire
for the fall
but not quite yet

gud och hélena och några sparkar därtill

"OOOU MAJ GADD"
utbrast lillebror när han såg mig stå inuti enen med sågen i högsta hugg och en stor grenhög bredvid
inte tror jag att gud hade nåt med det hela att göra
men det hade i alla fall hélena
det v e t jag
när hon och anna-karin hälsade på här i början av sommaren
kom hon nämligen med idén att stamma upp stora enen på framsidan av huset
den har sett lite småledsen ut ett tag
ja, sen vi flyttade in för 5 år sedan. ungefär
vi har inte riktigt vetat vad att göra med den
men att stamma upp den blev ett lyft tycker jag
(den kanske ändå lever på övertid)
jag tycker enen nu ser ut som en glasstrut
en gigantisk grön, b a r r i g glasstrut
vet inte om jag ska såga ännu mer
kanske den tjocka böjda grenen också ryker
fast samidigt är den vågig och fin
hmmmmm
förutom att enen nu liknar en glass så får vi också in några av de allra sista solstålarna i trädgården
de smyger in så fint mellan stammarna
för att sedan slockna i fjärran
vi ser även mer av elsas fina trädgård (och hon mer av vår framsida)
kanske är det vi som drog det längsta stråt där ;-)

vi har också tagit bort staketet på framsidan
det är plintarna från detta som sticker upp ur gräsmattan
staketet var så ruttet att allt som krävdes för att det skulle trilla var några snabba blåsningar och välriktade sparkar
vips var det borta
typ
känns lite konstigt nu
helt öppet
men inte länge till
vi planerar
(fast det kan i och för sig ta ett tag)
men ändå
på gång
kan vi väl säga
japp

hälsar åsa

snart dags fast ändå inte riktigt än

regnet kom och åskan gick
men inte blev det svalare för det
snarare tvärtom
klibbigt och jag-tror-jag-sätter-mig-och-virkar-i-skuggan-under-trädet väder
ni vet
rosenskärorna blommar
mina nya favoriter
speciellt de fyllda som är mörkt, mörkt lila
vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg
typiskt mig

det börjar dra ihop sig nu
sista semesterveckan
almanackan har dammats av och börjat fyllas på med fotbollsmatcher, jobbresor, möten och allt det där ni vet
vardagen
den har så smått börjat smyga sig in i medvetandet igen
finns där bakom hörnet
på måndag väcks vi av väckarklockan
det blir nog bra det
också

hälsar åsa

the rain came
the thunder too
but it didn´t become any cooler afterwards
quite the contrary
still sticky and I-think-I´ll-sit-down-in-the-shadow-under-the-tree-and-crochet kind of weather
you know
the Cosmos flowers still bloom
my new favorites
especially those dark, dark purple ones
whose name I can not remember

this is my final week of vacation
the calender has already started to get full of soccer games, job travels, meetings and all that 
you know
everyday kind of life
it has gradually started to occur to me again
it´s  there behind the corner now
on Monday the alarmclock will wake us up in the morning
that´s quite alright 
too