Tankar som studierna

Den fruktade tenten är skriven! Det känns väldigt skönt kan jag säga. Imorse kändes det rätt så omöjligt. Det kändes som om jag inte kunde något. Men när jag satte mig ner i tentsalen och fick se frågorna rasade stickorden ner på pappret. Om jag inte blir godkänd i denna tent blir jag minst sagt förvånad. Jag kommer inte igenom med några höga poäng för det var nog en del jag inte kom ihåg men godkänd borde jag åtminstone bli. Nu är det igen bara det eviga väntandet på resultaten...
Igår när jag egentligen borde ha läst kollade jag igenom studieplanen och bestämde mig för vilka kurser jag skall gå. Det känns väldigt bra att ha allt under kontroll. Om jag följder schemat till punkt och pricka så kommer jag endast att ha en kurs nästa läsår, i period 2. Resten av tiden kan jag skriva på gradun. Den börjar jag i och för sig med nu redan efter jul men jag antar att det kommer att vara mycket jobb även det andra halvåret av skrivandet. Även om jag har hela studieplanen klar för mig så känns det väldigt diffust och oklart med graduskrivandet. Man har ju en del uppfattningar om den när man jämför med kandiskrivandet men detta är mycket mera utförligt och jag antar att kandin kommer att vara som en droppe i havet när man väl börjar på med gradun... Eller vad vet jag. Kanske de inte e så jobbigt att skriva. Bara en period innan jag har svaret. Det skall bli väldigt skönt att börja på med den i alla fall. Det känns skönt men samtidigt skrämmande att ha studieplanen helt under kontroll. Jag ser slutet på mina studier inom ett år ungefär men samtidigt blir man skrämd. Vad skall jag då syssla med? Börja jobba? Jag? Nåväl, det gäller att njuta av studietiden det sista året så att man är klart för arbetslivet senare. Eller så blir jag en sådan som aldrig får klart mina studier. Jag fortsätter med något annat när jag väl har en examen.

En sak är säker: det känns fruktansvärt skönt att ha en ledig långhelg! Nu skall jag börja helgfirandet med att fundera var vi skall spendera morgondagen...

Pippitröjan är klar för användning

Nu är den äntligen klar! Den har legat i en korg hela sommaren och hösten bara väntat på att bli ihop sydd. Igår tog jag mig i kragen (kanske främst för att inte ha dåligt samvete över att jag inte läste på tent, jag gjorde ju någon nytta i alla fall...) och sydde ihop den och virkade en kant. Det enda jag har virkat i mitt liv är mormorsrutor och de tröttnade jag rätt så fort på... Men nu klarade jag av att virka kanten helt utan hjälp och råd. När man inte mera har en mormor som fixar det man inte själv kan göra så är man tvungen att försöka själv. Och jag är faktiskt riktigt nöjd över slutresultatet.

Den är lite olika nyanser på bilderna men den är nog stickad i naturvit och inte vitt.







Nu när jag har fått klart ett projekt så tänkte jag börja med nästa. För tillfället har jag bara två sticksömmar på gång så jag tänkte tillåta mig att starta upp en tredje. Kanske denna skulle vara något...
Men först på dagens program står tentläsning. Det är imorgon som den skall skrivas så något borde jag få att fastna på hårdskivan innan dess... Men det är ju trots allt så roligt att sticka.

Ha en bra höstdag och blås inte bort!

Det straffar sig att vara för effektiv

Ibland kan det straffa sig att vara för effektiv med tentläsningen... Igår läste jag mera än vad jag hade tänkt från början eftersom att det flöt på i bra takt och det var intressant det jag läste om. Men idag... Inget vill fastna och motivationen har sjunkit drastiskt. Det började med att jag "försov" mig. Hade klockan att ringa på 8 för att stiga upp och börja läsa.. Av någon konstig anledning vaknade jag 10.11 när Björn messade att han hade fått sålt sin crossmotorcykel. Han hade nämligen farit till sina föräldrar över natten eftersom att en potentiell köpare skulle komma och provköra crossare redan från morgonen. Vilken tur med andra ord att köparen bestämde sig för att komma tidigt... Med ett ryck var jag alltså uppe ur sängen och redo att börja ännu en dag med tentläsning... Jag har hittills idag endast läst en bråkdel av vad jag har inplanerat att läsa och motivationen är i botten. Jag var för effektiv igår alltså... Hade jag tagit det lugnare med läsningen igår skulle en del av motivationen ha räckt tills idag också. För visst är det så det fungerar? Jag måste i alla försöka läsa lite mera än det jag hittills läst idag... Kanske motivationen kommer tillbaka till imorgon. -håller tummarna- Men om jag inte lyckas lära mig mera är det inget som kan göras något åt. Det blir helt enkelt en sämre tentvecka än tidigare då. Och det har jag råd med.

Dags att ta sig i kragen och vara en duktig studerande! Jag kan och jag vill!

Otursdagen

Ny dag med nya möjligheter. Igår var det definitivt inte min dag... Dagen började med att jag försov mig. Eller egentligen försov jag mig inte men jag hade ställt klockan att ringa en timme tidigare än vad som var nödvändigt för att jag skull hinna läsa på tenten lite innan klockan nio. Men nej, klockan 7.54 vaknade jag. Då var det bara att hastigt koka kaffe, äta lite frukost och i fem minuter titta på tentlitteraturen... Så jag hann med andra ord inte läsa alls. Sedan kom det andra bakslaget för dagen. Vi gick inne i tentsalen och skulle anmäla oss men vid anmälningen sade tentövervakarna att vi inte fick ha någon miniräknare med oss. Va?? Ingen miniräknare! Lycka till att räkna exponentialfunktioner och logaritmer i huvudet. Det blev kalabalik. Alla vi som skulle tenta sa att vi nog helt säkert får ha miniräknare med eftersom att det nu inte krävs av oss att vi skall kunna sådana formler i huvudet som behövdes för tenten. Men eftersom att examinatorn inte hade skrivit på tentbladet att det var tillåtet att ha miniräknare som hjälpmedel kunde inte tentövervakarna tillåta att vi fick använda dem. Det var alltså bara att sätta miniräknaren i väskan och sätta sig på sin plats. Tentövervakarna skulle försöka kontakta examinatorn för att fråga hur det riktigt låg till. Under denna tid (ca. 20 min.) fick vi bara sitta på våra platser och bara vänta. Inte riktigt en sådan känsla man önskar att ha när man skall skriva en tent. Till slut fick de tag i examinatorn som lyckligtvis meddelade att det nog var tillåtet med miniräknare. MEN nu hade vi ju alla lämnat våra miniräknare i våra väskor och dylikt, därför fick vi inte alla hämta dem på samma gång, utan en i taget av ett tiotal personer fick gå upp i gången för att hämta sin miniräknare. Först sen var det dags att börja räkna... Jag skyller på att ståhej för att det troligtvis inte gick så bra i tenten....
Otursdagen är inte slut ännu. När jag sist och slutligen hade bestämt mig för att fara ut på stan själv ändå skulle jag ta mina nya kängor. Det var alltså första gången jag skulle använda dem. Men tror ni inte att dragkedjan var sönder på ena skon! Jag hade ju förstås inte sparat kvittot eftersom att det var länge sedan jag köpt dem. Men det var bara att fara till butiken och fråga om de ändå kunde fixa dem. Och där kom första medgången under dagen. De meddelade vänligt att jo de skulle föra dem till skomakaren och fixa dem på deras bekostnad. Men innan jag hade kommit till butiken hade förstås bilen krånglat och stannat i korsningar...
Jag tror faktiskt att dagen sedan förlöpte rätt så smärtfritt. Jag var till GW gallerian och strosade runt lite. Sökte efter en dräkt som skulle passa bra när man är ute på en joggingtur. Visst funkar min dräkt som jag har nu men den andas inte alls eftersom att den är en vatten- och vindtät dräkt. Men jag hittade inget till ett passligt pris så det blidde inget av det.

Istället fick den här följa med mig hem. De hade muminmuggar för endast 10 € på CM så jag kunde inte motstå...

Too-ticki

Dessa benvärmare kunde jag inte undgå att köpa från Lindex. Riktigt tjocka och sköna.

Jag köpte också en rosbukett som stöder Rosa Bandet.

Nu skall jag ta tag i nästa tentlitteratur. Kanske jag skulle hinna med en solskenspromenad idag om jag är riktigt effektiv...

Ha en skön söndag alla! Njut av solen!

Sjukstuga vs. shopping

Så var då tenten skriven. Jag måste medge att jag kommer att bli mäktigt imponerad av mig själv om jag få godkänt. Det gick med andra ord inte riktigt bra. Men bara att hoppas på det bästa... Jag skulle inte ha någon lust att läsa på den igen i februari.
Nu är dagens dilemma om jag skall bege mig ut på stan och småshoppa lite. Jag har inte tänkt spendera några stora belopp eftersom att jag precis beställt efter två klädesplagg för ellos, helt impulsaktigt. Och som ni redan vet; som studerande är man inte rik. Men som sagt mina tanke var att vi, jag och Björn, skulle spendera ett par timmar på stan idag, leta efter lite nödvändiga produkter och sedan handla, för vårt kylskåp börjar gapa tomt. Men nu har ju Björn fått lunginflammation, eller hur länge han har dragits med det är en sak, men igår konstaterade läkaren att det antagligen är det som han har och gjort att han hostat så fruktansvärt på senaste tiden. Så om jag skall fara på stan idag måste jag göra det ensam och tanken var ju lite att spendera en dag tillsammans på stan, kanske luncha något gott... Den idén får alltså skrotas. Men nu vet jag inte om jag ändå skall bege mig ut och se om jag fyndar något eller om jag stannar inne med sjuklingen och fortsätter på mina sticksömmar... Hur som haver borde det handlas mat och jag antar att jag får bege mig ensam ut och göra det. Alla dessa I-landsproblem...

Dessa två klänningar är på väg hem till mig. Jag vet inte när jag sist skulle ha beställt kläder från en hemsida. Men när Ellos skickade ut ett erbjudande kunde jag inte motstå frestelsen denna gång...

Längtan...

Och mitt bland alla ekvationer, logaritmfunktioner och integralkalkyler fick jag plötsligt fick jag en enorm längtan tillbaka till varmare breddgrader!

Ännu en dag i matematikens underbara värld

Här är vi fortfarande förkylda. Björn hostar nästan lungorna ur sig medan jag bara är snorig. Jag tror starkt på effekten av vitlöken; jag har ätit mera vitlök under en veckas tid än vad jag normalt sett gör under ett år och jag har lyckats hålla förkylningen på avstånd. Ingen feber eller hosta, bara lite snorig. Det måste vara vitökens effekt. Sen är det en helt annan sak att hela lägenheten, och jag också för den delen, luktar vitlök när jag sätter igång med min dunderkopp.
Jag har två lediga dagar från skolan denna vecka, igår och ännu idag. Jag är verkligen tacksam över att mitt schema lyckades bli så för hela gårdagen satt jag vid skrivbordet och räknade. Från morgon till kväll men undantag för några inloggningar på FB och lite läsande av bloggar men totalt sett blev det en massa timmar som jag pillade på min miniräknare. (Som för övrigt är helt värdelös men eftersom att jag ändå har så lite matematik i skolan känns det onödigt att köpa en ny bättre...) Jag har alltså en riktigt jobbig tent på lördag och jag har bestämt mig för nu skall jag komma igenom den. Så idag skall jag också bara sitta vid mitt skrivbord och räkna, hela dagen lång! Och fullständigt ignorera det vackra vädret där ute...

Dags att sätta igång... Köp aldrig en liknande miniräknare! Den är värdelös; inget är logiskt på den! Vilken tur att detta är förhoppningsvis sista gången jag måste använda den under mina studier.

Jag måste bara visa detta fantastiska erbjudanden som vi fick från en bilfirma här i stan. Det var adresserat till Björn så jag antar att det är jag som menas som "följeslagare". Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det ordet men positivt är det åtminstone inte!

Ha en trevlig dag och njut av höstvädret ni som har möjlighet!

Jobbiga stunder

Nu känns det lite som att mitt liv börjar lugna ner sig och jag börjar hitta en någorlunda hälsosam rutin igen. Det har varit några väldigt jobbiga veckor... Vi har haft mycket att göra i skolan som har krävt mer energi än vanligt och att dessutom få två dödsfall inom familjen på två veckor mitt i all denna stress gjorde inte gott. Men nu börjar jag repa mig något så när. Efter lördagens begravning kändes det mycket bättre. Efter ett ordentlig farväl och en fin begravning kändes det okej att se de ljusa stunderna i livet också. Moffas tid var kommen, han hade levt sitt liv. Men vi runt omkring honom har ännu så mycket mera att ge så vi måste gå vidare med våra liv och tänka tillbaka på honom med ett glatt minne!
Jag har försökt att varva ner alltid när det har funnits tid. Mycket tända ljus på kvällarna och med sticksömmen i handen har jag lyckats rätt så bra att behålla lugnet. Jag har helt struntat i att stressa med träningen, den har fått ge plats för mera lugnande aktiviteter. Jag har gått på en promenad eller tagit en joggingrunda i skogen när jag har känt att det är vad jag behöver men annars har jag försökt att bara göra sådant som fallit mig i smaken för stunden. Idag skulle jag känna för att Zumba men eftersom att jag dragit på mig förkylningen av Björn skall jag bara stanna hemma och vila upp mig. Dessutom får jag på så vis mera tid för den underbara matematiktenten som jag borde läsa till.
Jag tror att det kommer att dröja väldigt länge innan jag faktiskt förstår att Ajax är borta. Jag har accepterat det men inte riktigt fattat det. I och med att jag inte bor hemma mera så är det naturligt att det går flera veckor mellan besöken där hemma och när jag fått busa med honom så jag har nog inte riktigt förstått att jag aldrig kommer att se honom mera. I söndags besökte vi hans grav och fastän jag förstod att han låg där kändes det ändå så overkligt. När jag sedan tittade mig runt på gården där hemma och fick syn på hans "lina" som han brukar vara fastkopplad i stack det till i bröstet med detsamma. Han kommer aldrig att springa på i det mera och vifta på svansen och skälla som en galning när man kommer hem med bilen. Han kommer inte att komma springandes mot mig mera när jag öppnar bildörren. Fast jag inser att han faktiskt är borta förstår jag det inte riktigt... Saknaden efter en hund går helt enkelt inte att beskriva! Det är bara att försöka ta livet som det ter sig och hantera det med bästa förmåga...

Denna filur ersätter inte den saknade hårbollen men den
kan skänka en gnutta med tröst när det är som värst.

Ljuset brinner varje dag för de som vi förlorat.

Årets första sockor är klara. Dessa är till mig själv men nu har
även julklappstillverkningen kommit i full gång.

Ajax

Tänk vad mycket glädje en liten hund kan skänka en hel familj! Igår somnade vår älskade hund in. Han blev gammal och vi skall vara tacksamma över att vi har fått ha honom så länge som vi fick. Han har heller inte varit sjuk under de tolv åren som han levde. Han har varit pigg och kry ända fram till slutet. Jag visste att denna dag skulle komma. Men inte så snart. Han var ju så pigg och kry fortfarande... Jag har alltid tänkt mig att det syns när en hund inte har länge kvar. Men inte på vår fighter. Visst har man sett att han blivit äldre, men han har inte visat några som helst signaler på att han inte orkar länge till. Såna här gånger önskade jag att jag bodde hemma ännu. Tänk om jag hade hunnit säga hejdå åt honom. Men det hann jag inte.. Men å andra sidan har jag heller inte någon bild av honom som svag och dålig som han var de sista timmarna. Mina minnen av honom är endast glada och spralliga!
Nu börjar igen en ny tid.. Vi har ingen hund mera. Men han har det säkert bra, var han än är! Men jag saknar dig fruktansvärt mycket och det gör ont varje gång jag ser dina bilder! Jag hoppas att jag så småningom skall kunna se på dina bilder och minnas vilken fantastisk hund du var med ett leende på mina läppar. Du var den bästa hunden man kunde ha! Din personlighet var otrolig, likaså din vilja!

Vi älskar och saknar dig Ajax!
Vila i frid!