Nu har jag röstat

Det var ett enkelt sätt att få känna sig uppskattad. Valtältet stod på torget och funktionärerna höll på att blåsa bort, men de lyckades ändå se glada ut över att just jag kom och röstade. Eller så var de glada för något helt annat, men det var fint ändå. Och så fick jag ett paket plåster.

Underlig

Det är en underlig höst det här, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Eller av mig själv. För tillfället är jag någorlunda frisk, men man kan liksom inte lita på den här kroppen. I går var jag på en må bra-dag som jobbet bjöd på (tack för det!), men efteråt mår jag mest underlig. Har lite svårt att förstå folk som säger att det är skönt med yoga (lite som dem som säger att det är skönt med massage), för jag tycker mest det är obehagligt, både fysiskt och mentalt. Antagligen för att yogan tar fram Sanningen. Alltså borde jag yoga mera.

Komma ikapp

Efter ytterligare en sväng till flunssa-landet (tack och lov kortare än den förra) är det nu dags att försöka komma ikapp. Det är mycket att komma ikapp med, främst texter jag lovat skriva. Ja, jag ska inte bara skriva texter utan sätta ihop dem (och andras texter) till en tidning också. Det har jag aldrig gjort förut, och när jag gick med på att vara både lokal- och chefredaktör för årets sista nummer av Bibban hade jag ingen aning om att den här hösten skulle bli som den blev. Hösten är alltid stressig med skolstart och bokkalas, men nu har jag då dessutom varit sjuk till och från i ett par månader. Så jag är lite efter. Och lite trött. Och önskar mest att den här hösten ska vara över snart.

Nåja, så hemskt är det inte. Jag tycker ju om att skriva. Det brukar ju bli bra i slutändan, även om det går långsamt. Och jag får ju hjälp. Så nog ska det bli en tidning av det här ännu, utan att jag går sönder på kuppen. Kanske jag till och med orkar ha lite roligt.

Saker som dyker upp

Det är lustigt hur det ena och det andra bara dyker upp på mitt jobb, utan att någon kan tala om varifrån de kommit. Förra veckan var det en inbetalning till krigsveteranernas blomsterfond (min farfars bror begrovs i helgen) och idag hittade jag en zucchini vid min dator. Nog kan jag räkna ut vem som lämnat dem, men ändå.

Läsplan

Ibland möter jag människor som tror att jag som barnbibliotekarie läser alla böcker som jag köper in och därför vet allt om dem. Jag blir lite smickrad, men tyvärr funkar den inte riktigt så, eftersom det skulle kräva att jag läste i medeltal 20 böcker i veckan och jag är ingen snabbläsare. Däremot försöker jag läsa så många recensioner och baksidestexter som möjligt för att ha en så bra uppfattning som möjligt om vad jag har på hyllorna.

Inför bokprat stormläser jag böcker för den tänkta målgruppen och däremellan läser jag vad som råkar locka mig. Lite oplanerat blir det, och lätt hänt att de finska böckerna blir styvmoderligt behandlade. Så jag har tänkt om jag kanske ändå borde ha en läsplan och försöka att systematiskt läsa åtminstone en del av böckerna, och läsa representativt.

Återhämtning

Nu har jag bestämt mig för att jag är frisk igen och det är dags att påbörja projektet med att återuppbygga nån sorts kondis och styrka efter fyra veckor av stillavarande. Igår var jag på en halv dansövning, det är ju en bra början.