Påfyllning

Man kan ta sig till en inspirerande butik

 eller hamna på ett okänt säljställe och plötsligt

 hitta det där man inte visste att man behövde.

Eller så kan man gå en kurs och lära sig något

 man trodde var alldeles för komplicerat 

eller specialverktygskrävande.

Det nya man har med sig hem hittar 

allt som oftast en plats i trädgården.

Såklart! Det är ju där livet levs!

En av säsongens nyinflyttade är min korg.

Dagen då jag lärde mig grunderna och kom hem med den

 är ett härligt minne att plocka fram när gråheten sätter in!

Den har redan fått sällskap av några flätexperiment, 

men jag vågar inte kalla dem korgar... 

det blir nog en kurshelg till när tillfälle ges

 så kanske jag får in snitsen på det hela?

Bortkollrad igen

Jag vet hur det går

och ändå kan jag inte låta bli.

Jag har så lätt för att förälska mig!

Det klokaste vore att stanna hemma

 och inte utsätta mig för alla dessa charmiga,

väldoftande och välvuxna snyggingar.

Men jag åker dit varenda år! 

Till rosgården "Villa Sindoro" i Nora

den andra juli när Rosa har namnsdag. 

Jag försöker nöja mig med att fota och

undviker att bekanta mig alltför mycket med dem

 för det kan ändå inte bli något mellan oss.

Hemmaträdgården är fullplanterad.

Ute vid stugan har jag förstås mer mark... 

Då gäller det bara att hitta de som trivs utan lera

och utan alltför mycket omsorg och samvaro.

Kanske törs jag bjuda dit någon snygging nästa år...

Nu ringer det in!

"-Är ni här nu allihop?"

"-Nej,  lillegubben sitter kvar och läser än."

"-Men snälla bänglar, så okamratligt.
Sa ni inte till när ni gick ifrån högläsningen!?"

"-Såja, såja, mor lilla.
Morötterna är redan inne och
vitlöken klarar sig själv till i vår.
Du har det bättre här inne när kylan nu kommit."
Jag hoppas jag kommit ihåg alla
 för nu singlar det vitt därute.

Klätterträd

"Vad tråkig du är matte!

Varför vill du inte klättra med mig?!"

"Nähä, jag sticker väl iväg och jagar nån fågel istället då.

Tråkmåns!

Det är ju för kallt att räfsa ..." 

Det som glöms i augusti...

...får man syn på i november.

En krans som jag visst behöver göra ny

var det Asta som visade mig där den låg

under bordet vid solväggens soffa.

Sedan skuttade hon glatt iväg mot vinbärsbuskarna. 

Jag trodde hon hade fått syn på en fågel eller mus

men det var nog de glömda bären hon menade att jag skulle se.

Och jag inser att parasollet nog inte behövs längre.

Bäst att få in det innan tyget blir alltför  mört. 

Tänk att det alltid blir något kvar...

Men jag hann innan vinterkylan!

Inte en enda pumpa

Jag ser inte stigen för alla löv!

Just nu är det mycket som lyser orange 

bland det gröna i vår trädgård.

Men inga pumpor. 

Vem behöver pumpor?!

Våra pumpasådder blev snigelmat

men det finns så mycket annat som lyser opp.

Trollhassel har också fin höstfärg.

Vind och vila

Nu har jag övningssuttit en lång stund.

Det är inte alltid så lätt att låta 

vilodagar bli lugna, hösten är 

en fin tid att träna på det.

Jag märker förändringen

 inom och runtomkring.

Våra träd vilar idag efter

 det spralliga blåsandet.

Utan stormiga dagar skulle inte 

stillheten märkas lika bra.

Blå bär

Är du med i min allsångskör?

"Uti vårt växthus där växa blå bär,

så goda så.

Vansinnigt många, en stor skörd det är.

Vad ska jag då göra med dem?

Jag älskar att bara se dem.

Båd' Zilga och Morfars , så blå, så blå.

Saft kan de bli, den blir lila och fin,

så god som så.

Eller måhända en "tarte de jardin"?

Nej, enklast att bara äta

 (så slipper jag recept leta)

båd' Zilga och Morfars, så blå, så blå."

Eller hur!

Vad är väl en höst i Sverige....

...om inte alldeles, alldeles underbar!

Övervintrare

Aldrig tidigare har jag varit med om

 att tagetes självsått sig!

Men ute vid stugan hände det i år.

I försomras när jag rensade odlingsbäddarna

 kände jag igen en väldigt specifik doft. 

Det kryllade av små tagetesplantor!

I hösten innan hade jag bara rivit opp det vissna och

 lagt ovanpå bäddarna som en latmanskompost.  

Om det var den milda vintern, den lätta jorden, 

det soliga läget, livskraftiga frön eller ren tur 

vet jag inte, men tog sig gjorde det i massor!

Nu ska jag förstås göra likadant i år 

och sedan får vi se om det upprepar sig.

Jag håller tummarna...

Ännu fler!

Den milda hösten beror nog på att jag

vill ha fler av de lila långbönorna?

Eller?

Hur som helst så fortsätter de att växa och mogna.

Likaså tomaterna.

Det var länge sedan jag kunde plocka allt

 och inte behöva lägga en hög gröna på eftermogning!

Mangolden stortrivs också nu när daggen

fuktar de torra odlingsbäddarna vid stugan. 

Men något måste ändå trilskas.

Varför spricker just alla "Green grape"? 

Grönt är skönt

Nej, det blev inga pumpor i år.

Inte ens några små till prydnad.

Men några trötta och desorienterade 

Västeråsgurkor fungerar också som höstpynt.

Ljust grönt, Ottossons "Ribbangrönt", blir kulören

på bänkfönstren i landet kommande säsong. 

Kanske blir de också dekorerade av vinden 

som blåser gula löv vilt omkring sig?

Sen jag bara hittar glasen och kittburken...

Jaså minsann!

Det händer ibland, och egentligen hela tiden,

att saker och ting liksom bara dyker opp.

Som i jordgubbskrukan där det blev

taklöksodling, men numera mest är myror.

Under irisen kröp det fram en alldeles vit jungfru.

Har inget minne av att ha köpt någon sådan... 

För en del räcker det inte med det egna huset.

Större och finare finns ju alltid att drömma om... 

Ett spretigt men vackert gräs har etablerat sig vid kullen.

Dålig bild på grund av blåst, men vet du vad det är?

Det vet inte jag. 

Och så kom hösten...

HJÄLP!!!

Är det en död koi i dammen?

Nej, det är bigarrån som tappat första höstlövet.

Ser man ett så hittar man fler, precis som när

man spanar efter trattisarna i svampskogen. 

Höstcyklamen blir också fler och fler.

Så himla glad att jag verkar ha hittat 

platsen där de trivs som bäst! 

Höst är verkligen ingen gråbrun sörja som somliga säger.

Inte förrän farbror Blåst ryckt loss alla glödande löv.

Och det får han gärna söla med...

Ny gråärtodlare blev...

... Carina med bloggen 4 seasons by carna !

Maila mig din adress så kommer utsädet på posten.

Tyvärr vet jag inte vad sorten heter eftersom

 jag hittade dem omärkta i stugan vi övertog.

Här kan du se jordbruksverkets översikt.

Du sår ut dem som vanliga ärtor, dvs när jorden

 blivit ungefär åtta grader varm.

Planera för att de blir högvuxna, ca två meter!

De blommar med underbart vackra blommor

 som dessutom doftar fantastiskt.

Du kan nästan skippa luktärtor när du har gråärt, men

plockar man alla blomstänglar får man ju ingen skörd.

De du vill ha till utsäde låter du bli helt gula i skidorna.

Som gröna är de användbara som t.ex. soppärtor.

Deras naturliga smak är något kärvare än salladsärtor 

men gillar man det så går de fint att 

förvälla dem lätt och äta som de är.

Lycka till!

Vilken lysande ide!

Igår kväll tände vi alla lyktorna i trädgården

och bjöd in vänner och bekanta till en upplevelse.

Vindarna vilade, det var varmt för årstiden och

alldeles underbart att strosa runt och titta.

Varm kryddad saft och äppelmuffins i 

trevligt sällskap förhöjde det hela ännu ett hack.

Här är lite bilder till dig som inte kunde vara med.

Jag räknade inte ljuspunkterna men de var många.

Vid dammen hade några strålkastare gått i pension 

så där var mer mörker än vad det brukar vara.

Lampkronan i växthuset och facklor utanför. 

Några fackelkärl i lerkrukor. 

Lyktor av alla de slag.

Så värst mycket höstfärger hade det inte blivit än. 

Men i skenet av levande lågor 

blir allt aningen mer gult. 

En av pionerna hade i alla fall kostat på sig

att byta om till finaste höststassen. 

Och så finns det ju färgade ljus...