Äntligen sydväst!

De har varit hängiga hela sommaren

men nu fick de komma ut och lufta sig.

Igår kom regnet som räddade månadens statistik hos oss.

Jag hann äta lunchen ute men sedan började det strila.

Försiktigt i början men snart var det ett riktigt regn.

 Snabbt ut med kameran, det kunde ju sluta närsomhelst. 

Men det fortsatte!

Kattpuben blev fulltankad igen

 och den nya tunnan också!

Nitton millimeter hade vi i mätaren  morse.

Slurp!

Att leva på hoppet

Jag lider med våra ledsna blad.

Här är det sköldbräckan som säckat ihop

fast den växer i blötbädden.

 Strutbräknarna har det inte heller roligt.

Det här är den sista som överhuvud taget 

har blad som inte torkat in. Än.

 Gräsmatta har vi inte mycket av

och det är vi glada för i år.

Det enda som är grönt i den är revfingerört.

 Inte trodde jag väl någonsin att en så stryktålig

växt som praktbetonika skulle ge opp!

 Hitterudbeckian flämtar men att vattna och vattna
är som konstgjord andning, inte riktigt hållbart i längden.

Vi prövat alla knep vi vet som brukar locka regn
utom att döda spindlar (för de är så fina och hjälpsamma i trädgården):

 hänga ut tvätt, vattna rabatterna, glömma paraplyet när vi far iväg, 

måla utsidan av huset, bjuda till utomhusmiddag, m.m., m.m.
Som sista försök har vi fjäskat till det och köpt en vattensamlare i trä!

I natt skulle det regnat omkring tio millimeter.

Vår mätare visar 1 mm. 

Visst är jag usel på siffror, men det ÄR skillnad på en och tio!

Nu på förmiddagen är det "hög luftfuktighet" men knappt i droppform.

Golvet utanför orangeriet är nättopp fuktigt.

Men några blad ser lite gladare ut, så vi fortsätter att hoppas

 på så många droppar att de tar sig ner, först genom trädkronorna

 och sedan en i marken och tröstar de ledsna rötterna.

Låt det gå runt

Min kära kompost.

 Nu har jag vänt den nyare högen, vattnat och blandat in av det gamla.
Och lagt ett gammalt dräneringsrör i botten, tips från Ove i Viala
som säger att det går MYCKET fortare då.

Den gamla ligger kvar över sommaren och mognar lite till

som växtplats för de, nästan, bortglömda pumporna.
De har det inte lätt i torkan.

Jag vet inte vad jag gjorde i våras

men inte sådde jag i tid inte.

Kanske blir det ändå något ätbart

innan sommaren är alldeles slut.

Borta bra...

I helgen som gick var det dags igen, tidningen Lands öppna trädgårdar.

Jag lastade bilen med kamrat, växtkassar

och övernattningsbag redan på lördagen och så for vi iväg.

Första stoppet blev på Botanicus plantskola i Järrestad.

Lennart envisas med att inte ha någon hemsida

men åk dit (den ligger ett underhands stenkast ifrån kyrkan), 

du blir inte besviken.

Vi fyllde kassarna och bilen for vidare söderut.

Söndagen var solig och varm, förstås.

Med hattarna på var vi redo för trädgårdsbesök.

I Hovmantorp fanns två fina ställen.

Först hälsade vi på hos Annika och Kent Olsson vid Borggatan 24.

 Kent var stjärna på att hitta och sammanfoga skrot!

Jag fotograferade massor av fantastiska skapelser 

av sådant som ingen annan behövt.

Vill du se mer av växterna så gå in på deras hemsida.

 Några kvarter därifrån, vid Norrgatan 6,

bor Louise Buttner.

Också där fanns många lekfulla idéer,

se bara på deras brevlåda med insektshotell.

 Kan jag skylla på värmen att jag fotade 

fler roligheter än växter?
Eller kom jag av mig efter att ha provsmakat
alla hennes goda geléer som var till salu?
Det följde med en syréngele hem.

 Vi vände därefter främre stötfångaren mot norr 

och rullade vidare till Korsberga och Britt-Marie och Bo Lundh
vid Tallvägen 4.

Här fanns inte minsta lilla kvadratdecimeter gräsmatta.

 Men desto mer sten, torvblock, vatten och växter.

Ögonen var skapligt mätta när vi kom till 

vandrarhemmet i Eksjö (rekommenderas!)

men minsann fanns där inte en dessert:

en alldeles underbar liten parkplantering precis utanför

där vi njöt vår middag i kvällsolen.
Måndagen ägnade vi åt att kajka oss hem
via småvägar och Billbäcks i Norrköping.
Gissa hur många plantkassar det fanns i bilen när vi kom hem?

Det växer!

Där vattenkranen droppar i växthuset

blir vinbladen djupt flikiga.

Eller är det en sådan sort?

Jag är tacksam att de kommit igång igen alla tre

efter vårens tork-chock. Det döda är bortklippt

och de kan sträcka ut sig och bli nya fina grenar.

Nästa år kan jag nog ligga i soffan och titta på druvklasar igen.

Gurkan har hittills givit två frukter.

Jag tycker nog det är lite ynkligt, men så kanske det blir med köpta plantor?

 Och bladmöglet, hör det också till köpeplantor?

Jag har inte odlat gurka på flera år

men inte minns jag att det blev så mycket mögel.

Hjälper det med Atamonsprayning tro?

Gropigt värre

Jag är i en grop-period.

Det började så här:

Jag var till plantskolan för att köpa 

en kompletterande regnbågsbräken men de var slut. 

Bredvid mig stod ett par som ville ha strutbräken

men det fanns inte heller.

Då sa jag att de kunde hänga med hem till mig

för jag hade några små sparade, "man kan ju inte slänga levande liv", sa jag.

Varpå de svarar att de just varpå väg att slänga fyra rhododendron.

Raskt föreslog jag ett byte: rhododendron mot strutbräken och kanske något mer ur"gömmorna"?

 De kom efter en stund med fyra taniga rhododendron 

och for hem med ett gäng strutbräken och en bit hosta.

Jag grävde gropar och satte nykomlingarna borta vid lunden.

Och nya "stjälpredan" Asta var förstås med och inspekterade.

Roligast var när matte vattnade.

Det var faktiskt riktigt lättgrävt i den torra leran.

"Cementen" har torkat till poröst pulver

så idag fortsatte gropgrävandet med flytt av gamla måbär.

De fick inte vara med på bild för HU så risiga de var!

Förhoppningsvis trivs de bättre som fortsättning på oasens häck 

än som risbuskar under kastanjen.

Jag har nämligen fått en idé om kastanjen och baksidan av vår kulle...

Morgonens fynd

Det är lite olika vad man betraktar som fynd.

Lilla Asta och jag tog en tur och kollade planteringarna.

Jag hittade vackra "Drottning Margrete"

  "Amber cover"

och första utslagna liljan "Black out".

Asta hittade diverse spännande fjädrar från våra körsbärsmarodörer,
en förtorkad rödhakeunge och en gammal rävsvans.

Nöjda med våra fynd pustade vi sedan ut i skuggan.

Jag med en kopp och en bok,
Asta drömde nog om farliga rävar och spännande småfåglar.

Självservering?

"Jag hörde tvåhundra kajor som ropade:

Kom hit allihop!Det finns massor!

så jag gick dit.
Måsar och starar var redan där.

 Bären de kastade ner på marken var inte riktigt

det jag längtade efter så jag gick längre in.

En skylt hälsade välkommen 

men jag såg fortfarande bara nerkastade bär.

 Sedan hittade jag äntligen något för mig.

Vilket smörgåsbord!

Sallat av flera olika sorter, alla lika goda,

ärtor och rödbetsblast.

 Och till efterrätt några precis lagom utslagna rudbeckiaknoppar.

MUMS!

Men det satte fart på magen..."

Vart bär det hän..

...på ben utan knän

till en skog utan trän?

Nja, snarare till vinbärsbuskarna.

 Det blir bra med vinbär i år.

De vita/gula är redan klara och både röda och svarta börjat ta färg.

Men den gulröda bigarrån är knappast mer.

 Vi har förlorat en stam till och nu är det väl bäst 

att ta ner hela härligheten så det inte sprider sig till den svarta.

Jag sörjer trädet men gläds åt sommarfikonen som sväller
och kanske hinner mogna?

Stora högar

 Måbärshäcken runt oasen börjar se ut som vi vill.

Både sliten och gles hade den blivit efter att barnen lekt där.

Vi klippte ner rubbet och det har tagit ett bra tag att få opp den igen.

Nu är den nyfriserad och fin.

Och när jag ändå höll på så putsade jag i gullregnen också.

Syrenerna blev också gallrade och några grenar försvann från en lönn.
Vilken hög det plötsligt blev!

Det behövs mer flis på gångarna så det passar bra
att låna "hackemaskinen" igen. 

 Den andra högen får rum i en balja men känns ändå stor.

Det är alla våra tidlösaknölar som har fått ge sin plats till den nya rosen.

De har inte riktigt kommit överens om vart de vill,

men så fort jag får ett entydigt besked så åker de ner i jord igen.

Kvällens vackraste

Idag var jag glad åt alla våra träd som skuggade i värmen.

Nu i kväll har jag gått ett varv med vattenslangen.

Blåst och värme tar ork och fukt ur växterna

men dessa tre såg ändå rätt pigga ut.

Mme Plantier

 L´ enchantresse (med reservation för stavningen)

 Vippviva Primula secundiflora

Kattastrof?

Jag har försökt ta lite bilder och  lägga i en flik kallad "Rundtur"
för dig som vill se mer av vår trädgård.
Inte helt enkelt med en liten svansande efter i lina.
Familjen har nämligen utökats med en liten upptäckarglad fröken 

som mest tycker allt går att jaga och leka med.

Det är aningen besvärligt att gräva och plantera 

i sällskap med en sådan liten farande kring benen!

Sitta i en stol och läsa är OK, då kan den lilla

 snarka i knät och drömma så det rycker i benen.

Och rensa ogräs fungerar också skapligt bra.

Jag slänger det till henne och hon rusar iväg med det i munnen.

Att samla in resterna tar förstås ett tag och några missar (hihi) jag nog

men det rotar sig knappast igen efter en så effektiv kattifiering!

Till marknaden och till Nora...

En liten tant for till Rosgården i Nora.

Det hade varit en tuff vinter och vår där också.

Många växter hade tagit stryk och det gapade tomt lite här och där.

Men visst fanns det rosor i blom!

Skyltningen hade bitvis visst också drabbats av vintern

så jag vet inte sortnamn, tyvärr.

 Men vackra var de... 

Alldeles intill Rosgården har en trevlig liten plantskola öppnat.

Den ligger så vackert i sluttningen ner mot sjön.

Fina växter och mycket bra priser.

Och så har de glass...

På hemvägen passerar jag också Plantmarknaden i Lindesberg

och där fanns gott om rosblomning denna dag.

 Inte kom jag tomhänt hem inte!

Årets rosinköp blev en L´eveque.

Tyvärr fanns den inte med i min stora rosbok

så om någon kan upplysa mig om hur den gillar 

torka och skugga så blir jag glad.

Det är ju så många träd här...