Sista dagen på året

Känns som ett ganska trist år, 2012. Allt var lite sådär halvdant. Ingen semester att tala om, ingen energi och allmänt trist.

Det är ju inte kul, men å andra sidan känner jag mig väldigt peppad inför 2013. Jag fyller 40 i februari 2014, alltså om lite mer än ett år. Det känns oerhört främmande, men jag har dessutom fått ett lugn över mig inför detta. Jag tänker göra det här året till året då jag satsar på mig själv och min familjs hälsa.

Ett rejält tag ska jag ta i det här. Ska bli spännande!

Annars har vi inga speciella nyårsplaner. Började dagen med sjuk hund, men han har som tur är hållit nere medicinen så han sussar skönt nu, stackars Bob!

Sarah skulle skjutsas till sin BFF imorse, själv har jag väldigt mycket jobb som ska vara klart den 4:e januari. Så det är mest jobb som gäller denna vecka...

I kväll blir det lite grillat, en flaska cider och lite nyårsraketer, men inte mer än så. Och så ska vi kolla på filmen Lincoln, och den är ju typ två 2½ timme, men verkar vara en bra film.

På onsdag firar vi nog lite mer, då ska Sarahs BFF sova över, så då blir det nog lite mer fest tror jag. Annars känns det som om folk inte firar så elegant här i Florida. I Sverige brukade vi alltid klä upp oss som bara den, ha finfin middag och fest, men det har jag aldrig varit med om här, inte ens 1999, då vi var på stor fest. Jag kände mig väldigt överklädd, om man säger som så. Ja ja. Florida is casual, så är det bara...

Nu önskar jag er alla ett riktigt Happy New 2013!!! Skål!

Torsdag

Julen är snabbt förbi här i USA, här firar man i princip bara på juldagen. Sarah begärde i år igen att vi skulel ha uppesitarkväll med spel och pizza, så det blev det. En och annan julfilm slank med också.

Själva juldagen var perfekt slapp och trevlig. Jag gräddade belgiska våfflor och stekte bacon till frukost, sedan öppnad evi julklappar (vi tjyvstartade lite på Julafton). Sedan slappade vi lite, gjorde oss i ordning och drog till Polo Grill där det var uppdukat till världens godaste buffe. VAD med MAT och vad GOTT!

Sedan tog vi en timmes promenad med hundarna efter att vi varit hemma och hämtat dem. En härlig tur runt en sjö i en av våra favoritparker. Sedan bara slapp och mys! Jag han dock läsa 2½ böcker öve rjulledigheten, så inte illa.

I går, Annandag Jul, var det tillbaka till jobbet som vanligt. Det är svårt att hitta svenska översättare i mellandagarna, speciellt eftersom ju de flesta svenska översättare bor i Sverige, och de är så gott som lediga allihopa. Så JAG får väldigt mycket att göra i mellandagarna. Samma under semestertiderna på sommaren!

Det var världens fräs på datorn igår! Idag tar jag det lite lugnare, och imorgon blir det lite mycket jobb igen. Jag har egentligen jobb att göra idag, men förutom ett par små, så tänker jag faktiskt städa undan julen istället.

Vi har ju haft våra julsaker uppe sedan november, så nu ska d eut. Har ju inte tid att njuta av någon jul i mellandagarna ändå, så då kan jag ju lika gärna städa undan den...

Sarah har sin BFF här hela dagen, så förutom att fixa lite lunch så rår de ju om sig själva.

Nej, nu ska jag skicka iväg ett jobb, sedan ta en paus och kolla in svenska Hamilton 2, och sedan städa vidare.

Badass Bash

Nu har jag officiellt anmält mig till Badass Bash i April! Sarah ska göra barnversionen. DYRT som sjutton, över $100 för mig, Sarah och så publikbiljett till Ken. No refunds!

Så nu har jag verkligen ett mål, den 13 april smäller det!!!

Vadförnudådå?

Så känner sig nog mina ben just nu. Dag efter dag på den där crosstrainern börjar kännas lite. Jag har lite problem med den vaden där min blodpropp sitter och ventilen i venen är trasig, men om jag bara ser till att köra med stödstrumpor så går det helt OK. Hittade riktigt snajsiga stödstrumpor i chockrosa, neon-organge och fint grönt, nice!

Spännande att se hur det här går. Just nu kör jag 20-25 minuter åt gången, det är nog vad jag klarar innan jag vill kräkas, typ. Men jag kör lite olika intervaller, lite backar och så. Sedan får jag väl lägga på mer tid och svårare nivå, eller helt klart köra flera gånger samma tid samma dag.

Men jag har kollat in vat jag skulle kunna köra yoga, och de närmaste yoga-ställena (där d ebara har yoga eller yoga/pilates) vill ha $110 för 10 gånger! Yikes!

Så det får bli The Y. Det kostar mig $45 i månaden och inkluderar ALLA deras klasser, tillgång till hela anläggningen med pool, bastu och hela fadderuttan.

Så om yoga blir tråkigt kan jag gå på vanliga gymet, kolla in pilates eller varför inet spinning? Allt inkluderat i priset...

Jag har aldrig själv tränat på the Y (heter numera the Y istället för YMCA), men Sarah gick sommarkollo där två somrar i rad och då var jag ju där varje dag. Dessutom ligger det precis vid Sarahs skola, typ 12 minuter hemifrån. Fräsch är det också (fördelen med att det ligger mitt i ett "rikt" område...)

Så jag tippar på att i början av februari ska jag gå med där. Vill komma igång med kosten och få igång det här med flåset lite mer först.

Har alltid gillat yoga, men sist jag slutade var det för magen, då det alltid slutade med att jag fick springa ut mitt i en klass... pinsamt. Den 11 september när terroristerna attackerade befann jag mig just på väg till yoga, och det andra tornet anfölls precis när jag gick in till min klass. Yogan hjälpte mycket med att få ordning på nerverna lite, det var ju en sådan fruktansvärd dag...

Insåg att jag nog aldrig haft bra motivation för att träna. Det har varit för jobbigt med sjukdomar och ont för att vara värt det. Det känns annorlunda nu, verkligen bra tänkt det här med att sätta upp mål att jobba mot. Och jag har berättat för folk vad jag sysslar med, så då blir det ju till att verkligen göra det man säger också! Så håller nu bara fingrarna att inget händer, för det här ska bli riktigt kul och spännande faktiskt!

Hoppas mormors paket hinner fram innan jul, sista chansen att glufsa i sig svenskt godis på ett år, minst! Hon skickade det för 1½ vecka sedan, så förhoppningsvis så! Nej nu ska jag hoppa i duschen efter träningen.

 Idag firar vi 14:årig bröllopsdag, så det blir till att göra sig lite fin inför middag ute ikväll. Ha det gott!

Hej!

Ingen inspiration att blogga på sistonde som ni har sett...

I fredags var jag och laserbehandlade ansiktet och det vat inte vidare kul (aj). 48 timmar inomhus var det efteråt med RÖTT ansikte. Nu har huden börjat flagna av och det svider och kliar i allmänhet. Men förhoppningsvis hjälpte det och jag slipper operation i framtiden!

Har kommit igång med att träna lite och det är minst sagt en chock för min kropp. Men en crosstrainer är verkligen ett bra val. Ska jobba mig uppåt från inget alls, så jag tar det lungt. Kanske det blir lite yoga i vår? Tyckte mycket om det, men fick sluta eftersom min dåliga mage fick mig att rusa ut ur klassen mitt i. Lite pinsamt och irriterande. Men NU borde det ju funka, med en tarm mindre!?

På fredag ska jag och Sarah vara med i vårt första lopp, The Jingle 5K här i stan. Sedan blir det ett i St Petersburg som heter the Glow Run. Man springer i mörkret med en massa glow-in-the-dark attiraljer. Eller springer, det blir nog mest att GÅ för min del.

Men jag känner mig oerhört motiverad av att ha ett mål att jobba mot. Den 13 april ska jag nämligen vara med i The Badass Bash. Ett mini Tough Mudder-lopp som jag borde kunna fixa, 3-5 miles istället för 12 miles. Slutmålet är Tough Mudder den 2:a november. För jag tänker faktiskt bli 40 år 2014 och känna mig i bättre form än någonsin. Så här kan jag ju inte hålla på, dega runt. Skit i att jag har lupus, det borde jag kunna jobba runt. Och att tarmen är borta är ju i princip en fördel!

Så trött på alla operationer och magproblem, nu skiter jag i det. Nu SKA det gå. Ledvärk kan jag ju inte göra så mycket åt, men efter att ha provat en kost med lite kolhydrater nu i flera omgångar vet jag att det hjälper oerhört mycket mot just svullna leder och inflammation. Så från och med 1:a januari (bra att ha ett startdatum att bli taggad inför) ska jag och maken köra med low carb i ett helt år. Utan uppehåll. Inga breaks eller fuskhelger. Jag vill see hur kroppen reagerar, jag har bara provat 4 månder i sträck och det kändes fantastiskt bra.

Så nu är det officiellt. Low carb ett helt år och träning på det. Jag tror det här med att anmäla sig till olika lopp är nyckeln. Jag måste ha mål att jobba inför.

Så Mari, se nu till att komma i november, för nu kör vi! Tough Mudder, here I come! :-) (Om jag nu inte dör på kuppen, ha ha ha!!!)

Julklapp

Ett litet paket kom på posten, det visade sig vara från Bloggjulklappsutdelningen!

Såklart kunde jag och Sarah inte låta bli att slita upp paketet för att se vad det var inuti. Paketet kom från Eva i Älmhult och innehöll smaskigt svenskt godis och härliga svenska tidningar! Guld värt, verkligen! Tusen tack Eva!

 

 

Själv har jag inte varit ute i lika god tid, mitt paket skickades iväg igår, och förhoppningsvis kommer det fram nästa vecka till sin destination. Spännande!

 

I måndags satt jag förresten och väntade HELA JÄKLA DAGEN på att vår handyman skulle komma! Meh! Visade sig att han hade blandat ihop dagarna, så han kommer idag istället. Vi får väl se! :-)

Måndag

Det har hänt massor och ingenting. I fredgas skullle vi egentligen äta julbord på IKEA, men det fick vika för makens viktigaste kund som firade 10-års jubileum med snajsig middag. Sarah var med på middagen och det var faktiskt riktigt trevligt! Firmans ägarfamilj är tyskar, så det var kul att sitta och prata med hans barn som är strax under 30. De är födda i tyskland men har bott i USA sedan de var ca 8-10 år.

Fast jag hade gärna mumsat lite svensk julmat, suck ja!

I fredag åkte dessutom Kens syster hem. Det var helt klart jättekul att äntligen få träffa henne. Men som tur är träffas vi igen i juni, då vi alla ska på kryssning på världens största kryssningsfartyg, Allure med Royal Carribean, i en vecka. Haiti, Jamaica och Mexiko blir stoppen.

Dessutom har vi nu börjat snacka om att göra om Tough Mudder-racet i november nästa år, då det kommer tillbaka till Tampa Bay-området. Det verkar bli fler som ska med då, kanske till och med min kära kusin Mari från Sverige. Jag ska se om jag kanske kan vara med också, men det är ju supertufft med all ledvärk och annat, speciellt med mina svaga händer och fingrar som alltid är mer eller mindre svullna.

Men idag kommer en handyman hit, och han ska fixa allehanda småfix runt huset, men också sätta ihop min sprillans nya elliptical (tror det heter crosstrainer i Sverige?). Jag ska helt klart satsa på att börja träna upp mig och se hur det går. En elliptical är ju perfekt, eftersom det är skonsamt för knäna jämfört med att jogga.

Det ska bli spännande, han kommer om 5 minuter och vi räknar med 3-4 timmar för honom bara med att sätta ihop maskinen. Efter mycket research blev det en Sole E35, 2013 års modell. Ska bli kul att prova, har alltid tyckt att ellipticals är svåra och tuffa!

Aktiv morning

Sitter framför datorn i morse när helt plötsligt en MUS springer mellan fötterna!

Jag skrek såklart till och kalabaliken var ett faktum.

Karen kom inspringande för att se vad som var på G.

Det var då vi såg att det var en ökenråtta som hade rymt.

Jag kollade snabbt buren, och TVÅ av de små lymlarna var på rymmen!!!

Tydligen hade en av tunnlarna lossnat när jag gav dem hö i morse.

Som tur var kom båda till mig utan problem. Puh!

Tough Mudder 2012

Maken överlevde! Inte bara det, han tog sig igenom hela racet med knappt några blåmärken alls! Karen, Kens syster, hade en hel del hemska blåmärken på armarna och hon var bra slut i musklerna efteråt. Det tog dem 4 timmar och 10 minuter att ta sig igenom hela banan som är 12 miles (ca 2 mil).

Jag tror det var 20 stationer, den ena värre än den andra. Ken fick sig en rejäl smäll i bröstkorgen på en när han råkade rusa rakt in i en stock, men annars var nog hans värsta station det sk "Arctic Enema". Där ska man ta sig igenom ett isfyllt kar, och mitt i sitter en bjälke, så man måste dyka ner. Isen var så tjock så Ken fick knacka sig upp på andra sidan, det had efrusit igen! Hans ballar var borta efter den, om man säger som så. Iskallt! Här är ett officiellt klipp från ett annat Tough Mudder race så ni kan se vad "Arctic Enema" är:

 



 

Sarah och jag väntade vid den sista stationen, den så kallade "Electroshcok Theraphy". Det var bra många stora starka karlar som gick ner där, vissa av repen har 10 000 volt i sig, så det kan absolut få ens muskler att sluta fungera. En av tjejerna jag pratade med som fick sig en rejäl smäll sa att det kändes som en "stun gun", elpistol.

 

Men maken och Karen klarade detta hinder galant (Ken gick faktiskt igenom två gånger, eftersom Karen hade lämnat sin camel back på andra sidan... 

 

 

 

 

Eventet ställde till med rejäla trafikproblem dessutom, tänk er själva ca 3 000 personer per dag (det var två race över två dagar). Trafiken var totalt uppbackad på stora motorvägen, vi hade ren tur som han. Vissa missade sin starttid och fick komma tillbaka dagen efter.

 

Så här glada såg de ut precis innan starten:

 

Och lika glada såg de ut att vara efteråt. De tävlande fick en t-shirt, ett headband och en öl i pris, och alla gick stolta omkring med sina headbands!

 

En nöjd men något lerig make på väg tillbaka till bilen. Go Ken!