onsdag 31 juli 2013

Regn hos mej

Så härligt att vakna och känna sej lite småfrusen för första gången på flera veckor, känna en frisk vind genom fönstret och dra täcket tätare omkring sej. Jag vaknar tidigt men somnar om och sover ända till lunch då en kollega undrar om vi kan äta lunch ihop, så det gör vi, äter lunchfrukost. Går sen en sväng i stan och åker till Graves Park och promenerar i ösregn i skogen och känner mej frisk och pigg och blöt och som om jag har all tid i världen. I väskan surrar iPaden med sommarpratarna Elin Kling och Malik Bendjelloul. Båda bra tycker jag, men Maliks är i en egen klass, en av de absoluta favoriterna iår. Missa inte! Elin pratar varmt om sin far och det är roligt att höra positiva historier om barndomen i motsats till allt annat. Bra musik spelar hon också. Imorgon ska värmen komma tillbaka, 28 grader sol. Jag uppskattade den lilla pausen. Handlar mjölk i den närmaste affären till nya huset, småpratar om Kanarieöarna med kassörskan, och när jag går den branta backen hem till mitt hus, då känner jag att det äntligen har sjunkit in, att här i denna fina stad har jag mej ett hem, och jag passar in, som handen i handsken.

Tiden, äntligen har jag återfått rodret.
Inte en enda människa till är det på cafeet i Graves Park



Härlig promenad fast det var regnigt.

Only the dead fish follow the stream

Juli har varit en spännande, påfrestande, pressande, nervös och varm månad. Jag har tagit ett stort beslut - ingen mer jour för mej, på ett ganska långt tag iallafall. Det som känns som att kunna flyga, eller galoppera, eller simma motströms hur länge som helst. Det känns som att kunna andas igen. Välkommen augusti, månaden då jag fyller trettioett och äntligen har förstått vad som är viktigt i livet. Nu har jag kommit hem till mej själv.


tisdag 30 juli 2013

Semester

Det är underbart väder. Inte för varmt, inte för kallt. En regnskur ibland, strålande sol i nästa sekund. Jag jobbade lite igår och ska jobba lite ikväll, på torsdag har jag ett nattpass och helgen hade ändå varit ledig denna vecka så egentligen är morgondagen min enda riktiga semesterdag. Men efter dessa två låtsassemesterdagar känner jag mej ändå som en ny människa. Är man van vid 12, 24 och 36-timmarspass är en förmiddag eller en kväll ingenting. Jag sitter och funderar lite på det. Tiden är plötsligt stora skopor av luft där jag annars ständigt kippar efter andan. Det är svårt att vänja sej. Maken springer med en kopp kaffe till mej medan jag slafsar på mej smink och klär på mej samtidigt i badrummet, jag borstar håret och äter rostat bröd och jobbtelefonen surrar oupphörligt som vanligt och kommer plötsligt på att just det, jag har ju TID. Jag ordnar med räkningar och brev och städar lite och när hela listan av alla tråkiga grejer jag skulle göra är avbockad så är klockan bara två. Jag känner mej som Elisabet i Svenska Hjärtan (men vad ska jag göra på eftermiddagarna Torsten?). Jag går ut och sätter mej vid alla uteliggarna i parken och njuter av solen. Handlar shampoo, väljer bland alla sorter jättelänge. Dricker a pot of tea for one på Marks & Spencers och tittar ner på Fargate där barn jagar duvor. Iakttar ett par som har ett storgräl på teckenspråk. Pratar med mamma. Kollar in höstmodet - för övrigt snyggt i år, fina neutrala färger blandat med petroleum, min absoluta favoritfärg. Diskreta djurmönster. Mycket stickat. Och jag sitter och tänker och landar i ett beslut som jag har tagit i all hast tidigare i år, att det känns alldeles, alldeles rätt. Och för första gången på mycket länge så känner jag mej lycklig, och fri, och som mej själv. Imorgon ska jag åka till Graves Park och klappa kor. 

I denna ljuva sommartid

Sommar. Första sommaren på länge känns det som. Det har varit riktigt varmt och det gröna börjar redan skifta i gult. Men än blommar det.






Fantastiskt vacker färg.


De första höstlöven. Jag blir liksom lite lugn när jag ser dem.

Mexikansk iris, den sista för i år.






måndag 29 juli 2013

Promenad

En härlig långpromenad blev det. Det var ömsom sol, ömsom regn. Det är så skönt att röra på sej och se livet därute efter alla dagar instängd i hettan. Jag bor i världens bästa stad!

Rönnbären börjar skifta i orange
Restaurangerna förbereder för kvällen på Leopold Square

Mer och mer sällsynta blir de, de brittiska telefonkioskerna
Gammal traditionell pub


Postlåda

Visa disrespekt

Effektiv morgon, en snabbs in på kontoret och ut igen, uträttade flera ärenden som legat och väntat, sen hem och äta en hemlagad lunch istället för flottig macka. Inte illa. Nu sitter jag och samlar energi till en långpromenad och lyssnar på Lagerbäcks sommarprat. Han beskriver män som brottas och är sura på varandra och dricker whisky och journalister som bara förstör. Ja, det är som att titta in i ett dockskåp av en sluten liten manlig värld av divor och vapen och känslor och en och annan fotboll. Det här är liksom motsatsen, eller kanske snarare männens parallella universum till Svelands sommarprat. Intressant att jämföra hur de tacklat mediehatet mot dem och hur olika det har tett sej. Ganska bittert, också. Dessutom fick jag ännu en språklig underlighet att haka upp mej på - Zlatan har aldrig visat disrespekt mot mej - disrespekt? Det heter väl respektlöshet ändå. Håhåjaja.

Stort på nära håll

En stund i växthuset i Botanical Gardens. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det finns ingen mer trösterik plats. Den här gången blev jag förtrollad av en hibiskus och alla vackra blad.








söndag 28 juli 2013

Att skapa ett verb

Första dagen på semestern. Hela natten har det öst ner regn, men nu är solen tillbaka och det är inte lika pressande hett som tidigare, utan skönt sommarväder. Jag ligger och funderar på vad jag ska göra med min semestervecka och skriver listor med saker jag inte får glömma. Hämta recept från vårdcentralen, äntligen ordna med ett bibliotekskort, ha en heldag i Graves Park, upptäcka mina nya omgivningar runt huset, deklarera, ta de där fotona jag länge tänkt på gamla industribyggnader vid Kelham Island (lyckas alltid gå där utan kamera).

Medan jag långsamt vevar igång dagen lyssnar jag på flera sommarpratare, bland annat Niclas Zennström, som skapade ett verb, skajpa. Ett inte alls dumt sommarprat att lyssna på - i media har det fått dålig kritik. Visst läser han innantill, men så är han ju heller ingen radiopratare eller skådespelare till vardags, sådana som är högst överrepresenterade i sommarpratandet enligt min åsikt. Jag minns hur jag om min kompis använde Kazaa i tonåren och hur häftigt det var, och hur jag och den då blivande maken pratade på Skype när vi bodde i skilda länder under ett år. Jag lyssnar hellre på hur detta kom till än anekdoter från teatern faktiskt.

Min lilla inneboende entrepenör blev hursomhelst inspirerad. Jag hakade dock upp mej på att han använde uttrycket "det bästa sen skivat bröd" - ett uttryck jag bara hört i England - "best thing since sliced bread". Jag funderar på om han helt enkelt översatt uttrycket från engelskan eller om jag har missat nåt.

Även Özz hade ett intressant sommarprogram. Jag tänkte på honom igår när jag åt den typiskt nordengelska rätten meat and potato pie för första gången i mitt liv. Han menar att det är väldigt svenskt att definiera svenskhet hela tiden. Jag tänkte nämligen att äta meat and potato pie med engelska pensionärer var väldigt engelskt. Men i England tänker engelsmännen själva ganska lite på vad det är att vara engelsk. Min kollega brukar ofta bli upprörd på våra luncher när internationella studenter inte säger please när de beställer. Jag brukar säga att det är väldigt engelskt att vara artig, och att i Sverige har vi inte ens ett ord för please, och expediter säger "jaha" och suckar när det är nästa kunds tur. Att britter är kända för sin artighet. Det hade hon aldrig ens tänkt på. Man ska vara artig för artighetens skull, alltid. Och det är ju egentligen ett mycket mer logiskt tänkande. Aldrig brukar folk fråga vart jag kommer ifrån heller, de kanske frågar vad jag har gjort förrut. Aldrig har de frågat om jag känner mej engelsk eller svensk. Aldrig, inte en enda gång på åtta år. Özz får den frågan ofta. Det är konstigt. Man är ju som man är, det spelar ju ingen roll hur man känner sej. Jag kanske känner mej som en amerikansk cowboy som vill skapa nya verb, det är ju upp till mej.



Till the meat and potato pie serverades ännu mera potatis, fast rostade, och traditionella "2 veg"- ärtor och kokt blomkål denna gång, samt gravy, engelsk brun sås av sky och mjöl som är ungefär lika till allting.

Ta det med humor

Har du en jobbig dag? Lyssna på detta guldkorn.




lördag 27 juli 2013

Trassel

Trassliga prästkragar, någon som vet vad de heter? Roliga tycker jag.





fredag 26 juli 2013

Storbritanniens färger

Det här kan man säga magnifikt om tycker jag. Pampigt, i Botanical Gardens.