Happy Halloween!

Bilder från Sheffield Fright Night ikväll:
Skojfriska poliser - ser ni handen?Marknadsstånd med utklädda försäljareWinter GardensPeace Gardens
Tivoli!

Om man är lite knäpp så får man ofta säga vad man vill, utan att bli halshuggen

Så sant som det är sagt.

Han är inte dum, den där Di Leva.

Och den här versionen av Vem ska jag tro på, den var rysande bra!



Tänk vad det ligger mycket och gömmer sej där i hans låtar som kanske ibland hamnar vilse i rymdkaftanerna.

Om nån har missat Så Mycket Bättre, se det genast på Tv4 Play!

Ett vått och klibbigt ylletäcke

Lördag morgon. Disken är inte diskad. Tvätten är inte hängd. Frukosten är inte lagad. Kassarna från igår inte uppackade. Toaletten är inte skurad. Golvet inte dammsuget. Dammsugarpåsen inte tömd. Morgonkaffet är inte drucket.

Men jourtelefonen, den har det svarats i. Och tankarna är fortfarande samlade runt jobbet. Helg, har det inte blivit ännu.

Ibland kan sånt göra en så oändligt trött.

Oktober har varit en lång månad, fylld av intensiva debatter om Sveriges väl och ve, av nostalgi till hur det var förr, av Englands finanskris och den osäkra ängslighet som präglar landet och gör att kommande november känns som ett vått och klibbigt gammalt ylletäcke när alla starka höstfärger har försvunnit och effekterna av sparandet visar sin fula nuna.

Det där med pengar och makt har jag funderat över förr. Ibland blir jag stridslysten. Men idag blir jag bara trött.

Rymdblomma

Jag ser hemskt mycket fram emot morgondagens Så Mycket Bättre på TV4 när Thomas Di Levas musik ska tolkas av Lill-Babs, Petter och de andra.

Några av mina favoritlåtar med rymdblomman:

Halloweenhysteri

Efter jobbet gick jag en liten shoppingtur och inhandlade flera julklappar i en nästan tom galleria. Väldigt skönt eftersom jag vet att imorgon kommer det vara rusning på stan eftersom det är både löningshelg och Halloween på gång. Imorgon ska jag försöka att bara ta det lugnt och få bort de sista sviterna av influensan, och försöka att inte oroa mej så särdeles över framtiden trots att finanskrisen har bitit riktigt hårt i vår sektor.

Förutom de tevliga julklapparna så såg jag en hel drös med utklädd kassapersonal i butikerna - jag vågade inte ta kort men skulle gärna ha velat gjort det. På Greggs hade två damer i övre medelåldern lila häxhattar, medan Wilkinsons personal hade allt från kaninöron till djävulshorn på huvudet. På McDonalds serverades jag av en ballerina i full tyllkjol och allting. Och på spårvagnen hem, hade konduktören Diana Ross peruk och massor med smycken över uniformen. Det var ganska uppiggande!

Du menar till skillnad från maträtten Sveriges Television?

Visst bor det väl stundom en liten Morgan Pålsson i oss alla?

Pusselbitar

Ibland undrar jag om det Sverige jag har hemlängtan till faktiskt har ändrats så mycket på fem år att det inte riktigt finns längre. Eller som kanske egentligen aldrig har funnits. Jag längtar kanske efter en myt om Sverige.

Jag läser en mycket tankeväckande och spännande artikel i DN: 'Myten om det goda Sverige'. Så här säger en docent i historia i artikeln:

'Myten om det lugna och stabila Sverige borde ha förändrats sedan länge men ska man peka på en tidpunkt och en händelse då bilden av Sverige verkligen förändrades så var det efter mordet på Olof Palme, och det var ju ett tag sedan. Sverige är ju faktiskt det land i Europa där en statsminister och en utrikesminister mördats på öppen gata. Ändå lever det en föreställning som skapades efter andra världskriget av ett land med konsensus och tolerans, något som egentligen aldrig har funnits. Den borde ha rämnat för länge sedan.'

Intressant, tycker jag. Hon säger även:

'– Vi har lite svårt att acceptera att människor efter ett tag upphör att vara invandrare. Att de faktiskt är medborgare. Att de faktiskt är här för att stanna. En del av dem vi kallar för invandrargrupper har bott här i generationer, de är födda och uppväxta här. De känner inget annat land än Sverige.'

Ovanstående får mej att tänka på när vi häromdagen kollade upp nya krav på rättigheter att jobba i England om man inte är född här och jag fick höra otaliga skämt av typen 'och vad ska vi göra med dej då'. När jag skojade tillbaka att jag samlade dessa påhopp i en pärm som bevis innan jag inleder stämningsproceduren om diskriminering så svarade de att, ja men dej kan man ju skoja med om sånt, du är ju så ... engelsk.

Det kan vara en attitydskillnad. Det kan ha att göra med andra kulturella aspekter. Det kan belysa alla möjliga politiska undertoner. Det kan vara, bara en iakttagelse.

Andra pusselbitar om myten av Sverige ... Några pusselbitar har jag fortfarande i mej, engelsk eller ej. Foppa-tofflor exempelvis.





Mera svenska pusselbitar: Volvo. Julbord. Potatis. Rudolf.


Känner ni igen er?

Mörkret faller tidigt

Barker's Pool efter skymningen.

I Endcliffe Park

Och jag kallar den 'Pojke under Träd'.

I en svunnen tid

En liten bakgata i Sheffield-land. På några steg hamnar man ett par hundra år tillbaka i tiden ...

Spejsigt mys

En positiv sak med att ha influensa är att man hinner titta ikapp inte bara på Svt Play, utan på TV4 också. Den här varianten av Stjärnorna på slottet var mycket trevligare, och bjöd på fantastisk musik som detta, Rymd-Berghagen:



Dessutom fick jag en otrolig fin bild av Petter, vilken verkligen extremt trevlig och artig person han verkar vara.

Låtsaspromenad

Solen strålar genom fönsterrutorna, som är ganska fläckliga. Jag har satt på mej yllekoftor, varm pyjamas och morgonrock och bosatt mej i soffan med täcke och kudde. Vid nio-tiden imorse insåg jag att jag inte skulle palla en dag på jobbet, inte ens att bara sitta vid ett skrivbord. Vinterflunsan har slagit till, pang bom bara. Jag anstränger mej att bara sitta still i soffan, fast jag gärna skulle vilja tvätta de där fönsterrutorna ... dammsuga lite ... kolla jobbmobilen ... Gå ut och njuta av det vackra höstvädret ... Men jag får njuta av minnesbilder istället. Det har blivit många fina höstpromenader redan i år.

Jasså, där kommer du

Jag har norpat en lista från Trillingnöten. Jag kan helt enkelt inte låta bli.


1. What is your favorite word?

Jul, såklart.

2. What is your least favorite word?

Trängsel.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?

Omöjliga utmaningar.

4. What turns you off?

Självömkan

5. What is your favorite curse word?

Ägg! Som när man kallar nån för det alltså. Lagom elakt.

6. What sound or noise do you love?
Kaffebryggarens putter

7. What sound or noise do you hate?
Jourtelefonens signal

8. What profession other than your own would you like to attempt?

Manusförfattare i en amerikansk sit-com, alternativt en galen såpa som Rederiet, eller Våra Bästa År.

9. What profession would you not like to do?

Sportkommentator

10. If Heaven exists, what would you like to hear God say when you arrive at the Pearly Gates?

Jasså, där kommer du.

Julklappar

Typiskt Sheffieldskt: Lite 60-tals kontorslådor, lite Tudor-stil, lite 1800-tals-sirligt, en skyskrapa, lite supertrendigt rivjärns-parkeringshus, allt på en gång, som det liksom blidde bara. Det tog lång tid att vänja sej vid (saknade de rena linjerna, den svenska ordning och redan) men nu älskar jag det.

Stark höstsol idag, lagom kallt. Ganska tomt på stan idag jämfört med igår, jag gick en sväng och köpte några julklappar som jag tittat ut igår men inte orkade stå i kö för att handla då. Skyltfönstrena julglittrar på Debenhams, John Lewis och Marks & Spencers. Staden Halloweenrustas för nästa söndag, karusellerna är redan på plats. Resten av kvällen spenderas med Gilmore Girls som är den höstmysigaste serien jag vet om. Så är helgen redan slut ... Det går fort.

Idel julklappar ... Och julpåsar har de redan börjat med på M&S.

Jag har ställt fram en tomte ...

Maken har gjort en nejlike-apelsin. Och jag ställde fram mitt käraste julpynt, Jim-Shore-tomten köpt i jul-året-om-affären Christmas Angels i York. Efter en stadig engelsk frukost -- gick jag ut och julshoppade. MYCKET fok redan. Fick flera bra ideer, men de är hemliga. Till Primark går jag iallafall inte igen förrän efter jul, det var så mycket trängsel därinne att jag inte ens orkade köpa nånting, trots att jag såg en söt väska ...

Nu ikväll ska jag sitta under en filt, dricka varm choklad, äta popcorn och titta på alla mina favoritjulfilmer:

The Nightmare Before Christmas
The Polar Express
The Elf
The Holiday
och såklart, Astrids Lindgrens Jul ...


Bara två månader kvar till jul ... Det går på en blinkning!

Jul?

Jag kommer hem och maken har satt på min skiva med svenska julsånger på full volym. När ska vi julpynta, undrar han? Nja, sista veckan i november svarar jag. Lite tidigare väl, ber han. Jodå, kanske vi lika gärna kan börja första veckan i november.

Nu har de större varuhusen allihop julskyltat. De mindre håller igång med Halloweenpynt i sina fönster. Det går fort, snart är det jul!

Imorgon tänker jag julklappsshoppa, så önskelistor tas emot snarast ...

Favoritjulsång? Min är den här (Lyss till änglasångens ord på svenska):

With the farming of a verse, make a vineyard of the curse

Bilden tagen i oktober i år i Botanical Gardens

En blommande ros bland de vissna löven. Försöka se positivt och fokusera på det som växer och sticker ut med djärva färger. Det är inte lätt, det. Man kan ju vara krass och säga att snart vissnar nog rosen också. Lite som W H Auden, när han tog bort raden 'we must love one another or die' som en av hans verser avslutades med, och som han när han blev äldre tyckte var pinsamt naiv eftersom dör gör vi ju ändå.

Det är oroliga tider, politiskt, socialt, på alla samhällsnivåer. Motivationen tryter. Jag kommer som ofta förr tillbaka till en av mina hjärtetexter i Bibeln, den om oro:

Se på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

Matt 6:27-30. 1917 års Bibelöversättning, jag gillar den bäst.

Och jag tänker att där står den ändå, färgsprakande och trotsig, den där rosen, utan att visa tecken på oro alls, för att vissna snart. Och så minns jag en annan dikt av Auden, den som på samma gång hyllar och ironiserar över poesins nytta och vara men som trots allt briserar i dessa verser:

Follow, poet, follow right

To the bottom of the night,

With your unconstraining voice

Still persuade us to rejoice;

With the farming of a verse

Make a vineyard of the curse,

Sing of human unsuccess

In a rapture of distress;

In the deserts of the heart

Let the healing fountain start,

In the prison of his days

Teach the free man how to praise.

Från In Memory of W. B. Yeats av W H Auden

Och då, ja då känner jag att det hjälper lite, ger perspektiv och lite, ja, faktiskt mod. Det finns nånting där ändå, av förtröstan i vad man kallar kultur, det är väl kanske nån slags mänsklig överlevnadsmekanism. Oberoende av hur mycket kulturbudgeten minskas, eler någon annan budget för den delen. Den sitter ju inte fast där i pengarna. En fri fågel, eller en fontän som flödar och läker, som Auden beskriver. Så är det nog.

Bad Times

Vinterkyla

Frusna bär i Botanical Gardens

Imorse hade vi värme på för första gången sen i vintras. Luften var isig och lätt, solen blek men ihärdig och himlen klarblå. Det kan vara vinterns första dag idag. Jag firar det med att titta på massvis av avsnitt av Sunes Jul.

- Kommer den där grisen snart? *

Jodå. Den kommer imorgon.

Det är bara att stålsätta sej i stålstaden.

* Lisabet i Madicken på Junibacken när Abbe är sjuk i lunginflammation och krisen är mycket krisig. Lisabet säger grisen, har jag bestämt för mej.

I valet och kvalet

Det kan hända sej i det här landet att man kommer in på ett kafe och ser den här menyn:Varm frukostsmörgås - skrynkliga korvar, vita bönor och bacon i en mjuk baguette
Rostad tekaka med russin
Rostat bröd med smör
Pulversoppa med mjukt vitt bröd
Mjukt vitt bröd i halvor med tjocka pommes frites och smör emellan och kanske vinäger
En skål med pommes frites
Korv inbakad i pajdeg
Små avlånga pajer med ost och skinka
Rostat bröd med en konservburk värmda vita bönor i tomatsås över
Korv och chips
Fiskpinnar och chips
2 stekta ägg och chips
Hamburgare och bröd
Bakad potatis med bara smör, smör och ost, vita bönor eller chili con carne

Då kan det vara svårt att välja. Mest hälsosamt och trevligast tyckte jag att ost med potatis verkade, trots allt, eller ja trots ost, och som lite söt utfyllnad rostad tekaka med smör. Jag kunde också tänka mej chili con carne men den var slut.
Tänk vad jag saknar skagenröra. Kokosbollar. Pastasallader. Kanelbullar. Foccaccia. Köttbullar och potatismos. Grillad korv med rostad lök. Räkmacka. Sånt där som man bara tar för givet finns på varje svenskt kafe. Vilken lycka!

Hoppas ni kan få en känsla för hur en stackars invandrare kan ha det, om ni tänker vad ni hade valt på menyn ovan. Berätta gärna! Ost med potatis? Svampigt bröd med mosiga chips inuti?

Jag väntar med spänning på era svar ...

Dokument från en annan höst

En plötslig ingivelse får mej att fundera över vad jag hade för mej den här dagen för två år sen. Då när jag precis hade börjat bloggen. Jo, jag skrev listor över komiska iakttagelser i mitt nya land.

Vad länge sen det känns. Och oj vad vuxen jag har blivit sen dess.

Mina byxor har pressveck och jag var helt klart roligare förr. Och det där med gangsterpensionärerna, det har jag helt slutat lägga märke till. Men det var ganska kul när saker och ting fortfarande var nytt och jag skrev såhär:

Engelska pensionärer har grymt med självförtroende och har varit med i andra världskriget och räddat England, Europa, Hela Världen och samhällsordningen for evig tid. Dom ber inte om ursäkt for sej, bildar gäng, röker, spelar kort och kör på folk med eldrivna rullstolar och tar alla platser på bussen efter klockan 9 då dom får åka gratis. Dom blir fulla också.

Kärleksfulla Sheffieldbilder

Igår visade sej Sheffield från sin bästa sida i den mjuka eftermiddagssolen. Gick en lång runda och fick många påminnelser om varför jag fortfarande är förälskad i den här stan. Jag tog bilder på några av anledningarna: Grönskan, ruffmysiga pubar, kontrasten melan gammalt och nytt helt otvunget odesignat, tegelhus med alla kablar utanpå och en slags egensinnig skönhet som inte skryter utan anas långsamt bit för bit.

Viktorianska hus, kablar och skyskrapor
Höstklädda träd
Hundratals dockskåpssöta tegelhus uppför kulen vid Hunters Bar.Bröllopsdags i Botaniska Trädgården. Gullig bil nedan.Kontrasternas stad - Viktoriansk skola, flerfamiljshus från 80-talet och enorma West One i bakgrunden. Under ett kort på söta utemöbler och typiska engelska vimplar vid det lilla kafeet som avviker starkt från det höga sjukhusets gråa betong.
Favoritpuben. Utan motsvarighet i hela världen, säkert. Tyst, lugnt, gammaldags, sheffieldskt och jättebohemiskt.