Gammalt och vant

Jul i min hall. Välkommen in.

Mormors ljusstake tillsammans med en ikon jag köpt i ett kloster på Santorini en gång.

På knoppbrädan hänger ett gammalt julkort.

I min lilla hall är allt gammalt och vant.

Och som jag brukar såhär i juletid, ger jag er min, vid det här laget, ständiga julönskan. 

Min julönskan

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar 
med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus 
lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid 
känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra 

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

En riktigt God Jul till er alla.

Färgade ljus och skatvinter

Det tog lång tid innan jag fattade det där med färgade ljus. Visst har jag haft några tidigare men de har varit i ljusa färger. Nu köpte jag betydligt murrigare färger och satte i kandelabern. Mossgröna, bruna, mörkgrå och rost. Vem har sagt att man inte kan blanda? 

Jag tycker det blev fint där framför tavlan av Birgitta Mångsén. 

Den heter för övrigt Skatvinter och innehåller inte mindre än 32 skator. Och tänk att färgerna i tavlan matchar ljusens! 

Hoppas ni har det bra så här dagarna före jul. Grått tråkväder och plusgrader hos oss. Tur att jag har en tavla med snö att titta på.
 

Amaryllis i konserveringsglas

Jag fick en amaryllis i kruka där två stänglar blommade samtidigt. De blev så tunga så jag skar av dem och satte i vas istället. Eller vas och vas... ett gammalt högt konserveringsglas gav bra stadga.

Lite mer intressant blev det med de vita stenarna i botten. Bra knep att ta till om stjälkarna behöver komma upp lite. Men här är stenarna mest som dekoration.

Vita amaryllisar är så vackra. De här var dubbla dessutom.

Jag fick en fråga om vi hade knytis på vårt gemensamma julbord i fredags här i huset. Svar nej. Vi beställde maten från samma ställe som förra året och utnyttjade därmed trivselpengen som vår hyresvärd Kopparstaden bistår med varje år. Så bra har vi det här på Björken, som vårt hus kallas. Och jag kan berätta att maten var god och att vi hade det så trevligt tillsammans.

Må så gott!

Tallris, änglaspel och halmbock

Jag har satt tall- och granris i krukan och dekorerat med de små fint vikta pappersstjärnorna jag fått i present för länge sen. Och så har jag provspelat änglaspelet. De spröda tonerna är verkligen barndom för mig. För att inte tala om tomtebloss i granen! Hemma hade vi inget änglaspel men hos mormor i Torsång tändes det på julafton. Ju äldre jag blir desto mer söker jag efter barndomsjularnas magi, jular som för mig var harmoniska och glädjefyllda. Och mitt änglaspels spröda klingande ger mig just den känslan.

Och så kottarna såklart!

I år står halmbocken på kökshyllan. Nu närmar den sig... julkänslan.

I morgon ska vi äta julbord tillsammans, mina fina grannar och jag. Det blir garanterat trevligt.

Kram på er!

Hyacintdoft och nya adventsstakar

 Doften i köket är magisk. De vita hyacinterna har en lagom doft och jag njuter. 

Något annat jag njuter av är mina nya adventsstakar i fönstret. Äntligen, efter att ha retat mig i 25 år! på de gamla svarta smidesljusstakarna, köpta i panik till mitt då nya boende. Dem har jag skänkt till Ella, som ju har flyttat in i sin första lya och tacksamt tar emot vissa saker. Tänk att det skulle ta sån tid att fatta att de var utbytbara!

Ska hon inte byta duk på bordet snart, undrar ni säkert. Det har jag gjort... men snabbt lagt tillbaka bordstabletten som jag använt som duk länge nu. Den passar mitt öga och mitt sinne bättre än alla juldukar i världen!

I morgon, den andra advent, får jag läsa andra versen i min lilla tavla som kommer upp på väggen varje år. Den är inte utbytbar!

Känner ni doften?

Ha en fin andra advent! Kram!

Ernsts Citronmarängkakor... supergoda!

I lördags hade jag mitt traditionella adventsfika för mina käraste. Vi var 16 personer, och för att få plats höll vi till i vår fina samlingssal. Jag tänkte skryta och fota allt jag bakat för den här gången tog jag verkligen i med sju! sorter. Men inte blev det några bilder tagna inte...

Men det var Ernsts Citronmarängkakor jag tänkte berätta om. Jag såg honom baka dem i ett av hans program och de såg så goda ut. Och det var de! Supergoda. Jag tog med de sista sex kakorna till kortspelsgänget i går och de var lika lyriska som alla andra.

Den allra sista kakan tog jag till morgonens första kaffekopp framför Lottoskrapet i Nyhetsmorgon. Tänkte spara den till eftermiddagsfikat... men det gick inte.

För er som inte sett det tidigare så kan jag berätta att jag har min tv i en bokhylla bakom dörrar. Gillar inte stora fula tv-skärmar på väggen som ska styra hela inredningen. Jag stänger dörrarna och vips är tv:n borta!

Nu är kakorna också borta. Men jag kommer baka dem till nästa adventsfika igen. Eller tidigare.

Här kommer receptet.

Ernsts Citronmarängkakor, ca 25-30 st
250 gr rumsvarmt smör
1 dl socker
2 äggulor
5 dl vetemjöl

Fyllning:
4-5 msk lemoncurd

Maräng:
2 äggvitor
1,5 dl socker

Knåda ihop degen, rulla 4 långa strängar som läggs på bakpappersklädda plåtar. Platta rullen lite och gör en ränna med en tsk längs med. Fyll rännan med lemobcurd.

Vispa äggvitorna med 0,5 dl socker hårt, blanda försiktigt i resten av sockret.

Bred marängen över lemoncurden. Strö över pistagenötter eller mandelspån.

Grädda långt ner i ugnen på 175 grader i ca 20 minuter eller tills de fått fin färg. Skärs i bitar när de svalnat något.

Mums!

Lycka till.

Ps. Jag fick en fråga om vem som målat tavlan i förra inlägget. Det är Tom Fahlroth 1921-1980, en lokal falukonstnär. Den är en av mina favorittavlor.